Jag blev kallad "kungen".

Jag och min lillasyster på bild framför
radhuset som togs av förskolan.

I ett inlägg inlägg som hette Jag-ärlig, härlig och besvärlig på Cicci Wallins blogg kände jag igen mig så otroligt mycket. Det rörde upp en massa känslor (och känslor har jag gott om) och jag fick en hel del minnen från uppväxten.
Cissi skrev bland annat att hon: "I skolan ansågs jag vara för pratig. Ställde för mycket frågor, satt för lite still och var lågmäld och beskedlig. Visade istället starka känslor, kom med nya (enligt mig själv sjukt innovativt) idéer. Var ganska mycket som killarna, en så kallad ”pojkflicka”. " 
Just ordet pojkflicka är något jag ofta hört mig beskrivas som. Ett jätteknäppt uttryck om ni frågar mig och jag hoppas det är ett omodernt ord som kommer försvinna. Önskar barn kan få vara barn och att tjejer kan vara tjejer/flickor till 100% även om de klättrar högt i träden, har bestämda åsikter och pratar lite högre. Precis som normen för hur killar ska vara behöver bli mindre snäv. Jag önskar ordet "flickigt" inte ska vara mindre tufft än "pojkigt" osv. men det var bara ett litet sidospår...
Vi flyttade mycket under min uppväxt och jag gick i många olika skolor. I vissa var sammanhållningen toppen och jag var verkligen en i gänget. Jag tillhörde aldrig de "populära" men hade alltid nära vänner och trivdes bra. I vissa skolor var det tuffare klimat och jag kunde inte bara få vara den jag är. Att jag inte bara kunde sitta tyst och hålla med, vara sådär vän och stillsam som jag "borde" vara gjorde att grabbarna retades. Ja, det var alltid killarna som var elaka. Om jag kläckte ur mig min åsikt i en fråga blev jag kallad för "kungen" och jag pratade ofta för mycket eller för högt. I högstadiet var det inte mycket bättre och då kunde jag till exempel få höra (av killarna) att "Vi vill inte höööra vad du har att säga!" om jag räckte upp handen för att svara på en fråga som läraren ställt. Lärarna hade inte mycket att säga till om så sådana kommentarer fick bara passera. 
Ni ska veta att jag verkligen, verkligen försökt att vara tyst. Att hålla min åsikt för mig själv. Att inte börja prata högre när jag blir exalterad. Inte sticka ut och märkas. Att inte visa så jäkla mycket känslor hela tiden. Det är lätt att tro att en person som hörs mycket är självsäker har stort självförtroende, men för mig har det inte hängt ihop. Jag var som barn ofta osäker, tvivlade mycket på mig själv och tog all kritik väldigt hårt. Än idag är självkänslan ofta låg och jag kämpar hela tiden för att inte klanka ner för hårt på mig själv.
För en tid sedan snubblade jag över begreppet Högkänslig personlighet och det var så otroligt träffande beskrivning av hur jag är och fungerar. På den här sidan finns bland annat ett lite enkelt självtest om du känner dig nyfiken på att testa om det stämmer på dig (15-20% av världens befolkning har den personlighetstypen). Jag tyckte det var intressant att se att jag hade 14 självklara "JA!" i det testet.
Är det något jag sakta men säkert börjar acceptera (fast absolut inte fullt ut än) så är det att jag nog är på det här viset. Visst jag behöver och fortsätter träna på att inte avbryta folk så fort en tanke bubblar upp, jag är absolut glad att vänner ibland med en diskret gest får mig att sänka röstnivån när jag är uppspelt och börjar prata för högt (även om det än idag får mig att bli generad när det händer) och jag lär mig hela tiden nya knep för att inte köra soppatorsk på energi. 
Jag kan redan se att Elsie ärvt mycket av dessa drag och det finns vissa saker som är viktiga för att få en fungerande vardag. Kläderna måste vara mjuka och bekväma, vi håller oss till våra rutiner och förbereder oss länge inför eventuella förändringar och hon blir väldigt trött av att vara i sociala sammanhang. Enkla och självklara saker kan en tycka men för oss är de livsviktiga. Pendeln svingar sig lite snabbare hos oss. Mellan glädje och sorg, mellan ilska och eufori, mellan energisk och slutkörd. 
Någon som känner igen sig?

