29 juni 2013

Hööken som skaffade en Örn

Jag och Örn
För nio år sedan blev jag med min första hingst. Det började med att jag blev kontaktad av Maggan Pålsson som var en framgångsrik uppfödare, debattör och islandshästprofil. Hon berättade om sin ettåriga hingst Örn som hon tyvärr måste sälja då hon skulle avveckla aveln i samband med en flytt. Jag var väldigt sval och berättade att marknaden för just unghingstar var väldigt dålig så jag trodde inte att jag kunde hjälpa henne med att hitta någon köpare. Jag hade själv unghingstar jag ville sälja och hade blivit kontaktad av många före Maggan som ville få hjälp att sälja just unghinstar. Någonstans såddes dock ett frö hos mig redan i samband med det samtalet. 

Örn som tvååring i hagen.
Några veckor senare ringer Maggan på nytt för nu står hon snart mitt i flytten och måste verkligen bli av med Örn. Jag fråga lite mer och kände mig efter det samtalet övertygad om att det här var en mycket lovande häst. Jag ringde uppfödaren i Keldudal på Island som jag kände sedan min tid som hästtränare på Bakkakoti och fick massor med lovord om både Örn och hans stamtavla. Efter det ringde jag tillbaka till Maggan och frågade om hon var hemma den eftermiddagen för i så fall skulle jag komma med transporten och köpa hennes unghingst. 
Väl där blev jag bara ännu mer övertygad om att Örn var något att satsa på. Vacker, högrest, lagom lyhörd och med väldigt fina rörelser. Vi skrev papper och sedan lastade jag och for hem. Det var en otålig väntan på att få rida in honom och hösten 2006 började jag så smått för att sedan på våren 2007 träna igång honom ordentligt och satsa på avelsvisning som fyraåring. 

Efter bara några veckors ridning vintern 06/07
Ett år senare hade mycket hänt med ridningen och Örn hade blivit en favorit.
Häftigt nog blev han godkänd på sin första visning med poängen 7.93 och jag var nog den absolut stoltaste hästägaren på den avelsvisningen. Han blev högst bedömd i sin åldersgrupp och vi fick vara med på prisutdelning och få både statyett och rosett. 
Stolt hästägare (med solen i ögonen) på fyraårsvisningen på Strömsholm 2007.
Året efter fick han sin klass 1 bedömning och som sexåring toppade han med att få 8.35 för ridegenskaper trots att han var långt ifrån sin toppform. Det blev ingen mer avelsvisning efter det trots att jag visste att han hade mycket kvar att ge.
Örn fortsatte att vara min absoluta favorit att rida på och dessutom jobbade han på som avelshingst på somrarna och fick många fina avkommor. 
2006 hände dock något som senare skulle få mig att ta beslutet att sälja Örn. Då föddes nämligen min hingst Ess från Hökebo (e: Sær frá Bakkakoti) en livmodersimport som var allt jag drömt om. Det skulle ännu dröja några år innan Ess reds in och blev avelsbedömd och de åren var Örn min ridkompis som jag hade en massa skoj med. Han är en sån gentleman att hantera och ibland kändes det som att han kunde läsa mina tankar i ridningen. Trots att jag jobbat så många år med hästar är det inte så många hästar som jag haft en sån nära relation till. Innan Örn reds in hade bara en häst kommit mig så nära och det var Ófeigur (En riktig vän!) som tyvärr inte finns mer.
Flera gånger har jag ångrat mitt beslut att sälja Örn men samtidigt vet jag att jag inte skulle hinna med honom nu sedan jag blivit mamma och även har Ess. Han har sen en tid tillbaka varit på försäljning hos Vignir. I våras stack han iväg och tävlade honom en gång med väldigt bra resultat. Det ledde också till att han kvalade till SM så nästa vecka är det dags att i Norrköping tävla i femgång och stilpass. Jag ska förstås sticka dit och kolla på torsdagen och så hoppas jag förstås på finalplats så jag får anledning att åka ner och kolla på helgen igen. 
Jag hoppas att han så småningom säljs och kommer till någon som kommer uppskatta honom lika mycket som jag har gjort.

Örn som fyraåring. Han har verkligen ett vänligt uttryck.
Örn älskar att bli löslongerad och på mina ridläger har alla fått öva sig i det med just honom på ridbanan.
Man ser hur mycket pälsen ljusnat mot här när han var tre år.
Örn förra vintern.

28 juni 2013

Vilket lotteri det är!

