När det inte blir som man tänkt sig...

Sagan började 2009 när jag gick med på att delta i Bonde söker fru. Tänkte mest att det var en kul grej och hade bestämt mig till att bli lite mer av en "Ja-sägare" så beslutet var lätt att ta. Det var en omtumlande sommar med blixtförälskelse och en känsla av att alla bitar föll på plats. Stefan kom in i mitt liv, vi köpte hus, renoverade, flyttade, fick första barnet, renoverade lite till, köpte gård i Skåne, flyttade och fick andra barnet. Livet har under året som gått pendlat mellan mörkaste mörkaste tröttheten och ljusaste ljusaste förhoppningarna. Jag har levt med en känsla av att om jag bara gör lite mer, engagerar mig mer, inte är så trött, inte är så stresskänslig, lyckas komma på de bästa vardagsrutinerna , bara ger lite mer osv. så kommer det ordna sig. Vi kommer kunna leva lyckliga i alla våra dagar och följa den plan vi båda gjort upp för vårt gemensamma liv. Sista året har jag sakta men säkert kommit till insikt om att det inte kommer spela någon roll vad jag gör. Vår relation kommer inte bli den jag drömmer om och det sorgliga är att det inte är för att det är fel på varken Stefan eller mig. Det är bara att vi tillsammans inte får ihop ekvationen. Det har varit ett år av förtvivlan, sorg, ilska och ångest. Ett år av nya tag och nya besvikelser. Nytänt hopp och hårda fall. Sedan det definitiva beslutet: separation! Plötsligt går det att fokusera på det praktiska istället för det känslomässiga. På att leta bostad istället för att försöka undvika bråk. Stämningen blev med en gång bättre och jag känner verkligen att vi skiljs som vänner. Vi bryr oss om varandra. Vill den andre väl. Kommer fortsätta vara föräldrar ihop livet ut, men inte som livspartners. Det är nu ett avslutat kapitel och jag kan återigen lyfta blicken och känna framtidshopp. Allt tar inte slut med en relation. Istället för att lägga all min energi på att försöka rädda något som inte fungerar känner jag nu att jag har mer ork över till barnen, min familj, mina hästar och mina vänner. Det blir inte alltid som man tänkt sig men på något sätt bli det ändå bra till slut.