Färdigtävlat men inte färdigdansat!

Igår var det så dags för tävlingen Just Dance (Tierps version av Let's Dance) där jag och 7 andra deltagare skulle tävla i bugg och salsa. Vi har ju tränat under fyra söndagar (á två timmar) med tränare och vid ett par tillfällen utan tränare (med Elsie på magen). Jag och Beng-Olov (Kommunalråd i Tierp) övade in i det sista för att inte glömma koreografin. Hela dagen gick åt till förberedelser med smink (MiLi's Beauty), hår (Haircorner), genrep osv. Konferencier var Jeanette Carlsson (en av dansarna i Tv4:as Let's Damce) och det gjorde hon strålande. Dessutom bjöd hon och vår salsalärare Carlos på en sjukt häftigt improviserat salsanummer när vi tävlat färdigt och det var kvällens höjdpunkt för mig tillsammans med våra bugglärares fartfyllda nummer. 
När det gäller tävlingen så gav jag verkligen allt jag kunde. Jag försökte släppa scenskräcken och tänkte att det för publikens skull inte får bli nån halvmesyr. När det var över var lättnaden enorm och jag kände att nattsömnen (som ju redan hackas upp av amningar och Elsies tandsprickning) skulle förbättras nu när dansgrubblerierna kunde läggas åt sidan. Att få se de andra paren dansa var också jättekul. De var verkligen superduktiga och att de sedan placerade sig före oss (vi kom fyra av fyra möjliga) var ingen överraskning. Nu känner jag mig helt färdig med det här med danstävling men däremot är jag desto mer sugen på dans. Redan om några veckor kanske det blir lite salsa på nytt för Uppsala Danscenter (där våra tränare jobbar till vardags) anordnar after work salsa på vissa fredagar. Nästa gång tror jag skulle vara den 5:e april så kanske ses vi på Flustret i Uppsala då.

När jag kom hem från dansen var klockan mycket och självklart sov Elsie så jag kunde sitta i soffan en stund och pusta ut. Sen försvann den glamorösa känslan snabbt när danskläderna byttes mot myskläder och bröstpumpen åkte fram (Elsie helammas fortfarande så det blev till att pumpa ur även under tävlingsdagen för att undvika mjölkstockning). Stefan bara garvade för ni kan ju gissa hur knäppt det såg ut där jag satt med bröstpumpen i kombination med en superfin håruppsättning med en stor röd blomma och världens partysminkning. Där satt jag sen uppkrupen i soffan och pumpade ur mjölken och just där och då kände jag mig väldigt långt från glittret på dansgolvet kan jag lova. 

Bilderna nedan är tagna av: Katarina Lönnberg för Arbetarbladet.

Här twistas det lite i buggen. Foto: Katarina Lönnberg

Lite sista piff innan vi ska in (jag och Julia Bruksås).
Foto: Katarina Lönnberg

Inledningen av salsan.
Foto: Katarina Lönnberg

Här var salsan över och jag lättat för då var tävlandet över för vår del.
Foto: Katarina Lönnberg

Jag med min danspartner Bengt-Olov innan buggen. De övriga deltagarna var Tina (Tierps Icahandlare), Per (populär veterinär), Andres "Andy" (volleyboll spelare), Julia Bruxås (fotbollspelare), Stina driver färghandeln i Tierp) och Fredrik (operasångare). Vi är alltså alla "Tierpsprofiler" och därför blev vi tillfrågade. Vilka som skulle dansa med varandra avgjordes med lottning. Vann gjorde Tina och Per som bjöd på riktigt bra dans och väldigt mycket underhållning. Foto: Katarina Lönnberg

Alla tävlande i Just Dance. Foto: Katarina Lönnberg

Elsie lär sig dansa (och jag lär mig gå i klackar)

Ett par kvällar när vi tränat dans har Stefan inte varit hemma så då har Elsie fått följa med. Första gången glömde jag bärselen och det slutade med att jag efter en timmes försök helt enkelt fick ge upp och åka hem. Hon var plötsligt jätteblyg så att vara i knät hos någon annan eller ligga på filt på golvet var det inte tal om och att dansa med henne i famnen var rätt så meckigt. Igår fick hon följa med och då kom jag som tur var ihåg bärselen. Vilken skillnad! En nöjd Elsie hängde med på alla turer och snurrar i buggen och verkade verkligen trivas. Nu har vi bara några ynka dagar kvar innan det är tävlingsdags och eftersom jag har så dåliga tävlingsnerver så ska jag erkänna att jag längtar som mest till söndagen (alltså dagen efter tävlingen). 
En stor utmaning är att dansa i högklackat (salsan). Jag har nämligen aldrig (och jag menar verkligen aldrig) gått i högklackat förut. På nåt sätt har jag alltid lyckats slingra mig förbi det där med klackar och haft låga finskor (exempelvis på Kristallengalan). Nu ska jag både lära mig gå i klackar och dansa samtidigt så ni kan ju gissa om jag har ont i fötterna efter varje träning. Men på lördag smäller det alltså (läs mer i Unt från i måndags) och trots mina nerver så ser jag faktiskt fram emot det också. 

