Älskade prinsessan Leia

Några veckor efter att Oscar föddes flyttade Leia hem till oss. En busig, lurvig och alldeles underbar liten labradoodlevalp. Det va en sommar med allt på den gång. Jag hade en valpkull, vi va nyinflyttade på Pomonadalen, Elsie var inte ens fyllda två, lillebror hade kommit till världen och så en vild valp ovanpå det. Många gånger tänkte jag "vad har jag gjort??" men så påmindes jag om att det va värt det när hon tex. va dögullig på kvällen när hon va sömnig eller när hon kröp upp intill Oscar i babysittern och somnade, eller när Elsie och Leia busade ihop.
När Elsie hade svårt att stanna i sängen vid nattning så fick Leia börja sova hos henne och nattningen blev genast mycket mer harmonisk. På dagarna fick Leia sin koppelträning av Elsie som cyklade balanscykel inomhus med kopplet lindat runt styret. Det säger en del om Leias följsamhet!
Jag är så lycklig att just Leia flyttade hem till oss. Hon är barnens bästa vän, min kompis och följeslagare och gör familjen komplett. Att hon dessutom blivit mamma till ljuvliga valpar som förgyller livet hos sina nya familjer är också fantastiskt. Må hon leva tills hon är minst hundra år vår älskade, älskade prinsessa Leia <3

Min fina familj sommaren 2014!

Oscar och Leia. Lika gamla och alltid vänner.

Leia alltid med från start. Vår ständiga följeslagare!

Prinsessan Leia

Finns inget så fint som att se relationen mellan barnen och deras hund.

Alla utflykter blir roligare ihop med Leia.

särskilt när ens mamma kan va en badkruka

Så här kan det se ut när jag ska krypa i säng numera eftersom Oscar, jag och Leia sover längst ner i våningssängen

Valpmys!!

Just nu har jag något så bedårande som fem små enveckasvalpar här hemma. Än är de blinda och döva och spenderar dagarna med att äta, sova och få närhet i en väldigt bekymmerslös tillvaro. Att få sitta och se på dem är den bästa sortens mindfulness och eftersom jag har kennel är det här en återkommande lyx i min och barnens vardag. Jag har ju haft turen att få barn som älskar djur lika mycket som jag.
Just de här valparna föddes tidigt tidigt på morgonen och när jag tassade upp så ville Oscar följa med förstås. Insvept i ett täcke i hörnet på valplådan satt han sen och myste och följde valpningen med spänning. Där klockan fem på morgonen i den dämpade belysningen när jag hjälpte den första lilla valpen till spenen så kände jag hur jag älskar det här jobbet. Det är så magiskt att få vara med när nytt liv blir till! Dessutom är det så fantastiskt att se barnens lycka när de följer valparnas utveckling. 
Så snart de blir större kan de ju vara med mer och bland det gulligaste som finns är när Elsie frågar Oscar vilken valp han vill ha med på myset och sen väljer en till sig själv och kryper ner i soffan ihop med varsin kelig valp framför ett avsnitt av Bolibompa. PÅ sommaren när vi hyr ut vårt semesterboende får fler njuta av gullevalparna. I somras hade vi bland annat två systrar med familjer här under en vecka och massor av ljuvliga bilder hittar ni om ni söker på Pomonadalen på ena systerns blogg Mokkasin (tex i inlägget: Semesterställe inkl. fri gos).

Visst det är en väldans massa uppvak på natten, tidiga morgnar, oro, massa tvätt, städ och rastningar och jag blir låst till hemmet två månader i stöten... MEN det är det lätt värt det exakt varenda gång för det ger mig så oerhört mycket fint. Dessutom får jag vara med och dela ögonblicket när familjer blir med hund och det är nästan lika häftigt som att vara med vid födseln.

Så här ser det ut mest hela tiden nu i valplådan med de här fem små gyllene gullisarna.

Tänk så rofyllt valpar har det som får sova såhär! Inbäddad i syskon, mamma och trygghet!

Fatta att det är lätt att bara fastna och se på det här gulliga!!

