Jag känner mig så gammal...

Här är jag 20 och har just drabbats
av min första åldersnoja.

Jag har på senare tid börjat plocka ovanligt många pensionspoäng och börjar bli lite orolig. Är till exempel väldigt nöjd med att jag nu tryggt kan bära vattenhinkar längs med den isiga uppfarten tack vare mina broddar från apoteket. 

Ryggont nu och vad kommer härnäst?

När jag blir sittandes för länge på kontoret klagar jag över ryggen (tycker också att sängen är för mjuk) och när jag rider har jag även en gördel på mig (back-on-track ryggstöd).

Jag får faktiskt ganska ofta åldersnoja tex. så fort jag får lite ont i ett knä eller likn. och tänker att "nu börjar det". Att jag i höstas drabbades av "gaspedalshäl" måste ju vara ett ålderstecken eller hur?

Mina broddar är kanon!

Min första riktiga åldersnoja tror jag att jag fick när jag var tjugo. Då hade jag bockat av rätt många av punkterna på min "att göra lista" över livet och blev nervös. Tänk om det nu skulle stanna av? 

Tänk om jag nu nått så lång jag kan nå och nu bara kommer sjunka neråt sakta men säkert? 

Min skräck är att bli en tant på landet med massa katter och en förfallen gård. Knäppt att jag så tydligt kan ha den skräckbilden framför mig med tanke på att jag själv är allergisk mot katter och inte trivs när det blir för rörigt. 

Jag löste min 20 års kris det med att skriva en lista med nya punkter som jag skulle försöka uppnå i livet. Den listan har jag inte ens kommit halvvägs på så än är jag inte orolig över att allt ska ta slut.


Nu ska jag spänna på mig broddarna och gå ut och jobba en stund.