"Åh va tidig hen är med det!"

Jag kan störa mig på en del saker sedan jag fick barn. Bland annat att allt de gör måste hela tiden värderas så mycket från omgivningen. Alla måste kommentera utvecklingen oavsett vilka färdigheter det rör sig om. Varför stör det mig så mycket? Jo, bland annat för att det anses vara en komplimang att säga att barnet är tidigt med att göra något. Indirekt säger man ju att det inte är helt önskvärt att vara sen med något. Barn är ju olika och är olika snabba med att lära sig olika saker, punkt. Varken det ena eller andra är bättre eller sämre. Vissa föräldrar spär förstås på den här föreställningen om vad som är bra och dåligt genom att stolt berätta vad just deras lilla just lärt sig och att hen minsann är "sååå tidig!". För oss har det varit både och. Att ha ett barn som är snabb att lära sig det motoriska har varit både kul och en utmaning och samtidigt har Elsie varit senare med att lära sig prata (även hon som tur var kunnat kommunicera bra tack vare tecken) vilket vi tagit med ro. För hennes skull önskade jag mig förstås att talet skulle komma igång för jag visste att hon blev begränsad till att prata om sånt hon hade tecken för men folk lät oftast lite tröstande och försökte ge uppmuntrande kommentarer till mig. De sade saker som att "snart lossnar det säkert" och likn. då de förutsatte att jag tyckte det var jobbigt att hon var lite senare med att prata än umgängets jämnåriga barn. 
Som tjej kommer Elsie också få höra hur "Fiiiin!" hon är så snart hon har flätor, klänning eller likn. på sig och jag önskar så att vi alla kunde fundera på vilka ord vi kan möta alla små flickor (och pojkar) med som inte lär dom att det gäller att göra sig "fin" för sin omgivning för att få uppmärksamhet (för det vill ju de flesta ha på ett eller annat sätt) och inte heller stoppar in dem i stereotypa fack helt utan att känna dem (världens längsta mening). Jag behöver varje dag fundera över vilka ord som jag använder per automatik och att öva mig i att inte bedöma det barnen gör "Vad du är duktig!" eller "Vilken fint teckning!" utan istället intressera mig lite för deras tankar och känslor. Tycker Petra Krantz Lindgren ofta skriver så klokt och hon tar upp det här bland annat i inlägget: "Därför säger jag inte till mina barn att de är duktiga". 
Tycker även det här citatet från Jesper Juul är läsvärt: 
"Många föräldrar tror att barn känner sig värdefulla och utvecklar en god självkänsla om de ständigt får beröm, men det är en missuppfattning. Vi vet sedan länge att barn som ständigt utsätts för negativ kritik under uppväxten får dålig självkänsla, men det är lika destruktivt för självkänslan att hela tiden få beröm". /…/ "Det är förstås helt okej att ge sitt barn beröm då och då, men sker det hela tiden så gör det på sikt att barnen blir osäkra och utifrånstyrda personligheter som riskerar att slösa bort sin livsenergi på att försöka leva upp till omgivningens förväntningar" 

Jag hoppas att våra barn ska växa upp till trygga individer med en bra självkänsla, som vet att deras värde inte ligger i sina prestationer, som inte tror att de är olika mycket värda pga kön och som vågar välja (jobb, hobby, partner osv.) utifrån hjärtat och inte utifrån omgivningens förväntningar.

Vårt första försök till syskonbild på Oscar och Elsie.

Syskonbild in the making.

Lillebror

Ett flätningsförsök.

