29 sep. 2014

Jag tror inte Oscar svälter

Jag märkte av ett par kommentarer på mitt förra inlägg att många har åsikten att ersättning är lösningen på många problem. För de som inte vill eller kan helamma tycker jag det är toppen att det finns. Jag har dock aldrig haft brist på mjölk utan känner att mängden hela tiden anpassar sig till barnens behov. Elsie hade ju en massa gaser och magknip likt många spädisar och det började släppa först efter tre månader. Även då var det många som föreslog att jag skulle gå över till ersättning och hade jag inte känt mig så trygg med amningen hade jag nog gjort det. Nu fick det mig bara att börja tvivla och ifrågasätta det som innan dess hade fungerat ok för oss. Elsie ammade ofta och väldigt kort så hon blev snabbt hungrig igen. Erbjöd jag bröstet när hon inte var hungrig så blev hon jätte upprörd och kunde skrika en lång stund. Bäst åt hon när hon var alldeles nyvaken och då hade vi det riktigt lugnt. Som många magknipsbarn behövde hon annars ammas medan jag stod upp och vaggade henne och när jag upptäckte hur jag kunde amma i bärselen (vår Manduca) så var det en otrolig lättnad. I takt med att hon växte och magen lugnade sig blev amningen mer och mer harmonisk och jag är verkligen glad att jag fick uppleva när det vände och hade den positiva bilden med mig nu när jag blev mamma igen.
Oscar är även han mycket tydlig med om han inte vill ha och spänner sig i en båge bakåt och skriker till men lugnar sig så fort jag tar bort honom från bröstet. Det går numera längre mellan målen men bara ibland blir det mer än två timmar så det kallas väl att äta ganska ofta antar jag. Även honom ammar jag ofta i selen eller i bärsjalen eftersom han ibland sväljer en del luft. Det upprätta läget hjälper honom att rapa efter en liten stund även om han somnat vid amningen. 
Med Oscar är jag inte ett dugg orolig över att han skulle vara hungrig eller få i sig för lite. Mjölk finns det gott om och med tanke på hans branta viktkurva som pekar uppåt (och längden också) verkar det inte vara något fel på vare sig näringsinnehåll eller fetthalt. Det är så väldigt lätt att gå till sig själv och söka fel och brister när barnet har lite ont i magen, dålig sömn eller är missnöjt och det första många tänker är att det är fel på amningen. Ersättning är som sagt kanon om det behövs men jag tror att många tar till det i tron om att deras mjölk inte räcker. Småttisars missnöje kan dock bero på så mycket annat och Oscar är exempelvis alltid kinkig om han är nödig, om han haft en dag med för mycket intryck och om sovstunderna på dagen blivit lite kortare än vanligt. Problemet om man vill helamma men har introducerat flaska är ju att amningen kan börja krångla eftersom sugtekniken är så annorlunda. Många upplever då ett trassligt och ofrivilligt amningsavslut helt i onödan.Vissa bebisar kan utan problem växla mellan amning och flaska och fungerar det är det ju kanon och det är nog det optimala för många som ammar. 
På natten snuttar han nog mest för att det är mysigt och inte pga hunger. Att behöva amma några gånger varje natt är lite tröttsamt i längden men än är han ju bara tre månader så jag är inte inställd på att sova hela nätter riktigt ännu, men hoppas att det kommer så småningom. 

Kanske finns det någon klok läsare därute som har bra tips på att minska/avsluta nattamningen så småningom? Jag tar gärna emot alla tips jag kan få. 
Är så glad över att jag med Elsie upptäckte Bärsele och bärsjal. Nu kan jag lätt amma och samtidigt hänga med (nästan) i Elsies tempo.

15 kommentarer:

  1. Ja, många är snabba på att snabbt börja prata om ersättning! Kroppen är fantastisk på att reglera den där bröstmjölken efter barnet.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Trots att jag haft barn som gått upp ordentligt i vikt, varit runda och goa, utvecklats i raketfart osv. har till och med jag tvivlat på mjölkmängden när sömn eller annat strular. Kan bara tänka mig vilken osäkerhet ammande mammor kan känna när bebisen inte går upp i vikt en period eller likn. Det är därför jag blir så upprörd när folk säger att alla bekymmer beror på hunger och att det behövs ersättning. Jag har på nära håll upplevt hur det är att inte kunna amma sitt barn (närmaste vän) och för många är det en stor sorg. Oavsett skäl till varför man inte ammar så är det bra att ersättning finns, men att tro att det löser alla problem är ju lite naivt. Jag är glad att jag slipper diska och desinficera flaskor dygnet runt och är glad för att min amning fungerar. Önskar alla kunde få uppleva det och även att de fick känna sig trygga med att de duger.

