26 maj 2014

Nedräkning pågår...

Just nu är jag väldigt less på att vara gravid och väldigt otålig att få träffa den här lilla krabaten som lever om i magen. För varje dag som går blir jag märkbart tyngre, lederna protesterar och fogarna likaså. Vädret känns kvavt, orken är i botten och jag vaggar stelt fram vart jag än ska ta mig. Samtidigt som jag som sagt är otålig så är jag glad om liten stannar där inne tiden ut (idag är det 12 dagar till beräknad födsel) eftersom vi har en del som måste blir gjort här hemma. Däremot är det inte samma stress som innan vår förra förlossning då vi genomförde en flytt bara tre dagar innan hon föddes. Det dröjde sedan några månader innan jag kunde packa upp de mesta sakerna och jag minns att de enda skor jag hade var de flipflops jag hade åkt till förlossningen i. De skorna använde jag sen tills det kom frost i gräset på hösten och jag var tvungen att börja gå igenom alla kartonger i jakt på andra skor. Eftersom Elsie hade så mycket magknip och behövde bäras, skumpas och vyssjas nästan dygnet runt så fanns helt enkelt inte tiden till att gå igenom flyttlasset.
Skillnaden nu mot förra gången är också att vi nu har de flesta prylarna för den första tiden och det var otroligt mysigt att häromdagen få packa upp de bortsorterade små babykläderna (tänk att Elsie varit så där pytte pytteliten) och sortera in dom i klädbyrån. Vi har vår älskade Manducasele som räddade oss när Elsies magknip var som värst och dessutom har jag en trikåsjal och en Ergobaby som jag ser fram emot att testa.
Sedan har en vän till mig sytt ett fantastiskt fint babynest som jag ser fram emot att inviga. Eftersom vi planerar att samsova så känns babynest som en trygg liten säng i sängen för bebisen. Kanske, kanske kan det här vara en bebis som gillar att sova i barnvagn också så jag är glad att vi har kvar liggvagnen vi köpte till Elsie. Numera sover Elsie gärna middag i sin vagn men det var helt omöjligt att lägga ner henne i vagn hennes första 5 månader i livet och först runt året kändes vagnen som en tillgång på promenaderna (innan dess hade vi alltid selen beredd och det blev många turer skjutandes tom vagn med barn i sele istället). 
Men snart snart så får vi lära känna den här nya lilla familjemedlemmen och det ska bli så otroligt spännande att se vad det är för person. 
Stefan fick ställa upp och föreviga magen. Har inte blivit så mycket fotograferande denna gång.  Bondebrännan bjuder jag på.
Det fina babynestet som min vän har sytt.
Busungen som hjälper mig genom dagarna.

En del av vår trädgård som nu blommar för fullt.

7 kommentarer:

  1. Vet ni vad det blir? Förstår om ni vill hålla det hemligt, bara lite nyfiken på om ni vet om det blir en flicka eller pojke

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vi har våra aningar men säkra kommer vi inte vara förrän bebisen är född.

      Radera
  2. de va roligt att du kom till backa. Och skriver om dit liv Skåne. Lycka till om alt. Va finna ni er.

    SvaraRadera
  3. Men herregud vilken fin bild på dig och magen! Synd Skåne inte är närmare, då hade brudarna bus kunnat röja i sommar!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Eller hur! Om vi kan locka ner er på lite österlensemester nån gång så kan jag garantera att tjejerna kommer ha väldigt skoj. Dom verkar ju ha en hel del gemensamt :)

      Radera
  4. Åh, minns som igår hur jag höggravid satt och plockade med Stellas bebiskläder och grät så det skvalade för att hon blivit så stor och tiden gick så fort och det ena med det tredje och det var alla möjliga känslor i omlopp samtidigt :). ALL lycka till nu med förlossningen, längtar tills vi ses!!! Stora kramar från oss!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja man kan ju lugnt säga att känslorna emellanåt är "all over the place" :D
      Längtar såå tills i sommar när vi kan hänga. KRAMAR!

      Radera