Är det dags nu?

Jo, jag önskar verkligen det, men det blev ingen bebis på nationaldagen som var syskonets beräknade ankomstdag och inte heller dagen efter eller dagen efter....
I förrgår var jag verkligen säker på att det satt igång och jag fick regelbundna sammandragningar som kändes även i ryggen. Full av förväntan packade vi in oss och stack till Ystad där vi fick ett jättefint mottagande. Tyvärr avtog allt och efter en halv natt, en förmiddags promenerande utmed havet och en härlig lunch på stan fick vi bara konstatera att det inte var dags än. Med värkande fogar efter allt promenerande fick vi ge upp och bege oss hemåt igen. 
Vi som har haft väldigt fullspäckat schema fick däremot lite välbehövlig tid i lugn och ro tillsammans så kanske var det det som var syskonets plan.
Nu är jag dock otålig som bara den och hade det funnits någon fungerande huskur för att starta en förlossning hade jag genast gett mig på den. Inför Elsies födelse hade jag inga som helst förkänningar förrän det väl satte igång så jag kan ju hoppas att det drar igång ikväll eller imorgon trots att det just nu är helt lugnt i magen. Eller lugnt och lugnt förresten, det här är en riktig sprattlig bebis som verkar kunna vara vaken när som helst på dygnet och gymnastisera. Ska bli spännande att se om det är samma karaktär när den är på utsidan magen som den varit på insidan. 
Håll gärna tummarna för att det inte är mer än timmar kvar på den här väntan nu.

Omgivningarna i Ystad är det verkligen inget fel på och fikat på Fritidsbaren satt finfint efter en promenad utmed havet.