Halloween på Hökebo!

Ända sedan jag flyttade till gården har jag haft ett Halloweenläger på höstlovet. Idag drar det 9:e i ordningen igång och jag tar just nu bara några minuters paus i de sista förberedelserna innan allt drar igång för fullt. 10 deltagare varav 4 med egen häst kommer snart fylla gården och bo här fram till söndag. Massa ridning, teori och förhoppningsvis lite spökeri hoppas vi kunna bjuda på och så kommer förstås en massa disk och städning på köpet (bara för oss ledare).

Här kommer lite bilder från tidigare Halloweenläger i väntan på nya.

Galopp i stenbrottet!

Den avslutande kadriljen (se video från i somras HÄR)

Therese hade Venus i flera år men nu är det en egen häst hon kommer ha med sig.

Skritt i skogen så hästarna får hämta andan lite.

Hoppstocken har blivit ett stående inslag på våra läger.

Mer galopp i stenbrottet!

Finaste silverhästen!

Jovisst är jag partisk, men lite kan ni väl hålla med mig ang. Rakel?

Idag hade jag min kompis Jonaz (som fotade: Tjej nummer två!) här och han tog en del bilder på mig när jag red Jonatan och Rakel.

Fina Rakel!

De är båda bara fyra år och reds in i våras. På sommaren vilade de mest men nu är de igångsatta igen och träningen går fort framåt. Förhoppningsvis kommer Rakel bli så pass fin att hon går att visa samtidigt som Ess i vår (alltså på avelsbedömning).

Här kommer några av dagens bilder.

Tölten är hennes favoritgångart.

Här visar hon att hon kan accelerera också!

Vilken tjej va!?

Jonatans galopp är så härlig att man inte kan låta bli att le.

Nu har han lärt sig att trava i form och är lätt och fin i munnen.

Jag har precis börjat lära honom tölt och han verkar ha väldigt lätt för sig.

Silver är mer värt än guld

På islandshästar och några andra raser finns en färggen som kallas silver. Den kan kombineras med de flesta andra färger (silversvart, silverbrunblack, silverbrunskäck etc.) men blir osynlig på fux, isabell och rödblack. I många år har just Silversvart varit den mest eftertraktade färgen i bland annat Sverige och för mig är det lite svårt att förstå den här extrema kärleken till den färgen. Visst är den fin och jag har ju min härliga Rakel som har den färgen men om hästen inte är snygg från början blir den inte snygg med den färgen heller. En vacker häst är ju alltid vacker även om den är en sk. vanlig färg som svart eller fux. Jag tror inte jag överdriver om jag säger att köpare ofta betalar 10-15 tusen extra för en häst bara den har den här unika färgen. Själv är jag en fan av alla färger särskilt om de sitter på vackra hästar men ska erkänna att jag älskar variation. Att titta ut över en flock hästar i många färger är så otroligt vackert!

Rakel (e:Gaukur) är min enda silverhäst. Hon är nu fyra år gammal och utvecklas fint.

En ovanlig syn med tre silverhästar (Silvermusblack + silversvart x 2) var
på uteritt tillsammans här på Hökebo häromdagen.

Visst är en flock vacker när det är stor variation mellan hästarna!

En av mina egna favoritfärger är musblack. Här är det Sirkus 1 år (e: Ess)
som visar upp sin snygga färg.

På andraplats för mig kommer skimmel. Så otroligt snyggt i
alla skiftningar. Här är det Snafs från Hökebo 2 år gammal
som fått sin vackra färg från pappa Örn.

Fast visst förstår jag att ägarna till den här snygga hästen som
heter Silfri får många kommentarer om sin fina häst från folk
de möter. Här är de hos mig och får en lektion.

Höghöjdsträning!

