Plötsligt blev det knäpptyst...

För bara några timmar sedan så vimlade området av hästar, hästtjejer och deras syskon och föräldrar. Idag var det avslutning på sommarens sista ridläger och efter några intensiva veckor är det nu väldigt tyst här i byn. Dagarna har varit fyllda med lektioner, uteritter, gymkana, lekar och så förstås en massa matlagning och disk för oss ledare. Det här är min 12:e säsong med ridläger vilket känns rätt häftigt (se bland annat inlägget: Sol, lekar, bad och hästar från 2011 och Hökeboläger från i fjol när Elsie låg i magen). Jag hoppas förstås på att få hålla på i många år till. Det är så härligt att få dela sommaren med hästgalna ungdomar och förhoppningsvis ge varje deltagare en minnesvärd vecka. Elsie har hängt med Stefan mesta tiden men då och då har hon fått hoppa i bärselen och hänga med sin mamma på jobbet också. 

Under en paus fick Elsie kasta boll med lägergänget och hon trivdes verkligen med alla sina nya kompisar.

En av alla kreativa kreationer inför lagtävlingen gymkana.

Elsie fick hänga med under gymkanan och stå ut med mina exalterade hejarop när de två  lagen tävlade mot varandra.

Det gick undan (ännu en bild från gymkanan).

Det blev många och långa uteritter.

På väg hemåt över bron vid Untraverket.

En vanlig syn i hallen.

Det var lite klurigt men till slut hittade vi en plats där hästarna kunde vada lite. Nästa år hoppas vi ha kunnat förbereda lite så vi kan rida dit och ha med oss badkläder. Förhoppningsvis får alla då testa att simma med sin häst.

Hurra! Han gjorde det!

Trots mycket små förberedelser, bara en enda tävling i ryggen (då han kvalade till SM med en gång) och en dålig dag så tog Örn en fjärdeplats i stilpassen och hamnade precis utanför B-final i femgången (nådde tyvärr inte upp till sin tidigare kvalpoäng på 6.57 i F1). Säljs han inte innan hösten så väntar fler tävlingar med Vignir på ryggen men vi hoppas förstås att det dyker upp någon som vill utvecklas tillsammans med honom. Min fina, fina Örn. Jag är så stolt!
Uppladdningen hade förstås kunnat vara bättre. Örn vilade hela sommaren och förra hösten (fram till årsskiftet) och har under våren främst motionerats. Jag tror han har väldigt mycket mer att plocka fram om man skulle lägga lite tid på honom. Enligt Vignir har han en självklart plats i landslaget om han skulle säljas till en ungdom och det skulle han ju passa perfekt för med sitt fina lynne.
Det blev totalt 12 timmar på en träbänk under gårdagen, men det är alltid lika härligt och inspirerande att vara och kolla på tävlingar. Men någon ridning blev det alltså inte för min del utan enbart träbänk och jag kan lova att jag var lite stel när jag landade här hemma igen vid 23-tiden efter hemresan på 3 timmar från Norrköping. Då var det mysigt att krypa ner bredvid Elsie och somna gott. 

Örn i femgången.

Örn skjuter iväg i pass ur kurvan i femgången.

Vår semester i bilder

Här kommer ett litet axplock av alla semesterbilder från de två veckorna i Skåne. Det är en semesterresa som jag gjort flera år i rad. I inlägget Semesterbilder ser ni bilder från 2011 då det var jag och Selma som semestrade tillsammans och i inlägget Bebismys och valpmys finns bild från i fjol när Elsie fortfarande låg i magen.

Vattenlek var nog höjdpunkten på semestern för Elsie.

Dyngsur klänning efter allt plaskande.

Hundar är Elsies favoritdjur än så länge. Här är hon med tiken Diva (som är Mats Sundins Labradoodle).

Stefan var ner och hängde med oss i några dagar och då promenerades det bland annat i Brösarps backar.

Och utmed stränderna vid Vitemölla

Jag tvingade Stefan att posera på en familjebild. Elsie sov dock så bara solhatten syns.

