Ett riktigt glädjerus!

Jag med hästarna Börje och Hugur.

Vi kom ut ur den täta skogen och framför oss bredde Dalälven ut sig och längs med den gick en härlig grusväg där vi styrde upp och fattade galopp. Det var ett sånt lyckorus när vi dundrade fram där med den spegelblanka vattenytan på ena sidan, den kompakta skogen på den andra och en bilfri grusväg som sträckte sig så långt man kunde se. 
Så avslutades min arbetsdag igår då jag tillsammans med Julia åkt upp till nya huset utanför Mehedeby med ett par hästar i transporten för att på deras rygg se oss omkring i naturen. Sist jag var uppe där med hästar (Upptäcktsfärd!) var det metertjock snö överallt så den här upplevelsen var något helt nytt. 

Att rida utmed vattnet var helt underbart!

Tidigare på dagen hade sommarens sista ridläger avslutats och det var en blandning av trötthet och vemod som infann sig när gården tömdes på bilar och deltagare och kvar fanns bara delar av den nybakta tårtan. Att åka upp till byn vid Dalälven fick oss på nya tankar och nu längtar jag efter de tre ridkurser som jag kommer hålla där uppe i sommar. 

När jag kom hem möttes jag av en god middag och jag och Stefan firade att vi för första gången på länge bara var vi två här hemma på gården. En rätt stor omställning efter att ha haft 10 lägerdeltagare och även anställda boendes här under en stor del av sommaren.