Det här med hästavel är verkligen ingen tvärsäker vetenskap utan en hel del är oförutsägbart. För att ta ett exempel tänkte jag visa på två av mina uppfödningar som är varandras motsatser trots att de är  helsystrar. Mitt sto Tinna (e:Kjarval) betäcktes med hingsten Gaukur inte mindre än tre gånger och fick tre väldigt olika helsystrar. Alla blev jättefina men det är svårt att tro att de är släkt om man träffar dem. De har sitt fina lynne gemensamt och lättheten för tölt men där stannar likheterna. Första avkomman med Gaukur blev en riktigt stor överraskning. Jag spanade ut genom köksfönstret som vanligt för att se om något var på gång i hagen där de dräktiga stona gick. Så plötsligt såg jag något röra sig framför Tinna och ett vitt ansikte visade sig. Jag blev så till mig att jag skuttade rakt ut genom köksfönstret och sprang i strumplästen hela vägen ut i hagen (det här var i början på april). Där möttes jag av ett kolsvart häftigt tecknat stoföl med bred bläs och två blåa ögon. Varken Tinna eller Gaukur har några tecken så det var verkligen en överraskning. 
Självklart ville jag göra om kombinationen och året därpå föddes min fina tjej Rakel (som ju nyligen blev mamma) med den vackra färgen silversvart som hon ärvde av sin pappa. Dessutom har även hon fått ett stort tecken på mulen så även hon har fått med sig det som kallas "splash-anlag". Nu när Rakel fick sitt första föl var jag väldigt glad att se att lilla Líf föddes med stjärn och snp. så splash-anlaget har nedärvts även denna gång. Nu hoppas jag på att både Rakel och Líf ska fortsätta föra min avel framåt.

Rakel som föl våren 2007
En riktig snygging. Eller hur?
Rakel 2011
Snekkja från Hökebo f-06. Visst är dom olika varandra?
Jag tycker det är häftigt med glosögon och stora tecken men många tycker det ser lite läskigt ut.

Det var den här lilla parveln som fick mig att hoppa ut genom köksfönstret den där dagen i april.

26 juni 2013

Varför så tyst?

Jo, jag och Elsie har varit på en härlig lång semester tillsammans i Skåne (Stefan var nere några dagar han också). I hela två veckor har vi varit borta och bland annat hunnit med strandhäng på Österlen, premiärbad i babypool, massor av häng med mina föräldrar, syskon och syskonbarn. Dessutom blev det en härlig loppisdag i Folkets park i Malmö och det ledde till en fullproppad resväska på hemresan. Tur att de inte var alltför nitiska på flygplatsen för den vägde hela 24 kg. Jag var lite mör när jag äntligen landade här hemma efter några timmars resande med flyg och tåg. Det berodde delvis på packningen men också på det allt rörligare barnet. 
Elsie som nu lärt sig gå tyckte inte alls att det var lika kul att bara sitta i knät och pyssla med leksaker på den här resan så med jämna mellanrum fick jag "rasta" henne och låta henne springa av sig. Bland annat på Arlanda hade jag 45 minuters paus i väntan på tåget till Mehedeby och Elsie var överlycklig över att springa runt och kasta boll på den stora ytan. 
Det blir inte en lugn stund nu när Elsie lärt sig gå.
Nu är det skönt att bara vara hemma och ta det lugnt och ladda upp inför sommarens ridläger som börjar om två veckor. Innan dess ska det hinnas med en sväng till Islandshäst SM i Norrköping där min hingst Örn ska tävlas av Vignir i både femgång och stilpass. Håll tummarna!

Jag och min vackre Örn.

9 juni 2013

Ännu mer om fölets färger

I inlägget Vilken färg får fölet? skrev jag en del om det här luriga med att gissa vad föl kommer få för färg när de blir stora. Tyvärr är dagens ID-kontrollanter inte alltid så kunniga och mycket hänger på hästägaren men det här med färger kan vara svårt. Här kommer alltså ett inlägg för alla er som är lite mer intresserade av det här med hästfärger än vad "vanligt folk" är.
Några "regler" som kan vara bra att känna till är:
En av föräldrarna MÅSTE ha färgen om fölet ska kunna bli:
-blackt
-skäck
-skimmel
När jag betäckte mitt brunskäcka sto Ida med min musblacka hingst Ess hade jag faktiskt hoppats på att få något annat än svart. Fölet Ás f-12 ärvde varken mammas skäckanlag eller pappas blackanlag men snygg är han förstås ändå. Ás är till salu.

