Jag = pälsdjursallergiker

Den närmaste månaden kommer jag gästblogga på en sida som heter Allergenius om det här att ha pälsdjursallergi och att ändå välja att leva med pälsdjur. Jag har haft kontakt med det företaget sedan jag medverkade i "Efter tio hos Malou"(se inslaget i mitt inlägg: Allergivänliga hundar, finns dom?) eftersom en av forskarna medverkade i samma program. Förra sommaren fick alla valpar ur Selmas kull allergentestas och nu finns deras allergentest till försäljning så att vem som helst kan testa hur allergivänlig hunden man har är. Jag är allergisk mot pälsdjur, pollen, kvalster och lite annat. Jag upplever att min allergi har minskat de senaste åren och i nuläget äter jag ingen medicin men gör en hel del annat för att hålla allergin i schack. Hundarna får förstås inte slicka mig i ansiktet, pälsvård sker främst utomhus osv. Min allergi började inte besvära mig förrän jag var 14 och det var hemskt att veta att jag borde leva utan djur men samtidigt inte skulle kunna leva utan djur. Mitt första inlägg på sidan handlar om just detta. Ett uttdrag:

"Läkaren rådde mig till att åtminstone välja ett yrke som inte innebar kontakt med djur för att inte riskera att utveckla astma. Jag som 14-åring måste ha bjudit på ett ordentligt brandtal förstår jag i efterhand. Min mamma var nämligen väldigt oroad över att jag inte tog allergin på allvar och en stund senare när min mamma i samtal med läkaren vädjade honom att avråda mig från min planerade sommar på Island som hästtränare så sade han till henne: – Är det något som skulle kunna göra den här tjejen riktigt sjuk så vore det att inte få hålla på med djur!" 
Läs hela inlägget HÄR!

Finns det några pälsdjursallergiker bland er läsare? Hur har ni löst det i vardagen? Har ni varit tvungna att välja bort ett liv med djur? 

Jag för ett antal år sedan med stoet Glaeda.