Julmagi och längtan

I år är det min första jul utan barnen som i år firar i Stockholm tillsammans med Stefans familj. Jag vet att de har det underbart vilket hjälper till att hålla längtan i schack men när jag såg bilden på dem vid granen som han delade på Instagram kunde jag ändå inte hålla tillbaka tårarna. Jag kommer se till att ta igen all jul jag missat veckan efter jul.
När det inte blev en familjejul med barnen fanns plötsligt utrymme att göra en helt annan sorts jul. Det har blivit maratonbastu dan före dan, morgonritt vid havet idag och snart både Jansson och sill innan vi kliver in i bastun på nytt. Bastun är det senast avslutade projektet på gården och den är alldeles underbar. Att få inviga den med systrar och medsystrar har varit alldeles magiskt! 
Jag hoppas ni haft en fin jul med eller utan barn hos er.

Hav, hästar och kvinnokraft blev julens tema på Pomonadalen

Så långt från julstress som en kan komma...

Min alldeles egna bastu!! Alldeles, alldeles UNDERBAR!

Tack till dig!

Sedan jag började resa tillsammans med ett spädbarn har jag ofta blivit rörd över människors omtänksamhet och hjälpsamhet. Jag är tyvärr inte den som ber om hjälp i första taget och vill verkligen inte vara till besvär. Jag har ju sett folks skeptiska miner när de ser att det kommer ombord små barn på planet men hittills har i alla fall ingen av dem fått sina fördomar om skrikande bäbisar infriade. Det kan jag dock inte ta åt mig äran för utan det beror till stor del på alla hjälpsamma medpassagerare jag mött det senaste året. En liten minuts insats kan rädda hela resan och jag tror inte många förstått hur värdefull hjälpen varit. Det är nämligen inte alltid en napp, en leksak eller en stunds tittande på "Babblarna" (ovärderlig app!) är tillräckligt.
Tack till tonåringen som lekte tittut mellan sätena i raden bakom mig på tåget. Just då var det exakt den avledning Elsie behövde för att orka den sista stunden till Arlanda. 
Tack till kvinnan från Brasilien som med stor entusiasm pekade ut alla färglada bilder åt Elsie i tidningen hon köpt. Att hon pratade ett annat språk gjorde bara hela upplevelsen ännu mer spännande för E.
Tack till den äldre mannen som på flyget till Kristianstad med stort tålamod tog emot och lämnade tillbaka Elsies leksak. Elsie tröttnade inte på leken på ett bra tag och han lät lika glad varje gång hon räckte den till honom. "Tack! Tack!" och "Varsågod". 
Tack till den unga killen som utan att tveka tog tag i min packning och bar den uppför flera långa trappor när hissen slutat fungera.Med tiokilosklump i bärsele på magen kan några trappor med resväska och handbagage verkligen kännas som att bestiga ett berg.
Tack till flygvärdinnorna på Flyglinjen (som jag alltid flyger med till Kristianstad) som gullar så mycket med Elsie varje flygning.
Det finns många fler exempel och till var och en av er som någon gång hjälp mig eller någon annan som reser med små barn vill jag bara säga: Tack! 

Elsie knappt två månader gammal på sin första flygresa.

En fem månader gammal tjej på tågstation i Malmö

Elsie fem månader på tåg hem från Varberg.

Elsie nio månader på flyg till Bergen. Så här såg det ut i ett par sekunder. Sedan var det stå i knät och stoppa ner lappen i facket på sätet framför. Och ta ur lappen ur facket... och stoppa ner den i facket. Ja, ni kan ju gissa hur det fortsatte resten av flygturen.

Lyssna på syrran

Min ena syster driver ett företag som heter Djurstudion (kolla in hennes sida här) och i helgen hade hon vernissage i Brösarp med massor av sina otroliga hundporträtt. Det skrevs en artikel i Ystad Allehanda och så gjordes det en intervju i P4. Ni kan lyssna på den dryga minuten långa inslaget här och bland annat höra om miljonsatsningen som nu görs på en hundlekplats/hundnöjespark i Brösarp.



