Det ska börjas i tid!

Min systers tre barn har alla blivit mer eller mindre hästfrälsta till min stora lycka. Igår var de här en stund och Hugur ställde glatt upp på att ge dem alla lite mysig ridning. Äldsta dottern har ridit här sedan hon var dryga året och trots att det inte blir så regelbundet är det otroligt att se hur mycket hon redan kan. 

Min systerdotter (här nyfyllda två) år lärde sig rida på mitt sto
Glaeda som här är dräktig som ni kanske ser. (Bild från 2006)

Glaeda springer snällt i lite mjuk grisepass och tvååringen sitter stadigt. (Bild från 2006)

Det fick mig också att minnas när jag började. Som så många andra var det en envis shettis som lärde mig att älska hästar från början. Jag tror att jag ramlade av en hel del, men att få rida den fläckiga Myran var ändå något man längtade till. 

När jag och syrran var 6 och 7 år gick vi på ridläger med Islandshästar hos Helen Blom (då Nilsson) i Skuttunge utanför Uppsala. Det var helt underbart och jag minns att hästarna vi red var helt fantastiska. Jag tror det var pappa som filmade uppvisningen (som var en Kadrilj till tonerna av Popcorn) sista dagen. Nu när jag ser videon kan jag inte låta bli att le. Jag sitter och studsar i grisepass och lillasyster hoppar runt i trav och vi koncentrerar oss på att få till alla ridvägarna i kadriljen. Våra ben når inte nedanför kåporna på sadeln och hästarna måste ha haft ett enormt tålamod. Att vi säkert inte fick till ren tölt många gånger på det lägret gjorde ingenting för vi var helt sålda på Islandshästar ändå.
Här kommer lite bilder från gårdagen.

Mellangrabben har kommit över sin rädsla och vågade till och med galoppera.

Äldsta dottern har blivit sju men Glaeda är fortfarande favoriten. Det är
häftigt att se hur ömsesidig kärlek det är mellan de två.

En stolt treåring.

Jag och äldsta tjejen stack ut på en lite längre tur ihop.