En liten livskris har passerat

Jag har haft ett antal större och mindre livskriser i livet. Det har handlat om allt från åldersnoja, karriär, föräldraskap till rena identitetskriser. Minns när jag var 20 och aldrig trodde jag skulle komma till en punkt där jag skulle ha möjlighet att skaffa barn. Eller när jag drömt om att uppnå villa, volvo, vovve (läs om när jag bytte lägenhet mot hästgård) och plötsligt hade gjort det och fick lite panik över att det liksom var "klart" nu.
Jag har nog alltid kämpat med att inte identifiera mig med vad jag gör utan vem jag är. Till exempel har det varit väldigt svårt för mig att inte ta kritik som rör jobbet personligt. Att inte bry mig om folks åsikter runt föräldraskap även när det går emot min övertygelse om vad som är rätt för just mina barn (lite om mina tankar runt föräldraskap finns i inlägget: Va tidig hen är med det!).
När jag flyttade till gård efter att ha drivit företaget något år kände jag att jag verkligen var en ung och cool entreprenör. Så har åren gått och jag inser att jag varken är ung, cool eller särskilt "entreprenörig" längre. Så då började jag grubbla över vem jag är nu.
Livsmålen har skiftat från att vara störst i Sverige på import och försäljning av hästar till att bli självförsörjande och hitta ett sätt att vara nöjd i vardagen (skitsvårt) och må bra. Att fortsätta att sätta mål men klara av att njuta av vägen dit. Det är så lätt för mig att hamna i tänkt som: bara det här blir klart kommer jag vara nöjd/bara barnen blir större kommer jag inte vara lika trött osv.

Jag kom fram till en lista över vad jag är nu och tänkte dela några punkter utan inbördes ordning:
- En kärleksfull (och lite sliten) mamma till två underbara och intensiva barn med lika stora känslor som mig.
- En djurälskare som älskar morgonrutinen hos hönsen, hundmyset, jobbet med valpkullar och inte minst allt med hästarna.
- En högkänslig person med nära till känslorna (som det står mer om in inlägget: Jag blev kallad Kungen)
- En vän som för det mesta vill ge mer än jag kan till mina närmsta. Jag är så glad över att ha vänner som inte kräver att vi hörs hela tiden för att vänskapen ska bestå. Har samtidigt lite dåligt kompissjälvförtroende med nya bekantskaper ibland och är ofta rädd att någon ska hänga med mig för att va snäll.
- En rutinmänniska i allt det övergripande men vill gärna att det ska finnas stor variation i vardagen.
- Jag drömmer om en vecka eller två på nån vacker plats i världen men skulle aldrig vilja ge mig ut på flera månaders resa någonstans (bara tanken skrämmer mig).
- Är social men det måste va i lagom dos då jag också kan bli ganska trött av sociala sammanhang. Försöker se till att det blir en lagom balans för att det ska ge energi istället för att ta.

Den här bloggen har varit vilandes en hel del senaste åren, ja typ slumrande sen jag blev gravid med Elsie. Nu blir jag lika förvånad varje gång nån tittar in för att läsa. Vilka är ni som stannat kvar/tillkommit som läsare? Om bara en endaste en kan tänka ut några punkter i er "vem är jag nu"-lista och dela med mig i en kommentar nedan hade jag blivit jätteglad! Dessutom kan kanske jag få inspiration till fler punkter på min lista också. 

Ingen livskris nu, nu njuter jag mer än någonsin av livet!

Mysigaste morgonrutinen...

...och ännu mysigare blir morgonen när jag får sällskap till hönsen av min lilltiger

Lycka är att ha de här vännerna att dela rideuforin med

Bland det finaste som finns är attsamla vännerna på gården. Blommor, kulörta lyktor och eld är ett vinnande koncept för gårdsfest i min smak.

Kväll på Pomonadalen

Kom an nu snabba galopper, lyckorus och kvällsdopp!