Jag är så grymt imponerad av hennes hundbilder. När vi flyttat ner ska jag se till att göra ett besök i hennes studio med både Mimmi och Selma. För dig som är lite sugen på att ha koll på vad som händer hos Djurstudion och även få chansen att vinna en gratis fotografering av ditt ju så klicka dig in på Djurstudion på Facebook och gilla hennes sida där.

Syrrans egen hund Saskia har förstås fått stå modell många gånger. Foto: Djurstudion.

Vi ska flytta till Österlen!

Vi kan nog verka lite galna. I tre års tid har varje ledig minut lagts på att renovera vårt hus Stenbacken i Untra och innan vi ens hunnit flytta in i stora delen så ska huset säljas. Vi älskar det här stället och dess omgivningar och huset har vi ju renoverat med en sån noggrannhet att det inte skulle behöva göras om under vår livstid. Tyvärr är läget ett helt annat än när vi köpte det då hela min familj under de senaste två åren flyttat till Skåne. Som ni kunnat se här på bloggen har det blivit en hel del resor söderut för mig och Elsie (Vi smet iväg till våren!) men nu kommer det alltså snart vara slut på det. Elsie kommer växa upp nära sina skånska kusiner och istället för att flyga söderut så kommer vi med jämna mellanrum resa upp till Stockholm/Uppsala. Dessutom finns bra boende för gäster så förhoppningsvis kommer vi kunna bjuda ner alla de vi saknar.
Till våren går flyttlasset till vår nya gård som ligger utanför den lilla orten Rörum på Österlen. Där kommer vi pyssla med allt möjligt (äppelodling, hästverksamhet, uthyrning av boende till turister och labradoodleuppfödning) och det finns massor av utvecklingsmöjligheter inom flera områden.
Innan vi flyttar måste vi bygga klart det sista, sälja huset och även sälja gården Hökebo i Månkarbo. Därför vet vi ännu inte riktigt när vi ger oss av men vi hoppas på att vara på plats innan äppelträden går i blom.
Jag är otroligt lycklig och samtidigt vemodig. Alla drömmar vi haft med här huset måste nu försöka glömmas bort och vännerna häromkring kommer jag förstås träffa mer sällan. Det är bara ett år sedan vi genomförde en flytt och nu måste vi göra det igen. Det är helt enkelt massor av känslor men mest av allt blir jag förväntansfull och pirrig när jag tänker på det. Gården är nämligen ett riktigt litet paradis!

Vårt framtida hus.

Vi smet iväg till våren

Jag och Elsie har riktigt bra rutin på det här att resa till Skåne nuförtiden och förra veckan blev det vår fjärde tur söderut tillsammans. Vi flög först till Kristianstad för att först bo några dagar hos mamma i Brösarp. Det är ju också där (granne med mammas hus) min syster och hennes man driver Talldungen Gårdshotell. Det var härligt våriga dagar med sol, vårblommor och varma skånevindar i håret. Min andra syster anslöt efter ett par dagar med sin son som bara är några månader äldre än Elsie. När helgen kom stack vi tillsammans till Malmö där hon bor och fick två härliga dagar där med brunch, barnloppis i Folkets park och goda middagar (med som vanligt ganska övertrötta barn mot slutet). På måndagen reste jag och Elsie hem med en resväska så full med alla fynd från loppisen att den knappt gick att stänga. Som vanligt har resan varit supermysig men att komma hem toppar ändå allt. 
Nu fortsätter vi med "operation sluta nattamma" som jag hoppas kommer kunna leda till lite bättre sömn för både oss och Elsie. Stefan sover nu med Elsie och har välling, vatten och nappar till sin hjälp. Än har det inte blivit någon gråt eller mardrömsnätter men ibland går det helt enkelt inte att få henne att somna om och då hämtar han mig och så blir det lite amning trots allt. Skillnaden mot att amma 3-4 gånger varje natt känns ändå otrolig och att få sova mer än ett par timmar i sträck är verkligen lyx! Jag tar gärna emot era bästa tips på lyckad sömn för hela familjen (och nej, ingen gråtmetod tack!). 

