14 sep. 2017

En liten livskris har passerat

Jag har haft ett antal större och mindre livskriser i livet. Det har handlat om allt från åldersnoja, karriär, föräldraskap till rena identitetskriser. Minns när jag var 20 och aldrig trodde jag skulle komma till en punkt där jag skulle ha möjlighet att skaffa barn. Eller när jag drömt om att uppnå villa, volvo, vovve (läs om när jag bytte lägenhet mot hästgård) och plötsligt hade gjort det och fick lite panik över att det liksom var "klart" nu.
Jag har nog alltid kämpat med att inte identifiera mig med vad jag gör utan vem jag är. Till exempel har det varit väldigt svårt för mig att inte ta kritik som rör jobbet personligt. Att inte bry mig om folks åsikter runt föräldraskap även när det går emot min övertygelse om vad som är rätt för just mina barn (lite om mina tankar runt föräldraskap finns i inlägget: Va tidig hen är med det!).
När jag flyttade till gård efter att ha drivit företaget något år kände jag att jag verkligen var en ung och cool entreprenör. Så har åren gått och jag inser att jag varken är ung, cool eller särskilt "entreprenörig" längre. Så då började jag grubbla över vem jag är nu.
Livsmålen har skiftat från att vara störst i Sverige på import och försäljning av hästar till att bli självförsörjande och hitta ett sätt att vara nöjd i vardagen (skitsvårt) och må bra. Att fortsätta att sätta mål men klara av att njuta av vägen dit. Det är så lätt för mig att hamna i tänkt som: bara det här blir klart kommer jag vara nöjd/bara barnen blir större kommer jag inte vara lika trött osv.

Jag kom fram till en lista över vad jag är nu och tänkte dela några punkter utan inbördes ordning:
- En kärleksfull (och lite sliten) mamma till två underbara och intensiva barn med lika stora känslor som mig.
- En djurälskare som älskar morgonrutinen hos hönsen, hundmyset, jobbet med valpkullar och inte minst allt med hästarna.
- En högkänslig person med nära till känslorna (som det står mer om in inlägget: Jag blev kallad Kungen)
- En vän som för det mesta vill ge mer än jag kan till mina närmsta. Jag är så glad över att ha vänner som inte kräver att vi hörs hela tiden för att vänskapen ska bestå. Har samtidigt lite dåligt kompissjälvförtroende med nya bekantskaper ibland och är ofta rädd att någon ska hänga med mig för att va snäll.
- En rutinmänniska i allt det övergripande men vill gärna att det ska finnas stor variation i vardagen.
- Jag drömmer om en vecka eller två på nån vacker plats i världen men skulle aldrig vilja ge mig ut på flera månaders resa någonstans (bara tanken skrämmer mig).
- Är social men det måste va i lagom dos då jag också kan bli ganska trött av sociala sammanhang. Försöker se till att det blir en lagom balans för att det ska ge energi istället för att ta.

Den här bloggen har varit vilandes en hel del senaste åren, ja typ slumrande sen jag blev gravid med Elsie. Nu blir jag lika förvånad varje gång nån tittar in för att läsa. Vilka är ni som stannat kvar/tillkommit som läsare? Om bara en endaste en kan tänka ut några punkter i er "vem är jag nu"-lista och dela med mig i en kommentar nedan hade jag blivit jätteglad! Dessutom kan kanske jag få inspiration till fler punkter på min lista också. 
Ingen livskris nu, nu njuter jag mer än någonsin av livet!
Mysigaste morgonrutinen...
...och ännu mysigare blir morgonen när jag får sällskap till hönsen av min lilltiger
Lycka är att ha de här vännerna att dela rideuforin med
Bland det finaste som finns är attsamla vännerna på gården. Blommor, kulörta lyktor och eld är ett vinnande koncept för gårdsfest i min smak.
Kväll på Pomonadalen

25 kommentarer:

  1. Trött tonårsmamma, älskar min familj och vänner. Faniljen/vännerna kommer först, mig kan jag ta hand om sen om ja hinner ;) djurvän. Godis älskare.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Men då kan jag ju inte hoppas på mer ork bara för att barnen blir större alltså?? Typiskt ;)

      Radera
  2. 9-barnsmamma som är stor djurälskare och har ponny, kennel, katteri, höns och så barnens kaniner, hamster och undulater. Bor i stor villa med tomt men drömmer om en hästgård igen och har alltid drömt om den perfekta islandshästen jag ska köpa en dag: ett isabellsto (helst med bläs ;) ) som är tryggheten själv, okomplicerad i allt, pigg och glad och min trofasta vän genom livet. Har ju alltid sagt att senast när jag fyller 50 ska jag köpa henne....och nu är det bara 4 månader kvar, men var finns hon? Började följa dig sen du bodde i Månkarbo och importerade islandshästar och har tittat in på din hemsida och senare blogg och fb då och då. :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hoppas hoppas du får det där stoet någon dag! Hade jag haft en sån på lager hade jag tipsat direkt ;)

      Radera
  3. Bra skrivet och modigt. Själv känner jag något som kallas hjärntrötthet. Har inget att klaga på men är sällan jublande glad. Vill mest sova. Trist då jag har hästar vacker hus på gård man och vuxna barn. Bra jobb och vänner. Att någon är med mig för att vara snäll det känner jag igen. Så är det troligen inte men vad beror känslan på? Jag är 59 år och livrädd för att allt ska ta slut.