Projektet som pågått i huset det senaste tiden handlar om att få alla vindskivor på plats. Det låter kanske inte så krångligt att få dit några brädor, men som allt annat så är det förstås en massa moment som jag inte visste om. På vårt hus är det dessutom ovanligt breda vindskivor som består av flera plankor av spontat virke som monterats ihop. Förutom att olja och måla i flera omgångar så tog själva monteringen på huset en massa tid. 
Flera gånger fick vi ta ner och ändra lite grand för att de skulle passa bra och att ta de 8 meter långa vinskivorna upp och ner var ganska knepigt. Jag stod på byggställningen och Stefan körde skyliften och jag är väldigt glad över den fördelningen. Visst tyckte jag att jag stod högt upp, men jämfört med Stefan var jag nästan i marknivå. Ena gaveln är nu nästan klar och imorgon kör vi vidare. Det här är det sista utomhusjobbet på huset som måste bli klart innan vintern. När det är klart är det dags att fortsätta med jobben inomhus och det passar ju bra nu när kvällarna blir mörkare.

Dit upp vågade jag aldrig. Korgen gungade
oroväckande tyckte jag så jag häll mig på ställningen.

Utan vindskivor ser huset rätt naket och lite skabbigt ut.

Stefan uppe vid nocken. Bilden är tagen från ställningen där jag stod.
Jag tyckte min plats var alldeles nog så hög!

Nu ser ni att det börjar ta sig. Det lilla farstukvisttaket återstår
fortfarande men de nya vindskivorna gör verkligen mycket
för huset tycker jag. Till höger ser ni ställningen som var min utpost.

Uppfriskande miljöbyte

Det blev tre härliga dagar hos min vän som bor i samhället Os utanför Bergen. Lunch på café, mys med barnen och så har vi förstås pratat hur mycket som helst. Det har varit väldigt skönt att vara ifrån gården, hästarna och jobbet i några dagar för nu är suget efter att rida och pyssla här hemma större än någonsin. Det är otroligt vad lite miljöombyte kan göra för motivationen på hemmaplan. 


Tyvärr missade jag gårdagens avsnitt av Bonde söker fru men jag kanske får tid nån dag att kolla det på nätet. Följer särskilt islandshäst profilen Louise som är hos Per-Ola och precis som alla säsonger hoppas jag på att det blir en massa kärlek hos alla bönderna. Eller blir och blir förresten... allt spelades ju in i somras så bönderna vet ju förstås hur det gått. Det är bara vi tittare som får vara nyfikna ett tag till. Om dom HAR hittat kärleken i sommar vet jag precis vilket jobb det är att smyga med det under hela hösten. Stefan bodde ju till och med här ända från inspelningens start (han flyttade ju aldrig tillbaka till sin lägenhet igen) och det var en himla sjå att gömma bilen, skorna och jackan så fort det väntades besök. Så här i efterhand är det förstås ett roligt minne och det är förstås häftigt att ha vår första tid tillsammans på dvd! Klicka här om du vill läsa fler inlägg från bloggen om Bonde söker fru. Tex inlägget om "När jag var på gruppdejt".

Jag lämnade ett mulet Sverige i måndags och landade sedan i ett soligt (!) Bergen. Det fina vädret höll i sig i flera dagar.

Bergen var verkligen en charmig stad och levde upp verkligen upp till sitt namn där det låg omgivet av höga berg.

Den fina lilla familjen har kvällsmys. En dotter på ett och ett halvt år och en på drygt en och en halv månad.

Den här sötnosen fick jag mysa massor med.

Norge nästa!

Imorgon flyger jag över till grannlandet för att i några dagar hälsa på en av mina vänner som bor där. Hon har nyss fått sitt andra barn och det ska bli så spännande att träffa den nya familjemedlemmen. Den äldre av döttrarna har flera gånger varit och hälsat på med sin mamma här på gården och har även suttit (om än sovandes) på båda mina hingstar. Det ska börjas i tid (som med mina ridande syskonbarn) och det blir säkert ridning även för lillasyster när hon hälsar på på gården.
Det är härligt att det är så lätt att ses även om vi bor i olika länder brukar jag tänka, men så insåg jag att det alltid var jag som fick besök (trots att hon reser med barn) och aldrig jag som hälsade på. Nu är det dock dags och det ska bli jättekul men också nytt eftersom det för ovanlighetens skull inte kommer vara en enda häst utanför fönstret i flera dagar!

