18 feb. 2016

När det inte blir som man tänkt sig...

Sagan började 2009 när jag gick med på att delta i Bonde söker fru. Tänkte mest att det var en kul grej och hade bestämt mig till att bli lite mer av en "Ja-sägare" så beslutet var lätt att ta. Det var en omtumlande sommar med blixtförälskelse och en känsla av att alla bitar föll på plats. Stefan kom in i mitt liv, vi köpte hus, renoverade, flyttade, fick första barnet, renoverade lite till, köpte gård i Skåne, flyttade och fick andra barnet. Livet har under året som gått pendlat mellan mörkaste mörkaste tröttheten och ljusaste ljusaste förhoppningarna. Jag har levt med en känsla av att om jag bara gör lite mer, engagerar mig mer, inte är så trött, inte är så stresskänslig, lyckas komma på de bästa vardagsrutinerna , bara ger lite mer osv. så kommer det ordna sig. Vi kommer kunna leva lyckliga i alla våra dagar och följa den plan vi båda gjort upp för vårt gemensamma liv. Sista året har jag sakta men säkert kommit till insikt om att det inte kommer spela någon roll vad jag gör. Vår relation kommer inte bli den jag drömmer om och det sorgliga är att det inte är för att det är fel på varken Stefan eller mig. Det är bara att vi tillsammans inte får ihop ekvationen. Det har varit ett år av förtvivlan, sorg, ilska och ångest. Ett år av nya tag och nya besvikelser. Nytänt hopp och hårda fall. Sedan det definitiva beslutet: separation! Plötsligt går det att fokusera på det praktiska istället för det känslomässiga. På att leta bostad istället för att försöka undvika bråk. Stämningen blev med en gång bättre och jag känner verkligen att vi skiljs som vänner. Vi bryr oss om varandra. Vill den andre väl. Kommer fortsätta vara föräldrar ihop livet ut, men inte som livspartners. Det är nu ett avslutat kapitel och jag kan återigen lyfta blicken och känna framtidshopp. Allt tar inte slut med en relation. Istället för att lägga all min energi på att försöka rädda något som inte fungerar känner jag nu att jag har mer ork över till barnen, min familj, mina hästar och mina vänner. Det blir inte alltid som man tänkt sig men på något sätt bli det ändå bra till slut. 

39 kommentarer:

  1. Jättetråkigt och jobbigt för er. Önskar er all lycka till i framtiden!

    SvaraRadera
  2. Vad tråkigt för er-men önskar er all lycka framtiden ändå.
    Kram Barbro

    SvaraRadera
  3. Så tråkigt... men bättre att skiljas som vänner, än att leva ihop som ovänner. Lycka till båda två nu med resten av era liv! <3

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja så är det verkligen. Nu är vi vänner tack vare separationen och all min energi måste inte gå åt till att försöka lösa våra problem utan nu kan jag fokusera framåt :)

      Radera
  4. Sorgligt och tungt, men ändå fint att du kan se framåt igen. All styrka till er båda och ert gemensamma föräldraskap! Ninna

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja det tyngsta har vi ju nu bakom oss så just nu känns livet faktiskt ljusare än på länge. All tid jag nu får med barnen blir mycket mer värdefull och min och Stefans relation är mycket bättre nu sedan separationen även om jag förstår om det låter lite märkligt :)

      Radera
    2. Egentligen låter det inte så märkligt - ofta är det ju tyngst när man står inför ett tungt beslut. Man försöker och försöker igen, man vänder och vrider, man våndas och hoppas, rasar och reser sig igen... När beslutet väl är fattat kan man ju fortfarande känna en sorg och saknad, men tillsammans med den känslan kan man , som du säger, börja se framåt och planera livet utifrån den nya situationen! Det tar oerhört på krafterna att försöka få det omöjliga att bli möjligt. Önskar er all lycka och glädje, nu och i framtiden! Kram, fastän vi inte känner varandra :-) Ninna!

      Radera
  5. Du känner inte mig.bra att ni kommer överens särskilt om man har barn. Har skjäv gått igenom en separation. Önskade att jag och min dåvarande sambo hade kommit överens. Det är tufft men man klarar det. Man måste får gråta och ibland vara arg. Men man tänker på sina barn. Man kommer över det men det måste får ta sin tid

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så sant så sant!
      Usch jobbigt att ni inte kom överens. Hoppas det är bättre nu. <3

      Radera
    2. Har fortfarande svårt att prata med varandra.sonen min har down syndrom. Lever nu i ett nytt förhållande. Gift och 2 barn till. En på 4 år och en på 4 månader. Man tycker allt är skit. Man gråter sig till sömns. Man undrar varför det händer mig. Jag ger dig en massa styrkekramar.