Midsommar firades både i Brösarp och Vitemölla

En av de sista dagarna hängde vi i Malmö och gick bland annat på stor barnloppis. Här hänger Elsie med sin moster så att jag kunde shoppa loss lite på egen hand.

På Arlanda blev det lite paus innan tåget skulle gå. Elsie hittade många att rulla boll med.

Att packa i och ur sin väska är ett perfekt tidsfördriv.

Borta bra men hemma bäst!

Hööken som skaffade en Örn

Jag och Örn

För nio år sedan blev jag med min första hingst. Det började med att jag blev kontaktad av Maggan Pålsson som var en framgångsrik uppfödare, debattör och islandshästprofil. Hon berättade om sin ettåriga hingst Örn som hon tyvärr måste sälja då hon skulle avveckla aveln i samband med en flytt. Jag var väldigt sval och berättade att marknaden för just unghingstar var väldigt dålig så jag trodde inte att jag kunde hjälpa henne med att hitta någon köpare. Jag hade själv unghingstar jag ville sälja och hade blivit kontaktad av många före Maggan som ville få hjälp att sälja just unghinstar. Någonstans såddes dock ett frö hos mig redan i samband med det samtalet. 

Örn som tvååring i hagen.

Några veckor senare ringer Maggan på nytt för nu står hon snart mitt i flytten och måste verkligen bli av med Örn. Jag fråga lite mer och kände mig efter det samtalet övertygad om att det här var en mycket lovande häst. Jag ringde uppfödaren i Keldudal på Island som jag kände sedan min tid som hästtränare på Bakkakoti och fick massor med lovord om både Örn och hans stamtavla. Efter det ringde jag tillbaka till Maggan och frågade om hon var hemma den eftermiddagen för i så fall skulle jag komma med transporten och köpa hennes unghingst. 
Väl där blev jag bara ännu mer övertygad om att Örn var något att satsa på. Vacker, högrest, lagom lyhörd och med väldigt fina rörelser. Vi skrev papper och sedan lastade jag och for hem. Det var en otålig väntan på att få rida in honom och hösten 2006 började jag så smått för att sedan på våren 2007 träna igång honom ordentligt och satsa på avelsvisning som fyraåring. 

Efter bara några veckors ridning vintern 06/07

Ett år senare hade mycket hänt med ridningen och Örn hade blivit en favorit.

Häftigt nog blev han godkänd på sin första visning med poängen 7.93 och jag var nog den absolut stoltaste hästägaren på den avelsvisningen. Han blev högst bedömd i sin åldersgrupp och vi fick vara med på prisutdelning och få både statyett och rosett. 

Stolt hästägare (med solen i ögonen) på fyraårsvisningen på Strömsholm 2007.

Året efter fick han sin klass 1 bedömning och som sexåring toppade han med att få 8.35 för ridegenskaper trots att han var långt ifrån sin toppform. Det blev ingen mer avelsvisning efter det trots att jag visste att han hade mycket kvar att ge.
Örn fortsatte att vara min absoluta favorit att rida på och dessutom jobbade han på som avelshingst på somrarna och fick många fina avkommor. 
2006 hände dock något som senare skulle få mig att ta beslutet att sälja Örn. Då föddes nämligen min hingst Ess från Hökebo (e: Sær frá Bakkakoti) en livmodersimport som var allt jag drömt om. Det skulle ännu dröja några år innan Ess reds in och blev avelsbedömd och de åren var Örn min ridkompis som jag hade en massa skoj med. Han är en sån gentleman att hantera och ibland kändes det som att han kunde läsa mina tankar i ridningen. Trots att jag jobbat så många år med hästar är det inte så många hästar som jag haft en sån nära relation till. Innan Örn reds in hade bara en häst kommit mig så nära och det var Ófeigur (En riktig vän!) som tyvärr inte finns mer.
Flera gånger har jag ångrat mitt beslut att sälja Örn men samtidigt vet jag att jag inte skulle hinna med honom nu sedan jag blivit mamma och även har Ess. Han har sen en tid tillbaka varit på försäljning hos Vignir. I våras stack han iväg och tävlade honom en gång med väldigt bra resultat. Det ledde också till att han kvalade till SM så nästa vecka är det dags att i Norrköping tävla i femgång och stilpass. Jag ska förstås sticka dit och kolla på torsdagen och så hoppas jag förstås på finalplats så jag får anledning att åka ner och kolla på helgen igen. 
Jag hoppas att han så småningom säljs och kommer till någon som kommer uppskatta honom lika mycket som jag har gjort.

