4 jan. 2018

Att leva på ett minfält

Jag tror fler varit där jag var och eftersom det nu är rätt länge sen vill jag dela med mig. Jag fastnade i något ett tag. Något som va så ljuvligt och så intensivt först att jag knappt trodde det va sant. Kanske skulle jag lyssnat till det, för något som verkar för bra för att vara sant är kanske just det. Jag sveptes med och väl ombord gick allt fort och det fanns ingen tid för tvekan. När det väl började skava va det för sent att hoppa av för jag satt fast. Fast i något som inte kändes tryggt. Fast i något som fick mig att tvivla på mig själv. Fast i något som tog all min ork. Fast i något som skrämde mig.

Jag tänkte att svartsjukan kom sig av en otrygghet och försökte bygga trygghet.
Jag tänkte att alla missförstånd kom sig av att jag uttryckte mig fel och försökte ändra på det.
Jag tänkte att ilskan kom sig av att jag provocerat.

Jag ska erkänna att jag tänkt att sånt inte kommer hända mig. Tänkt att jag ju är stark, att jag står stadigt, men det hjälper inte mot att svepas bort.

Det tog tid att samla kraft för att orka gå för livskraften med den tillhörande elden som är jag höll på att slockna. Det va så mycket kaos men aldrig tryggt och sällan bra.

Frida Hyvönen sjunger så otroligt träffande i sin fantastiska låt Fredag morgon:
Jag var lättad så jag sväva varje gång något var normalt 
Det som fanns under din galenskap var varmt och underbart 
 Jag förlät dig och sprang rakt tillbaks i elden 
Jag var en idiot helt klart 
Alldeles för hoppfull och lojal 
Jag blev så nedstämd av att leva på ett minfält 
Jag kunde inte ens förmå mig att ropa högt på hjälp 
Man har läst om sånt i böcker, sett på film 
Men att det kunde hända mig jag kände så fortsatte stänga av
Det fanns inga sår på utsidan som vittnade om allt det jobbiga, såren satt på insidan. Men där fanns andra spår. På köksväggen fanns fläcken efter kaffet som kastats över mig. På väggen fanns spacklet över hålet som slogs upp när där kastades en stol. På kontoret fanns datorn i spillror.
Jag fick lägga tid och kraft på att laga det som blivit trasigt i mig, men tack vare de fantastiska vännerna och mina fina syskon kunde jag läka och bli hel igen. Jag har ett fint liv, underbara barn (med tillhörande toppenpappa), mina vänner och allt annat som faktiskt betyder något. Och elden i mig, den började brinna starkare än någonsin och aldrig, aldrig kommer jag tillåta att någon kväver den igen.

9 kommentarer:

  1. Usch sånt ska ingen behöva uppleva. Starkt av dig att dela med dig! Det är många därute som upplevt samma sak. Kom bara ihåg: du är aldrig ensam. Det finns många runt dig som fångar upp dig, som vill dig väl och kommer att kämpa för dig.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja tyvärr verkar det va många fler som drabbats och därför ville jag dela med mig. Och tack för fina ord! <3

      Radera
  2. Åh.. Inte kunde man tro det var så det var. För jag antar att detta var i din senaste relation.
    Du verkar så himla fantastisk och levnadsglad, när man såg dig i bonde söker fru intervjun i december så blev man glad :)
    Och det var roligt det du sa om att du är samma person som innan, fast bara med en mer lesbisk frisyr. Hoppas du snart träffar en riktigt fin bra tjej som inte är svartsjuk. Det är du värd.
    Stefan verkar också fantastiskt snäll. Gör ni ofta saker tillsammans med barnen? Kan ni umgås som nära vänner?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Härligt att kunna sprida glädje :) Och jag mår väldigt bra så det va fint att det lyste igenom i programmet i december. Jag och Stefan är en superbra föräldrateam och har väldigt bra kontakt. Det är jag verkligen glad över för det tror jag gör stor skillnad för barnen jämfört med om vi hade haft svårt att kommunicera. Det önskar jag alla som separerar där det finns barn med i bilden!

      Radera
  3. Åh, har varit i samma sits och vet exakt vad du menar. Och vad Frida Hyvönen menar. Så på pricken och samtidigt som låten är såå bra gör den såå ont att lyssna på tycker jag. Tack för att du delar med dig :) kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Första gången jag hörde den va när jag såg Frida live. Orden va så himla på pricken, enda ner till den kraschade datorn. För varje vers växte gråten tills jag inte kunde hejda den. Fick stå i min ena systers famn och gråta för det gick inte att hålla igen. Nu gör den inte ont mer, nu sjunger jag me och får kraft av den! Jag är ledsen att höra att du varit i samma men glad att det är något du tog dig ur <3

      Radera
  4. Så många gånger jag varit i samma situation, så många gånger jag låtit andra trasa sönder mig.. Aldrig mer! Blir så glad över att du hittat din eld igen och att du inte kommer tillåta någon att fördärva dig och din själ något mer. Kramar ♡

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hoppas du också hittat din eld och hoppas du aldrig råkar ut för något liknande igen <3

      Radera
    2. Fint skrivet. Härligt du är starkare nu och orkar dela med dig. Gått igenom liknande upplevelse. Allt gott //Tina

      Radera