Hej höst! Du är så efterlängtad! Visst har jag njutit av sommaren även denna gång. Varenda ledig, solig halvtimme den bjudit på har jag dragit på strandutflykter och ägnat mig åt trädgårdsfix, men det är något skönt och bekant med hösten. Klar luft som får mig att fyllas av ny kraft, välbekanta rutiner att vila i, hästar med vind i manen, en trädgård som är vackrare än någonsin och så nyfödda valpar ovanpå allt det. Nu är det snart höstfest, äppelskörd, mogna vindruvor och middagar baserade på nyskördade grönsaker.
Sommaren har som vanligt varit fylld med både jobb och vila, vänner på besök, valpkullar, gräsklippning, ridturer, lite semesterdagar både på Gotland och i Småland och ännu mer gräsklippning. Dessutom har nya vänner kommit in i mitt liv och det känns som en sån lyx att få ännu mer fina människor runt mig!
Den här sommaren har också inneburit en nystart med hästföretagandet som varit väldigt småskaligt senaste åren. Nu har jag haft flera långritter (med övernattning på hotell med middag och hela paketet) och det känns otroligt kul att vara igång. Är ni nyfikna på att läsa mer om den verksamheten finns hemsidan pomonadalen.nu eller så hittar ni mig på Instagram under namnet Pomonariddarna 
Nu dröjer det tills nästa vår innan jag har fler såna långritter men oj vad jag är peppad på att själv rida innan dess. Både hemma och på utflykter med vännerna (alltså kombon vänner, hästar, mat och fin natur är helt oslagbart). Galopprace, kvällsritter till havet och ren eufori!
Och hösten hoppas jag kunna erbjuda mycket skrivinspiration så bloggen troligtvis vaknar till liv ordentligt nu. Här kommer ni kunna läsa om hästar, hundar, feminism, familj, renovering, inredning, mat, kallbad i en salig blandning och inläggen kommer varje gång inspirationen finns vilket lär innebära att det ibland blir oftare och ibland mer sällan.
Här kommer en liten summering av sommaren i bilder och video.

På min vite springare Snafs högst upp i Brösarps norra backar under en av alla ljuvliga långritter

Kusingunga med fyra par kusinfossingar (där Elsie och Oscar är två av de paren).

Inga filter behövs när det är sommar på Österlen

Världens bästa Hugur (min första häst) är fortfarande kung på gården.

Jag med en av alla labradoodlevalpar som fötts upp senaste året

Valpgos, valpgos, valpgos <3

Lyckan att ha två barn som älskar ridning och snabba galopper lika mycket som mig!

Pomonadalen i sensommarskrud.

Bild från när lilla familjen va ett par dagar i Malmö. Barnen tog sig fortsatt runt till häst (dock lite behändiga käpphästar för att göra det lite enkelt för oss).

På min och Leias minisemester på Gotland hälsade jag på en av hundarna jag fött upp och det blev både gos och hundbus.

Den här filmen (ridning ihop med systerdottern) fångar allra bäst känslan från den här sommaren!

Här bor vi!

Det är ju på tiden att jag visar er lite av vår nya gård tycker jag. Vi trivs så otroligt bra här och det känns knäppt att vi tills för ett år sedan inte ens kommit på tanken att flytta till Skåne och nu känns det som det mest självklara beslut vi tagit. Hästarna, hundarna, katterna och vi trivs som fisken i vattnet och vår härliga gård Pomonadalen är precis vad vi önskat. Nja, hade vi haft lite mindre gräsmattor att klippa på sommaren hade den varit perfekt, men det får vi helt enkelt stå ut med. 
Bäst med gården är att det finns så många fina uteplatser i olika väderstreck så att det alltid finns ett lagom soligt/skuggigt läge för en fika. De som känner mig vet ju att jag älskar att fika så det har blivit en hel del kaffedrickande med vacker utsikt i sommar och även under hösten som varit otroligt mild och fin. Igår fick vi faktiskt vår första frost under natten och att ta på sig mössa och jacka känns rätt ovant. 
I huset börjar vi nu komma i ordning ordentligt men det tar sin tid. Det är ju föst när man bott ett tag i ett hus som man vet var förvaringen behövs osv. tycker jag. Vi har just bytt plats på det som är Elsies rum och kontoret till exempel eftersom vi insåg att vi hade satt kontor i det större rummet istället för tvärtom. Tanken är ju att Elsie och Oscar ska få dela rum så småningom (just nu sover Oscar i vårt sovrum) och då är tanken att ha en skön våningssäng åt dom. Än lär det dock dröja ett tag för Oscar vill ammas flera gånger per natt och Elsie sov inte själv i sitt rum förrän hon närmade sig två. Innan dess sov en av oss vuxna med henne och för oss har det fungerat jättebra. Då har en flaska välling på natten gått lätt att blanda och ge utan att vi måste springa runt i huset och väcka resten av familjen. Nu sover hon äntligen hela (!) nätter och vi är glada att det bara är ett av barnen som stör nattsömnen för oss.
Jag har inte så mycket bilder inifrån huset än men det ska jag se till att fota så snart jag får tid (alltid en bristvara hos oss). Lite utebilder kan jag dock bjuda på och även en länk till vår hemsida pomonadalen.se där ni kan se mer av gården (och boka boende om ni tänker semestra på Österlen). 