Örn som fyraåring. Han har verkligen ett vänligt uttryck.

Örn älskar att bli löslongerad och på mina ridläger har alla fått öva sig i det med just honom på ridbanan.

Man ser hur mycket pälsen ljusnat mot här när han var tre år.

Örn förra vintern.

Vilket lotteri det är!

Det här med hästavel är verkligen ingen tvärsäker vetenskap utan en hel del är oförutsägbart. För att ta ett exempel tänkte jag visa på två av mina uppfödningar som är varandras motsatser trots att de är  helsystrar. Mitt sto Tinna (e:Kjarval) betäcktes med hingsten Gaukur inte mindre än tre gånger och fick tre väldigt olika helsystrar. Alla blev jättefina men det är svårt att tro att de är släkt om man träffar dem. De har sitt fina lynne gemensamt och lättheten för tölt men där stannar likheterna. Första avkomman med Gaukur blev en riktigt stor överraskning. Jag spanade ut genom köksfönstret som vanligt för att se om något var på gång i hagen där de dräktiga stona gick. Så plötsligt såg jag något röra sig framför Tinna och ett vitt ansikte visade sig. Jag blev så till mig att jag skuttade rakt ut genom köksfönstret och sprang i strumplästen hela vägen ut i hagen (det här var i början på april). Där möttes jag av ett kolsvart häftigt tecknat stoföl med bred bläs och två blåa ögon. Varken Tinna eller Gaukur har några tecken så det var verkligen en överraskning. 
Självklart ville jag göra om kombinationen och året därpå föddes min fina tjej Rakel (som ju nyligen blev mamma) med den vackra färgen silversvart som hon ärvde av sin pappa. Dessutom har även hon fått ett stort tecken på mulen så även hon har fått med sig det som kallas "splash-anlag". Nu när Rakel fick sitt första föl var jag väldigt glad att se att lilla Líf föddes med stjärn och snp. så splash-anlaget har nedärvts även denna gång. Nu hoppas jag på att både Rakel och Líf ska fortsätta föra min avel framåt.

Rakel som föl våren 2007

En riktig snygging. Eller hur?

Rakel 2011

Snekkja från Hökebo f-06. Visst är dom olika varandra?

Jag tycker det är häftigt med glosögon och stora tecken men många tycker det ser lite läskigt ut.

Det var den här lilla parveln som fick mig att hoppa ut genom köksfönstret den där dagen i april.

Varför så tyst?

Jo, jag och Elsie har varit på en härlig lång semester tillsammans i Skåne (Stefan var nere några dagar han också). I hela två veckor har vi varit borta och bland annat hunnit med strandhäng på Österlen, premiärbad i babypool, massor av häng med mina föräldrar, syskon och syskonbarn. Dessutom blev det en härlig loppisdag i Folkets park i Malmö och det ledde till en fullproppad resväska på hemresan. Tur att de inte var alltför nitiska på flygplatsen för den vägde hela 24 kg. Jag var lite mör när jag äntligen landade här hemma efter några timmars resande med flyg och tåg. Det berodde delvis på packningen men också på det allt rörligare barnet. 
Elsie som nu lärt sig gå tyckte inte alls att det var lika kul att bara sitta i knät och pyssla med leksaker på den här resan så med jämna mellanrum fick jag "rasta" henne och låta henne springa av sig. Bland annat på Arlanda hade jag 45 minuters paus i väntan på tåget till Mehedeby och Elsie var överlycklig över att springa runt och kasta boll på den stora ytan. 