      Radera
  6. Man blir varm och glad av att läsa hur mycket du värnar om barnen och även dig själv i det här. Önskar er all lycka till framöver :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för din fina kommentar! <3
      Det har varit tufft att mötas av normen att man ska "hålla ihop för barnens skull" när jag så tydligt kände att det vore bäst för dem om vi separerade. Det känner jag mig fortfarande trygg i och allt känns så otroligt mycket enklare i vår nya familjekonstellation :)

      Radera
  7. Så sorgligt att läsa men skönt att ni nu kommit över det värsta. Jag önskar dig och familjen verkligen all styrka och lycka i framtiden <3

    SvaraRadera
  8. Det viktigaste i det hela är att lyckas separera som vänner, både för en själv och barnen. Klyschigt men realistiskt:)
    Stor lycka till i framtiden med den nya uppsättningen som familj och med hästarna.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja jag är otroligt tacksam att vi lyckats göra det. Vet att många inte haft den turen. Nu känner vi oss som en mycket lyckligare familj :)

      Radera
  9. Du ser ändå framåt Thilde trots separationen! Du har så rätt när du säger att det inte alltid blir som man tänkt sig. Jag kan bara instämma och säga att det är svårt att veta var man hittar sin "vän i viken" Det står ju tyvärr inte i "pannan" om personen är signel. Med vänlig hälsning Marcus i Gbg.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha, när det står inte direkt "i pannan". Kanske därför Tinder osv. är så populära ;)

      Radera
  10. Jonas Jönsson5 mars 2016 kl. 19:11

    Som trogen tittare var det här en oväntad nyhet. Ett skarpt bevis för att allt inte syns i kamerorna ;) Ni tog ett nödvändigt beslut, och jag önskar all lycka från mitt hjärta.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nä, knakar det i fogarna och man överväger separation är ju inte tv4 de första man ringer :) Så det kommer förstås som en överraskning för många men inte för varken oss eller våra närmaste.
      Och tack för dina lyckönskningar. Just nu känns livet faktiskt ljusare än på länge.

      Radera
  11. Jag läste detta först nu Tilde. Tråkigt när man kommer till det beslutet. Men starkt av er båda att våga göra det. Det blir bättre än att inte våga, men det känner ni säkert redan. Ni gör ju det här både för er och gör era barn. <3
    Stor kram.
    / Erika Anundsson

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja visst har det blivit bättre som du skriver, men det har varit tufft. Som tur var finns allt det jobbigaste nu bakom oss och livet känns ljusare än på länge.
      Kramar!

      Radera
  12. Känner så igen mig i det du skriver. I tio år levde jag med en man och vi har två barn tillsammans. Insikten av att inget jag gjorde, ingen flytt eller renovering eller barn skulle få förhållandet att bli det jag drömt om. Vi separerade (tyvärr några år för sent). Nu har jag en ny man som jag trivs tillsammans med och det roliga är att jag nu inte behöver ngt annat än han! Jag är nöjd:) Lycka till!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja det är ju så lätt att tänka att någon pusselbit saknas och ingen vill ju ge upp så länge hoppet finns där. Men när man gjort "allt" och ändå är på samma plats så kändes beslutet helt rätt.
      Det är nog många med dig som stannat något år "för länge" men det är kanske just det som behövs för att man ska kunna känna sig helt trygg i sitt beslut. Så härligt att du nu har den partner du behöver i livet! Sånt är så härligt att läsa när man är på den plats i livet som jag är nu. Tack för lyckönskningar och fortsatt lycka till med ditt liv :)

      Radera
  13. Du är en klok och stark tjej Thilde! Skönt att beslutet känns rätt. Det blir verkligen sällan som man tänkt sig men då får man göra det bästa av det ändå! Lycka till med allt<3
    Kramar

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! <3
      Ja och även om det inte blir som jag tänkt mig så känner jag att det kommer bli bra :)
      Kram!

      Radera
  14. Jag vill våga också ta det steget! Kram M.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kan varmt rekommendera boken "Happy happy! en bok om skiljsmässa!"
      En relation ska få en att tycka om sig själv, att vilja ge och vara en plats att vara trygg och våga växa på. Dåliga relationer är inte någonsin värda den ork och kraft de suger ur en så då gör man sig båda en tjänst om man avslutar den. Jag hoppas du hittar styrkan och modet att ta steget om du känner att det skulle få dig att må bättre <3

      Radera
  15. Det ordnar sig kram lisa

    SvaraRadera
  16. Ledsamt när det blir så, men du/ni gjorde ett rätt val <3
    Har varit där, vet hur det är.....men väntade för länge, "nya tag, nya besvikelser", "för barnens skull" blev det till slut.
    Men 4år sen, efter 27års äktenskap, skildes vi som vänner och kommer alltid att vara dom bästaste vänner!
    Lycka till i ditt nya liv och jag hoppas du en dag skall finna den livslånga kärleken....du har tiden för dig <3

    SvaraRadera
    Svar
    1. Härligt att ni också kunde skiljas som vänner. Det känns oerhört värdefullt för oss.
      Lycka till du med! Både med livet och kärleken :)

      Radera
  17. När blir livet som man tänkt sig egentligen? Har nog aldrig hänt mig i alla fall. Men du har mycket kunskap från det här och du hittar nog rätt vad det lider. Bara du vågar sats :) Lycka till och kram på vägen. /Tomas

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nä det blir ju inte ofta som man tänkt sig men härligt att det kan bli bra ändå :)

      Radera
  18. Tråkigt att läsa detta. jag hoppas att du kan komma över det jobbiga med er separtion och att du har trevliga minen får tiden ni var ett par som hjälper dej framåt. ha det gott.

    SvaraRadera