Utsikten från köksfönstret, innergården med äppelodlingen där nere.

Uthyrningslängan på gården

Ett av de små uterummen med utsikt ner över dalen och äppelodlingen

Ingången till vårt hus och en av alla rosenbuskar.

Vårt växthus/uterum där det är perfekt att käka middag på sommarkvällarna.

Ett litet hörn av trädgården.

Pomonadalens hästar

För en dryg vecka sedan var det så äntligen dags att inviga de nya hagarna på gården och ta hit mina hästar. De som jag brukar kalla mina "lägerhästar" (i dagsläget 6 stycken) får förbli hos sina fodervärdar eftersom det kommer dröja ett tag innan jag kör igång med någon verksamhet här nere. Planen nu är att våren 2015 kunna vara redo att ha lite kurser och att sommaren 2015 ska innehålla både ridläger för barn och ungdomar och gourmethelger för vuxna. Men nu har hästarna som flyttat hit ett helt annat syfte än att jobba på ridläger och kurser. Dom är här för att förgylla utsikten, fylla mig med "måbra-hormon" när jag borstar och sköter om dom och så måste dom ta hand om allt fint gräs i hagarna förstås. Just nu bor här sju hästar. Det är hingsten Ess från Hökebo och hans yngre bror valacken Snafs från Hökebo som får gå i en hage. Sedan är det ett gäng tjejer i en annan hage bestående av Náttrún frá Vídinesi (Ess och Snafs mamma), Ida från Lönneberga, Blida från Agersta (till salu), Rakel från Hökebo och så ettåriga Líf från Hökebo som är dotter till Rakel och Ess.
Jag hoppas på att kunna rida igen redan till sommaren bara min foglossning ger med sig och då kommer Snafs, Ess och Blida att sättas igång. Jag längtar verkligen efter att få utforska omgivningarna från hästryggen.

Ess från Hökebo lade sig tillrätta under ett äppelträd och vilade efter den långa resan.

Ida, Blida och Náttrún är mätta och belåtna på betet.

Snafs från Hökebo i sin nya hage.

Vill du semestra på Österlen?

På gården vi nu flyttat till finns flera byggnader förutom bostadshuset. Bland annat har förra ägarna låtit totalrenovera en byggnad och gjort om den till en rymlig lägenhet med stort sovloft. Denna har sedan hyrts ut veckovis till de som vill spendera en weekend, vecka eller längre på Österlen. Vi har tänkt göra samma sak så nu vill jag tipsa er läsare om att den finns och går att boka redan till sommaren. Den ligger omgiven av våra (och andras) äppelodlingar och bara ett stenkast bort betar mina hästar och förgyller utsikten. Boendet har 6 bäddar och alla bekvämligheter så som kök med kyl/frys, diskmaskin, micro och spis med både keramikhäll och ett par gasplattor. Badrummet har toa, dusch, tvättställ och tvättmaskin. Det är bara en dryg kilometer ner till havet och i Rörum (bara några hundra meter från gården till samhället och cyklar finns att låna) finns Mandelmanns trädgårdar, Franskans crêperie och en massa annat. Rörum ligger mellan Simrishamn och Kivik så det är mitt på Österlen. Jag skulle kunna babbla massor om alla fördelar med att bo just här för ärligt talat är jag själv helt såld på läget, men istället lägger jag bara lite bilder på själva boendet så får ni maila eller ringa om  ni har några frågor och funderingar. Jag nås på mobil: 070-1720493 eller mail: thilde@frostimport.com och så kan du förstås lägga din fråga i en kommentar nedan om du hellre vill det. 