Det blir inte en lugn stund nu när Elsie lärt sig gå.

Nu är det skönt att bara vara hemma och ta det lugnt och ladda upp inför sommarens ridläger som börjar om två veckor. Innan dess ska det hinnas med en sväng till Islandshäst SM i Norrköping där min hingst Örn ska tävlas av Vignir i både femgång och stilpass. Håll tummarna!

Jag och min vackre Örn.

Ännu mer om fölets färger

I inlägget Vilken färg får fölet? skrev jag en del om det här luriga med att gissa vad föl kommer få för färg när de blir stora. Tyvärr är dagens ID-kontrollanter inte alltid så kunniga och mycket hänger på hästägaren men det här med färger kan vara svårt. Här kommer alltså ett inlägg för alla er som är lite mer intresserade av det här med hästfärger än vad "vanligt folk" är.
Några "regler" som kan vara bra att känna till är:
En av föräldrarna MÅSTE ha färgen om fölet ska kunna bli:
-blackt
-skäck
-skimmel

När jag betäckte mitt brunskäcka sto Ida med min musblacka hingst Ess hade jag faktiskt hoppats på att få något annat än svart. Fölet Ás f-12 ärvde varken mammas skäckanlag eller pappas blackanlag men snygg är han förstås ändå. Ás är till salu.

Om en av föräldrarna är skimmel, black eller skäck så är det 50% chans att fölet blir det (om båda är det är det 75% chans). Det är alltså ingen garanti att få en skäck om man betäcker två skäckar med varandra utan 25% av avkommorna föds enfärgade. Blir avkomman enfärgad har anlaget "gått förlorat" och den hästen i sin tur kan inte få skäckföl såvida den inte betäcks med en skäck. En häst kan även ha alla dessa tre färger (bara för att krångla till det) och kan alltså exempelvis vara skimmel född musblackskäck. Den hästen i sin tur kan få avkommor som är skimlar, skäckar och blackar. 

En black häst har alltid ål men en häst med ål är inte alltid black. 

Två svarta hästar kan få en fux som avkomma. Två fuxar kan däremot inte få något annat än en fux. Avelsgården Kirkjubær på Island gjorde det till sin profil att avla enbart fuxar (oftast med bläs) och har hållit sig till det med några få undantag. 

Här är en bild från gården Kirkjubær som jag tagit från hästryggen en gång för flera år sen när jag var på långritt.

Det finns en term som heter homozygot och det står för att hästen har fått med sig anlag av en färg från båda sina föräldrar. Två skäckar kan till exempel få en homozygotskäck som avkomma. Om en häst är homozygot får avkomman ALLTID med sig anlaget. Så de skäckar som har dubbla anlag ger alltid skäckar, de hästar som är cremello (homozygot för isabell) får alltid "gula föl" dvs. isabell, gulsvart eller gulbrun osv.

En skimmel kan födas i vilken färg som helst. Många tror att skimlar alltid föds mörka men det stämmer inte alls. En skimmel kan födas som isabellskäck, brunblack, silversvart osv. osv. Om fölet har minst en förälder som är skimmel (jag menar här avblekbar skimmel) så kan man hålla utkik efter stickelhår som avslöjar om den ärvt anlaget eller ej. Om fölet föds med en ovanligt mättad grundfärg exempelvis kolsvart, mörkfux eller likn. så är det mycket troligt att de blir skimlar då en häst som kommer bli svart oftast föds gråa som en älgkalv. Se exempel på ett föl (Dinus från Hökebo) som föddes svettfux och senare blev skimmel i inlägget: De finaste hästfärgerna!

När fölet Imnir föddes visste vi med en gång att han skulle bli skimmel eftersom hans svarta färg var så oerhört mättad och "kolsvart". Att båda föräldrarna är skimlar gjorde ju dessutom att det var väldigt troligt att det skulle komma en skimmel.

