6 bästa ridbilderna!

Att välja mina favoriter bland hästbilder blir för svårt så jag begränsar mig till bara ridbilder denna gång. Favoriterna bland fölbilder, hingstar och flocken kommer en annan gång. 

Jag och Stefan på ridtur under vår semester på Irland.

Att bada med häst är härligt!

Min hingst Örn och jag.

Två tjejer som jobbat här på varsin sida om mig.

Jag och ett gäng kompisar red på en underbar långtur i flera dagar på Österlen.

Min allra första häst Hugur och jag. Han är nu 20 år gammal och här är vi på en härlig flerdagarstur på Fårö. Glad ryttare va!

Underbara september!

Alla längtar jämt till sommaren, men jag tycker att årets bästa månad är september. Inte bara för att jag är född då utan mest för att luften är så klar och allt blir så vackert. Nu finns det varken bitande bromsar eller mängder av mygg (i alla fall inte här) och hästarna är så lugna och harmoniska. Sommaren är så full av jobb med ridläger och kurser, hästarna bråkas eftersom hormonerna flödar och brunsterna avlöser varandra, antingen klagar folk på att det är för varmt eller för kallt. September å andra sidan är alldeles lagom!

Kalla nätter med miljoner stjärnor, färgglada träd runt hela gården och tack vare härliga september så finns det en perfekt anledning att samla alla vännerna på en födelsedagsfest!

En brasa värmer fint när solen gått ner

Lugnet har lagt sig över gården

Nu är säsongens sista helgkurs slut och gården känns som vanligt rätt tom och tyst när alla packat ihop och åkt hem. Jag har inte ork att åka bort till huset och fixa så det blir lite pyssel i stallet och med hästarna istället. 

Ikväll känns det lagom att bara soffhänga och ha det lugnt

Ikväll blir det i alla fall middag med Stefan och han kommer nog vara lika trött som jag för han har jobbat i huset hela helgen. Hösten kommer vara lite lugnare för mig med vissa fullspäckade dagar men många lugna också. Då ska jag verkligen spendera tid i nya huset och det jag inte kan får jag lära mig vad det gäller husrenovering. 

Innan årsskiftet måste värmesystemet in och det ska borras för bergvärme, dras in ett vattenburet system och läggas golvvärme i kök och badrum. Mycket kan vi förstås inte göra själva men det är oftast en hel del runt omkring varje projekt som ska förberedas och fixas. Jag måste till exempel måla vidare i källaren där alla rördragningar ska göras. Tack till alla som tipsat om olika lösningar för källargolvet i inlägget måla, måla, måla. Vi funderar fortfarande på hur vi ska göra men än är det många tak och väggar som ska målas så det är inte så bråttom med just golvet. 

Apropå golv så funderar vi på att lägga linoleum golv i köket i ett rutigt mönster. Inte svart/vit för det känns för skarpt men i något varmare och mildare färger tror jag det skulle vara jättesnyggt och framförallt slittåligt. Är det någon som har erfarenhet av den typen av golv?

Kanske ett köksgolv i den här stilen skulle passa?

Här har jag samlat lite andra inlägg om vår renovering:

• Favoritplatserna i huset
• Måla, måla, måla
• Framtidsdrömmar
• Skenet bedrar
• Finaste kaminen
• Stolta husägare!
• Nu startar bloggen

Tips till alla islandshästfrälsta!

Den 18 september kommer vi anordna en vägtölt här på gården med tävling i klasserna: tölt, trav och galopp. Vi är duktiga på att dela ut fina priser till de bäst placerade men framförallt vill vi att det ska bli en härlig dag både för de som tävlar och för alla som bara kommer för att titta. Det ska förstås fikas hembakat, pratas häst och så kan man passa på att shoppa också. Vi kommer nämligen helt sluta med webbshop på gården så allt ska bort till superpriser.Sprid gärna ordet till alla som kan tänkas vara sugna och hör av er via min hemsida Frostimport

Lite av sortimentet i ridshopen. Foto: Ingela Bjurenborg

En kock på gården!

Denna helg är det ridkurs på gården med åtta deltagare. Just nu står kocken David i mitt kök och tillreder en fyra rätters middag till ett hungrigt gäng som sitter med varsin fördrink och väntar spänt på att se vad som ska serveras. Kursen fortsätter sedan imorgon och vi hoppas på uppehåll så att den långa utritten blir lyckad. Idag har deltagarna både ridit lektion  på ridbanan  på förmiddagen och ridit ut i mer än en timme på eftermiddagen. Många som inte rider i vanliga fall kommer nog ha lite träningsvärk när dom vaknar imorgon.