Pomonadalens äpplen

När vi köpte vår nya gård blev vi inte bara Österlenbor utan också äppelodlare (liksom nästan alla våra grannar). På några av gårdens åtta hektar växer vackra gamla äppelträd i prydliga rader.  Allt odlas ekologiskt och äpplena och musten de ger är kravmärkt. De senaste veckorna har Stefan lagt mycket av sin lediga tid ute i äppelodlingen och det han plockat inför första mustningen resulterade i nästan 600 liter must. Nu är det plockomgång nummer två och det är dags för de lite senare sorterna att börja plockas av. Första musten vi fick smakade fantastiskt gott (i alla fall enligt oss som är aningen partiska) och det ska bli spännande att se resultatet nu vid den andra omgången då det är helt andra sorter som plockas nu. 
Det är faktiskt inte bara äpplen som växer här på gården. Det är fullt av både träd och buskar som ger frukt och bär. Allt är i ett sånt överflöd att vi inte kunnat ta hand om ens hälften (ja förutom äpplena som vi haft lite mer struktur på). Det är körsbär, plommon, päron, krusbär, vinbär, jordgubbar, smultron och en rejäl vinstock med stora klasar av härliga små vindruvor. Gården är också fylld av de vackraste rosenbuskarna, lavendelrabatterna och en massa annat. Det känns verkligen som att vi fått en gård och en trädgård som är mer än vi hade vågat drömma om. Men som med allt som växer så kräver det en del jobbinsatser från oss och jag ska erkänna att ett par av trädgårdslanden helt har vuxit igen. Vi har fokuserat på det som är viktigast och just nu är det inte att få igång en självhushållning av grönsaker. En och annan zucchini har det dock blivit och så har vi kunnat hacka ner persilja eller gräslök i lite av sommarens mat. Helt lagom just nu men det är klart att drömmen om ett fint trädgårdsland (utan ogräs) fyllt med alla sorters grönsaker skulle vara fantastiskt nån gång i framtiden. Men inte nu! Puh! Bara tanken på att sköta det också gör mig alldeles matt. Min tidigare inställning till äppelträd (och floskler) hittar ni här: Jag har ÅTTA äppelträd!

Elsie fick vara med en stund när det började plockas men ville gärna provsmaka varje äpple så hon blev snabbt mätt.

Stefan har plockat ett par ton äpplen nu.

Visst är dom vackra?

Pomonadalens äpplen som ska bli Pomonadalens ekologiska äppelmust.

En del äppelträd behöver stöttor för att grenarna är så tunga av äpplen.

Vindruvorna har just plockats av och smakade jättegott.

Inga mer blöjor, Hurra!

I alla fall inte för Elsie som i juni fick bli blöjfri på heltid (förutom en nattblöja). Vi har ju sedan hon bara var nån vecka gammal sysslat med bebispottning eller EC som det också kallas (Elsie på pottan vid 7 månader kan ni se här). Vi har alltså erbjudit potta alt. grodhållit över handfatet när vi tror att det är dags för kiss eller bajs. Första månaderna hjälpte det henne mycket med hennes magknip som orsakades av gaser. Sedan kändes det så enkelt att fortsätta att det bara rullade på. Dessutom var vi väldigt osugna på att plötsligt behöva byta bajsblöjor så vi såg flera fördelar med att istället potta. När Elsie var runt året lärde hon sig "säga" en del ord med tecken (Elsie har lärt sig prata!) och när hon väl fattat galoppen (med uppskattade ord som "bada" och "boll") så lärde vi henne ett eget enkelt tecken för potta. Då kunde hon plötsligt säga till när hon blev nödig och det kändes häftigt att kunna ha den kommunikationen. Vi fortsatte att ha blöja på som back-up men förutom någon liten kiss ibland så förblev de oanvända. Visst har det ibland varit lite krångligt att ha ett barn som säger till men som saknar förmåga att hålla sig någon längre stund. Vi har behövt svänga av motorvägen vid några tillfällen för att kissa lite och uppsöka toa när vi är på stan för att hon blir bajsnödig. Fast jag skulle inte tro att det är jobbigare än att ha blöja utan för oss har det tvärtom underlättat mycket. Att på stan få en bajsolycka som ska saneras känns inte enklare än att ta barnet till en toa och sen vara klar. Dessutom ska de ju förr eller senare bli blöjfria och då kommer man ju inte ifrån såna situationer som att behöva stanna längs vägen nån gång ibland. 
Men nu är blöjorna bortplockade som sagt och istället har vi fått handla fina, sköna trosor att ha under byxorna. Utan byxor har Elsie känts pålitligt torr rätt länge men att sätta på byxor kändes nog för likt blöja så då blev det ofta kissmissar. Vi slarvade lite och varvade byxor med naken rumpa vilket gjorde det lite mer utdraget men så inför förskolestarten nu i mitten på augusti så såg vi till att hon hade byxor på sig hela dagarna och då gick det snabbt till att hon gick till pottan i tid istället för att vara sent ute. Det blev några par byxor i tvätten men sedan dess har det bara varit någon enstaka miss och resten på toa/potta. Känns väldigt skönt att inte ha två blöjbarn. Självklart pottar vi även lillebror men liksom sin syster har han blöja som back-up hela tiden och har heller inget emot att kissa i den titt som tätt. Jag har inte som målsättning att få allt i pottan men tycker det är skönt för honom att exempelvis efter sömn få kissa ordentligt innan han får på sig en torr blöja. Då vet jag ju att den förblir torr ett bra tag. Dessutom tycker jag förstås det är skönt att antalet bajsblöjor varje månad går att räkna på en hand.
Ja, nu fick ni ett inlägg om kiss och bajs vare sig ni ville eller inte. Ville bara dela med mig av lyckan att vara i hamn med slutfasen av att slopa blöjan. Är nån nyfiken på att läsa mer om EC finns det just nu en ganska ny artikel i tidningen ETC som ni hittar HÄR. Även Elsie har varit i tidningen i en artikel i UNT om EC. Den kan ni läsa här).

