Det känns helt otroligt att flytten nu är genomförd och det mesta i alla fall kommit på plats. Än är hästarna kvar på gården i Månkarbo men om några veckor kommer även dom ner vilket jag verkligen ser fram emot. I helgen kör Stefan en vända och hämtar ner sista verktygen som inte kom med flyttlasset och så ska katterna Mats och Nalle få följa med honom på nedresan och bli skåningar de också.
Dagen innan den planerade flytten blev det lite dramatik då Elsie gjorde illa sitt ena finger. Det var så olyckligt att hon hade gett hundarna varsitt tuggben och så satt hon med gamla Mimmi och plockade benet från henne med jämna mellanrum och gav tillbaka det. Mimmi blev lika glad varje gång hon fick sitt tuggben och vid något tillfälle var hon väl lite väl ivrig då hon snappade åt sig benet och råkade bita till i pekfingrets topp på Elsie också. Jag fick verkligen kämpa för att inte själv bryta ihop när Elsie fick så ont och försökte tänka så klart jag kunde. Snabb tvätt, tryckförband och en skakig resa till akuten i Tierp på kvällen. Stefan var nere i Skåne med ett flyttlass så det var bara upp till mig att fixa det och samtidigt vara trygg och tröstande för Elsie. Usch vad jag led med henne. När hon hade blivit undersökt och lite omplåstrad somnade hon så i min famn och i väntan på att läkaren ringde till akademiska sjukhuset i Uppsala för rådgivning var vi själva på rummet en stund. Då grät jag och bara tanken på den stunden med min utmattade och skadade lilla flicka i famnen ger mig en klump i halsen igen. Vi åkte sen hem och jag snålade inte på smärtlindringen åt Elsie den natten.
Stefan kom hem sent den kvällen när Elsie redan sov i sin säng och all dramatiken hade lagt sig. Nästa morgon var det inbokat kontraktsskrivning för min hästgård i Månkarbo som sålts en av dagarna innan. Stefan fick ta Elsie till Uppsala och vår flygbiljett (min och Elsies) för eftermiddagen fick avbokas. Väl på Akademiska konstaterades att fingret behövde opereras och hon skulle behöva vara sövd. Så fort vi var klara med alla papper kring gårdens försäljning (usch vilken tid det tog!) åkte jag till sjukhuset och fick vara med när de förberedde Elsie för operation. Lillskruttan var så tapper och som tur var fanns häftiga grävmaskiner utanför fönstret som var perfekt underhållning. Operationen gick jättebra och ut kom en tjej med en gipsad hand och ett stort rosa bandage. Jag sov kvar med henne på sjukhuset den natten (eller sov gjorde jag inte men jag låg och höll om min omtöcknade tjej) och Stefan åkte hem för att slita med den sista packningen.
Nästa dag åkte vi hem en stund bara för att packa om vår väska och sen tog vi flyget till Kristianstad som vi skulle åkt med dagen innan. Så blev det då dags för vår första natt i nya huset. Jag hittade inte sakerna jag behövde, hade glömt köpa både mjölk och välling, fick inte igång gasspisen och saknade micro och allt kändes ärligt talat ganska tungt. Det gick nästan en hel vecka innan Stefan till slut kunde ansluta och innan dess hade flyttlasset hunnit komma.
Dagarna gick åt till att packa upp, skapa struktur, pyssla om Elsie och hänga med syster och pappa som kom och hälsade på ett par dagar i var. Nu har vi bott i huset alla tre i en hel vecka och nu känns livet betydligt ljusare än den där första natten i huset. Elsie har skolats in på förskolan Fridhem i Rörum och det går kanonbra och med mat i kylen, kläder i garderoben och hundar i huset känns det faktiskt som hemma. Vår underbara gård Pomonadalen!
 |
| Elsie ska precis rullas in på operation med sin omplåstrade lilla hand. |
 |
| Redan nästa dag flyttade vi in i vårt nya hus. |
 |
| En liten bild på bebismagen. Nu i v. 30 känns det som att vi börjar närma oss. Så otroligt spännande! Syskonet är beräknat att födas på självaste nationaldagen. |
 |
| När familjen hade samlats igen med både Stefan och hundar på plats kändes livet betydligt lättare. Här en liten stunds fotboll i trädgården (som mest består av äppelodling). |
 |
| Förutom äpplen finns päron, plommon och en massa körsbärsträd. |
 |
| Mitt i allt gav jag mig på att försöka klippa Selma men tyvärr gav klippmaskinen upp ungefär halvvägs... Frisyren fck hon behålla i några dagar innan jag hade ordnat med en annan annan maskin. |
 |
| Ett litet men viktigt projekt var att få upp hatthylla och klädhängare. Första veckan låg alla kläder i en kartong i hallen (till Elsies stora glädje) och det var minst sagt rörigt. |
Men vilken otur, och stackars, stackars Elsie - fingertopparna som är så känsliga! Hoppas hon nu inte blir rädd för hunden, men hon kanske inte uppfattade att smärtan hade samband med hundleken... Och vilken turbulent start i nya hemmet! Men en (klen) tröst är förstås att nu kan allt bara bli bättre än de första dagarna på Österlen Lycka till med allt, och vilken underbar tid vi har framför oss, hos er verkar våren redan vara här Härlig bild på fruktträdet :-)
SvaraRaderaLena i Göteborg
Usch stackars liten! Det ser jätte fint ut där nere och magen är ju rund och go den också :) tänk va snabbt det har gått! Lycka till med allt så hoppas jag på att i framtiden kunna hälsa på er! Kramar från Jannice
SvaraRaderaDet hoppas jag också! Hoppas allt är bra med er och att nu trivs lika bra i nya lägenheten fortfarande. Kram!
