 |
| En mycket representativ bild från min vardag :) |
 |
| Gullungarna <3 |
Det här är min högst personliga blogg som husbonde på Pomonadalen
9 mars 2016
Ett nytt liv
Sedan vi flyttade isär har alla dagar varit ett virrvarr av känslor och sysslor. Jag har verkligen sett till att hålla mig sysselsatt. På dagar utan barnen vill passa på att göra ALLT. Jobba järnet, träffa vänner, sköta hemmet, åka iväg ibland, försöka finnas till för vänner, för familj och för mig själv. Inga rutiner (jo djurens förstås) och inte mycket förutsägbarhet.
Dagarna med barnen blir istället på många sätt den totala kontrasten. Rutiner, fasta tider, regelbundna måltider och mellis, uppstyrda aktiviteter. Men också lek, mys, sömnbrist, otillräcklighet, kallt kaffe, kramar, kärlek och allt som hör barndagar till. Skillnaden nu är bara att jag har oändligt mycket mer tålamod, ork och engagemang. Det är ju bara vi tre då! Jag är ingen perfekt mamma men jag är en kärleksfull mamma och det hoppas jag komma långt med. Men att ena dagen vara 110% förälder (så som man måste vara när man har en vild och busig 1,5-åring och en lika vild och busig 3,5-åring) och nästa dag vara enbart Thilde är fortfarande ingen jag vant mig vid. Ni som har erfarenhet av liknande situation, hur lång tid tar det att komma in i de nya rutinerna? Tar gärna emot era bästa tips för ett liv som förälder på deltid.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Det tar nog sin tid, ett år har jag hört många säga. Då har man gått igenom de olika faserna - födelsedagar, jul, semester, skolstarter osv. När jag har barnen flyter det på tycker jag, men har efter ett halvår ännu inte kommit in i bra rutiner när de är hos pappan. Vi har dem tre dygn var i ett rullande schema, det har funkat bra så här i början, de är 2 och 4 år. Efter sommaren blir det varannan vecka, jag tror det blir lättare för både oss och barnen då, man hinner landa i att man är "barnledig" och hålla rutiner även för egen del. Som det är nu hinner jag inte landa i mitt vuxenliv, allt ska hinnas med på ett par dagar och jag vill passa på att göra allt det där man inte kan ha barnen med på. Hur har ni lagt upp det så här långt? Varannan vecka? Ninna
SvaraRaderaJätteintressant att läsa. Jag känner igen det där med att inte komma in i några rutiner alls när barnen är hos pappan. Det känns som jag samlat på mig så mycket som jag då ska hinna ed och så går allt på högvarv. Vi har dem 2 eller tre nätter i rad men har också funderat på att ändra till varannan vecka efter sommaren. Oscar fyller två år i Juni och Elsie blir fyra i augusti så frågan är om de ännu är för små för varannan vecka? Vi får väl känna efter hur allt känns då helt enkelt antar jag. Nu känns det bra med täta byten för barnens skull och det känns som de snabbt kommit in i rutinerna. Skönt på ett sätt att de är så små för det känns enklare med såna här omställningar nu än om de hade varit 6-7 år. Hoppas du hittar sätt att hitta bra rutiner när de är hos pappan. och hoppas jag också gör det :) Blir det varannan vecka för er så småningom får du gärna skriva hur det går och hur det känns.
RaderaBlev det varannan vecka efter sommaren? Vi har testat det nu i några veckor och det känns som det är mer förutsägbart och mindre hattigt för både mig och barnen. Hoppas ni också hittat en bra rutin :)
RaderaHej igen! Ja jag tror också att de lättare kommer in i nya rutiner är de är så här små, barn är väldigt anpassningsbara, på gott och ont... På ett vis blir det lite hattigt med tre dygn, men det känns ändå lagom nu i början. De har inte så bra tidsuppfattning än, och på det här sättet har de båda föräldrarna i "färskt minne" - inte för att de skulle glömma oss, men de har de nya rutinerna i färskt minne kan man väl säga. Sen tror jag/vi att när vi alla kommit in i det nya kan det vara en fördel med en vecka i taget. Då hinner vi alla landa i det som gäller den veckan, den som är barnledig hinner planera och få en sammanhållen tid för "vuxenliv", och då kan man mer helhjärtat leva barnliv när det är den veckan. Så tänker vi, men vi är flexibla och om det blir för mycket för barnen anpassar vi oss efter det. Ingen lätt situation även om man är vänner, men jag vill ändå tro att det är bättre även för barnen än med ständiga slitningar i en relation som är till bara för barnen. Den bördan ska de inte bära... Ha det gott, kul att du fortsätter med dina hästar och hundar !Ninna
SvaraRaderaHej! Vi började de första månaderna med täta byten.. 2-3 nätter i sträck men det blev virrigt till Slut och barnen frågade osäkert vem som egentligen skulle hämta varje eftermiddag... det känns inte bra när barnen blir osäkra och virriga så vi började med varannan vecka trots att dom var små.. mycket bättre (förutom för mig som längtade ihjäl mig) för barnen. Blev mer Struktur rutiner och tydlighet och barnen anpassade sig direkt! En fördel är ju verkligen att så små barn är extremt anpassningsbara!
SvaraRaderaJag skulle vilja säga att det inte går att svara på. Det är så pass olika och individuellt. Och just som man tror att det fungerar, så händer något. Barnet/n börjar förskoleklass, 1an, 4an, högstadiet...det går upp och ner. Ibland leker livet med varannanveckobarn, ibland sitter man apatisk och längtar.
SvaraRaderaTror det viktigaste är att man inte väntar på att man ska vänja sej eller att det ska börja funka. Ta det som det kommer, hela tiden. Titta och lyssna på barnen och anpassa er efter dem. Vi har ändrat efter barnets behov allt eftersom åren gått. Just nu är det tonårsproblematik och det hanterar jag bättre än den andra föräldern så just nu har jag sonen fler dagar hos mej för att det ska bli lugn och rutiner.
Tack för klok input. Ja det är ju just det med barn. Allt ändras så snabbt att det bara är att försöka hänga med :)
Radera