Vissa valpar kommer längre in i hjärtat hos Elsie än andra. Chelsie här är en av dem och lyckan va stor när hon som ettåring kom ihop med sin familj och hälsade på igen i somras.

Det är rätt coolt ändå att om bara några veckor ser det ut såhär. De är häftiga hundmammorna!

När valparna är som allra, allra gulligast är det dags för dem att flytta till sina egna familjer. Tur att så många av dem gärna håller mig uppdaterade med bilder och små hälsningar så jag får se hur bra de har det.

Labradoodlar till allergiker

Det finns ingen allergivänlig ras och skillnaderna är betydligt större mellan olika individer inom samma ras än mellan olika raser. Min dröm är dock att kunna föda upp just allergivänliga hundar och i och med att det nu går att testa sin egen hund så kan det här kanske bli verklighet. Alla pälsdjursallergiker kommer förstås inte kunna skaffa hund men jag hoppas att många likt mig ska kunna ha hund utan att besväras av sin allergi. 
Många uppfödare av labradoodlar marknadsför dem felaktigt som "allergivänliga". Jag använder inte sådana ord men har hittat några skäl till varför just den här rasen funkar för mig trots att jag har allergi. Läs mer om det och mer om vad min kärlek till labradoodlar grundar sig på i mitt senaste (och sista) inlägg på Allergenius hemsida HÄR.

Oscar, två månader gammal, med en av valparna ur kullen som föddes 2014.

Drömmen om en allergivänlig hund

Att vara pälsdjursallergiker och hundälskare har lett till att jag alltid hållit ögonen öppna efter ny forskning på området och även intresserat mig för de så kallat "allergivänliga hundarna".
Jag gästbloggar ju hos Allergenius denna månad och mitt senaste inlägg handlar om när jag upptäckte Labradoodlar, men också gick på min första nit när det gäller att bedöma pälsar. 

"Drömmen om en lockig hund som inte fällde hår gick dock snabbt upp i rök. Viska var en första generationen labradoodle och hennes päls var visserligen lockig men var grov som en labradors och hade massor av underull. Jag tror aldrig jag träffat en hund som fällde så kopiöst mycket som hon. För att försöka hålla fällandet i schack så rakade jag ner henne riktigt kort med klippmaskinen var tredje månad, men det blev snabbt ohållbart." Läs hela inlägget (och se mer av gulliga Viska som valp) HÄR.

Jag och Viska, min fösta Labradoodle.

Jag = pälsdjursallergiker

Den närmaste månaden kommer jag gästblogga på en sida som heter Allergenius om det här att ha pälsdjursallergi och att ändå välja att leva med pälsdjur. Jag har haft kontakt med det företaget sedan jag medverkade i "Efter tio hos Malou"(se inslaget i mitt inlägg: Allergivänliga hundar, finns dom?) eftersom en av forskarna medverkade i samma program. Förra sommaren fick alla valpar ur Selmas kull allergentestas och nu finns deras allergentest till försäljning så att vem som helst kan testa hur allergivänlig hunden man har är. Jag är allergisk mot pälsdjur, pollen, kvalster och lite annat. Jag upplever att min allergi har minskat de senaste åren och i nuläget äter jag ingen medicin men gör en hel del annat för att hålla allergin i schack. Hundarna får förstås inte slicka mig i ansiktet, pälsvård sker främst utomhus osv. Min allergi började inte besvära mig förrän jag var 14 och det var hemskt att veta att jag borde leva utan djur men samtidigt inte skulle kunna leva utan djur. Mitt första inlägg på sidan handlar om just detta. Ett uttdrag:

"Läkaren rådde mig till att åtminstone välja ett yrke som inte innebar kontakt med djur för att inte riskera att utveckla astma. Jag som 14-åring måste ha bjudit på ett ordentligt brandtal förstår jag i efterhand. Min mamma var nämligen väldigt oroad över att jag inte tog allergin på allvar och en stund senare när min mamma i samtal med läkaren vädjade honom att avråda mig från min planerade sommar på Island som hästtränare så sade han till henne: – Är det något som skulle kunna göra den här tjejen riktigt sjuk så vore det att inte få hålla på med djur!" 
Läs hela inlägget HÄR!