Här är min kompis med lilla Alva som bara sov när Ess hälsade. Bilden togs i maj för över ett år sedan och nu finns istället en liten ny knodd i den här storleken hos familjen.

Premiärridning på Ess. Alva sov lugnt vidare (och självklart står mamma och håller i ordentligt med båda händer!)

Mer om min Norgeresa HÄR.

Snart mästare på cupcakes!

Eller jag har i alla fall tagit ett steg i rätt riktning.
I torsdags kväll bjöds jag med av en vän på cupcake-kurs i Stockholm (hos Cupcake Stockholm). Det är tur att jag har pyssliga vänner som kommer på idén för jag visste knappt vad cupcakes var. Vi körde mot Stockholm på eftermiddagen och glömde förstås helt att räkna in köerna i tidsplanen. Middag fick vi snabbt stryka från schemat när vi sakta rullade in mot centrum i oändliga bilköer. När det väl släppte var vi redan sena men två små chokladbitar i min handväska hade dämpat hungern redan och nu var vi mest glada över att ha hittat parkering. Vi sprang iväg i regnet och hittade fram till Cupcake Stockholms lilla söta lokal där de redan kört igång. 
Det var först arrangören som demonstrerade de olika momenten och sedan delade vi upp oss i grupper och körde igång. Vi gjorde smet som spritsades ner i små muffinsformar och ställdes in i ugnen innan vi blandade ihop lite olika toppingar. Att få spritsa ut topping och sedan dekorera de små nygräddade "minimuffinsarna" var nog det roligaste. De hade förstås en mängd olika smaksättningar. Vad sägs om kanderade syrenblommor, dajmkulor och halloncrunch bara för att nämna några. Med oss hem fick vi sedan några fina små lådor med våra egna cupcakes och sedan dess har det fikats ordentligt kan jag lova.  
Min fördom var nog att de små amerikanska bakverken skulle vara torra och tråkiga i smaken, men oj, va fel jag hade. De var saftiga och smarriga med topping som ofta gick åt det mer syrliga hållet. Till kommande kurser här på gården hoppas jag kunna bjuda på en massa cupcakes för det blir ju så mycket roligare fika då!

Mysigt pyssel när de skulle dekoreras klart. Jag satsade
mycket på kombinationen choklad och hallon!

Choklad, halloncrunch, apelsinrippel och kanderade syrenblommor!

Ju fler desto bättre!

Igår gick flyget redan klockan åtta till Jönköping och Elmia Lantbruk (kort om dagen här och här) där jag skulle föreläsa. Hade fått info om att det var lite gymnasieungdomar som skulle lyssna så det blev förstås en liten överraskning när det visade sig vara en fullsatt sal med runt 1000 (!) deltagare. Två föreläsare hade ett kort framförande var innan det var min tur och sedan var det bara att köra. Jag är inte en sån som gillade att framföra saker muntligt inför klassen (läspade bland annat rätt duktigt innan jag hamnade hos talpedagog i mellanstadiet) och min största skräck i livet är att tvingas upp på en scen och framföra en låt inför folk. Huh! Blir alltid lika förvånad när jag kollar på Idol och deltagarna pratar om drömmen att få sjunga inför folk eftersom det för mig skulle vara en ren mardröm. 

Att inspirera till entreprenörskap, så små tankefrön hos åhörarna och förhoppningsvis även göra det på ett så lättsamt sätt att 45 minuter går fort är däremot bland det roligaste jag vet. Längden på föredraget och innehållet får förstås anpassats beroende på vilka jag pratar till (senast var det 3 timmar), men oavsett vilka de är så älskar jag det. Det knasigaste är att jag tycker att det oftast är som i talesättet: Ju fler desto bättre!

