Vilken form är rätt form?

Det frågas ibland om varför Islandshästarna går i en högre form än andra hästar när de går i tölt och pass. Jag tänkte ge mig på en liten förklaring här. Förr lärdes det ut (helt felaktigt) att man för att rida tölt skulle höja handen, luta sig tungt bakåt och "dra upp" hästens huvud med tygeln. Resultatet blev förstås hästar med hög nos, sänkt rygg och ryttaren hamnade i "stolsits". 

Ett mycket tydligt exempel av så kallad "stolsits". Här demonstrerat
på den legendariska hingsten Hrafn frá Holtsmúla. (Till er som inte
läst texten utan bara läser bildtexten vill jag förtydliga. Såhär ska det INTE se ut!)

Ännu ett exempel på gammaldags sits och ridning. Hästen går
emot bettet, spänner underhalsen och ryttaren har troligtvis massor
av vikt att hålla uppe med tygeln. Tur att detta inte är så vanligt längre.

Som tur var ha mycket hänt sedan den tiden och islandshästridning handlar numera mycket mer om dressyr än något annat. I grundgångarterna (skritt, trav och galopp) rids hästarna i en eftergiven form som liknar vilken tregångare som helst.

Emma (tidigare anställd) tränar sin fina häst Vonandi. Formen i trav
på islandshästar skiljer sig inte från formen i trav på
någon annan ras. Detsamma gäller både i skritt och galopp.

I tölt är formen man rider i mycket beroende på hästens exteriör och utbildningsnivå. Många går att forma fint i det kortare tempot av tölt men eftersom hästen är betydligt mer rest än i grundgångarterna så blir den inte alltid i en form med lodrät panna, men hästen är eftergiven i nacken och överlinjen är sträckt. I den snabba tölten som kallas ökad tölt och i flygande pass rids hästarna i en friare form eftersom tempot är så högt.

I snabb galopp måste hästen ha en fri from

Jämför med travare och galoppörer till exempel. De kan säkert gå i en fin form i kort tempo men när det går fort blir formen högre och friare. Det är dock aldrig tal om att "lyfta upp" hästens huvud eller likn. utan snarare att man tillåter att hästen gå lite högre så att den ska klara av den höga farten. (senare anmärkning: jag har nu lärt mig att detta gäller bara galoppörer då travarna faktiskt hålls uppe med en speciell rem).

Till vardags rids gångarterna ofta i ett lägre tempo med varierande grad av samling och ibland i en djupare form och ibland i en friare form. I samband med tävling eller avelsbedömning gäller det dock att visa på olika tempon i tölt och även snabb flygande pass och hästen skall ha så mycket rörelser som möjligt. Det svåraste och bland det häftigaste att både rida och se är just den riktigt ökade tölten och den flygande passen och därför är många tävlingsbilder på Islandshästar tagna i just de momenten.

En häftig tävlingsbild från VM 2007. Riktigt ökad tölt med otroligt bra
steg och förstås en högre form eftersom det går väldigt fort.

Där tillåts en friare form för att möjliggöra de höga farterna. I stillbilder kan jag dock förstå att det ser konstigt ut. 

Ett exempel på snygg form kan ni se nedan i viden på Kraftur frá Bringu.


Fortfarande finns förstås dåliga exempel och ryttare som använder för grova hjälper, har för dåligt utbildade hästar och använder den gamla ridstilen med stolsits och hög hand. Detta är dock något som är på väg bort (som tur var) och de flesta har nu insett vikten av välridna och lösgjorda hästar som kan arbeta i en korrekt form oavsett gångart. När det går fort kommer de dock inte tvingas ner i form och det är nog hästarna tacksamma för att vi låter bli. 

Min hingst Örn (här 5 år gammal) i lite snabbare tölt. Jämfört med de två översta bilderna kan ni se att han går i en fri form men utan att sänka ryggen och gå emot handen.