Finns det några pälsdjursallergiker bland er läsare? Hur har ni löst det i vardagen? Har ni varit tvungna att välja bort ett liv med djur? 

Jag för ett antal år sedan med stoet Glaeda.

Full fart

Tiden fortsätter att flyga iväg och nu är det vår i luften här på Österlen (och vårblommor i rabatterna). Oscar är drygt 8 månader och har haft en period på ett par månader när han varit allmänt missnöjd och frustrerad så fort han hamnat på golvet (och i bland även i famnen). Han har kunnat åla sig fram ganska snabbt men sedan har han vänt sig till rygg och tydligt bett om att få lyftas upp. Precis som under Elsies första år har jag genomfört allt i hemmet med bebis på höften eller i sele och emellanåt en 14 kilos tvååring också. Nu har Oscar lärt sig att sätta sig upp på knä och även resa sig upp mot saker och plötsligt har humöret vänt och vi har fått tillbaka den glada lilla killen igen. Även om jag egentligen borde veta att allt är övergående så är det svårt att undvika tankar som "ska det alltid vara så här?" när man är mitt uppe i det. Det verkar som att jag aldrig lär mig.
Han gillar förstås att bli buren hel del och det får han också men det är så otroligt skönt att kunna langa ner lite leksaker på golvet och sätta sig med en kopp kaffe bredvid medan han pysslar eller att kunna förbereda frukosten i lugn och ro medan han far runt på golvet och undersäker allt. Nu kommer förstås nya utmaningar för oss föräldrar. Systern som tidigare bara avgudat sin lillebror blir nu ofta irriterad om han kommer krälande för att ta ta något hon just leker med och det gäller för oss att vara nära i de lägena för att avstyra bråk. Eller bråk och bråk, det är mest Elsie som försöker knuffa iväg Oscar och han blir förstås ledsen. Antar att vi kan behöva vänta några år innan de kan leka tillsammans utan att vi måste punktmarkera för att kunna avstyra bråk. Samtidigt som det här kräver lite mer nu så är det samtidigt så härligt att se hur de kan roas av varandra (Elsie är Oscars stora idol) och hur kärleksfulla de är mot varandra.

Oscar är nöjd igen

Något annat som håller oss sysselsatta här hemma är vårens bedårande små valpar. Mys, mys, mys!

Snart dags för labradoodlevalpar!

Vi är så glada att det snart är dags. Den här våren kommer vi återigen få mysa med ett gäng gulliga små valpar om allt nu bara går som det ska i slutet av dräktigheten hos tikarna. Vi väntar två valpkullar i februari och det är vår härliga tik Selma som ska få en kull igen (hennes sista då hon fyller 6 i höst) och så är det den vackra tiken Maja Gräddnos som är från sommarkullen 2012. Pappa till båda kullarna är den bruna hanen Opus som ägs av Hööks Labradoodle (labradoodle.se) och vi är väldigt spända på att se resultatet av den här kombon. Maja bor till vardags hos sin fodervärdsfamilj men nu är hon hemma hos oss för att acklimatisera sig lite inför valpningen. Eftersom Oscar fortfarande tar mycket av min tid kommer vi att ta hjälp av en duktig finsk tjej på vardagarna men söker också efter en som kan jobba extra på helger. Det rör sig om 7 eller 8 helger (beroende på när valparna föds) från första helgen i mars till mitten av april. Är du eller känner du någon som kan vara intresserad av det helgjobbet? In och gilla oss på facebook och läs mer HÄR. 
 Just nu är hantverkare här och gör i ordning det sista i nya valprummet (i en av flygelbyggnaderna till vårt hus) där de kommer bo sista veckorna och där det blir lättare att både släppa ut (vid fint väder) och leka med dom på ytor som är lätta att hålla rent. Första veckorna bor de med en av oss i ett av rummen i vårt hus för då behöver de ofta lite hjälp när de ska dia. eftersom Oscar ammas varannan timme på nätterna kommer det nog bli Stefan som tar de flesta valpnätterna och det är han van vid då han har skött alla nattpassen på våra senaste två kullar. Elsie längtar också till att valparna ska födas och berättar att det är "hennes" varje gång vi pratar om den kommande valpkullen.
Det är en intensiv tid när vi har valpar och det är lika spännande varje gång. Jag känner mig lyckligt lottad som får jobba med det här för hunduppfödningen ger så mycket glädje till hela familjen (och till alla de familjer som sedan köper valp). 
I ett inlägg för ett drygt år sedan var jag tvungen att lägga till ett litet ps. och gör så även denna gång i förebyggande syfte.
Som uppfödare av Labradoodle verkar jag väcka en hel del känslor hos en liten grupp hundägare Att köpa avelshundar utomlands som vi fått göra för att starta upp med aveln i Sverige kostar en hel del och labradoodlar ligger bland annat därför fortfarande rätt högt i pris. Vi vill avla på hundar som är sk. "multigen" dvs. är Labradoodle i många generationer bakåt. De anses fortfarande vara en blandras hos SKK men det tror jag bara är en tidsfråga med tanke på hur populära de är. Man får självklart registrera sin labradoodle i SKK om man vill men det blir då som blandras. Vill man syssla med utställning är det här alltså inte en hund för dig, men jag har själv aldrig varit intresserad av det och ser det inte som en begränsning.

