 |
| Lille Oscar (snart fem månader) och jag på utflykt. |
Det är kanske därför det för mig blev oerhört jobbigt när vi efter en tids lätta förislämningar (där Elsie sprang in och klättrade upp på sin stol och sen vinkade) plötsligt fick en tillbakagång och hon blev ledsen och ville inte lämna vagnen när vi kommit fram osv. Det tog inte många dagar innan jag började fundera på om jag inte trots allt skulle försöka ha båda barnen hemma (Elsie är på förskola mellan 9-15 på vardagar). Det skulle tyvärr inte fungera då jag har en hel del jobb som måste göras och det är svårt som det är att hinna med eftersom Oscar vill vara nära, nära hela tiden och enbart sover i sjal eller sele på mig dagtid.
Varje dag Elsie blivit ledsen försökte jag bekräfta hennes känslor och göra lämningen så bra det gick ändå men när jag vinkat hejdå och gick hemåt med hundarna fick jag alltid tårar i ögonen. När det i förrgår plötsligt vände igen och Elsie satte sig vid fikabordet och gav mig en slängkyss så kände jag hur jag nästan började gråta där och då av lättnad. Alla dessa känslor alltså. Puh!
Känner igen mig, man blir hudlös och väldans skör när det gäller de små... Vi får väl skylla på hormonerna :-) Tänkte fråga dig en sak - lilla Elsie går ju på Waldorff-förskola. Hörde någon gång en "bordsbön" eller ramsa eller så som man läste/bad i en Waldorffskola. Vet inte om det görs i alla av deras skolor, men jag tyckte den var fin och tycker det är en bra tanke att ha små rutiner i vardagen. Har just nu lite svårt att få ungarna samlade och koncentrerade när vi ska äta, det är ett fasligt spring och "ska bara". Vill undvika tjat och förmaningar i matsituationen, och rådet att "slå näven i bordet" är inte riktigt min grej, mesigt eller ej. Tänkte att en liten "samling" vid bordet, som en "bordsbön", en ramsa, eller en kort återkommande saga kunde vara en hjälp på traven, jag vet andra som gör så med framgång. Men just den där bordsramsan från waldorff-skolan har jag inte lyckats spåra. Vet du om de har någon sådan matramsa där Elsie går?
SvaraRaderaKarin
Ja hudlös och skör beskriver det väl :-)
RaderaVet inte om de har någon ramsa på Elsies förskola men min syster hade sina på waldorfförskola i Uppsala och där hade de följande ramsa innan de åt mat:
Jorden har oss detta gett
Solen allt i ljus berett
Kära jord och kära sol
Er vi tackar vid vårt bord
Åh - det är precis den jag menar! Tack snälla Thilde :-) Jag känner igen mig så väl i att ha nära till gråten, det är en evig berg-och-dalbana :-) Och så detta samvete. Jag känner mig också gråtfärdig när jag ser deras små ansikten på andra sidan förskolefönstret, jag tycker ofta de ser så uppgivna och SVIKNA ut i ögonen. Vad är jag för en mor, tänker jag då. Men när jag hämtar dem vill de stanna kvar, och fröknarna bedyrar att de kvittrar dagarna i ända. Utom då korta perioder, som den du beskriver med Elsie. Men livet är väl så, även för de små. Ibland är man inne i en "period", och kanske är det inte rätt att ge efter alltid heller. Man kanske i handling ska visa att det här är ok, jag ser dig och älskar dig, men jag vet att du har det bra på förskolan. Om man "låter dem slippa" kanske man i handling visar att man själv inte tycker det är bra, att man "räddar dem" från nåt som är dåligt, och det är ju inte så klokt, kanske. Man får så klart förvissa sig om att det faktiskt inte ÄR nåt som inte funkar, det kan vara minsta detalj. Min lille gosse älskade sin förskola tills det plötsligt blev bom stopp. Vi förstod ingenting, det var jättesvårt. Vi bestämde oss för att säga upp platsen, men fick rådet att avvakta lite till. Då visade det sig att problemet var att han hade fel bild på sin plats i kapprummet. Han hade en tiger-bild över sin lilla hängare, och så kom det ett nytt barn som fick en hund - och så var katastrofen ett faktum :-) Vår lille Ludvig ville också ha en hund! Kloka fröknar konstaterade att det lyckligtvis finns fler än en hundras, och så fick Ludvig en hund av spets-typ över sin hängare - varpå lyckan var total och förskolan var kul igen :-) Han var bara två år, och då är det inte så lätt att förklara vad som är problemet :-)
SvaraRaderaHaha, klart han skulle ha en hund :-)
RaderaNär jag tänker också att det är viktigt att signalera att jag inte känner mig orolig för henne eller tveksam till om hon ska vara där. ror det lätt kan göra henne mer osäker. Nu råkar jag veta att hon har det toppen och hennes "fröken" är typ världsbäst. Det är dock lätt att i perioder oroa sig för det mesta och jag är minst sagt blödig nu :-) Tur att det vände för oss med lämingarna. tror det var det lilla att hennes fröken sade att hon förstod att Elsie kände sig ledsen och erbjöd sig att trösta innan hon sedan kom på någon form av avledning i form av lek, fika eller likn. Det gjorde nog stor skillnad för Elsie att bli lite förstådd och inte bara någon som viftade bort känslorna med ett "kolla där ute! Ser du traktorn!" för då var det ju som att ingen förstod vad hon försökte förmedla, nämligen att det var sorgligt att säga hejdå till sin mamma. Sedan var det ju inte förskolan det var fel på utan själva avskedet var det som var jobbigt. Jag är så glad att hon nu återigen skuttar in till sin plats och säger hejdå med en slängkyss. Unnar alla föräldrar den typen av lämningar! Lycka till med bordsramsan. Hoppas den funkar :-)
Tror det där med känslor kallas livet. Visst vore det tråkigt att gå igenom livet utan att känna. Och utan de jobbigare stunderna blir det svårt att riktigt kunna glädja sig över de härliga när allt går lätt...
SvaraRaderaNä det här med känslor är inget jag vill välja bort för jag har har hellre lite dalar ibland för att sedan få uppleva topparna. Ibland kan jag bara bli lite trött på att det ska vara så MYCKET av allt jämt :) Men det är ju bara lite extra mycket så nu när hormoner och sömnbrist gör sitt. Men håller med dig. MYCKET hellre det än att inte känna.
RaderaJa, vi kvinnor har ju en hel hög hormoner. Det kan ju bli för mycket av det goda också. Du skulle se mitt ena köksskåp sedan jag gick loss hemma förra veckan :-) Tur det ska renoveras nästa år.
SvaraRaderaDet där känns bekant, har gråtit både en och två gånger efter lämning! Av oklar anledning vad gäller S som verkligen aldrig uttryckt något annat än glädje för fsk/skola, men av tusen och ett skäl vad gäller A... KRAM och hoppas det fortsätter funka fint för Elsie!
SvaraRadera