Att promenera från mammas hus till syrrans hotell tar ca en minut. Det kan inte bli bättre!

Elsie fick förstås mysa mycket med mammas hundar. Här är hon tillsammans med valpen Diva.

Elsie får öva på att "klappa fint" och mammas tik Saga hade en ängels tålamod.

Det övas mycket på att stå. Gärna i kombination med att skaka en maracas (ett av loppisfynden).

Min lilla trollunge!

HJÄLP va svårt!

Det här med att lära sig dansa två olika danser på fyra träningar (2 timmar/gång) är verkligen en prövning ska jag lova. Det verkar som att alla dansat bugg tidigare men själv har jag ingen som helst erfarenhet (liksom min danspartner) så för mig är både bugg och salsa riktiga utmaningar. Det är ju så otroligt roligt när det funkar och man får till det men när allt snör ihop sig och man kommer av sig titt som tätt så är det mindre kul. Att vi har svårt att träffas mellan gångerna gör ju inte saken bättre heller. Häromkvällen fick vi till ett träningstillfälle men med mig hade jag en högst ofrivillig åskådare i form av Elsie. Kvällen är ju inte direkt hennes "prime-time" så det var svårt att få till någon dans över huvudtaget. Efter 1 1/2 timme var det bara att packa ihop och trötta och missnöjda Elsie somnade i bilen på vägen hem och var sen jättepigg och glad när vi kom hem och det var dags att göra kväll. Ibland måste rutinerna ruckas på men det som är skönt är att det inte längre är hela världen. Förr var en störd sömnrytm detsamma som kaos och gråt men nu är allt betydligt mer flexibelt om än det fortfarande är viktigt med mycket rutiner. Dagarna behöver inte fyllas med så mycket för det är på något sätt fullt upp ändå. Imorgon drar jag och Elsie på ännu en visit till Skåne för att hälsa på min familj. Förhoppningsvis kan jag få en och annan kvart till övning med danskorna på mig. Har ni missat det så ska jag alltså TÄVLA i dans.

Jag och Bengt-Olov kämpar på med buggen. Märk väl hur skarpa vi är jämfört med proffsen på nästa bild. DÄR kan man snacka om fart! Vi blev alla grymt imponerade och insåg nog hur långt vi har kvar.

Det är så här det ska se ut egentligen. Våra danstränare visade oss ett fartfyllt dansnummer.

Den här låten (nedan) ska vi köra när vi dansar bugg.

Lösningen på alla problem...