En av våra "hundttränare" här på gården, Elsie.

Vi är MYCKET noggranna i vår avel precis som vilken seriös uppfödare som helst. Vi vill bara använda hundar som är friska, sunda, intelligenta, trygga, sociala, snygga (och alldeles, allldeles underbara). Vi ser till att röntga höfter och armbågar och skulle ALDRIG använda oss av en hund som inte har helt friska leder. Vi lägger massa tid på socialisering av valparna som växer upp i hemmiljö och självklart veterinärbesiktigas, vacccineras och chippas de innan flytt till egna hem. Allt detta måste jag skriva ut för att slippa få aggressiva mail från folk som tycker att vi är tokiga. Mitt råd till er som tycker Labradoodlar inte är hundar i er smak är enkelt: Låt bli att skaffa en sån!
Eftersom det är helt valfritt att skaffa just Labradoodle så hoppas jag att de som inte vill ha en sådan helt enkelt avstår (och även avstår från eventuella påhopp). Som tur är så är de upprörda mailen väldigt få och de glada tillropen väldigt många och berättelserna från våra valpköpare förgyller verkligen tillvaron. Sen tror jag faktiskt att de som är upprörda aldrig har träffat en Labradoodle för det är svårt att inte bli förälskad. 
Blir du upprörd eller intresserad av vår hunduppfödning så kolla in vår sida labradoodle.nu eller är du bara nyfiken på att läsa mer om vad som skrivits här på bloggen så kolla in inlägget: Jag älskar labradoodles!
(där finns några av de kommentarer jag fått publicerade). 

Maja Gräddnos ska bli mamma för första gången.

Stiliga Maja (foto: Djurstudion.se)

Vår lockiga labradoodle Leia

Måste bara få dela med mig av några nytagna bilder på vår lilla Leia som nu vuxit till att bli en riktigt stilig ung tik. Den päls hon har är rena drömmen med sina stora silkeslena lockar. Hon är ju nästan jämngammal med Oscar och det är kul att se dem växa upp tillsammans. Oscar älskar att se när hundarna busar och så fort jag lägger honom på golvet är Leia där och lägger sig bredvid honom. Mer bilder från de två tillsammans finns i inlägget Prins Oscar och prinsessan Leia.

Nyfiken på att veta mer om Labradoodles? Besök då Labradoodle.nu

Prins Oscar och Prinsessan Leia

Vår nya valp har redan valt ut en favorit i familjen. Så fort Oscar läggs ner i babygymmet lägger hon sig nöjt bredvid och trots att hon ibland smakat lite på hans fötter med sina sylvassa tänder så verkar kärleken ömsesidig och Oscar är mycket mer tillfreds om hon är där bredvid. Vår nya hund Leia som nu är tio veckor är köpt som framtida avelstik i vår kennel. Hittills har hennes gosiga sätt och hennes charmoffensiv mot Oscar gjort att vi blivit blixtförälskade i henne. Javisst är det lite meckigt att ha en busig valp att sköta om (och lära att bli rumsren) men fördelarna överväger helt klart nackdelarna. Vi har laddat upp med tuggben och gnagleksaker så att båda barnen förhoppningsvis ska vara förskonade från hennes tänder och fickorna är fulla med godis så vi kan träna henne på inkallning vid varje rastning. Vi hoppas att hon ska växa upp att bli en lika lugn och mysig hund som sin mamma Millan.
Måste dela med mig av lite nytagna bilder på kompisarna Oscar och Leia.  