Vissa färger kan ligga "dolt" i andra. Om en fux exempelvis betäcks med en silversvart och avkomman blir fux så kan den mycket väl vara bärare av silveranlaget eftersom silver aldrig syns på fux (och inte heller på isabell eller rödblack). Det är alltså mycket troligt att den hästen i sin tur kan ge en silverfärgad avkomma om den betäcks med en svart eller brun häst exempelvis. 
Här kommer lite exempel på olika färger på föl födda på Hökebo.

Elvis är gulsvartskäck. Mamma är rödskäck och pappa är gulbrun.

Elvis som vuxen. En riktig sagohäst!

Sindy från Hökebo är bleksvart likt sin mor. Att hon har klass 1 föräldrar kan man väl nästan se? Sindy är nu två år och till salu. E: Örn frá Keldudal U: Spyrna frá Strandarhöfdi.

Lilla Sylgja ärvde sin pappas musblacka färg. Mamma är min svartskäck Freisting.

Min rödhåriga lilla Vikingur överraskade oss lite när han kom. Både mamma och pappa är musblackar men han är rödblack. Vikingur är nu ett år och till salu.

Jippie! Jippie! Jippie!

Det kom ett vackert stoföl och dessutom i den superfina färgen silversvart med stora tecken (stjärn och snp.). Mamma Rakel från Hökebo skötte fölningen helt själv och allt har gått jättebra med lilltjejen. Pappa till henne är min hingst Ess från Hökebo och det här är min allra första uppfödning som är efter två "Hökebohästar". Det känns ganska mäktigt att ha kommit såpass långt i min avel och hon är dessutom mitt 40:e föl. Den här tjejen vill jag spara på och se hur hon utvecklas. Hon rör sig redan nu i alla gångarter och ser väldigt ädel och vacker ut exteriört. Jag tror hon ska få heta Líf från Hökebo (uttalas Liv). Jag tycker det är ett jättefint namn och skulle gärna gett det namnet till ett barn (alltså Liv) men Stefan gillar det inte så då passar det ju perfekt att ge det till den fina fölflickan istället. 

När hon var några dagar gammal var det dags för betessläpp.

Är så glad att hon fick så fina tecken.

Rakel vaktar lilla Líf från de andra hästarna.

Vårmys

Jag är ju inget fan av våren i vanliga fall (Våren är överskattad!) men att slippa ångesten över leriga hagar har gjort mig lite mer positivt inställd. Sedan är jag kanske ensam om att tycka att det var jätteskönt att ha vinter länge länge för då slapp jag den bruna, leriga övergången till sommar och grönt. Nu har det svängt ordentligt från vit vinter till grön sommar med bara en kort liten paus i brun vår. Precis så vill jag ha det!
Elsie har ju bara varit utomhus i bärsele (massor) och enstaka tillfällen i vagn men nu kan hon äntligen sitta på gräsmattan och pyssla. Eftersom det gåtränas mest hela tiden är ju gräsmattan en perfekt plats att öva sig på ostadiga små bebisben. 
Själv har jag ibland svårt att njuta av stunden för jag rycker fram kameran var och varannan minut för att dokumentera precis allt. Plötsligt är hon så extremt gullig där hon tar sig fram över gräsmattan med hjälp av gåvagnen att jag bara måste ta fram kameran och en minut senare är hon återigen så gullig när hon vänder sig om och vinkar att jag bara måste ta kort (eller filma). Hon är med andra ord en väldigt väldokumenterad unge. Är det här något som man får dras med även om man skaffar fler barn eller är det mest ett "första barnet fenomen"? Gissar att min dator snart kommer svämma över av bilder. Här kommer ett litet axplock av de senaste.

Nöjd tjej i solen.

Vink, vink! Elsie är ute på promenad.

Ståträning när hela familjen hänger i trädgården.

Gåvagnen är poppis både när man sitter och när man står.

Så här ser det fortfarande ut rätt ofta. Det blir en hel del långa promenader med hundarna för Stefan och Elsie.