Hööken som skaffade en Örn

Jag och Örn

För nio år sedan blev jag med min första hingst. Det började med att jag blev kontaktad av Maggan Pålsson som var en framgångsrik uppfödare, debattör och islandshästprofil. Hon berättade om sin ettåriga hingst Örn som hon tyvärr måste sälja då hon skulle avveckla aveln i samband med en flytt. Jag var väldigt sval och berättade att marknaden för just unghingstar var väldigt dålig så jag trodde inte att jag kunde hjälpa henne med att hitta någon köpare. Jag hade själv unghingstar jag ville sälja och hade blivit kontaktad av många före Maggan som ville få hjälp att sälja just unghinstar. Någonstans såddes dock ett frö hos mig redan i samband med det samtalet. 

Örn som tvååring i hagen.

Några veckor senare ringer Maggan på nytt för nu står hon snart mitt i flytten och måste verkligen bli av med Örn. Jag fråga lite mer och kände mig efter det samtalet övertygad om att det här var en mycket lovande häst. Jag ringde uppfödaren i Keldudal på Island som jag kände sedan min tid som hästtränare på Bakkakoti och fick massor med lovord om både Örn och hans stamtavla. Efter det ringde jag tillbaka till Maggan och frågade om hon var hemma den eftermiddagen för i så fall skulle jag komma med transporten och köpa hennes unghingst. 
Väl där blev jag bara ännu mer övertygad om att Örn var något att satsa på. Vacker, högrest, lagom lyhörd och med väldigt fina rörelser. Vi skrev papper och sedan lastade jag och for hem. Det var en otålig väntan på att få rida in honom och hösten 2006 började jag så smått för att sedan på våren 2007 träna igång honom ordentligt och satsa på avelsvisning som fyraåring. 

Efter bara några veckors ridning vintern 06/07

Ett år senare hade mycket hänt med ridningen och Örn hade blivit en favorit.

Häftigt nog blev han godkänd på sin första visning med poängen 7.93 och jag var nog den absolut stoltaste hästägaren på den avelsvisningen. Han blev högst bedömd i sin åldersgrupp och vi fick vara med på prisutdelning och få både statyett och rosett. 

Stolt hästägare (med solen i ögonen) på fyraårsvisningen på Strömsholm 2007.

Året efter fick han sin klass 1 bedömning och som sexåring toppade han med att få 8.35 för ridegenskaper trots att han var långt ifrån sin toppform. Det blev ingen mer avelsvisning efter det trots att jag visste att han hade mycket kvar att ge.
Örn fortsatte att vara min absoluta favorit att rida på och dessutom jobbade han på som avelshingst på somrarna och fick många fina avkommor. 
2006 hände dock något som senare skulle få mig att ta beslutet att sälja Örn. Då föddes nämligen min hingst Ess från Hökebo (e: Sær frá Bakkakoti) en livmodersimport som var allt jag drömt om. Det skulle ännu dröja några år innan Ess reds in och blev avelsbedömd och de åren var Örn min ridkompis som jag hade en massa skoj med. Han är en sån gentleman att hantera och ibland kändes det som att han kunde läsa mina tankar i ridningen. Trots att jag jobbat så många år med hästar är det inte så många hästar som jag haft en sån nära relation till. Innan Örn reds in hade bara en häst kommit mig så nära och det var Ófeigur (En riktig vän!) som tyvärr inte finns mer.
Flera gånger har jag ångrat mitt beslut att sälja Örn men samtidigt vet jag att jag inte skulle hinna med honom nu sedan jag blivit mamma och även har Ess. Han har sen en tid tillbaka varit på försäljning hos Vignir. I våras stack han iväg och tävlade honom en gång med väldigt bra resultat. Det ledde också till att han kvalade till SM så nästa vecka är det dags att i Norrköping tävla i femgång och stilpass. Jag ska förstås sticka dit och kolla på torsdagen och så hoppas jag förstås på finalplats så jag får anledning att åka ner och kolla på helgen igen. 
Jag hoppas att han så småningom säljs och kommer till någon som kommer uppskatta honom lika mycket som jag har gjort.

Örn som fyraåring. Han har verkligen ett vänligt uttryck.

Örn älskar att bli löslongerad och på mina ridläger har alla fått öva sig i det med just honom på ridbanan.

Man ser hur mycket pälsen ljusnat mot här när han var tre år.

Örn förra vintern.