...heter napp!!!
Elsie har ju inte velat ta napp (och jo, vi har testat alla modeller och metoder). Vissa tycker kanske det bara är bra att deras barn inte har napp då man sliper vänja dom av med det så småningom men för oss har det inte varit tal om att ha ett barn med napp i munnen dygnet runt utan bara ha det som hjälpmedel ibland. Mer en lugnande hjälp än en ljuddämpare alltså. Vi hade nästan helt gett upp men gjorde enstaka försök emellanåt och så en dag så började hon plötsligt acceptera att ha den en liten stund i munnen (inte snutta på den men i alla fall ha den där). Sedan gick det sakta med säkert framåt vid varje försök tills hon snuttade nöjt en dag.Tidigare har den gjort henne uppriktigt ledsen och hon har fått kväljningar osv. så det har inte varit bara så att hon "ploppat ut" den. 
Visst är rubriken lite av en överdrift, men just nu känns det lite så. Vår lilla tjej som hatat att ligga i vagnen bäddas nu nöjt ner med ett stort leende, får nappen och somnar nästan innan vi hunnit lämna gårdsplanen. När hon vaknar på natten av lite gaser eller likn. har amning varit det enda som hjälpt, men hon har inte varit hungrig varje gång. Nu kan hon somna om ett par gånger på natten utan amning då jag ger henne nappen en kort stund. Mata fortsätter jag såklart göra ändå för Elsie nöjer sig förstås inte med en napp när hon är hungrig. Den senaste veckan har jag varit på resa både i Skåne hos familjen och hos min vän som bor utanför Varberg. Vi har haft väldigt mysiga dagar och Elsie har fått hänga med mina föräldrar, mina syskon, hennes kusiner och så den lilla tvåmånadersbäbisen hos min kompis. Det lär nog dröja innan de leker, men titta på varandra var i alla fall skoj emellanåt. Igår på vår hemresa med tåg från Varberg blev det lite förseningar pga inställt tåg och vi kom fram till Tierp när det närmade sig Elsies sovtid för natten. Bilresan började bra men efter en stund var hon lite gnällig vilket inte är konstigt efter en så lång resa full av intryck. Sista tio minuterna fick hon därför lite sällskap av sin nya vän nappen och blev med en gång nöjd och lugn. Än känns det som en bit kvar innan hon somnar i bilen, men plötsligt känns den drömmen inte helt onåbar.
Vi har tänkt ha nappen som hjälp just vid omsövning på småtimmarna, vagnssovning, vid behov i bilstol och så någon enstaka gång om det är nödvändigt typ ledsen vid flygresa eller likn. Vi hoppas kunna hålla oss till det eftersom vi nu klarat 5 månader utan napp och inte önskar ha ett barn som bara är nöjd med nappen i munnen. Fast med nästa barn hoppas jag faktiskt att nappen går att introducera lite tidigare och kanske kommer jag då inte orka vara riktigt lika konsekvent... 
Som en följd av det här med napp kan Elsie plötsligt dricka ur nappflaska (utpumpad mjölk) och för första gången på 5 månader har jag kunnat åka hemifrån i några timmar. Jag har ju hört många säga det förr men först nu förstår jag verkligen hur man helt omvärderat tillvaron. Lyxig egentid kan nu vara:
* Att åka och handla utan bäbis
* Få ta en lång dusch och borsta ut håret (som mest hela tiden befinner sig i en rätt trasslig tofs)
* Laga mat i lugn och ro
* Prata i telefon utan barn på armen
* Vara själv på toa
Kanske några fler föräldrar som känner igen sig?

Så här glad blev vildungen när vi kom fram till vännen i Tvååker (utanför Varberg). De har ett så vackert hem och troligtvis den finaste hallen av dem alla. Mer bilder från deras vackra hem hittar ni i inlägget: Inredningsinspiration!

Det här har länge varit omöjligt men nu med nappen är hon världens nöjdaste vagnsåkare. Sovsjalen är förstås ett måste att gosa in sig i också.

I Skåne (Brösarp) fanns det flera gosiga hundar att mysa med. Här gosar Elsie med Labradoodlen Sally som fick 8 små bedårande valpar dagen efter.

En glad Elsie med favoritbitringen (inhandlad på Jollyroom).

Att resa utan vagn är smidigt och sedan bärskyddet inhandlades (från babydesign.se) så är vinterväder inget hinder.

Elsie är trots sina 5 månader en berest tjej redan som flugit vid flera tillfällen och även åkt en hel del buss och tåg. Det har blivit en vecka i Skåne vid tre tillfällen sedan hon föddes och många fler resor lär det bli. Här är hon på tåget på vägen mellan Göteborg och Stockholm genom snöovädret.

Ordentlig julstämning!

Plötsligt slog det om från mörk, regnig höst till gnistrande vit vinter. Med snön kom också julstämningen (och förkylningarna) så vi har myst inomhus och tänt lite extra många ljus. För en vecka sedan återvände vi från en tio dagar lång visit i Skåne där vi hälsat på min familj igen (vårt senaste besök var i oktober). Hon börjar bli riktigt van vid att resa nu lilltjejen. Stefan var också med i några dagar innan han flög hem för att återgå till jobbet. Vi valde att stanna och hänga med mina föräldrar, syskon och syskonbarn i en hel vecka till vilket var supermysigt. Min äldre syster har tre barn (4, 6, 8) och min yngre syster har en son som bara är tre månader äldre än Elsie så nu är dom ett litet gäng på fem kusiner.
Vi kommer fira jul hos Stefans familj utanför Stockholm så nästa resa ner till min familj blir först i januari och vi längtar redan!