Om en av föräldrarna är skimmel, black eller skäck så är det 50% chans att fölet blir det (om båda är det är det 75% chans). Det är alltså ingen garanti att få en skäck om man betäcker två skäckar med varandra utan 25% av avkommorna föds enfärgade. Blir avkomman enfärgad har anlaget "gått förlorat" och den hästen i sin tur kan inte få skäckföl såvida den inte betäcks med en skäck. En häst kan även ha alla dessa tre färger (bara för att krångla till det) och kan alltså exempelvis vara skimmel född musblackskäck. Den hästen i sin tur kan få avkommor som är skimlar, skäckar och blackar. 

En black häst har alltid ål men en häst med ål är inte alltid black. 

Två svarta hästar kan få en fux som avkomma. Två fuxar kan däremot inte få något annat än en fux. Avelsgården Kirkjubær på Island gjorde det till sin profil att avla enbart fuxar (oftast med bläs) och har hållit sig till det med några få undantag. 
Här är en bild från gården Kirkjubær som jag tagit från hästryggen en gång för flera år sen när jag var på långritt.
Det finns en term som heter homozygot och det står för att hästen har fått med sig anlag av en färg från båda sina föräldrar. Två skäckar kan till exempel få en homozygotskäck som avkomma. Om en häst är homozygot får avkomman ALLTID med sig anlaget. Så de skäckar som har dubbla anlag ger alltid skäckar, de hästar som är cremello (homozygot för isabell) får alltid "gula föl" dvs. isabell, gulsvart eller gulbrun osv.

En skimmel kan födas i vilken färg som helst. Många tror att skimlar alltid föds mörka men det stämmer inte alls. En skimmel kan födas som isabellskäck, brunblack, silversvart osv. osv. Om fölet har minst en förälder som är skimmel (jag menar här avblekbar skimmel) så kan man hålla utkik efter stickelhår som avslöjar om den ärvt anlaget eller ej. Om fölet föds med en ovanligt mättad grundfärg exempelvis kolsvart, mörkfux eller likn. så är det mycket troligt att de blir skimlar då en häst som kommer bli svart oftast föds gråa som en älgkalv. Se exempel på ett föl (Dinus från Hökebo) som föddes svettfux och senare blev skimmel i inlägget: De finaste hästfärgerna!


När fölet Imnir föddes visste vi med en gång att han skulle bli skimmel eftersom hans svarta färg var så oerhört mättad och "kolsvart". Att båda föräldrarna är skimlar gjorde ju dessutom att det var väldigt troligt att det skulle komma en skimmel.
Vissa färger kan ligga "dolt" i andra. Om en fux exempelvis betäcks med en silversvart och avkomman blir fux så kan den mycket väl vara bärare av silveranlaget eftersom silver aldrig syns på fux (och inte heller på isabell eller rödblack). Det är alltså mycket troligt att den hästen i sin tur kan ge en silverfärgad avkomma om den betäcks med en svart eller brun häst exempelvis. 
Här kommer lite exempel på olika färger på föl födda på Hökebo.

Elvis är gulsvartskäck. Mamma är rödskäck och pappa är gulbrun.
Elvis som vuxen. En riktig sagohäst!
Sindy från Hökebo är bleksvart likt sin mor. Att hon har klass 1 föräldrar kan man väl nästan se? Sindy är nu två år och till salu. E: Örn frá Keldudal U: Spyrna frá Strandarhöfdi.
Lilla Sylgja ärvde sin pappas musblacka färg. Mamma är min svartskäck Freisting.
Min rödhåriga lilla Vikingur överraskade oss lite när han kom. Både mamma och pappa är musblackar men han är rödblack. Vikingur är nu ett år och till salu.

7 juni 2013

Jippie! Jippie! Jippie!

Det kom ett vackert stoföl och dessutom i den superfina färgen silversvart med stora tecken (stjärn och snp.). Mamma Rakel från Hökebo skötte fölningen helt själv och allt har gått jättebra med lilltjejen. Pappa till henne är min hingst Ess från Hökebo och det här är min allra första uppfödning som är efter två "Hökebohästar". Det känns ganska mäktigt att ha kommit såpass långt i min avel och hon är dessutom mitt 40:e föl. Den här tjejen vill jag spara på och se hur hon utvecklas. Hon rör sig redan nu i alla gångarter och ser väldigt ädel och vacker ut exteriört. Jag tror hon ska få heta Líf från Hökebo (uttalas Liv). Jag tycker det är ett jättefint namn och skulle gärna gett det namnet till ett barn (alltså Liv) men Stefan gillar det inte så då passar det ju perfekt att ge det till den fina fölflickan istället. 
När hon var några dagar gammal var det dags för betessläpp.

Är så glad att hon fick så fina tecken.

Rakel vaktar lilla Líf från de andra hästarna.