Inga problem att dansa med Elsie som verkade tycka att det var riktigt kul med bugg.

Kolla va suddig jag är! Det måste ju betyda att vi blivit lite proffsigare sen sist :)

Skorna jag ska dansa salsa i. Nu gäller det bara att hitta en matchande klänning.

HJÄLP va svårt!

Det här med att lära sig dansa två olika danser på fyra träningar (2 timmar/gång) är verkligen en prövning ska jag lova. Det verkar som att alla dansat bugg tidigare men själv har jag ingen som helst erfarenhet (liksom min danspartner) så för mig är både bugg och salsa riktiga utmaningar. Det är ju så otroligt roligt när det funkar och man får till det men när allt snör ihop sig och man kommer av sig titt som tätt så är det mindre kul. Att vi har svårt att träffas mellan gångerna gör ju inte saken bättre heller. Häromkvällen fick vi till ett träningstillfälle men med mig hade jag en högst ofrivillig åskådare i form av Elsie. Kvällen är ju inte direkt hennes "prime-time" så det var svårt att få till någon dans över huvudtaget. Efter 1 1/2 timme var det bara att packa ihop och trötta och missnöjda Elsie somnade i bilen på vägen hem och var sen jättepigg och glad när vi kom hem och det var dags att göra kväll. Ibland måste rutinerna ruckas på men det som är skönt är att det inte längre är hela världen. Förr var en störd sömnrytm detsamma som kaos och gråt men nu är allt betydligt mer flexibelt om än det fortfarande är viktigt med mycket rutiner. Dagarna behöver inte fyllas med så mycket för det är på något sätt fullt upp ändå. Imorgon drar jag och Elsie på ännu en visit till Skåne för att hälsa på min familj. Förhoppningsvis kan jag få en och annan kvart till övning med danskorna på mig. Har ni missat det så ska jag alltså TÄVLA i dans.

Jag och Bengt-Olov kämpar på med buggen. Märk väl hur skarpa vi är jämfört med proffsen på nästa bild. DÄR kan man snacka om fart! Vi blev alla grymt imponerade och insåg nog hur långt vi har kvar.

Det är så här det ska se ut egentligen. Våra danstränare visade oss ett fartfyllt dansnummer.

Den här låten (nedan) ska vi köra när vi dansar bugg.

Jag ska TÄVLA i dans!

Trots att det närmaste jag kommit dans är tre lektioner i Lindyhop för många år sedan så har jag nu tackat ja till att vara med i Tierps version av Let's Dance (läs mer i UNT's artikel). Vi är åtta personer som parats ihop och som får fyra söndagar på oss att öva in två danser (bugg och salsa) för att i början på mars ställa upp i en tävling som döms både av publiken och en jury. 

Jag kämpar på under första lektionen.

Det säljs biljetter som bara den och de räknar med att alla 400 kommer gå åt så jag ska alltså dansa inför en jättepublik tillsammans med en partner som är rätt grön på dans han också. Den jag parades ihop med är Bengt-Olov Eriksson som är kommunalråd och kommunstyrelsens ordförande i Tierp.

Lite pirriga deltagare inför starten av första träningen.

Bengt-Olov tog det med ro och tog en snus medan han kollar in instruktörerna.

Vår första träning var igår och det gick verkligen inte bra alls... Jag som var nervös nog innan har nu blivit ännu nervösare. Då har vi dessutom bara testat på bugg än så länge och inte salsa som ju känns betydligt mer avancerat. Träningarna är 2 timmar per gång så det är alltså totalt 8 timmar som jag har på mig att gå från totalt värdelös till tävlingsklar. Att träna mellan gångerna är ju inte helt lätt eftersom jag är hemma med Elsie och Bengt-Olov är en väldigt upptagen man. Jag har som ett mantra försökt intala mig att det här bara är en rolig grej och att jag inte ska ta det på så stort allvar, men det är faktiskt inte helt lätt att tänka så. Bara att skriva om det här just nu ger mig en klump i magen. Alla tips på hur jag ska ta mig igenom det här mottages tacksamt!!!