Huset har bäddats in i minst en halvmeter snö.

Elsie och jag har hållit oss inomhus när kylan slagit till.

Elsie med sin kusin Vilmer under besöket i Skåne. Båda leker med sin lilla "tuttmina" som är en favorit bland leksakerna.

Selma fick det tungt på promenaden.

Elsies vänner!

När Elsie kom med oss hem från förlossningen tyckte jag nästan hundarna var tråkigt likgiltiga. De lade huvudet lite på sned när de hörde henne gnälla första gången, men det var i stort sett den enda reaktion jag fick. Sedan hon kom till världen har de fått betydligt mer promenader än vanligt (Elsie gillar ju att somna i bärselen utomhus). Ljudet av att bärselen knäpps på har de snabbt kopplat ihop med promenad för då springer dom till dörren. 
Kanske var hon inte riktigt en människa för dom från början eftersom hon varken förflyttade sig eller pratade. Nu när Elsie har börjat "snacka" och kan ligga på filten på golvet en liten stund har intresset vaknat. Om jag har henne på filten eller i sittern på golvet ligger Selma ALLTID som en staty bredvid henne. Även Mimmi tycker att det är mysigt att slå sig ner bredvid, men hon verkar mest intresserad av att dela hennes filt eftersom hon även går och lägger sig under babygymmet på filten när Elsie inte är där. Hon vill däremot ligga bredvid sängen på natten, men eftersom vi inte vill ha hundarna i sovrummet ligger hon parkerad utanför vår dörr hela natten. Om dörren glider upp är hon snabbt på plats på golvet vid sängen. Dom turas alltså om att vakta.

Elsie har just börjat intresserad sig för hundarna också och roas väldigt av deras sällskap i gymmet (då hinner jag till och med iväg en snabbis till köket utan att hon klagar) och vill gärna känna på deras päls. Tyvärr börjar hon ju även gripa efter det mesta nu (mitt hår, saker på bordet osv.) så vi får nog passa henne lite så hundarna inte blir luggade. Dom kommer nog ha mycket kul ihop sen när Elsie blir lite större.
Idag bär det av söderut med flyg igen för att hälsa på min familj. Nu är det en dryg månad sedan sist, men flyget gick ju så bra då (se bild i inlägget: Bättring i sikte!) så jag är inte alls lika nervös nu.

Mimmi, Elsie och Selma myser.

Selma gjorde sitt bästa för att vara med och leka.

Alltid väl övervakad.

Oftast är hon parkerad så här som en staty.