Hemma hos oss går både Elsie, dockan och hästen på pottan.

Lite familjefotografering

Utförd av Stefan så han kunde tyvärr inte vara med på bild. Vi försökte oss på en bild med självutlösare men vi råkade alla vara bländade av solen och kisar så mycket mot kameran att det ser ut som vi gör grimaser. Vi får göra nytt försök att fånga hela familjen på kort en annan dag. Tills vidare är jag i alla fall glad att Elsie och magen blivit förevigade innan det är för sent. Nu hoppas vi förstås på att det blir mer kärlek än svartsjuka när syskonet väl kommer och Elsies omtanke om magen bådar gott. Ibland går jag runt med en liten puckel ungefär vid naveln. Då är det Elsie som gett en napp till lilla bebisen dvs. stoppat in den innanför min tröja. 

Elsie pekar när vi frågar var den lilla bäbisen ligger och sussar.

Snart är den praktiska sitthyllan ett minne blott.

Elsie kommer kännas så stor när liten kommit till världen.

Där inne är bäbisen!

Nedräkning pågår...

Just nu är jag väldigt less på att vara gravid och väldigt otålig att få träffa den här lilla krabaten som lever om i magen. För varje dag som går blir jag märkbart tyngre, lederna protesterar och fogarna likaså. Vädret känns kvavt, orken är i botten och jag vaggar stelt fram vart jag än ska ta mig. Samtidigt som jag som sagt är otålig så är jag glad om liten stannar där inne tiden ut (idag är det 12 dagar till beräknad födsel) eftersom vi har en del som måste blir gjort här hemma. Däremot är det inte samma stress som innan vår förra förlossning då vi genomförde en flytt bara tre dagar innan hon föddes. Det dröjde sedan några månader innan jag kunde packa upp de mesta sakerna och jag minns att de enda skor jag hade var de flipflops jag hade åkt till förlossningen i. De skorna använde jag sen tills det kom frost i gräset på hösten och jag var tvungen att börja gå igenom alla kartonger i jakt på andra skor. Eftersom Elsie hade så mycket magknip och behövde bäras, skumpas och vyssjas nästan dygnet runt så fanns helt enkelt inte tiden till att gå igenom flyttlasset.
Skillnaden nu mot förra gången är också att vi nu har de flesta prylarna för den första tiden och det var otroligt mysigt att häromdagen få packa upp de bortsorterade små babykläderna (tänk att Elsie varit så där pytte pytteliten) och sortera in dom i klädbyrån. Vi har vår älskade Manducasele som räddade oss när Elsies magknip var som värst och dessutom har jag en trikåsjal och en Ergobaby som jag ser fram emot att testa.
Sedan har en vän till mig sytt ett fantastiskt fint babynest som jag ser fram emot att inviga. Eftersom vi planerar att samsova så känns babynest som en trygg liten säng i sängen för bebisen. Kanske, kanske kan det här vara en bebis som gillar att sova i barnvagn också så jag är glad att vi har kvar liggvagnen vi köpte till Elsie. Numera sover Elsie gärna middag i sin vagn men det var helt omöjligt att lägga ner henne i vagn hennes första 5 månader i livet och först runt året kändes vagnen som en tillgång på promenaderna (innan dess hade vi alltid selen beredd och det blev många turer skjutandes tom vagn med barn i sele istället). 
Men snart snart så får vi lära känna den här nya lilla familjemedlemmen och det ska bli så otroligt spännande att se vad det är för person. 