Pomonadalens uthyrningslänga

Matplatsen med den ena av två köksutgångarna i bakgrunden.

Köket med sitt färgglada kakel.

Vardagsrummet som vi bland annat inrett med min pappas flygel (som jag spelade på under hela min uppväxt utan att någonsin bli bra).

Sovloftet ligger ovanför kök och badrum och mitt i allrummet finns kaminen.

En del av badrummet.

En del av det rymliga sovloftet.

Sovloftet sett från trappan.

Utsikten från gårdsplanen.

Nytt hem och nytt liv!

Nu bor vi på Österlen!
Det känns helt otroligt att flytten nu är genomförd och det mesta i alla fall kommit på plats. Än är hästarna kvar på gården i Månkarbo men om några veckor kommer även dom ner vilket jag verkligen ser fram emot. I helgen kör Stefan en vända och hämtar ner sista verktygen som inte kom med flyttlasset och så ska katterna Mats och Nalle få följa med honom på nedresan och bli skåningar de också. 
Dagen innan den planerade flytten blev det lite dramatik då Elsie gjorde illa sitt ena finger. Det var så olyckligt att hon hade gett hundarna varsitt tuggben och så satt hon med gamla Mimmi och plockade benet från henne med jämna mellanrum och gav tillbaka det. Mimmi blev lika glad varje gång hon fick sitt tuggben och vid något tillfälle var hon väl lite väl ivrig då hon snappade åt sig benet och råkade bita till i pekfingrets topp på Elsie också. Jag fick verkligen kämpa för att inte själv bryta ihop när Elsie fick så ont och försökte tänka så klart jag kunde. Snabb tvätt, tryckförband och en skakig resa till akuten i Tierp på kvällen. Stefan var nere i Skåne med ett flyttlass så det var bara upp till mig att fixa det och samtidigt vara trygg och tröstande för Elsie. Usch vad jag led med henne. När hon hade blivit undersökt och lite omplåstrad somnade hon så i min famn och i väntan på att läkaren ringde till akademiska sjukhuset i Uppsala för rådgivning var vi själva på rummet en stund. Då grät jag och bara tanken på den stunden med min utmattade och skadade lilla flicka i famnen ger mig en klump i halsen igen. Vi åkte sen hem och jag snålade inte på smärtlindringen åt Elsie den natten. 
Stefan kom hem sent den kvällen när Elsie redan sov i sin säng och all dramatiken hade lagt sig. Nästa morgon var det inbokat kontraktsskrivning för min hästgård i Månkarbo som sålts en av dagarna innan. Stefan fick ta Elsie till Uppsala och vår flygbiljett (min och Elsies) för eftermiddagen fick avbokas. Väl på Akademiska konstaterades att fingret behövde opereras och hon skulle behöva vara sövd. Så fort vi var klara med alla papper kring gårdens försäljning (usch vilken tid det tog!) åkte jag till sjukhuset och fick vara med när de förberedde Elsie för operation. Lillskruttan var så tapper och som tur var fanns häftiga grävmaskiner utanför fönstret som var perfekt underhållning. Operationen gick jättebra och ut kom en tjej med en gipsad hand och ett stort rosa bandage. Jag sov kvar med henne på sjukhuset den natten (eller sov gjorde jag inte men jag låg och höll om min omtöcknade tjej) och Stefan åkte hem för att slita med den sista packningen. 
Nästa dag åkte vi hem en stund bara för att packa om vår väska och sen tog vi flyget till Kristianstad som vi skulle åkt med dagen innan. Så blev det då dags för vår första natt i nya huset. Jag hittade inte sakerna jag behövde, hade glömt köpa både mjölk och välling, fick inte igång gasspisen och saknade micro och allt kändes ärligt talat ganska tungt. Det gick nästan en hel vecka innan Stefan till slut kunde ansluta och innan dess hade flyttlasset hunnit komma. 
Dagarna gick åt till att packa upp, skapa struktur, pyssla om Elsie och hänga med syster och pappa som kom och hälsade på ett par dagar i var. Nu har vi bott i huset alla tre i en hel vecka och nu känns livet betydligt ljusare än den där första natten i huset. Elsie har skolats in på förskolan Fridhem i Rörum och det går kanonbra och med mat i kylen, kläder i garderoben och hundar i huset känns det faktiskt som hemma. Vår underbara gård Pomonadalen!

