27 juni 2012

Den växande magen!

Att ha en syster som är fotograf (driver bland annat Djurstudion.se) är verkligen toppen. Hade det inte varit för henne så hade jag nog inte haft speciellt många bilder på den växande magen (bara några från vackra Sardinien). Under vår semester nere på Österlen ställde hon upp och plåtade oss tillsammans och mig med bara magen. Nu kommer vi nog inte ses förrän bebisen är på utsidan så någon gång innan augusti måste jag och Stefan se till att föreviga den igen för jag tycker det är så kul att ha kvar som minne. Än tycker jag dock inte den är så fasligt stor eller i vägen. Jobbigast är det på nätterna då det är svårt att hitta ett bra läge trots många kuddar.
Tråkigaste bieffekten av den här graviditeten (jo, förutom illamåendet då) är att jag sedan en tid tillbaka inte får rida alls. I sadeln kom inte sammandragningarna med jämna mellanrum som annars, utan de kom och varade sedan genom varje ridtur tills det var rent smärtsamt. Inge bra tydligen enligt min Barnmorska så det blev ridförbud. När ridlägren börjar nästa vecka är det alltså markservice och som faller på min lott och uteritterna får jag lämna till övrig personal. Får jag tråkigt har jag ju alltid 10 valpar som behöver en väldans massa ompyssling, matning osv. så sysslolös lär jag inte bli.
Bilderna nedan togs den 19 juni när jag var i v. 32.
Mamma, pappa, barn! Foto: Lovisa Höök
Jag och bulan.
Magen växer sakta men säkert men känns fortfarande inte speciellt mycket i vägen.

12 kommentarer:

  1. Tråkigt att inte kunna rida,men kanhända blir det välförtjänt vila! Du som har koll på färger,2 av årets föl e min hingst (konstantskimmel)satte massor av stickelhår under första veckan (på mage och i armhålorna typ),men behöll färg på huvud och ben. Är det möjligen så att de blir konstantskimlar? Det är tydligen svårt att färgbestämma de där rackarna ;)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det syns tydligen inte förrän de byter päls på vintern/våren så de ljusa håren du sett är troligtvis inte ett tecken på konstantskimmelanlag. De kan förstås fortfarande bära på anlaget men det gäller att ha lite tålamod med just den färgen.

      Radera
  2. Fina bilder på er alla tre! Tråkigt med ridförbud, men snart är du uppe i sadeln igen! Läste om en tjej, som red monte'lopp EN vecka efter förlossning !! Inte så smart kanske! Tur att du har hjälp på ridlägren! Grattis till nya fölet ! Ess avkommor har sån underbar färg! Blir den nya hingsten svart senare , eller kommer han se ut som far sin?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo, man kan ju hoppas att det går fort efteråt men samtidigt längtar jag till föräldraledighet och bara vara med lill*n efteråt så rida tänker jag börja med när jag verkligen känner för det.
      Lilla hingstfölet blir svart (troligtvis kolsvart) och ärvde tyvärr inte pappas fina musblacka färg.

      Radera
  3. Finaste, finaste ni!

    SvaraRadera
  4. Om du redan har köpt en amningskudde så använd den på nätterna :-) Jätte bra att lägga mellan benen och sen ha magen på den andra delen om du förstår vad jag menar :-) Jag klarade mig inte utan den sista tiden!!

    SvaraRadera
  5. Ja, jag hade också tänkt att rida till nu typ. Fick sluta i mars :-/
    Gissa om hästarna ser ut som sin matte... Stora magar och lite muskler ;-)
    Men vad är väl lite ridning mot de guldklimparna vi kommer få! Hästarna finns ju kvar där och klappa på dem får/kan man ju alltid. Men lite kliar det nog i ridtarmen måste jag erkänna - särskilt såna här dagar med solsken. Hoppas inte lilleman glömt bort hur man töltar...
    Ha det bra!
    Kram från en tjockis till en annan ;-)

    SvaraRadera
  6. Stort grattis till magen! :D
    Verkligen jättefina bilder, det lyser om dig!

    SvaraRadera
  7. Vilka fina bilder din syster tar. Önskar er all lycka.
    Kram Barbro

    SvaraRadera
  8. Martin åland18 juli 2012 12:07

    vilka fina bilder

    SvaraRadera
  9. Hej hur länge red du in i graviditeten ?
    Grattis till flickan :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej!
      Jag hade gärna ridit hela graviditeten men tyvärr fick jag onda sammandragningar när ca 2 månader var kvar och fick sluta för att inte riskera att starta förlossningen för tidigt. Nu har jag haft mitt längsta riduppehåll någonsin, men Elsie gör att jag står ut med det utan problem.

      Radera