Bättring i sikte

Tack för allt stöd och fina kommentarer! Elsies mage mår mycket bättre även om den inte är bra än. Vi slipper oftast den där hemska kvällsgråten som gjorde så ont i mig och dagarna kan ofta vara riktigt lugna med helt ok sömn. Tyvärr störs nätterna fortfarande av gaser och magknip så för mig blir det inte mycket sömn pga allt vyssjande, vaggande och ammande. Räknar ner veckorna till v. 12 som ju verkar vara någon sorts vändpunkt för många små med magbekymmer. Hon är ju två månader nu så det närmar sig (och känns samtidigt som en evighet).
Många har i kommentarer  till förra inlägget föreslagit ersättning. Jag tror inte bekymret ligger i amningen då jag har gott om mjölk, Elsie verkar mätt (och dessutom går upp i vikt som hon ska) och jag redan utesluter allt som kan vara gasbildande, allergiframkallande osv. ur min egen kost, Trodde tiden med begränsad kost var över när graviditeten tog slut men tyvärr inte. Nu blir det mycket rotfrukter, kyckling och mariekex.
Stefan kommer vara hemma lite de närmaste dagarna och då hoppas jag ta igen lite av den sömnbrist som just nu gör mig till en zombie här hemma. Hon sover oftast i ett svep mellan nio och tolv på kvällen (de bra nätterna) men sen hackas sömnen upp av maratonamning med i bästa fall 20 minuters tupplurar emellan. När morgonen kommer kan jag känna lättnad för det är rätt kämpigt att ta sig igenom de där sista timmarna.
När Elsie är vaken är det dock inga problem att hålla humöret uppe för hon har börjat le och skratta en hel massa och det är ju verkligen så man smälter. Vet inte hur ofta jag blivit rörd till tårar när jag ser henne så glad. Hon älskar sångerna med rörelser (favorit just nu är: "Vi gick in i en affär, sade goddag..." osv.) så det blir mycket sång under vakenstunderna. 
Förra veckan var vi på äventyr då vi hälsade på min familj i Skåne. Flyg fram och tillbaka och både buss och tåg där nere. Elsie sov nästan hela nedresan (i min manduca bärsele) och på hemresan höll hon sig ganska nöjd när jag traskade fram och tillbaka i flygplansgången med henne på axeln. Flygvärdinnan på det planet krävde att hon skulle sitta framåtvänd vid start och landning och till och med det fann lillan sig i. Vi hoppas kunna resa ner regelbundet för att hälsa på mina syskon och föräldrar och Elsies fyra kusiner. 

Visst blir man glad?

Lilltjejen på sin första flygresa.

Härligt häng med Hökarna!

Min lilla semesterresa till Skåne blev riktigt härlig och jag hann hänga massor med både syskon och föräldrar. Våren hade kommit en bra bit på väg där nere och gräsmattorna var mer gröna än bruna och vårblommorna lyste upp överallt. Hos min (ocskå gravida) yngre syster i Malmö blev det bullbak på morgonen och en tur till min brors båt (läs mer om Studio Tintin) där han snart ska öppna café och där fotostudion redan är i full gång. 
Sedan åkte jag till Brösarp och bodde hos min mamma som bor i ett hus som ligger en minuts promenad från Talldungen Gårdshotell som min äldre syster med make driver. Eftersom knyttet i magen har gjort mig väldigt morgonpigg så blev det både en och två frukostar hos mamma innan det blev dags att promenera till hotellet och äta en tredje som då var en lyxig frukostbuffé. 
Pappa och systern från Malmö kom också till Brösarp under helgen och det blev lugna hundpromenader (med lite flåspauser emellanåt) och mycket god mat som alltid när man hälsar på systern och svågern i Brösarp. 
Nu är jag tillbaka på hemmaplan och åter i jobbet med hästarna vilket alltid är dubbelt så kul när man fått lite paus från det. Igår skjutsades Ess till Vignir för träning inför visning och jag fick se en flott Örn (min andra hingst) visas. Tyvärr hade jag glömt kameran hemma men jag filmade lite med mobilen och lägger upp en glimt här när jag lagt in det i datorn.

Det var härligt att starta första dagen i Malmö med att baka bullar.

Lördag morgon sken solen och jag traskade mot Hotellet för att njuta av syrrans fantastiska surdegsbröd och resten av allt smarr på hotellfrukosten.

På hundpromenad med syskonbarn och syskon vid Verkeån

Min mamma har just nu 8 Labradoodlevalpar som alla är tingade, men vi hoppas förstås att Selma bär på en sån här bedårande kull. De fick fotograferas i Malmösysterns fotostudio som riggades upp i Brösarp för några dagars hundfotograferande. Läs mer om hennes företag Djurstudion här.

Roadtrip till Skåne!

Idag ska jag dra iväg på en liten semester till Skåne där hela familjen nu spritt ut sig. Min pappa har en bil i Uppsala som ska söderut så nedresan gör jag i bil och på hemresan på måndag flyger jag istället. Räknar med att köra lugnt och stanna ofta (ständigt kissnödig) så hela dagen kommer nog spenderas på vägarna, men åh va kul det ska bli att få hälsa på alla. Min ena syster väntar också barn (slutet av april) och jag hoppas kunna vara till lite hjälp nu när jag är liten om magen, men hon är stor. det blir förstås en tur till Brösarp också (Häftigaste huset i familjen) och det ska bli så underbart att träffa den halva av familjen som bor där som jag inte hälsat på sedan början på december. Hoppas syrrans trio härliga barn känner igen sin moster!

