Dags för operation!

Det var väl bara en tidsfråga innan jag skulle drabbas med tanke på den höga ärftligheten, men jag känner mig ändå alldeles för ung för att lida av åderbråck. Det började redan för några år sedan men då syntes det knappt och framförallt märktes det inte. Nu har det snabbt blivit sämre (främst det senaste året) och så fort benet inte är i högläge så spänner det ordentligt i det. Jag kollade upp det för en månad sedan och fick då även konstaterat att det var nästan lika mycket i det andra benet även om det inte gick att se på utsidan. Jäklar va jag kände mig defekt och ledsen efter det besöket. Åderbråck är ju inte direkt något man snackar om på fikarasten så jag kände mig som den enda som drabbats i min ålder. Jag har bara associerat det med mormor och andra gamlingar och jag kände mig verkligen besviken på min kropp som svek mig.
Jag fick också en chock när jag fick reda på hur mycket det kostar att operera (det måste i stort sett bli bensår innan det bekostas av landstinget). Idag är det dock äntligen dags och jag som aldrig blivit opererad förut är lite nervös.

Jag hoppas att jag från och med nu inte ska behöva dölja ena benet bakom det andra så fort en kamera åker fram. Det är så intränat att det sker helt omedvetet. 
Det senaste året har jag haft stödstrumpor på mig så ofta jag kan för i mitt jobb när jag måste stå mycket är det annars rätt jobbigt med värken i benen hela tiden. Det är tur att de kommit fina randiga stödstrumpor! 

Mina favoritstödstrumpor. De kommer jag fortsätta använda för att försöka hålla benen friska. Vill du köpa egna finns de hos de flesta hälsokostbutiker men även på nätet hos Phane

Jag älskar strumpbyxor eftersom jag då kan ha stödstrumpor under och inte behöver oroa mig för att blotta mina ben (här är jag och föreläser i Sävsjö).

Min intränade "dölja vänsterbenet pose" på Kristallengalan.