En liten kram

Leia vaktar över sin lillhusse

Då är dom båda som nöjdast

Hon försöker till och med ligga i babysittern med honom men får nöja sig med att ligga vid fotändan.

Labradoodlevalparna

Nu har de elva valparna blivit fyra veckor gamla och alla växer som de ska och är förstås bedårande. De blir ovanligt vana vid barn eftersom Elsie gosar med dom minst en gång om dagen. Hon är så kär i dom och nickar nöjt om vi frågar om det är hennes valpar. 
Värmeböljan har ju svept in över landet men i valparnas rum är det som tur var svalt och ute får de hålla sig i skuggan. Värre är det för lille Oscar som trivs bäst i bärsjalen just nu. Det gäller att jag håller mig på ställen där det fläktar för att inte både han och jag ska bli alldeles svettiga. Han hade ett par veckor när han var lite knorrig, krånglande lite vid amning och sov sämre och genast hann jag oroa mig för att det skulle utvecklas till kolik. Istället blev det snabbt bättre och han kunde både sova och amma bättre igen. Jag får väl skylla på alla amningshormoner osv. men jag har mer än en gång blivit tårögd av glädje när han exempelvis somnar vid amning trots att jag bara sitter i soffan eller när han kom till ro i bilstolen trots att han vaknade till just när jag satte ner honom. Vi är så glada att vi fått denna lilla gosiga grabb i vår familj!
Nya bilder på honom får det bli en annan dag men bilder på valparna kan jag bjuda på redan nu.

Elsie övervakar diandet

Lilla valpen Prima får en stund i Elsies famn.

Det är trångt vid spenarna.

En liten lockig valp spanar ut över trädgården.

Stefans brorson blev väldigt populär bland valparna.

Och kärleken verkade ömsesidig

Babyboom i Pomonadalen

Vår labradoodle Selma parades i våras och häromdagen kom till slut de efterlängtade valparna. Selma som visserligen fått rätt stora kullar de två gånger hon valpat tidigare överraskade oss ordentligt denna gång då det föddes hela elva (!) valpar. Än så länge är de små liven både blinda och döva och dagarna spenderas mest med att dia och sova men om ett par veckor kommer de vara fulla av bus. Eftersom jag går och bär på Oscar mest hela tiden så har vi valt att anställa lite hjälp under de mest intensiva veckorna med valparna så att allt hinns med som det ska. När till exempel klorna ska klippas på elva valpar är det ganska skönt att vara två så det går smidigt. Vi har en rätt lång kölista och valparna i den här kullen kommer säljas till de som väntat längst. Mer info för dig som är nyfiken på våra hundar kommer på sidan Labradoodle.nu
 

Elva små labradoodlar

Stefan har som tur var semester nu för med Elsie hemma från förskolan (sommarlov), lille Oscar i familjen och den nya gården som kräver mycket engagemang så skulle vardagen vara svår att få ihop om jag vore själv hemma. Nu blir det istället lite tid över till små utflykter till havet emellanåt vilket är helt underbart. Jag trivs verkligen här på Österlen och vi undrar bara varför vi inte flyttat tidigare.

Oscar sover gott i famnen till ljudet av vågorna

En liten familjepromenad

Oscar får ofta hänga med i selen när vi går ut tillsammans

Selma + Elsie = Sant!

Vår underbara Labradoodle Selma har en ängels tålamod med Elsie. Det märks nu när Elsie blivit äldre att Selma börjat tycka om henne mycket mer. Förut flyttade sig Selma oftast från sin säng när Elsie kom krypandes och det är inte så konstigt, dom små händerna kunde luggas ganska hårt. Nu har dom en helt annan relation och kan både vila och busa tillsammans. Elsie är otroligt djurkär och vi föräldrar får inte på långa vägar lika många pussar och kramar som hundarna får.