Stefan fick ställa upp och föreviga magen. Har inte blivit så mycket fotograferande denna gång.  Bondebrännan bjuder jag på.

Det fina babynestet som min vän har sytt.

Busungen som hjälper mig genom dagarna.

En del av vår trädgård som nu blommar för fullt.

Nytt hem och nytt liv!

Nu bor vi på Österlen!
Det känns helt otroligt att flytten nu är genomförd och det mesta i alla fall kommit på plats. Än är hästarna kvar på gården i Månkarbo men om några veckor kommer även dom ner vilket jag verkligen ser fram emot. I helgen kör Stefan en vända och hämtar ner sista verktygen som inte kom med flyttlasset och så ska katterna Mats och Nalle få följa med honom på nedresan och bli skåningar de också. 
Dagen innan den planerade flytten blev det lite dramatik då Elsie gjorde illa sitt ena finger. Det var så olyckligt att hon hade gett hundarna varsitt tuggben och så satt hon med gamla Mimmi och plockade benet från henne med jämna mellanrum och gav tillbaka det. Mimmi blev lika glad varje gång hon fick sitt tuggben och vid något tillfälle var hon väl lite väl ivrig då hon snappade åt sig benet och råkade bita till i pekfingrets topp på Elsie också. Jag fick verkligen kämpa för att inte själv bryta ihop när Elsie fick så ont och försökte tänka så klart jag kunde. Snabb tvätt, tryckförband och en skakig resa till akuten i Tierp på kvällen. Stefan var nere i Skåne med ett flyttlass så det var bara upp till mig att fixa det och samtidigt vara trygg och tröstande för Elsie. Usch vad jag led med henne. När hon hade blivit undersökt och lite omplåstrad somnade hon så i min famn och i väntan på att läkaren ringde till akademiska sjukhuset i Uppsala för rådgivning var vi själva på rummet en stund. Då grät jag och bara tanken på den stunden med min utmattade och skadade lilla flicka i famnen ger mig en klump i halsen igen. Vi åkte sen hem och jag snålade inte på smärtlindringen åt Elsie den natten. 
Stefan kom hem sent den kvällen när Elsie redan sov i sin säng och all dramatiken hade lagt sig. Nästa morgon var det inbokat kontraktsskrivning för min hästgård i Månkarbo som sålts en av dagarna innan. Stefan fick ta Elsie till Uppsala och vår flygbiljett (min och Elsies) för eftermiddagen fick avbokas. Väl på Akademiska konstaterades att fingret behövde opereras och hon skulle behöva vara sövd. Så fort vi var klara med alla papper kring gårdens försäljning (usch vilken tid det tog!) åkte jag till sjukhuset och fick vara med när de förberedde Elsie för operation. Lillskruttan var så tapper och som tur var fanns häftiga grävmaskiner utanför fönstret som var perfekt underhållning. Operationen gick jättebra och ut kom en tjej med en gipsad hand och ett stort rosa bandage. Jag sov kvar med henne på sjukhuset den natten (eller sov gjorde jag inte men jag låg och höll om min omtöcknade tjej) och Stefan åkte hem för att slita med den sista packningen. 
Nästa dag åkte vi hem en stund bara för att packa om vår väska och sen tog vi flyget till Kristianstad som vi skulle åkt med dagen innan. Så blev det då dags för vår första natt i nya huset. Jag hittade inte sakerna jag behövde, hade glömt köpa både mjölk och välling, fick inte igång gasspisen och saknade micro och allt kändes ärligt talat ganska tungt. Det gick nästan en hel vecka innan Stefan till slut kunde ansluta och innan dess hade flyttlasset hunnit komma. 
Dagarna gick åt till att packa upp, skapa struktur, pyssla om Elsie och hänga med syster och pappa som kom och hälsade på ett par dagar i var. Nu har vi bott i huset alla tre i en hel vecka och nu känns livet betydligt ljusare än den där första natten i huset. Elsie har skolats in på förskolan Fridhem i Rörum och det går kanonbra och med mat i kylen, kläder i garderoben och hundar i huset känns det faktiskt som hemma. Vår underbara gård Pomonadalen!

