Hästhandlaren Höök

Det klingar kanske inte så förtroendeingivande att presentera sig som hästhandlare. Jag är just nu främst hästbonde, ridinstruktör och hästuppfödare. Det är dock bara något år sedan som jag var främst hästhandlare och hade varit det i nästan nio år.

Jag på en av träningshästarna på Island.

Mitt jobb på Island var framförallt att träna unga hästar tills de blev så bra att de kunde säljas. Målet var sedan att se till att de fick bra hem och när jag lyckades var just det bland det roligaste med jobbet.  Det blev på något sätt ett mått på att man gjort ett bra jobb och det blev också den bekräftelse jag behövde för att känna att det var värt allt slit. När det var glest med köpare på gården började jag därför själv lägga ut annonser. Det här var långt innan digitalkamera och bredband (japp jag är sååå gammal). Jag fotade hästarna med vanlig kamera, skickade filmen på framkallning, åkte till biblioteket med bilderna och scannade in dom och satte mig sedan med gårdens långsamma internet och lade ut annonser. Efter ett tag började folk höra av sig till mig med önskemål på hästar eftersom dom såg att jag hade så mycket till salu.

Jag valde sedan att filma gårdens och granngårdarnas bästa hästar och återvände till Sverige där jag startade upp mitt företag Frostimport. Med hjälp av foton och video annonserade och sålde jag sedan hästar på löpande band. Ganska snart blev jag Sveriges största förmedlare av hästar med ett snitt på runt 100 förmedlade hästar per år. Fast ärligt talat var konkurrensen inte speciellt hård eftersom ingen orkade hålla på med bara försäljning på heltid så som jag gjorde.

Hästarna flögs hit varje månad från Island

Till en början fick jag låna lite mark utanför Uppsala men i takt med att jag sålde fler och fler hästar och hela tiden investerade min vinst i egna hästar så växte min lilla flock. Snart insåg jag att jag började växa ur hagen jag lånat jag började tröttna på att ha sadelkammare och foderkammare i bakluckan på min bil. Tänkte återkomma en annan dag med hur det kom sig att jag blev gårdsägare för drygt sju år sedan.

Hur allt började? Läs här om När jag valde att bli bonde