      Radera
  2. Alltså jag blir nästan lite upprörd när en del säger att en 3 månaders "ska" sova mellan 23-05. Alla barn är ju väldigt olika! Sixten som är 11 månader nattammar fortfarande och det tycker jag inte är något konstigt alls! Nu samsover vi ju dock så det blir ju inget extra jobb för mig överhuvudtaget. Hellre att alla familjen och framförallt jag och Sixten får sova än att gå enligt boken som menar att Sixten "ska" klara sig utan nattmål och " ska" sova hela natten. Alla gör liksom som man vill och inget är fel, men när man får höra predikningar hur det "ska" vara, då får jag spunk!! =)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag vet. Tröttsamt att få höra att man gör fel och har "skämt bort" sin unge redan :) Är inte ett dugg orolig över Oscars utveckling och VET att han får massor med käk. Visst vore det skönt att sova hela nätter men just nu är det mest sömn som prioriteras framför att "lyckas" och då är ett och annat nattmål nödvändigt. Konstigt det där att folk är så tvärsäkra på hur andra ska göra och inte drar sig för att ta på sig expertrollen helt oumbedda. Heja er! Fortsätt göra det som är bäst för er familj. Jag tror vi får väldigt trygga och goa barn på köpet :)

      Radera
    2. Hejja oss skulle jag säga! =)

      Radera
  3. Man ska nog vara mycket försiktig med att alltid förespråka amning!
    Jag har flera bekanta, som tidigt har gått över till ersättning, och
    deras barn har sluppit plågsamma smärtor med kolik. Dessutom kan
    man tro att man har mjölk, men barnet får inte i sig tillräckligt ändå,
    även allergi mot modersmjölk är vanligt. Jag följer Magdalena Graafs
    blogg också, och hon fick åka in till akuten flera gånger med hennes
    nyfödda barn, p.g.,a. att barnet skrek hela nätterna, och det visade
    sig att barnet inte fick i sig tillräckligt med modersmjölk genom amning.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Allergi mot modersmjölk är absolut inte vanligt. Vissa barn har dock så kraftig allergi mot exempelvis komjölksprotein att de reagerar på den lilla mängd som går över i mjölken vid amning. Detta kan man då lätt åtgärda genom att som ammamnde mamma utesluta mat med komjölksprotein under den tid man ammar sitt barn. Jag skrev som sagt att ersättning är bra för de som inte kan eller vill helamma. Att däremot föreslå det som universallösning så fort någon har minsta lilla "problem" med sitt barn tycker jag är fel. Man är generellt ganska osäker på amningen och sin mjölkmängd ändå. Som tur var mäter och väger bvs tätt och har koll på att bebisar följer sin kurva. Om de inte verkar må bra ska man förstås alltid ta hjälp och utreda vad som är fel. Själv har jag ett barn som är tjockt, glatt och nöjt men han trivs med att snutta lite nattetid. Då tycker jag det är märkligt att folk föreslår ersättning och skriver saker som att han "bör" sova X antal timmar i sträck. Barn är olika och självklart är inte helamning något som känns bra för alla men alla ersättningsförespråkare ska nog vara lute försiktiga och veta lite mer innan de ger sina råd.

