3 mars 2016

Hejdå min prins!

För drygt tio år sedan köpte jag ett vackert och flott sto, Náttrún, på Island och betäckte henne med min absoluta favorithingst Sær frá Bakkakoti (bedömd till 8.62 totalt med hela 9.05 för ridegenskaper). Målet var att få fram en alldeles egen avelshingst så när Náttrún landat på svensk mark och magen växte och växte så hoppades jag på att där låg en liten musblack hingst i magen. En julimorgon så fanns han plötsligt där! Min önskan hade slagit in och en långbent fölunge låg och sov bredvid sin mamma i hagen. Han fick namnet Ess från Hökebo. 
Ess som tvååring
Han växte massor på höjden men inte på bredden så inridningen fick vänta. Han gick tillsammans med sina unghingstkompisar och sin vuxna kompis Örn och eftersom de växte upp tillsammans var där aldrig något gruff dem emellan. På hösten efter att han fyllt fyra reds han in och aldrig har jag suttit på en unghäst som haft så lätt för sig. Traven var magisk med sina stora kliv och tölten bara fanns där från dag ett. Vi hade roligt ihop och blev vänner på riktigt. Som femåring blev det så dags för första avelsvisningen. En liten tur till Vignir först som sedan visade honom och det blev en fin bedömning med 8.24 på första försöket (Jag är så stolt!). Vi gjorde om det året efter, han kvalade till Avels SM och han höjde sig ordentligt trots tappsko dagen innan visning. För er som läser här och inte är så insatta i islandshästvärlden kan jag bara säga att Ess är fin. Ingen medelmåtta utan fin på RIKTIGT! 
En alldeles nyfödd Ess sommaren 2006.
Så har livet kommit emellan som det så ofta gör. Foglossning som fick mig att tvingas sluta rida tidigt i graviditeten när jag väntade Oscar. En bebis i sjal hela dagarna som stod i vägen för regelbunden ridning i ytterligare ett år. Ess var en fin kompis som ställde upp de få dagar jag fick tid. Som alltid med glädje bjöd på en ökad tölt så att tårarna sprutade av fartvind och lyckorus. Som bar barnen tryggt runt gården varv efter varv. Som tålmodigt väntade på sin tur trots att det så sällan fanns tid över till honom. 
Regnbågen som mötte oss på sista ridturen ihop.
Beslutet att sälja honom var tungt men att behålla honom i väntan på en annan tid i livet kändes inte rätt mot honom. Så dök rätt person plötsligt upp. Både ryttare och häst blev glada redan av första ridpasset ihop och det kändes rätt i maggropen. Mer provridning och så besiktning och allt var utan anmärkning så försäljningen är nu klar. Ess har flyttat från gården för gott. 
Jag tog en sista ridtur och när jag svängde ut från gården möttes jag av en hel regnbåge över himlen. Vi red mot havet, Ess flög fram som vanligt och tårarna rann som så många gånger förut. Inte bara fartvind och lyckorus den här gången men ändå så otroligt fint och magiskt. Jag har nu sagt hejdå till en kär vän, till en pålitlig kompis och en som varit en del av familjen i snart tio år. Nu börjar en ny period i Ess liv och jag hoppas kunna stå där på läktaren på både SM, NM och VM i framtiden och heja på min fantastiske prins. Hoppas din ryttare får många ögonblick med glädjetårar på din rygg!
Lite video på Ess in action för er som gillar ljudet av klapprande hovar...

11 kommentarer:

  1. Fint skrivet om en kär vän, föll en tår eller två hos mig med :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Grät rakt igenom när jag skrev det. Saknaden är enorm! Samtidigt känner jag mig helt övertygad om att han har det riktigt bra nu i sitt nya hem och det gör mig övertygad om att det här är rätt beslut för oss båda. Men tomheten kommer nog vara kännbar ett bra tag här på gården.

      Radera
  2. Åååh, vilken rörande beskrivning utav bandet mellan er.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja jag är så tacksam att jag fått ha en sån här fantastisk häst i mitt liv. Det är inte ofta de kommer in i hjärtat på en på det sätt Ess har gjort.

      Radera
  3. Katarina Nord8 mars 2016 22:01

    Många kramar från Toppa och mig.
    Blir så rörd! Toppa och jag har funnit den fullkomliga respekten inför varandra. Hon gör det jag tänker och vi njuter av att tölta fram genom skog och mark. ♡

    SvaraRadera
    Svar
    1. Blir så glad av att läsa!!! <3

      Radera
  4. Å vad fint skrivet men på något sätt så måste det ju kännas rätt bara man hittat rätt ägare sånt gör så mycket!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja det är förstås jätteviktigt. Jag saknar Ess enormt mycket men vet samtidigt att han har det väldigt bra och det är verkligen en tröst.

      Radera