Elsie ska precis rullas in på operation med sin omplåstrade lilla hand.

Redan nästa dag flyttade vi in i vårt nya hus.

En liten bild på bebismagen. Nu i v. 30 känns det som att vi börjar närma oss. Så otroligt spännande! Syskonet är beräknat att födas på självaste nationaldagen.

När familjen hade samlats igen med både Stefan och hundar på plats kändes livet betydligt lättare. Här en liten stunds fotboll i trädgården (som mest består av äppelodling).

Förutom äpplen finns päron, plommon och en massa körsbärsträd.

Mitt i allt gav jag mig på att försöka klippa Selma men tyvärr gav klippmaskinen upp ungefär halvvägs... Frisyren fck hon behålla i några dagar innan jag hade ordnat med en annan annan maskin.

Ett litet men viktigt projekt var att få upp hatthylla och klädhängare. Första veckan låg alla kläder i en kartong i hallen (till Elsies stora glädje) och det var minst sagt rörigt.

Mer om vår flytt

I dagens nummer av UNT var det en artikel om flytten, söndagens loppis och framtidsplanerna. 
Kolla in här om ni vill läsa hela artikeln. 

Det är ordentligt kallt nu och träden är täckta av rimfrost. Termometern visade -17 grader på Hökebo idag. Vi hoppas på lite mildare väder på söndag men loppisen kommer vara inomhus som tur var.

Nu ska jag berätta en sak...

...som är en av anledningarna till att det varit lite extra tyst här på bloggen ett tag. Om allt går som det ska så ska Elsie nämligen bli storasyster i början på Juni och vi är jätteglada och förväntansfulla. Även denna graviditet har jag mått illa rätt mycket men inte alls så mycket som när jag väntade Elsie. I två månader har jag även ätit Lergigan comp och har nog blivit hjälpt till viss del av det. Nu när jag är snart halvvägs in i graviditeten så har jag börjat må betydligt bättre och lite av orken börjar komma tillbaka. Tyvärr har jag den här gången istället mer problem med foglossning så det är totalt ridstopp redan. Så länge jag undviker ridning, promenader, tunga lyft, skjuta vagn osv. osv. så är foglossningen helt hanterbar så jag försöker ta hand om mig så gott det går för dåliga dagar är verkligen handikappande. 
Innan syskonet ska titta ut ska vi hinna med att sälja hästgården, renovera lite till på vårt hus och sedan sälja det också men framförallt så ska vi flytta till nya gården Pomonadalen på Österlen. Innan Elsie föddes var tidschemat ännu mer späckat och vi hann ju knappt flytta in här i huset (tre dagar bodde vi här) innan hon var född. Så trots att det är mycket på gång just nu känner jag mig förvånansvärt lugn. 
Det var verkligen ingen lätt match att fånga den lilla krabaten på bild under dagens ultraljud. Det var diverse akrobatiska konster som mest resulterade i att stå på huvudet och vinka till oss. Svårt för barnmorskan att göra sitt jobb, men till slut efter lite kall dryck till mig och buffande på magen gick det att ta alla nödvändiga mått. Eftersom moderkakan även denna gång ligger i framvägg som det heter och alltså är stötdämpare så förklarar det varför jag ännu inte känner några fosterrörelser. Med Elsie tror jag att det var först i v.22 eller ännu senare som jag kände den första puffen. Så troligtvis får jag vänta några veckor till även denna gång. Nä, nu ska jag ta och äta lite glass och fira dagens lyckade ultraljud!

Vilka flyttar med oss?

När vi till våren flyttar ner till Skåne så kan vi tyvärr inte ta med alla familjens djur. Självklart kommer hundarna Mimmi och Selma flytta med oss och även stallkatterna Mats (Stefans vän Mats) och Nalle. Eftersom jag är allergisk kommer de inte få bo inne i huset med oss men däremot finns redan en liten kattlucka ner till källaren som är jättestor och fin. Där ska vi göra i ordning ett mysigt litet rum åt dom som dom kan sova och äta i. Hur lär man vuxna katter att använda kattlucka om de aldrig gjort det förut?

