Höstlov och Halloween!

Imorgon börjar ett fyra dagar långt Halloweenläger (ridläger förstås) här och om jag räknar rätt blir det för 11:e året i rad. Sommarläger började jag med redan för 12 år sedan och så hade jag jullovsläger ett tag. Det slutade jag med efter några år men Halloweenlägret har blivit en tradition. Det har varit mer eller mindre lyckade spökrundor för deltagarna varje år och en av de bästa genomfördes 2011 (Spöken och motorsågar!) då vi drog på för fullt och förutom jag och en anställd så engagerade sig även Stefan och några av mina grannar i spökerierna. Den rundan kommer vi nog inte kunna klå i år och jag måste erkänna att det är riktigt svårt att lyckas skrämma ett gäng tuffa hästtjejer. I flera år har vi inte lyckats alls trots våra förberedelser. När vi i mörkret lotsar ut tjejerna på en runda i skogen och alla vi ledare sitter där och är mörkrädda så brydde dom sig knappt. Ett "lik" (overall full med halm, upphäng i en snara) som hängde i en gran kollade dom in noga och gick sedan vidare och när en av oss (som satt uppkrupen högt upp i ett träd) plötsligt rasslade med en massa kedjor precis ovanför dem så stannade dom upp, riktade den svaga ficklampan dom fått med sig mot ledaren och konstaterade att "det är nog bara hon". Jag har alltid hållit emot och inte velat skrämmas för mycket. Jag har alltid känt mig rädd för att det ska drömmas mardrömmar och att de ska bli mörkrädda. Alla års erfarenhet har dock lärt mig att jag inte behöver vara så försiktig. Spökrundan 2011 blev till just för att vi var så less på att dom inte blev tillräckligt skrämda ett par år i rad. Vi körde på fullt ut och min oro för deltagarna visade sig helt obefogad. Visst skrek dom och avslutade ju med att i panik rusa hemåt. Men efter avslutningen på kvällen så var rädslan som bortblåst och alla kunde gå och lägga sig utan mörkrädsla eller mardrömmar.
Idag ska allt fixas med handling, hästhämtning och andra förberedelser och ikväll kommer det spånas på hur årets gäng ska skrämmas på bästa sätt. 

En gammal bild från ett tidigare Halloweenläger.

Elsie har lärt sig prata!

Fast inte med ord (ja, förutom mamma och pappa förstås) utan med tecken. Vissa tecken har vi lärt henne (har laddat ner appen "Teckna" där de flesta tecken finns demonstrerade i videosnuttar) och andra har hon kommit på själv. Vi började med att teckna två saker som vi gissade att hon skulle vilja säga, "bada" och "boll". Det kändes inte som om hon ens registrerade vad vi gjorde och jag kan inte säga att vi var särskilt ihärdiga eller konsekventa. Vi höll på ett par månader och så när hon var runt året kom plötsligt hennes första tecken då hon tecknade "bada" när vi som vanligt vid middagens slut sade att det var dags att gå och bada nu. Sedan tecknade hon "boll" ganska kort efter det och sen kom det i en rasslande fart. Hon är så glad över att göra sig förstådd och det märks ibland att hon vill säga massor som vi saknar tecken för och då testar hon lite olika varianter innan hon blir antingen ledsen eller arg av frustration. Jag tror att det är just frustrationen vi kommer kunna lindra lite med hjälp av teckenspråket. Hon vill ju uppenbarligen säga en massa saker till oss och nu har hon äntligen verktygen till att säga i alla fall en del. Just nu tecknar hon: 
Bada
Boll
Dricka
Äta
Napp
Klä på sig
Potta
Ost (hennes all time favoritmat)
Frukt
Mössa (slår på huvudet)
Ont/slog sig (samma som mössa dvs. slår sig på huvudet)
Lampa

Har just gjort en liten fotobok till henne och väntar på att få den i posten. Den har bilder på såna djur hon gillar att härma och på några av de saker hon kan teckna. Dessutom har jag lagt till bilder på mor och farföräldrar och tänkte att det är ett bra tillfälle att öva in tecken för dem. Fotoboken kommer förhoppningsvis bli en uppskattad pottunderhållning under en period. Vill man kunna få en 14 månaders tjej med massor av spring i benen att koppla av en stund på pottan emellanåt gäller det att förbereda lite grann. 

