Nedräkning pågår...

Just nu är jag väldigt less på att vara gravid och väldigt otålig att få träffa den här lilla krabaten som lever om i magen. För varje dag som går blir jag märkbart tyngre, lederna protesterar och fogarna likaså. Vädret känns kvavt, orken är i botten och jag vaggar stelt fram vart jag än ska ta mig. Samtidigt som jag som sagt är otålig så är jag glad om liten stannar där inne tiden ut (idag är det 12 dagar till beräknad födsel) eftersom vi har en del som måste blir gjort här hemma. Däremot är det inte samma stress som innan vår förra förlossning då vi genomförde en flytt bara tre dagar innan hon föddes. Det dröjde sedan några månader innan jag kunde packa upp de mesta sakerna och jag minns att de enda skor jag hade var de flipflops jag hade åkt till förlossningen i. De skorna använde jag sen tills det kom frost i gräset på hösten och jag var tvungen att börja gå igenom alla kartonger i jakt på andra skor. Eftersom Elsie hade så mycket magknip och behövde bäras, skumpas och vyssjas nästan dygnet runt så fanns helt enkelt inte tiden till att gå igenom flyttlasset.
Skillnaden nu mot förra gången är också att vi nu har de flesta prylarna för den första tiden och det var otroligt mysigt att häromdagen få packa upp de bortsorterade små babykläderna (tänk att Elsie varit så där pytte pytteliten) och sortera in dom i klädbyrån. Vi har vår älskade Manducasele som räddade oss när Elsies magknip var som värst och dessutom har jag en trikåsjal och en Ergobaby som jag ser fram emot att testa.
Sedan har en vän till mig sytt ett fantastiskt fint babynest som jag ser fram emot att inviga. Eftersom vi planerar att samsova så känns babynest som en trygg liten säng i sängen för bebisen. Kanske, kanske kan det här vara en bebis som gillar att sova i barnvagn också så jag är glad att vi har kvar liggvagnen vi köpte till Elsie. Numera sover Elsie gärna middag i sin vagn men det var helt omöjligt att lägga ner henne i vagn hennes första 5 månader i livet och först runt året kändes vagnen som en tillgång på promenaderna (innan dess hade vi alltid selen beredd och det blev många turer skjutandes tom vagn med barn i sele istället). 
Men snart snart så får vi lära känna den här nya lilla familjemedlemmen och det ska bli så otroligt spännande att se vad det är för person. 

Stefan fick ställa upp och föreviga magen. Har inte blivit så mycket fotograferande denna gång.  Bondebrännan bjuder jag på.

Det fina babynestet som min vän har sytt.

Busungen som hjälper mig genom dagarna.

En del av vår trädgård som nu blommar för fullt.