    SvaraRadera
  4. Pensionär (som extra knäcker) på Gotland med 3 islandshätar varav 1 från Frosts import. Gård 1 hund 5 katter man o 2 vuxna barn o 5 barnbarn��

    SvaraRadera
    Svar
    1. Härligt med så mycket djur!
      Va kul att du har en häst från Frostimport! Vilken är det?

      Radera
  5. Bor med min man, vår snart ettåriga dotter och katterna Rut & Sten i en röd stugan på Öland.. skriver också en blogg "mitt liv som Kalmarit" om livets fina och jobbiga stunder med småbarn, livet som nyinflyttad på landet och det berömda livspusslet... ps. Vad roligt att du är tillbaka och skriver igen! 😊 Mvh Lena

    SvaraRadera
  6. Millan i skåne: Jag började följa din blogg när du var med i Bonde söker fru. Jag har kikat in lite då och då för och se om du skrivit något på bloggen. Jag gillar att du skriver om livet som det är med fina upplevelser på gård med barn och djur. gillar din ärlighet om livet på en gård.
    Jag bor med sambo på en gård i norra skåne. Vi har en sladdis på 8 år och den minsta ( 21 år) av de stora barnen hemmaboende. Vi har hästar, hundar, katter och höns. Arbetar just nu hemma på gården men går här med mina tankar och funderar på om det är det jag vill göra...
    Jag gillar att jag kan styra och lägga upp mina dagar som jag vill i den mån det går med djur. Saknar något i livet men vet inte riktigt vad...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja styra sin tid är otroligt mycket livskvalitet för mig. Men samtidigt är det sällan jag är alldeles helt "nöjd" utan söker nytt och lite mer så jag kan verkligen relatera till den känslan. Hoppas du landar i vad som får dig att må bra och kommer på vad det är du saknar. Och bor du i skåne och har höns måste jag ju fråga vad du har för raser? Alltid öppen för lite nytt i flocken :)

      Radera
    2. I min matäggsgrupp har jag Maran, Leghorn, New hampshire, cream Legbar och lite blandningar mellan dessa raser. Allt för att få bra äggläggare som kn lägga ägg i flera år och som samtidigt ger fina färger på äggen. Sen har jag Dvärg Kochin som jag avlar till utställning. Färgerna är Silversvartbandade och guldsvartbandade. Rasen är trevlig och bra ruvare om man vill få kycklingar. Jag kläcker mycket till våren så säg bara till om du vill ha lite kycklingar då. Det är lite samma här, sällan helt nöjd utan strävar ofta efter något...men vad?!

      Radera
    3. Kan absolut tänka mig kycklingar ur matäggsgruppen till våren :) Gärna både duktiga värpare och fina färger. Har några Aracuanor nu som ger blågröna ägg men kan absolut tänka mig fler grönvärpare i flocken.

      Radera
    4. Jag skriver här när det är kycklingar på gång till våren. Jag ska se om jag kan få till lite grönvärpare. Jag behöver själv lite flera av dem så jag kan lika gärna lägga in några extra ägg till dig oxå. Tror jag får plats med 250 ägg i maskinen ;) I år satsade jag på att kläcka fram Leghorn för att få fram riktigt bra äggläggare. Äggen från dessa är vita.

      Radera
    5. Leghorn kan också va intressanta. Bra äggläggare är ju de bästa :) Du får gärna skriva här eller på info@pomonadalen.se när det kan va aktuellt

      Radera
  7. Drygt 30, bor på gård med partner och hästar och katter i Mellansverige. Har äntligen hittat något i stil med "vardag" efter flängande, flackiga år, både praktiskt, psykiskt och känslomässigt.
    Är hästmänniska in i själen, mår hästarna bra mår jag bra.
    Är rutinmänniska.
    Älskar effektivitetstänk och kan aldrig nog optimera saker :)

    Gillar att läsa din blogg och hoppas att du kommer fortsätta blogga!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är ju så otroligt tillfredsställande med att optimera och effektivisera!
      Och ang. vardag så hittar den emellanåt men tappar bort den ibland. Tror att det är lite så jag kommer ha det i livet och att det är vad som funkar för mig. Att ha viss struktur och ta annat på volley :)

      Radera
  8. Har följt dig lite fram och tillbaka..
    Vill minnas att jag skickade dig ett par raggsockor för några år sedan :-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. JA! Och om jag kunde lägga bild i kommentar så skulle du se att EXAKT just de har jag på mig nu. Ett par är utslitna men det andra har jag varje dag nu när det börjar bli kallt. Så tack igen!!

