Hejdå Julia (igen)!

Igår var det dags för Julia (även känd som: Världens bästa Julia!) att bege sig utomlands igen. Klart hon ska passa på, klart hon inte ska bli fast här på gården och klart jag kommer sakna henne. Julia har blivit en självklart del i min vardag i många omgångar och trots att hon drog till USA i höstas och inte räknade med att vara i Sverige på ett bra tag så har jag fått nöjet att ha henne här i ett par månader nu i vinter. Resan till Norge för att jobba sköts hela tiden upp (till min stora glädje) men jag visste att uppbrottet skulle komma när som helst. Det är så härligt med ridsällskap (som tex. i inlägget: Underbara snö!) och det gör susen för ridmotivationen att ha Julia på gården. Jag är ju rätt sällskapssjuk av mig emellanåt och beskrev även detta i inlägget: Inget går upp emot sällskap! 

Julia med en av favoriterna, stoet Líf.

Julia med en grimma över axeln en sommardag på Hökebo.

Igår bar det alltså av för Julia och det är jobb på flygplatsen i Norge som väntar. Till sommaren kommer hon som tur var tillbaka så ridlägerdeltagarna kommer precis som vanligt ha både Julia och mig som lägerledare. 

Apropå ridläger...
Visst börjar man längta efter sommaren nu?