Många kramar om dagen blir det.

Och en hel del bus.

Elsie kiknar av skratt när hon med Selma på släp försvinner ut i köket.

Elsie retas lite med Selmas leksak.

Selma fick vinna ett par gånger.

Våra finingar!

Kärlek!

Allergivänliga hundar, finns dom?

Idag fick jag sticka tidigt hemifrån och lämnade en sovande Elsie i sängen när jag tassade iväg. Sedan körde jag till Upplands-Väsby där jag mötte upp ägarna till en av mina uppfödningar, 7 månaders valpen Tassa (dotter till Selma och Milou). Jag fick låna med mig Tassa och stack sen till TV4 huset där det var inspelning av programmet "Efter tio" med Malou. Jag var med för att representera Labradoodlarna som ju kallas allergivänliga av många uppfödare, dock inte av oss. Eftersom jag själv är pälsdjursallergiker så vet jag hur det är att som djurälskare få höra att det inte kommer fungera att leva med djur i hemmet. 

Selma

Jag blev så ledsen när läkaren sade det till mig och berättade sedan för honom om alla mina drömmar om att jobba med hästar osv. Han gick ut till min mamma i väntrummet och sade "-Finns det något som skulle göra den här tjejen sjuk så är det att inte få vara med djur."
Jag har som tur var aldrig utvecklat astma utan har mest besvär som snuva, kliande ögon, nästäppa och kliande "myggbett" vid kontakt med exempelvis katt. Jag är allergisk både mot pälsdjur, pollen, kvalster och känner av nötter och kiwi en del (men inte så mycket att jag avstår). 
För mig har just Labradoodle passat perfekt eftersom de oftast har en bra päls som inte fäller, som passar perfekt för att badas regelbundet eftersom de saknar underull och inte har fet päls som exempelvis en labrador (som inte bör badas var tredje vecka). Att bada hunden minskar märkbart mängden allergener i pälsen så det gör på så sätt mina hundar "allergivänliga". Jag har pga min allergi inte haft hundar i sovrummet och är också rätt glad att slippa grus och smuts i sängen. Mina hundar har snabbt fått lära sig att inte slickas (varken i ansiktet eller på händerna) och det beror både på min allergi men också på att jag tycker det är rätt ofräscht. Jag tycker väldigt illa om att ha tussar med hundhår hemma men det har inte med min allergi att göra. Jag vill ha en hund som inte kräver omfattande pälsvård eftersom jag oftast blir allergisk av att borsta hundar (mina borstas alltid utomhus). Därför håller jag mina hundar ganska kortklippta.
Det finns egentligen bara en studie som har mätt mängden allergener hos olika hundraser och då har man sett att mängden mellan olika individer kunde vara stor men att mängden mellan olika raser inte skiljde sig så mycket. En labrador spred exempelvis mindre "damm" i luften omkring sig än en pudel men det beror nog till stor del på deras feta päls som liksom binder allergenerna mer än pudelns. Jag reagerar ofta på just labradorer och kanske beror det på att de har en så hög koncentration av allergener på kroppen så när jag kliar på dom och sedan tar mig exempelvis i ansiktet så får jag besvär. I studien påvisades mindre allergener på golvet hos de med labradoodlar än de med andra raser men det var inte 100% säkerställt att det berodde på hunden utan kunde lika gärna bero på att de hundägarna hade använt sig av modernare dammsugare. Det behövs alltså helt klart mer forskning på området och att mäta mängden allergen man får på handen och man stryker hundens päls skulle kanske ge en annan bild än om man mäter mängden som finns i luften runt dom. Vill ni se inslaget i "Efter tio" så går det att se nedan. Jag och Tassa kommer in i inslaget ca 9 minuter in så är ni bara nyfiken på att se en 7 månaders Labradoodle stjäla showen så kan ni spola fram dit med en gång.

Jag älskar labradoodles!