Mitt första framförande var när jag fick Anders Walls stipendium 2008 och höll mitt tacktal. När jag nästan var klar gick brandlarmet (fast jag visste inte att det var just brandlarmet som tjöt). Jag skojade om att det nog var en signal att jag pratat lite för länge och avslutade sedan lite raskt och fick mina applåder innan lokalen långsamt utrymdes. Tur att det faktiskt inte var någon eldsvåda för någon panik i lokalen var det knappast. Snacka om en minnesvärd kväll. Allt om det kan ni läsa och se mer av i inlägget: När jag mötte Kungen!
Den kvällen för tre år sedan skakade jag hand med Jordbruksministern och igår sågs vi igen och han satt bredvid mig när vi käkade lunch tillsammans med lite annat "fint folk". 
När jag sedan hade lite ledig tid innan flyget gick hem kollade jag in den stora Lantbruksmässan och stötte även på Bonden Per-Olov från Bonde söker fru. Jag var förstås tvungen att hälsa och vi hade ett trevligt prat, men han avslöjade inget om hur kärleksjakten gått... Jag får fortsätta följa programmet med spänning!

Stor publik fick inte ens plats på en bild när jag skulle fota från scenen (innan det var min tur).

Efter föreläsningen stötte jag ihop med bonden Per-Olov
och var förstås tvungen och hälsa och luska lite i hur det gått.

Yngsta mässdeltagarna var trötta efter dagen och slumrade sött.

De största tjurarna var väldigt respektingivande!

Kvällen innan Elmia dagen var det "Cupcake-bakar-kurs" i Stockholm, men det får jag berätta om i nästa inlägg.

Julia, Jónatan, Elvis och... cupcakes!

Visst tar jag det lite lugnare än vanligt och stora delar av dagen spenderas med benen i högläge, men nu är jag tillbaka på jobbet igen. Julia är i Sverige i ett par dagar och det är härligt att få uppdatera henne med allt som hänt på hästfronten. Igår tog vi ut Elvis på en liten ridtur och efter ett par hundra meter kopplades han lös från Hugur och jag red själv. Han var otroligt lugn och snäll och vi både travade och galopperade en bit. Elvis ska bara ridas i några veckor till och sen få vila i vinter för att sättas igång igen nästa vår. Storebror Jonatan (båda är efter Faldur) ska däremot tränas vidare och honom red jag häromdagen ut på sin första runda helt själv. Som med allt annat var det förstås inga problem för Jonatan och snart ska träningen av tölten börja på honom. 

Ikväll ska jag iväg på något nytt för en kompis har bjudit med mig på "Cup-cake kurs". Jag gillar ju att baka (Bullfest, bullfest hela dan) och det här ska bli jätteskoj att lära sig. Imorgon bitti blir det sedan flyg till Jönköping för att vara med och föreläsa på Elmia Lantbruks mässan. Jag och ett par andra ska med våra föreläsningar försöka inspirera till entreprenörsköp och särskilt till landsbygdsföretagande.

Cupcakes är ju så otroligt gulliga!

Tänk att Elvis är så duktig redan!

Jónatan på sin första uteritt utan annat hästsällskap.
Solig och härlig höst när den är som bäst!

Julia gosade med alla fölen och Mist fick en puss.

Dimma

Det har precis börjat klarna men i morse låg dimman verkligen tjock och tät runt huset. Luften är kall och höstig och allt är så fint och färgglatt nu.

Jag försöker ta det lugnt med mina ben och gör de ordinerade promenaderna, men är glad att min mamma är här och hälsar på i helgen för det blir rätt långtråkigt att behöva vila så mycket. Idag har de tjockt och hårt lindande benen fått komma ut och bandaget har bytts mot lårhöga stödstrumpor. Underbart befriande och luftigt i jämförelse. 