Elsie ska precis rullas in på operation med sin omplåstrade lilla hand.

Redan nästa dag flyttade vi in i vårt nya hus.

En liten bild på bebismagen. Nu i v. 30 känns det som att vi börjar närma oss. Så otroligt spännande! Syskonet är beräknat att födas på självaste nationaldagen.

När familjen hade samlats igen med både Stefan och hundar på plats kändes livet betydligt lättare. Här en liten stunds fotboll i trädgården (som mest består av äppelodling).

Förutom äpplen finns päron, plommon och en massa körsbärsträd.

Mitt i allt gav jag mig på att försöka klippa Selma men tyvärr gav klippmaskinen upp ungefär halvvägs... Frisyren fck hon behålla i några dagar innan jag hade ordnat med en annan annan maskin.

Ett litet men viktigt projekt var att få upp hatthylla och klädhängare. Första veckan låg alla kläder i en kartong i hallen (till Elsies stora glädje) och det var minst sagt rörigt.

Floridasemester, flytt och farväl!

Våra tio dagar i Florida gick alldeles för fort och när vi efter ett dygns resa klev av tåget i Mehedeby där vi hade parkerat bilen och möttes av isande blåst så ville vi bara vända om åka åka tillbaka igen. Här hemma väntade ju slutrenoveringsstress, packning och flytt och det hade varit så skönt att om än i bara några dagar tänka på annat och fly verkligheten. Nu har vi varit hemma i några dagar, hämtat oss efter tidsomställningen och börjat försöka få ihop den här flytten på ett bra sätt. Hästgården (Hökebo) är troligtvis såld nu och kontrakt skrivs på onsdag om inte något oförutsett händer. Huset här i Untra som vi bor i kommer läggas ut först efter vår flytt vilket känns skönt. Att "homestyla" med en 1 1/2 åring hemma är en nästan hopplös uppgift så huset kommer visas omöblerat istället.
Men tillbaka till Florida! Det var perfekt temperatur hela tiden och havet kändes ljummet. Elsie som älskar att bada fick några utflykter till stranden och även några stunder vid den lilla poolen som fanns i bostadsområdet. Vi hann med en del shopping men jag tog det rätt lugnt med själva shoppandet. Det är ju rätt trist att titta på kläder när man inte vet vilken storlek man kommer vara om ett år och inte heller kan testa grejerna pga den svällande magen. Lite sandaler och annat smått fick jag dock med mig och Elsie fick ett par plagg hon också. Stefan var den som lyckades fynda mest och det känns nästan som att han fick med sig en helt ny garderob hem för nästan inga pengar alls. 
Att jag är gravid, har foglossning och blir lite illamående så fort det äts eller fikas gjorde att schemat för det mesta var väldigt lugn vilket jag tror passade Stefan väldigt bra också. Han har verkligen slitit den sista tiden i huset och förtjänade en ordentlig paus. Nån mer paus kan han dock inte räkna med de närmaste dagarna för nu rullar allt på i ett fram tills vi är på plats nere i Skåne. Sista dagarna har vi förutom flytt och renovering försökt att även träffa lite vänner. Det är så sorgligt att lämna så många jag tycker om men jag hoppas att det inte dröjer alltför länge innan vi får anledning att resa upp hit och hälsa på eller ta emot dem som gäster nere på vår gård i Skåne. 
Håll nu tummarna för att vi får ihop vårt pressade tidschema och lyckas genomföra den här flytten med förståndet i behåll.
Tänkte bjuda på lite bilder från semestern och för en sekund när jag tittar på dem kan jag glömma kartongerna runt mig och alla måsten.