Få beslut jag tagit verkar väcka så starka känslor här på bloggen som mitt val av hund och det känns som ett lite längre inlägg om detta är på sin plats. Att jag för 8 år sedan blev ägare till min allra första Labradoodle har gjort att jag inte ens överväger att skaffa någon annan hundras i framtiden. De ser precis ut som en hund ska se ut tycker jag och har alla de egenskaper jag tycker är viktigast. Det är fortfarande en såpass ung ras att de inte har blivit godkända av SKK (Svenska Kennel Klubben) men det finns gott om hundraser i Sverige som inte godkänts av dem och det gör dem inte mindre värda i mina ögon för det. Det finns en sak man väljer bort om man som jag väljer att skaffa en Labradoodle och det är möjligheten att ställa ut sin hund (förutom på inofficiella utställningar för blandraser) och jag måste erkänna att det inte hade varit något som lockat mig även om jag hade en godkänd ras. Då jag alltid sysslat med djuruppfödning föll det sig helt naturligt att jag tillsammans med min mamma startade upp kennel för några år sedan för att föda upp just Labradoodles. Jag har ju främst jobbat med att föda upp hästar men min mamma har haft SKK godkänd kennel i många år och har en gedigen erfarenhet. Vi hade svårt att hitta bra hundar i Sverige och har därför importerat de flesta hundarna för England och USA. Det är inte det lättaste att hitta bra hundar utomlands men vi hade turen att få kontakt med Englands i särklass framgångsrikaste uppfödare (Kimberlenes) och även en av de absolut bästa i USA (Fernridge). Det säljs mängder med Labradoodles utomlands men att hitta en seriös uppfödare där man vet att att föräldrarna är friska och sunda och som har ett långsiktigt avelsarbete har inte varit det lättaste. När vi väl hittat uppfödare som uppfyllde alla våra krav så var vi dessutom tvungna att övertyga dom om att de skulle sälja hund till oss dvs. utomlands. Nu har vi efter flera år en riktigt bra samarbete med dessa uppfödare och hoppas det kommer fortsätta i många år till.
För att försöka få fram så bra, friska och trevliga hundar som möjligt så avlar vi bara på de hundar som har ett kanonfint temperament, friröntgade höfter och en bra päls. Vi genomför även flera andra hälsotester och många av hundarna har genomgått mentaltestning av en av Sveriges ledande etologer (med toppbetyg) och flera är utbildade vårdhundar vilket säger en hel del om deras lynne. Vi vill helt enkelt försöka föda upp så friska, trevliga och stabila individer som möjligt så att våra hundar bara ska vara till glädje för sina framtida ägare.
Vi får mycket positiv respons från våra valpköpare och intresset för rasen är mycket stort. Förfrågningarna att komma hit och träffa våra hundar haglar och kölistorna på våra valpkullar är långa. Möjligheten att kommentera anonymt här på bloggen har dock öppnat upp för en helt annan typ av åsiktsventilering. 
För att ta några exempel har det bland annat skrivits: 
"Detta är banne mig helt horribelt!! Blandrasavel med sken av seriositet??? Man mår illa när man läser vad som skrivs, finns ju inge kunskap om avel,hälsa,mentalitet eller djurskydd whatsoeverore!!!" från Anonym

En av de mer underhållande teorierna var denna:
"Tror att det kan vara lite statustänk "vi som har labradoodle har pengar" men det kan bli så "man biter sig själv i nacken" risken finns att få oseriösa köpare som lånat ihop pengar bara för att kunna briljera om att dom har köpt en hund av bondsökerThilde för 25000 papp och på det sättet höja sin egen status och få lite uppmärksamhet, ja, alla mynt har två sidor." från Anonym
Folk är verkligen kreativa när de handlar om att hitta nackdelar med vår avel. Eller hur?

