Höghöjdsträning!

Projektet som pågått i huset det senaste tiden handlar om att få alla vindskivor på plats. Det låter kanske inte så krångligt att få dit några brädor, men som allt annat så är det förstås en massa moment som jag inte visste om. På vårt hus är det dessutom ovanligt breda vindskivor som består av flera plankor av spontat virke som monterats ihop. Förutom att olja och måla i flera omgångar så tog själva monteringen på huset en massa tid. 
Flera gånger fick vi ta ner och ändra lite grand för att de skulle passa bra och att ta de 8 meter långa vinskivorna upp och ner var ganska knepigt. Jag stod på byggställningen och Stefan körde skyliften och jag är väldigt glad över den fördelningen. Visst tyckte jag att jag stod högt upp, men jämfört med Stefan var jag nästan i marknivå. Ena gaveln är nu nästan klar och imorgon kör vi vidare. Det här är det sista utomhusjobbet på huset som måste bli klart innan vintern. När det är klart är det dags att fortsätta med jobben inomhus och det passar ju bra nu när kvällarna blir mörkare.

Dit upp vågade jag aldrig. Korgen gungade
oroväckande tyckte jag så jag häll mig på ställningen.

Utan vindskivor ser huset rätt naket och lite skabbigt ut.

Stefan uppe vid nocken. Bilden är tagen från ställningen där jag stod.
Jag tyckte min plats var alldeles nog så hög!

Nu ser ni att det börjar ta sig. Det lilla farstukvisttaket återstår
fortfarande men de nya vindskivorna gör verkligen mycket
för huset tycker jag. Till höger ser ni ställningen som var min utpost.