Våren har nog kommit lite längre i söder än hos oss här på Hökebo.

Mästerfotografen

Min bror jobbar sedan länge som fotograf och har snart premiär i sin nya studio ombord på jättebåten Tintin. Bor du i södra Sverige så boka in den 24:e februari och var med och plåtas på invigningen. Lite bilder från smygstarten finns på brorsans sida Studiotintin.com

Min yngre syster visade dock att hon också är en fotograf att räkna med när hon var här och hälsade på för ett par veckor sedan. Jag behöver ständigt nya bilder till min hemsida frostimport.com och hon ställde upp och tog lite bilder. Här kommer ett litet axplock av resultatet.

Jag och Rakel hade visst samma färg på "manen".

Saskia tyckte det var lite spännande med fotografering.

Selma och Mimmi på skogspromenad.

Majestätiska Saskia (min systers hund) poserade på gårdsplanen.

Jag tillsammans med ungstoet Rakel (4 år).

En salig blandning hundar!

Nu är vi tillbaka på gården igen efter några härliga dagar i Skåne. Innan vi drog söderut mötte vi på fredagkvällen upp med Stefans syskon och föräldrar för att se föreställningen Spamalot på Oscarsteastern. Trots att jag tycker Monty Python är väldigt roligt var föreställningen inte alls något i min smak. Mot slutet blev den lite roligare, men jag tror hela sällskapet kände sig lite besvikna eftersom förväntningarna varit rätt höga med tanke på de femstjärniga recensionerna. På det stora hela var det ändå en trevlig kväll i bra sällskap. 

Lördag morgon gick flyget söderöver och vi blev hämtade på flygplatsen av mamma som skjutsade oss till Brösarp. Det blev två härliga dagar med god mat, gulliga valpar och mycket häng med familjen. 

Min syster och bror körde från Malmö och mötte upp på söndagen och sedan åkte jag och Stefan tillsammans med syrran tillbaka hem till henne på söndagskvällen. Stefan hade jobb i Lund hela måndagen och jag fick en lyxigt ledig dag med min syster då vi bland annat passade på att gå på stan tillsammans. 

När vi kom hem igår kväll möttes vi av två glada hundar och en varm kakelugn så vi kände oss trygga med att gårdsvakten gjort ett kanonjobb i helgen. Idag har det varit skönt att få ut och rida igen för lite abstinens hade jag efter de här dagarna.
Här kommer en samling bilder från helgen som mest föreställer en salig blandning av hundar förstås.

Föreställningen Spamalot var inte så bra som vi hoppats (men Johan Glas var kanon!)

Stefan och den lilla Bichon valpen Edit (min mammas) fann varandra direkt.

Som en urgullig liten leksakshund fast på riktigt!

Det blev lite julpyssel med mina syskonbarn och vi fick till lite
marsipanfigurer trots att vi mest käkade syrrans goda kola.

Jag, Stefan och min svåger tog en promenad på de norra backarna med labradoren Frasse. Otroligt härlig miljö, men väldigt jobbigt att gå när det är kuperat. Det är man inte direkt van vid här hemma där det är platt, platt, platt.

Den lilla gulliga valpen (Fransk bulldog) som min äldre syster skaffade häromveckan hade funnit sig väl tillrätta i sitt nya hem. Syrran kallar henne Tårtan och hennes man kallar henne Hjördis så vi får se vem av dem som vinner namnkampen.

Valparna Tårtan (eller Hjördis) och Edit busade gärna med varandra. Så pyttesmå och supergulliga, men ändå tuffa.

Här är syrrans fina hund Saskia som bor i Malmö. Syrrans snygga överkast är från H&M Home (du hittar det här) och det blev jag rätt sugen på.