      Radera
  4. Jag ammade mina två barn tills de var drygt ett år och fick mycket kritik för det. Det fanns de som tyckte det var rent äckligt. I många kulturer ammas barnen i flera år, det anses helt självklart och naturligt. Jag brydde mig inte, mina barn var nöjda och både jag och min man ville låta naturen sköta sitt. GIVETVIS fick de anan mat också, de åt allsidigt och var runda och goa. Rosiga om kinderna och solsken i blick :-) Bry dig inte, Thilde. Du känner dina barn och gör instinktivt vad som är rätt för er. Våra sov hos oss tills de började skolan, d undrade de en kväll om vi verkligen MÅSTE ligga och trängas hos dem på nätterna :-) OUPS, då var det dags - de fick egna rum och egna sängar! Som sagt, naturen sköter sitt. Ammade på nätterna gjorde jag också, visst var det sömningt ibland på dagarna, men jag sov en stund när det gick, och la mig tidigare på kvällen. Någon "egentid" hade vi inte behov av så länge barnen var små, vi njöt av dras närhet. Småbarnstiden går för fort ändå. Nu är d åtta år (tvillingar) och vi har hur mycket tid som helst, de är med kompisar, sover över, leker själva osv. Amningen på natten slutade när jag slutade amma dem, alltså när de var ca ett år. Då åt de större portioner av annat, vi åt middag både mitt på dagen och kl 18, innan de la sig. Sen en flaska välling på det. Tills de var ca två år gav jag dem en flaska välling innan jag la mig, ca 22. Fel fel fel fick jag höra, men barnen slurpade i sig i sömnen och sov som stockar. Tänderna klarade sig bra, vällingen var ju osötad och vi borstade noga morgon och kväll. De har aldrig haft hål. Gör som du känner, lita på dig själv. Frågar du andra får du lika många svar som dem du frågar. Pojken är frisk och går upp i vikt som han ska, det är svar nog på att du gör rätt. Om du kan få någon att passa honom och Elsie en stund så att du får sova middag är det förstås välgörande :-) Lycka till, stå på dig :-)

    Karin

    SvaraRadera
    Svar
    1. Sund inställning och i dina barn har du ju kvittot på att du gjorde ett bra val. Det rekommenderas ju att man ska amma tills barnen är ett år men trots det är det få som gör det och när man gör det känns det nästan som man måste smyga för att folk tycker att det är så knasigt. Hur man väljer att göra är ju upp till var och en men för mig kändes det naturligt att amma Elsie tills lite över året. Sista två månaderna ammades hon bara inför dagvilan och inför natten och åt resten själv. När jag blev gravid med Oscar blev jag så illamående på kvällarna att Stefan tog över nattningarna av Elsie och då avslutades också amningen helt odramatiskt. Kändes helt rätt för oss men fastän jag vill stå för minas val för det mesta så har jag märkt att jag mörkade det här med amningen mot slutet eftersom folk verkade bli lite äcklade. Ska försöka att inte vara så feg om nu Oscar ammas lika länge.
      Haha, roligt att era barn tills slut bad om egen säng :-) Det kallar jag att vara redo. Här introducerade vi spjälsäng som sidovagn till vår säng och när Elsie fick eget rum flyttade en vuxensäng och en förälder med henne. Att dela på oss på nätterna och ha ansvar för varsitt barn har funkat bäst för oss eftersom vi inte vill störa varandra för mycket. Jag hoppas att föräldrar vågar testa lite olika sätt och hitta något som fungerar och känns bra för deras familj istället för att kämpa så mot idealet som kanske inte alls passar alla.

      Radera
    2. Tycker ni har en sund inställning ni också, som provar er fram till vad som passar er som familj. Man får så många råd, och visst kan det vara bra att få det, men i slutänden måste man få välja själv. Vi är alla olika, det finns ingen universallösning som är RÄTT för alla. Jag förstår verkligen att du ibland "mörkade" din amning när Elsie blev lite större, det ÄR jobbigt med blickar, kommentarer och himlande ögon... Ibland vill man bara få vara ifred, amning är trots allt på sätt och vis ganska intimt. Man vill inte ha "objudna gäster" i den situationen, även om man ibland behöver stöd och hjälp. Men ifrågasatt ska man inte behöva bli. Ja, det var ganska komiskt att våra barn, Arvid och Astrid, till sist bad om föräldrafritt på nätterna :-) Här gjorde vi allt för deras bekvämlighet och trygghet, och vad fick vi för det? Vi blev körda på porten, och barnen hade då inget dåligt samvete för att vi stod där med våra tvättade halsar :-D Ungar KAN, och det är härligt att få följa dem i deras utveckling! Jag frågade lite diskret (trodde jag) om de verkligen ville sova själva, och påminde om att "ni VET att ni kan ångra er och komma på natten om ni vill - ja jag vet, hönsmamma så det skriker om det! Men de blev inte hämmade av min osäkerhet, de knixade på nacken och fnös att jag skulle lägga aaav :-) Barn kan, och har man en grundtillit visar de vad de är mogna för, det tror då jag. Och då låter de sig minsann inte heller hindras av en barnslig mamma... De fick varsitt rum, men i början sov de över varannan natt hos varandra, och gör så ännu ibland. De har ett val och är trygga i det! Vänta bara, snart får Stefan och du portförbud, och får inte komma i närheten av deras sängar på natten :-) Tiden går så fort, så fort :-D