Elsie testar sin nya fotomin och vi njuter av vår första dag på stranden.

Vilken lycka det var att se henne i vattnet.

Stefan hade det hektiskt när vi var på stranden med vår vildunge och fick inte ens en minut i solstolen. Här är det Elsie som jagar efter ett gäng måsar.

Elsie testar mina sandaler som köptes under en av shoppingutflykterna.

Vi tog en tur till Shark valley där det kryllade av dåsiga alligatorer. Häftig utflykt tyckte både vi och Elsie.

Efter alla intryck sovs det gott i bilen. Sjalen runt huvudet stöttade bra eftersom bilstolen annars var lite väl upprätt.

Den lilla lokala lekparken kunde stilla abstinensen efter gunghästen här hemma.

Vi gjorde ett försök att få en familjebild på oss alla tre...

Mys på stranden i Miami. Magen funkar som en perfekt "sitthylla" för Elsie nu.

Amerikanerna är lite lustiga med sina märkningar. Det här stod på den vanliga filen.

Sista dagen blåste det men vi plaskade lite i vågorna ändå.

När vi skulle handla lite smått inför hemfärden blev Elsie kär i en gigantisk Dumbo. Tyvärr skulle han inte fått plats i bagaget så det blev en kortvarig relation innan Dumbo fick flytta tillbaka till hyllan och vi reste hem.

Tips tack för resa med 1 1/2 åring!

Om några veckor bär det iväg för oss till Florida där vi ska hälsa på en svensk familj som bott där i snart två år. I tio dagar hoppas vi få njuta ordentligt av härligt häng, sol, bad och semester, men med en 18 månaders Elsie så krävs förstås lite mer planering. Hur gör vi för att på enklast vis få henne att ställa om klockan så det inte blir så mycket jetlag? Hur tar vi oss igenom flygresan på 10 timmar på bästa vis? Vilka saker får absolut inte glömmas kvar hemma?
Sist vi reste långt var när vi åkte till Tanzania för några år sedan (lite bilder finns här) och då hade vi inte Elsie, så det här är helt nytt för oss båda.
Eftersom vi är mitt uppe i renovering, flytt, försäljning av gård och hus och jag dessutom är lätt handikappad av foglossning så är jag orolig att vi kommer missa någon av de viktigaste förberedelserna eller åka hemifrån utan de mest oumbärliga sakerna. En sak jag tänkt skaffa innan resan är en Ipad (bor du runt Uppsala eller Malmö och vill sälja din så hör gärna av dig). Med lite kul appar borde ju flygresan bli lite roligare för Elsie tänker jag. Just nu är favoritapparna "Tittut för småbarn" och "Sound touch" och även om vi sällan roar henne med mobilen så har just de här apparna (och Babblarna förstås) räddat oss vid flera bilresor och andra kritiska situationer. Finns det möjligtvis några spel till Ipad som är så enkla att en 18 månaders klarar av dom?
Själv kommer jag ladda packningen med ordentligt stark solskyddsfaktor både till Elsie och mig. Förra graviditeten fick jag mycket pigmentfläckar i ansiktet även om jag försökte vara noggrann och skydda mig. De bleknade sedan efter att Elsie fötts men jag vill försöka undvika det den här gången. Sedan gäller det förstås att ha med sig gott om snacks för varken jag, Stefan eller Elsie är särskilt kul att hänga med när vi har lågt blodsocker så ska vi kunna hålla humöret uppe genom hela flygresan kommer det krävas en del.
Men som sagt, jag tar gärna emot lite tips för att vara så förberedd det nu går att bli.

Det ska bli skönt att slippa alla lager kläder så fort man ska gå ut även om det bara varar en dryg vecka.

