När jag mötte kungen!

Det börjar bli dags att nominera folk för nästa års Anders Wall stipendium för Landsbygdsutveckling. Jag fick just det stipendiet för ett par år sedan och jag måste säga att det är bland det häftigaste jag varit med om.Jag tänkte ta det från början.

En dag var jag ute på en ridtur när min mobil ringde. Det var en man som först bad mig att sitta ner, och sedan när han hörde att jag satt på en häst bad han mig att inte ramla av. Sedan meddelade han att jag hade valts ut som mottagare av Anders Walls landsbygdsstipendium vilket var något jag aldrig hade hört talas om. I nästa mening berättade han att det skulle delas ut av Kungen och oavsett vad jag tänkt och tyckt om kungahuset så blev jag helt till mig. Tänk att få träffa självaste Kungen!

Det var inte många veckor kvar till själva stipendieutdelningen och jag fick snabbt ringa runt för att låna en klänning och så frågade jag brorsan om han inte ville vara min kavaljer. Tillsammans stack vi sedan till Stockholm iklädda långklänning och frack. 

Jag och brorsan på hotellrummet precis innan vi åkte till Blå hallen

Väl där följde en ceremoni med några olika utmärkelser och jag stod bredvid framstående forskare och andra otroligt duktiga människor på en "scen" och var darrig i knäna. Kungen gick fram till var och en och skakade hand och gratulerade. Väl framme vid mig tog han min hand och så drog han mig till sig och viskade: "-Jag hörde dig på radio i morse, bra jobbat och grattis". Jag som hade förberett mitt tack i flera dagar glömde allt och minns knappt vad jag hasplade ur mig men jag log definitivt mest av alla. 

Direkt efter att jag mottagit plakatet från kungen

Sedan följde en riktigt fin middag i Gyllene salen och jag märkte att det hade varit helt onödigt att vara nervös över att inte sitta vid samma bord som brorsan, alla var supertrevliga!

Sedan följde kaffe och folk minglade lite. Anders presenterade mig för en massa folk och jag fick skaka hand med jordbruksministern och många andra. 

När alla sedan satte sig var det fri bordsplacering. Jag märkte att det fanns en massa lediga platser vid kungens bord och tänkte att jag måste ta chansen för den kommer nog inte tillbaka. Jag gick fram till bordet, knackade landshövdingen på axeln och frågade om det var upptagna platser eller om folk helt enkelt inte hade vågat sätta sig vid kungens bord. Han bad mig genast att slå mig ner och jag vinkade dit brorsan. Sedan följde några mitt livs nervösaste minuter när jag och brorsan pratade med kungen och de andra. Anders Wall kom också och slog sig ner och det kändes tryggt att ha någon mer man kände vid bordet. Plötsligt kommer drottningen och Anders reser sig upp och säger att han måste presentera mig för drottningen. Jag får skaka hennes hand och hon gratulerar till stipendiet. 

Då är brorsan snabbtänkt och frågar om han inte kan få ta en bild. Jovisst säger kungen och jag ber Anders vara med också.  
Den bilden är jag överlycklig att han tog!

Kungen, jag, drottningen och Anders Wall

Det egentliga stipendiet med pengar delades sedan ut på Anders födelsedag i mars.

Jag och Anders Wall när jag mottog det egentliga stipendiet

Jag minns det som en helt underbar kväll fylld med inspirerande människor. Vad jag minns allra mest dock är att mitt i mitt tacktal så gick brandalarmet. Jag avslutade lite snabbt och sedan fick hela lokalen evakueras. Det visade sig vara någon i lokalen bredvid som hade rostat bröd lite för hårt. Gissa om den personen kände sig skyldig sen när de fick se vilket pådrag det blev.

Många hundra personer fick evakueras innan beskedet kom att det inte var någon brand