En som inte lindar in budskapet är denna:
"Men jag begriper inte hur någon kan förespråka BLANDRAS AVEL. Jag som uppfödare av Rottweiler tycker att detta är upprörande att en byracka ska betinga ett högre värde som valp än mina. Herregud jag importerar väl också från andra länder Australien Japan Afganistan Ryssland Sydafrika mina hundar kostar X mer än en jävla blandis"

Fast motreaktionerna låter sällan vänta på sig och det är skönt att de arga insändarna ofta får svar som detta:
"Är inte alls insatt i hundvärlden MEN, vad kommer denna avundsjuka ifrån? Om man kan ta lite dyrare pris för valpar, gynnar inte det hundvärlden i stort? Jag menar det borde väl långsiktigt dra upp "hundens värde" på marknaden... Ok, kanske andra faktorer jag inte förstår men det känns som att folk är lite missunnsamma;) Så skit i dem, bara det jag ville säga. mvh/Frida"
eller det här:
"Det är inget fel på att köpa en goldenretriver eller en labrador.
Men det är heller inte vara fel att välja en labradoodle.
Bara en lite nyare väg att gå. Men snart lika självklar hoppas jag. 
Vi är därför väldigt glada och tacksamma över att ni föder upp dessa fina labradoodlar.
Det ger oss i vår familj en möjlighet att kunna få välja en annan stig än den vanliga. En ny stig som inte så många går och kanske missar...
Varma hälsningar: Jeannette" 

och våra valpköpare kan inte heller hålla sig från att ge sig in i debatten:

"Vi valde Hööks labradoodles för att de bedriver en seriös avel på fina hundar. Och ja vi har råd att köpa precis den hund vi vill ha men vi har gott om andra så kallade "statussaker" som nog sticker mer i ögonen på folk än vår lilla busiga labradoodle. 
Om den svenska avundsjukan kunde omvandlas till energi då skulle den gott o väl motsvara världens kända oljereserver" Från Sara W

Och att höra av ägaren till lilla 6 månaders valpen Tassa var också skoj:
"Hej. Jag bara måste få lägga in en kommentar om hur otroligt rolig o mysig vår labradoodle Tassa är. Hon charmar verkligen alla, så till den grad att en bekants bror köpte en från Danmark (en annan uppfödare då såklart:), å de är oxå mer än nöjda. På de hundkurser vi har gått så är hon absolut duktigast o väldigt lättlärd (hon tycker det är sååå kul med olika uppdrag) alla andra hundar är/har godkänd ras har på nåt sätt lite mer benägenhet att följa sina instinkter.
När vi var på en reklamfilms inspelning med engelska skådisar berättade flera att labradoodle är jättevanliga i England o en skådis berättade att hon hade en lagotto som tydligen var en väldigt ovanlig ras i England.
Även en engelsk veterinär som vaccinerade Tassa sa att de är vanliga i England, han kunde tänka sig att ta med henne hem, men det fick han inte såklart :)
Jag ångrar inte en sekund att vi la några tusenlappar extra för Tassa.
Folk har alltid åsikter om andras inköp när de vet priset. Onödigt och missunnsamt."

Jag tycker förstås att det är intressant att få olika läsares åsikter om allt från val av tapet till hundras men jag hoppas att med detta inlägg nu sätta punkt för de ilsknaste påhoppen. Ni är varmt välkomna med er sakliga kritik om ni har en sådan och självklart är alla positiva kommentarer fortsatt välkomna. Sedan har jag ett tips till alla er som blir så arga och ogillar våra Labradoodles men som ni inte verkar ha tänkt på: Skaffa inte en sån för ingen tvingar dig!
För er som vill veta mer om våra hundar kan jag rekommendera sidan Labradoodle.se och är du sugen på valp så kan jag glädja dig med att det kommer valpar redan i mitten på november.  
Här är lite bilder på några av mina egna uppfödningar.
 

Ljuvliga Tassa i full fart på stranden.

Sötaste lilla Alice Pling på upptäcktsfärd i skogen.

Charlie är en underbar familjehund med silkeslen och fluffig päls.

Aslan (tidigare Findus) kom och hälsade på när vi hade återträff för Selmas ettåriga valpar i våras.

Först hette hon Snorkfröken men sedan fick hon det passade namnet Molly. Även denna bild är från återträffen i våras.

Vill man slippa pälsvård kan man ha hundarna kortklippta. Här är exempel på ganska nyklippta hundar från vänster: Selma, Molly och Nala