Full fart på fröken bus.

Allergivänliga hundar, finns dom?

Idag fick jag sticka tidigt hemifrån och lämnade en sovande Elsie i sängen när jag tassade iväg. Sedan körde jag till Upplands-Väsby där jag mötte upp ägarna till en av mina uppfödningar, 7 månaders valpen Tassa (dotter till Selma och Milou). Jag fick låna med mig Tassa och stack sen till TV4 huset där det var inspelning av programmet "Efter tio" med Malou. Jag var med för att representera Labradoodlarna som ju kallas allergivänliga av många uppfödare, dock inte av oss. Eftersom jag själv är pälsdjursallergiker så vet jag hur det är att som djurälskare få höra att det inte kommer fungera att leva med djur i hemmet. 

Selma

Jag blev så ledsen när läkaren sade det till mig och berättade sedan för honom om alla mina drömmar om att jobba med hästar osv. Han gick ut till min mamma i väntrummet och sade "-Finns det något som skulle göra den här tjejen sjuk så är det att inte få vara med djur."
Jag har som tur var aldrig utvecklat astma utan har mest besvär som snuva, kliande ögon, nästäppa och kliande "myggbett" vid kontakt med exempelvis katt. Jag är allergisk både mot pälsdjur, pollen, kvalster och känner av nötter och kiwi en del (men inte så mycket att jag avstår). 
För mig har just Labradoodle passat perfekt eftersom de oftast har en bra päls som inte fäller, som passar perfekt för att badas regelbundet eftersom de saknar underull och inte har fet päls som exempelvis en labrador (som inte bör badas var tredje vecka). Att bada hunden minskar märkbart mängden allergener i pälsen så det gör på så sätt mina hundar "allergivänliga". Jag har pga min allergi inte haft hundar i sovrummet och är också rätt glad att slippa grus och smuts i sängen. Mina hundar har snabbt fått lära sig att inte slickas (varken i ansiktet eller på händerna) och det beror både på min allergi men också på att jag tycker det är rätt ofräscht. Jag tycker väldigt illa om att ha tussar med hundhår hemma men det har inte med min allergi att göra. Jag vill ha en hund som inte kräver omfattande pälsvård eftersom jag oftast blir allergisk av att borsta hundar (mina borstas alltid utomhus). Därför håller jag mina hundar ganska kortklippta.
Det finns egentligen bara en studie som har mätt mängden allergener hos olika hundraser och då har man sett att mängden mellan olika individer kunde vara stor men att mängden mellan olika raser inte skiljde sig så mycket. En labrador spred exempelvis mindre "damm" i luften omkring sig än en pudel men det beror nog till stor del på deras feta päls som liksom binder allergenerna mer än pudelns. Jag reagerar ofta på just labradorer och kanske beror det på att de har en så hög koncentration av allergener på kroppen så när jag kliar på dom och sedan tar mig exempelvis i ansiktet så får jag besvär. I studien påvisades mindre allergener på golvet hos de med labradoodlar än de med andra raser men det var inte 100% säkerställt att det berodde på hunden utan kunde lika gärna bero på att de hundägarna hade använt sig av modernare dammsugare. Det behövs alltså helt klart mer forskning på området och att mäta mängden allergen man får på handen och man stryker hundens päls skulle kanske ge en annan bild än om man mäter mängden som finns i luften runt dom. Vill ni se inslaget i "Efter tio" så går det att se nedan. Jag och Tassa kommer in i inslaget ca 9 minuter in så är ni bara nyfiken på att se en 7 månaders Labradoodle stjäla showen så kan ni spola fram dit med en gång.