Stefan är tillsammans med sina föräldrar och syskon i sin sommarstuga utanför Hedemora och snickrar på det nya huset de bygger där. Jag valde att stanna hemma eftersom jag ju inte skulle kunna bidra med särskilt mycket i bygget när jag är konvalescent. 

Stona med fölen finns i hagen nära huset och där var
marken täckt av frost och dimma i morse.

Dags för operation!

Det var väl bara en tidsfråga innan jag skulle drabbas med tanke på den höga ärftligheten, men jag känner mig ändå alldeles för ung för att lida av åderbråck. Det började redan för några år sedan men då syntes det knappt och framförallt märktes det inte. Nu har det snabbt blivit sämre (främst det senaste året) och så fort benet inte är i högläge så spänner det ordentligt i det. Jag kollade upp det för en månad sedan och fick då även konstaterat att det var nästan lika mycket i det andra benet även om det inte gick att se på utsidan. Jäklar va jag kände mig defekt och ledsen efter det besöket. Åderbråck är ju inte direkt något man snackar om på fikarasten så jag kände mig som den enda som drabbats i min ålder. Jag har bara associerat det med mormor och andra gamlingar och jag kände mig verkligen besviken på min kropp som svek mig.
Jag fick också en chock när jag fick reda på hur mycket det kostar att operera (det måste i stort sett bli bensår innan det bekostas av landstinget). Idag är det dock äntligen dags och jag som aldrig blivit opererad förut är lite nervös.

Jag hoppas att jag från och med nu inte ska behöva dölja ena benet bakom det andra så fort en kamera åker fram. Det är så intränat att det sker helt omedvetet. 
Det senaste året har jag haft stödstrumpor på mig så ofta jag kan för i mitt jobb när jag måste stå mycket är det annars rätt jobbigt med värken i benen hela tiden. Det är tur att de kommit fina randiga stödstrumpor! 

Mina favoritstödstrumpor. De kommer jag fortsätta använda för att försöka hålla benen friska. Vill du köpa egna finns de hos de flesta hälsokostbutiker men även på nätet hos Phane

Jag älskar strumpbyxor eftersom jag då kan ha stödstrumpor under och inte behöver oroa mig för att blotta mina ben (här är jag och föreläser i Sävsjö).

Min intränade "dölja vänsterbenet pose" på Kristallengalan.

Äntligen Skyr till Sverige!

Alla om någon gång besökt Island har säkert smakat Skýr. Det är som en riktigt tjock yogurt men är egentligen en färskost (kvarg) men smakar inte alls som kesella. Det är knappt något fett men massor av protein och mättar finfint som frukost eller mellanmål. Nu kommer de äntligen börja säljas i Sverige och jag slipper packa handbagaget fullt med Skýr vid mina resor till Island. Det är det nog fler som gjort och jag har även hört om de som fått Skýr skickat till sig från isländska vänner. Det är med andra ord lätt att få "Skýr cravings" när man en gång smakat.

Redan i mitten på november kommer Skýr börja säljas i Sverge och det ser jag verkligen fram emot. Dessutom kan man på Islandsbloggen läsa att:

"En provsmakning av skyr äger rum i Stockholm tisdagen den 18 oktober 17.30-19.30 på So Stockholm, Jussi Björlings allé 5, vid Kungsträdgården. På plats finns även Islands färska Sverigeambassadör, Gunnar Gunnarsson, och efterjobbethäng med isländsk prägel utlovas.

Om du vill gå på provsmakningen mejlar du gustav.holmstrom@grayling.com."

Nu hoppas jag bara de smakar lika gott som de på Island!

Roligaste kommentaren hörde jag från vännen som var här och fikade idag. När han på sitt jobb läst nyheten på sin mobil och glatt utbrustit: "Skýr kommer till Sverige!" fick han frågan: - Vilka är de? Något band eller?