      Radera
  9. Snart 26 år, bor på västra sidan av Sverige och har extrem längtan efter djur. Har haft massor av smådjur och hästar, senast två kaniner som tricktränades. Jobbar inom kundservice och bor i lägenhet, men längtar ut på landet. Efter några tuffa år på högskola, en utmattning och en svår olycka bestämde jag mig för att förgylla mitt liv. Har dock inte (ett år senare) kommit på hur, förutom med en hund. Och ett sparande till ett litet torp på landet.. Och att balansera att göra allt och ingenting och acceptera att jag faktiskt tycker att det är mer givande att umgås med djur än människor. Och att prioritera vad jag vill göra, som att åka 60 mil för er labradoodleträff idag.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hund låter som ett bra första steg och kul att det kanske blir torp i framtiden. Och härligt att du komm på doodleträffen. Så imponerad av hur duktiga alla hundarna va trots att det va alla åldrar och de inte träffats innan :)

      Radera
  10. Jadu vem är jag just nu?
    26 åring. Praktiker, har svårt att bara göra en sak åt gången, jurist, chokladälskare, djurälskare, moster till 4, sambo, syster, bor för tillfället i en lägenhet i stan i Luleå men hoppas på att hitta något fint hus utanför stan en vacker dag. Jag försöker att vara närvarande, men glömmer bort det emellanåt. Ja vad kan jag mer säga?! Vi har fiskar (på jobbet kallas jag för the crazy fishlady, så det skulle man kanske kunna säga att jag är). Jag är vän, en väldigt trofast och lojal sådan, jag har några få som jag alltid följer och finns för. Jag är en bokmal också! :) nej nu måste jag sluta reflektera över vem jag är, annars blir det nog en hel novell😅

    SvaraRadera
    Svar
    1. Älskar att läsa sånt här! Och jag brukade ha fiskar när jag va yngre. Minns hur jag brukade hoppa av bussen några hållplatser innan jag kom hem från stallet för att gå in i akvariebutiken och bara drömma om framtida fiskar till akvariet :) Och lojal och trogen vän skulle jag också kalla mig. Ibland glömmer jag höra av mig eller svara på ett sms men så försöker jag slösa med kärlek och omtanke så fort jag har möjlighet <3 Hoppas du hittar ditt hus utanför stan så småningom :)

      Radera
  11. Jag tänkte precis radera genvägen till din blogg, men så plötsligt låg här en massa nya inlägg:) Jag har följt dig i några år och tycker alltid att det är kul att läsa dina inlägg. Jag är en storstadstjej (-kvinna?) och allergisk mot pälsdjur och lever följdaktligen ett annat sorts liv är du på många sätt, men jag känner ändå igen mig i så mycket i det du skriver. Vi har fått barn ungefär samtidigt, jag är social OCH högkänslig, min dotter likaså, jag behöver både trygghet och variation precis som du. Så roligt att du är igång och bloggar igen! Nu får genvägen ligga kvar:)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja jag hade absolut fattat om du gett upp och tagit bort genvägen. Har ju varit allt annat än flitig i mitt bloggande men har i alla fall varit sann mot min grundtanke med bloggen att bara skriva när jag har både tid och lust :) Och ja! Trygghet och variation är så viktigt!

      Radera
  12. Men gud vad jag känner igen mig i mycket med dig... Är 33 år med två barn, en dotter på 5 och en son på snart 2 år. Alltid drömt om att bo på Österlen (är ju så fint där) men är för feg för att lämna trygga punkter och bosätta mig där jag inte känner en kotte. Är lite av en småtant i själ och hjärta (älskar kaffe, korsord, puzzel, att skapa (gärna med tyg och garn), samt att plocka svamp och strosa i naturen. Är högsensitiv och känner så väl igen mig i det du skriver gällande social samvaro. Är stark men samtidigt svag. Känslig för ljud, ljus, lukter osv. Gillar att läsa och att resa även om jag lätt blir stressad i ovana miljöer. Trodde precis som dig att jag inte skulle kunna få några barn och såg mig själv sluta som den galna katt-ladyn. Men visade sig att jag hade väldigt lätt för att bli gravid. Men nu är jag nöjd. Två är alldeles lagom. Och jisses vad jag skriver... Vill du skriva med en likasinnad så finns jag på olika sociala medier. Ps. Turkost är jättefint (mina sängbord målade jag turkosa för ett par år sedan, samt en stol). Och jag instämmer med övriga läsare, fortsätt skriv! �� /Anna Millegård

    SvaraRadera