Jag bytte lägenhet mot hästgård

Jag har i några inlägg berättat hur det kom sig att jag hamnade där jag är idag. Jag skrev i inlägget Hästhandlaren Höök om hur jag arrenderade mark och hade sadelkammare och foderkammare i bak på min Volvo. Det blev förstås inte hållbart i längden att driva företaget med hästförsäljning på det sättet och tanken att jag skulle lägga ner återkom faktiskt många gånger. För att få vatten till hästarna så kanade jag ner för en slänt med mina hinkar och tog sedan vatten ur ån som jag klättrade upp med. Problemet var ju förstås att det blev vinter (en kall sådan) och jag fick yxa hål på isen och klättra upp för slänten som blev halare och halare för varje droppe vatten jag spillde. Det fanns ingen el så hela vintern snubblade jag runt i höladan vid fodringarna och mer än en gång gick jag rätt på en häst som stod i vägen. 

Jag i den arrenderade hagen tillsammans med Glaeda.
Henne har jag kvar än idag och hon är förstås en av favoriterna.

Det var någon gång vid den här tidpunkten som en kompis tipsade om en annons på en hästgård. Jag hade nog inte ens tänkt tanken att bli gårdsägare förrän då och det kändes rätt avlägset att jag som 20 åring skulle köpa något så stort. Det blev trots det så att vi packade en picknickkorg och begav oss ut till Månkarbo där gården låg. Den var nedgången, hade stått tom länge och de flesta byggnaderna var i mycket stort renoveringsbehov. Sånt tänkte inte jag på. Jag kollade in hagmarkerna (eller snarare åkrarna med vete etc. som jag föreställde mig som hagmark) och målade upp en bild av vilket paradis det skulle kunna bli för hästar.

Så här såg stallet ut (det här var förresten den säljande annonsen :-)

Jag tror det där första besöket var i mitten på Mars och två veckor senare den 1:a april 2003 så skrev jag kontraktet på min alldeles egna gård som jag döpte till Hökebo. Renovering och verksamhet startade med en gång!

Jag började med en gång att anordna ridläger för barn och ungdomar
min första sommar. I år var det min 8:e lägersommar här på gården.
Här har vi målat det röda på stallet men det
ser fortfarande rätt slitet ut.

Med lite färg kan man göra underverk med gamla hus.
Stallet blev riktigt fint både utvändigt...

...och invändigt. Det blev lite fler hästboxar på samma gång.

Eftersom jag (förutom på Island) bott i lägenhet större delen av mitt liv så var i stort sett allting nytt. Jag var tvungen att lära mig av mina misstag och det blev förstås massor. 

Än är jag långt ifrån fullärd men jag har kommit en bra bit på väg. Nu vet jag mer om hur jag ska sköta mina betesmarker, hur gamla byggnader ska renoveras och så har jag förstås lärt mig det som är värt att kunna om min gamla traktor. 

Min gamla Zetor från 70 talet rullar fint fortfarande.

Nyfiken på mer om hur det började? Läs också:

• När jag valde att bli bonde
• Istället för Island blev det USA
• När jag mötte kungen
• Hästhandlaren Höök