RaderaStackars Elsie! Och vilken fantastisk frippa på jycken!!!
SvaraRaderaStackar lilltjejen! Hur kommer ni göra med hunden som "tog Fel"..(Vissa menar att man ska avliva omgående... men att ta fel och att bita kan jag tycka är två olika saker..)
SvaraRadera/Sandra
Såklart avlivar man inte en hund som så uppenbart gör ett misstag!
RaderaDet tycker inte jag häller!.. men många anser att bita är bita och hunden ska bort..
RaderaFast nu varken nafsade eller bet Mimmi utan Elsie råkade bara hålla kvar i tungbenet i lite fel ögonblick. Hade Mimmi bitit med flit hade hon inte fått vara kvar hos oss men nåt sånt har aldrig förekommit.
Raderatack för svar! Bara intressant att veta hur andra resonerar.. Vår son på 1år är med på ALLT vi gör med våran hund. (Lek,mat,klippning. osv.) Medans vissa i vår umgängeskrets tycker att vi ska begränsa leken/aktiviteten med hunden. Men alla i familjen kan umgås.
Radera/Sandra
Hej Thilde!
SvaraRaderaHärligt att ni äntligen är hemma nu allihopa! Grattis! Måste kännas skönt efter all dramatik. Fick själv en liten klump i halsen när jag läste om Elsies finger. Tappra lilla tjejen!
När det gäller Mimmi är det väl ganska självklart att hon inte bet Elsie utan att det var lilla gumman som hade sitt finger på fel plats : (
Mimmi är ju vanligtvis en riktigt fin vän och super bra med barn.
Känns konstigt att ni bor där nere nu och vi önskar er så klart all lycka till!
Kram Ingrid & Co
Ja det var verkligen maximal otur för lillskruttan. Igår blev hon av med gips och bandage så nu är det bara ett litet omslag på fingret kvar. Jätteskönt för oss alla och det har märkt jättebra. Vi hoppas förstås att hela er familj vill komma och hälsa på oss när ni får tid. Vi har gott om plats för gäster och det vore sååå mysigt att ses! Stor kram och hälsa
RaderaSå synd om lilla tjejen får hoppas att det läker som det ska och att inte leden tog skada. Det var inte hundens fel, om den tröttnade eller sa ifrån är oväsentligt, småbarn och hundar ska aldrig lämnas utan tillsyn och absolut inte med mat eller ben, det spelar ingen roll hur snäll hunden är, ett djur kan man aldrig lita på till 100% och småbarn förstår inte vad som är rätt eller fel när dom handskas med djur. Det har hänt fruktansvärda olyckor med snälla familjehundar och småbarn. Så mitt råd är att ha bättre koll på hundarna och barn och ALDRIG lämna dom ensamma för en sekund, en olycka går blixtsnabbt.
SvaraRaderaVad får dig att tro att dom var ensamma? Jag satt alldeles bredvid när det hände och för mig är det faktiskt inte oväsentligt om hunden gjorde det av misstag eller ej. Vi låter Elsie hälla hundarnas mat i deras skålar och sedan sitter vi bredvid varandra och tittar när de äter för att sedan hjälpas åt att städa bort skålarna. Tuggben har hon gett som massor med gånger och de har inget behov av att markera mot henne utan accepterar att hon sitter med när de tuggar. Just den här gången blev det en olycklig miss när hon räckte över benet till Mimmi men självklart var dom inte ensamma och vi har förstås infört "sitta och bara titta" regeln runt tuggben nu också precis som vid matningen. Våra två hundar är Elsies bästa vänner och redan på sjukhuset var det det enda jag kunde trösta henne med, att vi snart skulle hem till hundarna.
RaderaJag menade inte att dom var ensamma i rummet, men kanske ensamma i situationen, du skrev att hon tog benet flera gånger från hunden och såklart blev hunden sur till slut och tog i lite för hårt. kanske för att tala om för barnet att nu räcker det. Jag anser att små barn inte ska hålla på och greja med en hund som har ben/mat och gör dom det så anser jag att dom är ensamma med hunden. Det var en tråkig olycka med en hund som ni säkert litade helt på men även den snällaste kan tröttna och bita ifrån, det var tur den högg på fult allvar.
