Det kom ett mail...

Från en tjej som heter Frida som berättade om sin tid med hästen Lúkas som är en häst jag importerade för många år sedan. Det var en sådan fin berättelse att jag ville dela med mig så här kommer brevet.

Hej Thilde!

Jag köpte Lúkas frá Valshamri av Anna Helsing-Jensen, som köpte honom av dig :)

Jag kommer ihåg första gången jag såg honom till salu på din hemsida, men fick ett bestämt NEJ från min kära mamma. Vi skulle ju inte ha någon häst.

Jag följde med på saluhästvisning på Solbacken, och där var han igen! Jag kommer ihåg hur hjärtat bara klack till när jag såg hans ljusrosa mule. Och de där pigga, nyfikna ögonen under puffluggen. Jag vet att jag tjatade och tjatade på mamma. Men vi skulle inte alls det ha någon häst..

En dag var han såld, och jag kommer ihåg att jag nästan blev lite besviken (hur man nu kan bli det över en häst man sett 1 gång, och aldrig ens suttit på) det visade sig dock att han skulle komma till Skogsholmens Islandshästar - där jag red och mer eller mindre bodde ;-) Haha, jag kommer ihåg hur jag tjatade om att få rida honom.. Och det fick jag!

Första gången jag red honom var den 28 mars 2005, och jag flög av.. Ändå var jag så kär!
Blev medryttare på honom och red honom mer eller mindre själv i ett par månader. Tyvärr skulle han sen säljas, och jag blev helt förstörd. Men vi skulle fortfarande inte ha någon häst..

Den 1a maj 2006 kommer jag ut till stallet (som vanligt... ;-)) och pappa pratar med hans ägare Anna. Jag tänker inte speciellt mycket på det utan går vidare in i stallet, hämtar grimman och hämtar in Lúkas.
På väg in från hagen kommer Anna fram och säger:
- "Du.. Igår var det några här och tittade på honom"
Jag kommer ihåg hur chockad jag blev, och jag kände hur tårarna började komma smygande. Men jag bet mig i läppen.

- "Och.. Han är såld nu"
Åh så ledsen jag blev, men jag stålsatte mig för att gråta.

- "De som kollade på honom var dina föräldrar.. Så han är din nu"
Här gick det inte att hålla emot längre och jag bölade. Och bölade och skrattade. Och bölade lite till. Min älskade häst var äntligen min !!

Frida och Lúkas på tävling.

Vi har haft diverse galopprace, avåkningar, äventyr, känt glädje, sorg, gråtit ett x antal tårar och skrattat ett otal med skratt. Och det här är den hästen som betyder allra mest för mig i hela världen, och jag lovade honom att han alltid skulle få stanna hos mig.

De senaste 3 åren har vi haft otur, kantade av hältor, skador och diverse tråkigheter - även om jag mest kommer ihåg våra härliga stunder. Han fick kraftig fång i juni -10 och nu i januari fick han tyvärr ett anfall till. Jag såg på honom hur han började ge upp själv, det gjorde fruktansvärt ont i hjärtat när jag fattade beslutet att han skulle få somna in. Men jag var skyldig honom det, han kunde inte gå och lida.

Dagen han fick somna in, (2/2-11) var det soligt ute. Han var helt lugn och fastän han hade fått väldigt mycket smärtstillande så hade han fortfarande ont. Då blev jag övertygad om att det var rätt beslut.
Jag matade honom med morötter, kramade om hans huvud som jag alltid gör, borrade in näsan i pannan under hans lugg, pussade honom en sista gång och sa "Tack för allt". Sen var han borta.

Jag saknar honom så obeskrivligt mycket och det gör så ont att aldrig mer få se en rosa mule sticka över boxkanten, att aldrig mer gå ut i hagen och ropa "Mattes hjärta!!" och han kommer i full fart, att inte knäppa med fingrarna och han gör sin alldeles egna variant av spansk skritt, att aldrig få pussa på honom eller känna hans underbara doft. Men jag vet att han har det bra där han är nu! Fast det gör bra ont i hjärtat.

Ett stort tack för att du importerade honom, så att jag fick chansen att köpa honom. Vi har haft 6 fantastiska år och ett speciellt band som jag tror att jag inte kommer kunna få med någon annan häst. Jag har honom att tacka för att jag är där jag är idag, jag har fått så mycket mera känsla, tålamod och kunskapen att stänga av tiden när jag jobbar med hästar tack vare honom. Han lärde mig att aldrig stressa med något, utan låta det ta sin tid. Han var verkligen min bästa vän!

Tack Frida för att du delade med dig. Lúkas hade tur som kom till en tjej som du.