Årets nyårslöften

Jag känner mig själv för väl för att slå till på årskort på nåt gym eller på annat sätt ta i för mycket när det gäller nyårslöften. Men något litet ville jag ändå ta tag i och bestämde mig för att det fick bli mer ekologiskt och närproducerat kött. Brukar köpa så mycket ekologiskt jag kan av andra varor men när det gäller kött har det oftast bara varit kravet att det ska vara svenskt. Nu ska jag försöka leta efter de ekologiska alternativen och låta det styra min shopping lite mer. Samtidigt ska jag satsa lite mer på vegetarisk mat (tar gärna emot era bästa tips) för att inte våra matkostnader ska stiga alltför mycket. 

Ekologiskt bacon smakade nog lite godare i alla fall.

Kände mig så nöjd när jag hittade ekologiskt bacon på affären häromdagen och inbillade mig åtminstone att det smakade lite godare än det vanliga vi brukar köpa. 
Igår kände jag mig lite mindre nöjd med mig själv. Körde snabb lunch till mig och Elsie och stekte på lite pyttipanna med ägg. Äggen är ju alltid ekologiska hos oss och jag ser fram emot att skaffa egna höns igen efter vår flytt. Däremot blev jag lite sur på mig själv och kände mig lite lurad när jag läste på innehållsförteckningen att pyttipannan att den innehöll palmolja (dåligt samvete) och att köttet kom från Danmark och Tyskland. Får jobba lite hårdare på det här nyårslöftet känner jag. 
Mitt andra nyårslöfte snodde jag från en vän som bor i USA. Att äta mer cheesecake!


Jag har alltid älskat cheesecake och det var också det vi hade som tårta på Elsies Ettårskalas! Vi ska faktiskt och hälsa på vännerna i USA i slutet av februari och då ska jag verkligen försöka att få mitt lystmäte av deras smarriga cheesecakes. Det blir totalt 11dagar i det härliga Fort Lauderdale området i Florida. Vi får hålla tummarna för fint väder så Elsie kan bada massor och så håller vi även tummarna för att jag inte ska må illa. Blir ju roligare att frossa i cheesecake om illamåendet håller sig borta. 

Ser fram emot att byta det här...

...mot lite mer av det här!

God Jul

Vi ska fira hos Stefans familj precis som i fjol när det var Elsies första jul. Nu är det så annorlunda mot hur det var då. Att planera bilresor, måltider och sömn så att det inte blev alltför ledset barn var verkligen en pärs. Det gick riktigt bra med ett julbord där Elsie sov i selen och vi klarade oss igenom dagen utan några katastrofer. Hemresan började dock inte bra och efter bara några kilometer fick vi ge upp och vända tillbaka till Stefans föräldrar där vi spenderade ännu en natt för att ta hemresan nästa förmiddag. Då gick det desto bättre och vi fick Elsie att sova en bit så vi klarade oss hem. Nu är jag inte ett dugg oroad längre. Blir hon alldeles för rastlös i bilen finns ju appen "Tittut för småbarn" och i nödfall finns sången "Arne Alligator" på youtube vilket blivit en storfavorit här hemma. Mutar vi med en pepparkaka och lite "Imse vimse spindel" sjungande däremellan kommer bilåkningen gå som en dans. Jag tror Elsie kommer tycka det är jättekul att leka med sina kusiner vilket hon inte förstod mycket av i fjol. Förutom att träffa alla och umgås ser jag själv fram emot att få småäta sötsaker. Det är jul för mig!

Hoppas ni alla får en riktigt god jul och ett fint nyår!

Selma + Elsie = Sant!

Vår underbara Labradoodle Selma har en ängels tålamod med Elsie. Det märks nu när Elsie blivit äldre att Selma börjat tycka om henne mycket mer. Förut flyttade sig Selma oftast från sin säng när Elsie kom krypandes och det är inte så konstigt, dom små händerna kunde luggas ganska hårt. Nu har dom en helt annan relation och kan både vila och busa tillsammans. Elsie är otroligt djurkär och vi föräldrar får inte på långa vägar lika många pussar och kramar som hundarna får.

Många kramar om dagen blir det.

Och en hel del bus.

Elsie kiknar av skratt när hon med Selma på släp försvinner ut i köket.

Elsie retas lite med Selmas leksak.

Selma fick vinna ett par gånger.

Våra finingar!

Kärlek!