Jag älskar sommaren med allt vad det innebär men det är ändå något med hösten som inte går att vinna över. Det är välkomna rutiner, klar luft och ett lugn över gården som jag inte riktigt hinner landa i under sommaren. För ett knappt år sedan skrev jag inlägget: Kom an nu snabba galopper, lyckorus och kvällsdopp! återigen kommer den där känslan nu när hösten närmar sig.
Jag är på en fin plats i livet nu. Kär, tillfreds och med massor att se fram emot. Barnen och jag har landat i vårt varannanvecka-liv och den här sommaren har vi kommit iväg både till Bornholm och Varberg på semester. Jag känner alltmer glädje i vardagen med dem och det blir alltmer leva än överleva nu i takt med att de blir större. I somras fick jag också till en utredning och fick det ganska väntade beskedet att jag har "solklar ADHD" vilket både varit omtumlande och en lättnad.
I en av mina favoritpoddar Skäringer och Mannheimer nämndes ett ord som jag tyckte va så träffande nämligen starkskör. Det
tycker jag stämmer väl in både på mig och många av de jag valt att ha
nära mig. Det finns så många tillfällen i livet då det inte gått att
vara annat än stark (att bli förälder till exempel) och även om det varit en utmaning så har jag ju grejat
det. Sen är det ju så att även om jag känner att jag klarar en himla
massa så tar det ibland på krafterna att behöva vara stark. Jag som ofta uppfattas som energisk och driven kan också så ofta vara så otroligt tunnhudad, slutkörd och ängslig. Jag känner en sån otrolig tacksamhet mot de fina människor runt mig som låter mig vara alla delar av mig själv.
Jag är också tacksam över att jag haft förmågan att skapa mig ett liv där jag får användning för mina styrkor och kan hantera mina svagheter. Ett liv på landet, omgiven av djur och med möjlighet att tanka energi av allt det vackra häromkring med hjälp av mina hästar. Och förresten, det blev en tatuering i våras! En enhörning omgiven av äppelblom kändes som ett självklart val och den gör mig glad varje gång jag får syn på den i en spegel.
Här kommer lite bilder + video från sommaren.
Så här nöjd va jag efter att ha fått klart min kvartalsbokföring i sista sekunden
Utflykt till Simrishamn slutade i hämtpizza och trötta ben på två av oss.
Jag och min Snafs va i Värmland och simmade för första gången.
Sedan jag va tonåring har jag tänkt att jag vill tatuera mig och alltid väntat på att hitta det motiv som känns helt rätt. Så i somras när jag helt förälskade mig i konststilen Art Nouveau så snubblade jag över en enhörning som jag blev helt kär i. Nu har jag så till slut bokat en tid så i mars kommer det bli av. Jag är sjukt nervös men också väldigt förväntansfull.
Exakt hur den blir vet jag ju först när tatueraren ritat upp den och jag har önskat mig att få med äppelblom på något sätt (som den äppelodlare jag är). Håll tummarna för att det blir som jag hoppats.
En liten bit av bilden som inspirerat mig och som tatueraren ska utgå ifrån. Vilka färger osv. återstår att se.