Av hästarna som är några garanterade att få följa med. Det är mina sex lägerhästar Glói, Börje, Goliat, Hugur, Palli, Sproti och eventuellt också Reyne (som jag kanske ska köpa tillbaka). Ett par av mina ston vill jag inte heller sälja så Náttrún som är mamma till min hingst Ess bland annat och Rakel får flytta med och även Rakels lilla dotter Líf från Hökebo (Jippie! Jippie! Jippie!). Min hingst Ess från Hökebo kommer få följa med ner han också men kanske blir det att han åker iväg på träning först för jag skulle gärna få honom avelsvisad igen nästa vår. 
Jag försöker ju få sålt en stor del av min avelsflock och ett gäng av dom har redan sålts. Vill du hålla dig uppdaterad med vad som finns till salu och vad som händer i hästverksamheten så är det bara att klicka dig in på facebook och gilla Frostimport där. 
Kvar finns nu ettåriga Vikingur, tvååriga Mist, Smaeli och Sindý och så de vuxna och bedömda skäckstona Freisting och Ida. Skulle någon av dessa hästar inte vara sålda innan flytten får de förstås följa med ner. 

Fina katten Mats när han var liten.

Söta Nalle som kattunge (Mats bror).

Hur mycket jag än vill så kan jag inte spara på alla hästarna. Stoet Freisting känns det verkligen vemodigt att göra sig av med.

Framtidsplaner

Det är häftigt att planera för vår framtid nere i Skåne och varje ledig stund vi får tillsammans gör vi upp planer, går igenom ritningar och drömmer oss bort. Gården vi köpt har så mycket utvecklingsmöjligheter och potential och det känns som att jag äntligen kan utveckla företaget på en massa sätt. När det gäller min hästverksamhet så kommer mycket förändras men bland annat mina 5-dagars ridläger för barn och ungdomar kommer fortsätta där nere. Visst blir det lite annorlunda eftersom det är en ny gård, havet bara ligger en dryg kilometer bort och infarten till gården kantas av en äppellund. Så annorlunda blir det som sagt men jag tror inte det blir till det sämre på något sätt.
Vi har ju tidigare haft sk. "gourmetkurser" här i Norduppland. Det är något jag kommer utveckla vidare och där nere hoppas jag kunna arrangera ridweekends där jag bjuder på häftig ridning i Österlens vackra natur (och stränder), boende på Talldungen gårdshotell (läs besökares utlåtanden på Tripadvisor) och även smarrigt käk från deras kök.
Uppfödningen av labradoodlar kommer förstås fortsätta även den och det blir så mycket enklare nu när mina mamma (som jag har kenneln ihop med) kommer finnas bara en kvart bort.
Stefan kommer förhoppningsvis fortsätta på samma företag som han jobbar på nu men flytta till deras Skånekontor. Han är dessutom den av oss som gått in till 100% för att lära sig mer om hur man sköter och utvecklar en ekologisk äppelodling (gården har några hektar vacker äppelodling med runt 25 olika sorters träd). De nuvarande ägarna till gården gör en fantastiskt god must av dessa äpplen och vi hoppas kunna lära oss en hel del av dem för att kunna ta vid äppelodlingen på bästa sätt.

För några år sedan gjorde jag en ridresa till Österlen med kompisar så jag vet vilken härlig ridmiljö Österlen kan bjuda på. Här är vi vid Haväng.

En liten vattningspaus i Verkeån.

Ridning vid havet är något alldeles extra. Här är jag på hästen Gródi som jag lånade av en vän.

Jag fick förverkliga min dröm om att galoppera längs sandstränderna. Gissa om det kommer bli en hel del av det i framtiden. Åh vad jag längtar!

Gården i somras efter den oerhört torra sommaren. Inte mycket av gräsmattan kvar just då.

Det här kan vara min absoluta favoritplats på nya gården. Uterummet i söderläge med den enorma vinrankan som ramar in. Här ser jag fram emot att fika ofta och länge.

En härlig gammal äppelodling med massa olika sorters äpplen ska bli spännande att ta sig an.