      Radera
  5. När vår lillkille var 6 mån blev jag inlagd på sjukhuset och akutopererad. Han fick då babygröt av sin far (efter att ha ratat både ersättning och välling). Han sov hela den natten. Så skulle jag få ett till barn skulle jag nog introducera kvällsgröt redan vid 4 månader :-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det låter ju fantastiskt att det fungerade så bra för er (fast att akutopereras med en 4 månaders bebis hemma låter väldigt tufft). När vi testade med lite gröt till Elsie så ratade hon den direkt. Hon testar gärna spännande smaker, äter all världens mat men den där gröten klarade hon inte att svälja. Jag kommer testa med en lite hemgjord blandning av skrädmjöl och lite glutenfria mjöler till Oscar så småningom och se om han gillar. Just nu kännd det dock som att han skulle kunna bli lite trög i magen av gröt och fast föda så vi ammar vidare tills 6 månader. tills dess får han smaka lite från vårt finger ibland bara.

      Radera
  6. Tycker du verkar mycket klok och självklart gör du alldeles rätt som ammar när Oscar vill. Varför skulle du blanda in ersättning när du har en fungerande amning? Och att bebisar ska sova hela nätterna annars är det något fel? Nej, vilka konstiga kommentarer du har fått. Och att rekommendera Anna Wahlgren är ju skrämmande. Att svara på bebisens signaler ger ett tryggt barn. Amning är så mycket mer än mat som närhet och trygghet. Ammar min 4 månaders så ofta hon vill dygnet runt, Hon är rund o go. Gjorde likadant med mina två andra barn. Har nattammat till de själva velat sluta, mellan 1-1,5 år. Men att diskutera att man får för lite sömn med andra mammor är oftast omöjligt, eftersom det är status att ha barn som sover hela natten och ju fler timmar desto bättre. Men jag kan säga att till bvc kommer de allra flesta familjer och beklagar sig över sömnproblem. Barn går igenom en massa utvecklingsfaser som ofta påverkar sömnen och det är helt naturligt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Jag har också märkt att det är väldigt hög status att ha barn som sover hela natten i egen säng. Sedan ammar de inte så ofta på dagarna heller och sover förstås jättelänge i vagnen också :) Det stör mig lite att dessa mammor tror att det bara handlar om att de haft "rätt inställning" från början. Själv försöker jag acceptera att det är så här ett tag nu men visst är jag lite trött på de upphackade nätterna emellanåt. Jag vet att när båda ungarna sover i eget rum och i egen säng hela nätterna utan att söka vare sig mys eller tröst hos oss föräldrar kommer jag nog sakna den här perioden.
      Elsie har nu sovit hela nätterna OCH tagit sovmorgon till 8.30 fyra dagar i rad (!) Vågar vi ana ett mönster? Skönt att i alla fall Stefn har fått börja sova hela nätter. Två föräldrar med sömnbrist är ingen bra kombo alltid :)
      Tack för din kommentar och skönt att veta att det finns fler mammor därute som inte tycker man är ett ufo för att man erbjuder amning och närhet när bebisen ber om det.

      Radera
  7. Här ammas det också var och varannan timme, framförallt under natten. Jag är helt övertygad om att det handlar om närhet snarare än hunger (sonen är minst av allt underviktig ;)). Jag skulle gärna se att han tog nappen och det händer att jag vaknar och känner mig lite frustrerad över att klockan inte är mer, men han är väldigt tydlig med vad han vill och jag tänker varken banta vår tre månader gamla son eller neka honom den närhet han ber om. Jag är ju trots allt föräldraledig nu, enbart för att ägna mina dygn åt att ge honom bästa tänkbara grund i livet :)

    SvaraRadera