En liten hälsning inifrån bebisbubblan

Nu är vår älskade Oscar äntligen här och vi bara myser i kubik. Han föddes på kvällen tisdagen den tionde juni ungefär tre timmar efter att vi kommit in på förlossningen. Då hade jag haft värkar av och till sedan kvällen innan och det var helt annorlunda (läs onda) än fredagens falska alarm. Plötsligt blev de regelbundna och kom varannan minut så då packade vi in oss i bilen och körde till Ystad. Väl där tog det ordentlig fart och pausen mellan värkar var bara 30 sekunder så jag kände knappt att jag hann hämta andan. En helt annan förlossning än med Elsie (läs om den i inlägget: Oroa er inte, jag njuter!) och jag inser att jag kom undan lite väl lindrigt förra gången för den här gången var det lite tuffare även om jag även denna gång är supernöjd. Vi hade en fantastisk barnmorska (den första manliga BM i Ystad sedan nån gång på 70-talet) och kände oss väldigt trygga och väl bemötta. Oscar var snabbt pigg och ville amma med en gång. Han som såg så liten och pyttig ut var dock inte det när han lades på vågen då det visade sig att han var hela 4554g tung och 54 cm lång. Tyvärr fanns inte plats för Stefan att övernatta på bb och vi var tvungna att stanna tills Oscar var minst 6 timmar så Stefan körde hem och sov med Elsie på natten och hämtade oss sedan direkt nästa morgon.
Vi blev ju snuvade på en hel del av bebismyset med Elsie pga hennes magknip (Tröttsamt, slitigt, tungt och...) de första månaderna så vi hade inte vågat måla upp några drömbilder om första tiden med nya bebisen. Vi verkar dock (peppar, peppar) ha haft turen att slippa den typen av magknip denna gång och Oscar är för det mesta en väldigt tillfreds och nöjd kille. Han kan ibland sova lite mer än 2 timmar i sträck (helst i famnen förstås men ibland duger hans babynest i sängen) och det går nästan att lösa allt med lite amning. Till skillnad från första året med Elsie så tycker han att det är rätt mysigt att sova i bilstolen och kan ibland låta sig tröstas av napp när Stefan är med honom. 
För Elsie är det förstås en stor omställning att behöva dela med sig av sina föräldrar men hon har hittills inte tagit ut det på Oscar utan ger honom gärna både pussar och kramar. 
Just nu är jag en väldigt lycklig mamma som känner mig lyckligt lottad. Visst, här hemma råder det konstant sömnbrist och hormonerna är överallt emellanåt. Vardagen med en tvååring är förstås fylld av små utmaningar... bara att klä lillan på morgonen kräver ofta oceaner av tålamod och kreativitet och parallellt med att Oscar kommit till världen har vi rätt många projekt på gång här på gården. Men som helhet är vardagen mest fylld av mys, mys och mys!

Stolta föräldrar dag 1 med Oscar.

Tänk att lille Oscar fanns där inne bara för ett par veckor sen. Syster Lovisa Höök tog sista gravidbilderna på magen.

Tre veckor innan beräknad födsel.

Gos, gos, gos med lille Oscar Levi Blomquist.

Vid en veckas ålder var det dags för fösta utflykten till havet.

Oscar verkar ta det mesta med ro.