RaderaHade du varit där hade du förstått att det inte handlade om att vare sig ledsna eller bita ifrån. Precis som man med en leksak kan ta den och busa lite och sen ge tillbaka flera gånger utan att tröttna så var det den typen av lek de ägnade sig åt. Det hade kunnat vara goseråttan som var boven för det var bara en liten olycklig miss när hunden snappade åt sig benet. Vi blev förstås skärrade och kommer vara ännu mer noggranna när dom leker men skaderisken för vår busunge ligger nog inte främst i våra hundar utan snarare i att hon klättrar på ALLT och är väldigt impulsiv så hon kräver mycket passning all vaken tid.
RaderaVill önska er alla en glad påsk!!
SvaraRaderakram Barbro
Tackar! Hoppas ni haft en bra påsk. Vi har njutit av att bo nära familjen och dessutom av att ha gott om gästplats så att syskon från Malmö kunde stanna över påskhelgen. Vi trivs verkligen här nere och att ha fått så nära till hela familjen känns verkligen fantastiskt!
RaderaVälkomna till Österlen! Underbar tid att flytta hit med träden som blommar och rapsfälten som börjar bli gula =)
SvaraRaderaHoppas fingret blir bra fort =)
MVH Österlenbo inte så långt ifrån
Tackar! Ja vi bara älskar det och den här våren har ju varit helt fantastisk. Fingret har läkt fint så nu behöver hon inte ens plåster. Så skönt för henne att kunna använda båda händerna igen.
RaderaHej Thilde! Halkade in på din blogg efter att ha läst om hund-olyckan i Hänt Extra. Jag har själv en 9-åring som blev hundbiten när han var 1,5 år. Han blev biten i kinden och fick sys med 20 stygn. I vårt fall var det en bordercollie som gjorde en regelrätt attack, trots att ägarna sa att han var snäll och "älskade barn". Som du beskriver händelsen hos er verkar det ju ha varit en ren och skär olyckshändelse. Hoppas att er lilla dotter inte har blivit skrämd. Min son är inte rädd för hundar, vi har två sheltisar själva, men han är lite försiktig. Speciellt med stora hundar. Lycka till i nya huset och hoppas att lilltjejen mår bra nu :-)!
SvaraRaderaAtt inte DU Thilde som föder upp hundar inte fattar att barn INTE ska vara i närheten av hundar när dom har ben !!!!
SvaraRaderaJust för att undvika att sådant här händer ?!!
Mina barn fick ALDRIG vara i närheten när hundarna åt,sov eller hade ben det var deras FREDZON !!
Man MÅSTE sätta gränser/LÄRA barn hur en hund fungerar !
Nästa gång kan hon vara för nära med ansiktet.......
HUNDAR ÄR INGEN LEKSAK !!!!
ANSVARSLÖST det du gjorde
Ja alla har rätt till sin egen åsikt. Jag tycker det är viktigt att elsie låter hundarna äta sin mat i lugn och ro exempelvis. Inte för att jag tror att de skulle bita henne utan för att jag vet att de uppskattar lugn och ro. Däremot är tuggben och leksaker likställda här hemma dvs. vi kan gömma tuggben/leksaker flera gånger och låta hundarna hitta osv. Det är alltså inget jag ser som en viktig frizon utan för oss är det inte mer laddat än att leka med tuggknuten eller bollen. Tyvärr är det då lätt hänt att ett finger kommer emellan av misstag och det är ju jättehemskt när det händer förstås. Däremot får det mig inte att vilja skilja mina hundar och barn åt i allt som rör lek. Nu är jag förstås jättenojig runt tuggben med gamla tiken eftersom jag vet att hon var lite slarvig i våras när Elsie skadades.
RaderaJag skulle aldrig påstå att hundar är en leksak men däremot är de en lekkamrat precis som Elsie är hundarnas lekkamrat. De uppskattar verkligen varandras sällskap och det gosas, kramas och pussas en hel del till hundarnas stora glädje.
Jag är noga med att förklara hur hundar fungerar och sätter utan tvekan gränser men alla har vi olika regler och jag accepterar att du har valt dina och hoppas bli respekterad över vilka regler jag väljer att ha för mina hundar och barn. Situationen som uppstod hade aldrig kunnat leda till att hon blev biten i ansiktet eftersom det inte var tal om att nafsa till eller likn. Jag förstår att det kan vara svårt att helt beskriva ett förlopp i text dock men som sagt, något sådant fanns det inte någon risk för vilket jag hoppas kan lugna ner dig något för jag förstår av din kommentar att du måste blivit väldigt upprörd.