Kocken David. Foto: Linus Höök

Mina 5 bästa hundbilder

Jag må vara en hästtjej in i märgen men jag är faktiskt också nästan lika galen i hundar som i hästar. Hos familjen Höök/Blomquist bor just nu den sjuåriga hunden Mimmi (schäfer/pudel korsning) och vår glada unghund Selma (labradoodle) som är 10 månader. Här kommer mina favoriter bland alla hundra hundbilder som tagits.

Viska (min pappas Labradoodle) och hennes kompis Skorpan. Foto: Elenore Larsson

Saskia (min systers Grand Danois), Selma och Viska på Österlen. Foto: Thilde

Lovisa och Saskia på Österlen. Foto: Thilde

Selma 12 veckor gammal på besök hos en kompis i Varberg. Foto: Stefan

Dom ser lite galna ut men visst är det en snygg symmetri! Foto: Thilde

Storshopping på Ikea

En av mina bästa vänner har precis flyttat och idag har jag fått låna Stefans nya skåpbil och snurrat runt i stan. Först har allt packats i den gamla lägenheten och varenda centimeter fylldes i bilens skåp. Kvar stod en enda ynka stol som får åka med i ett annat lass någon gång.
När allt var flyttat och det äntligen stod lite blommor i fönsterna på den nya lägenheten så bar det av till Ikea. Det var soffa, täcken, tvättkorg, tallrikar och annat som skulle inhandlas och även om jag absolut inte skulle ha något så hamnade mitt kvitto på flera hundra ändå. Det blev ett härligt nytt påslakan, nya kuddar till kökssoffan och turkosa skärbrädor (eftersom turkost är så otroligt snyggt att jag inte kunde låta bli).

Det var härligt att få vara med och fundera kring hur allt ska vara i den nya fina lägenheten och jag önskar såååå att jag kunde vara i det stadiet redan nu med huset. Tänk att få välja ut kuddar till soffan eller nya kastruller istället för att ta in offerter på bergvärmeborrning och rördragningar. Den dagen kommer förstås för oss när det är dags den "roliga" shoppingen och den som väntar på något gott....

Hästhandlaren Höök

Det klingar kanske inte så förtroendeingivande att presentera sig som hästhandlare. Jag är just nu främst hästbonde, ridinstruktör och hästuppfödare. Det är dock bara något år sedan som jag var främst hästhandlare och hade varit det i nästan nio år.

Jag på en av träningshästarna på Island.

Mitt jobb på Island var framförallt att träna unga hästar tills de blev så bra att de kunde säljas. Målet var sedan att se till att de fick bra hem och när jag lyckades var just det bland det roligaste med jobbet.  Det blev på något sätt ett mått på att man gjort ett bra jobb och det blev också den bekräftelse jag behövde för att känna att det var värt allt slit. När det var glest med köpare på gården började jag därför själv lägga ut annonser. Det här var långt innan digitalkamera och bredband (japp jag är sååå gammal). Jag fotade hästarna med vanlig kamera, skickade filmen på framkallning, åkte till biblioteket med bilderna och scannade in dom och satte mig sedan med gårdens långsamma internet och lade ut annonser. Efter ett tag började folk höra av sig till mig med önskemål på hästar eftersom dom såg att jag hade så mycket till salu.

Jag valde sedan att filma gårdens och granngårdarnas bästa hästar och återvände till Sverige där jag startade upp mitt företag Frostimport. Med hjälp av foton och video annonserade och sålde jag sedan hästar på löpande band. Ganska snart blev jag Sveriges största förmedlare av hästar med ett snitt på runt 100 förmedlade hästar per år. Fast ärligt talat var konkurrensen inte speciellt hård eftersom ingen orkade hålla på med bara försäljning på heltid så som jag gjorde.

Hästarna flögs hit varje månad från Island

Till en början fick jag låna lite mark utanför Uppsala men i takt med att jag sålde fler och fler hästar och hela tiden investerade min vinst i egna hästar så växte min lilla flock. Snart insåg jag att jag började växa ur hagen jag lånat jag började tröttna på att ha sadelkammare och foderkammare i bakluckan på min bil. Tänkte återkomma en annan dag med hur det kom sig att jag blev gårdsägare för drygt sju år sedan.

Hur allt började? Läs här om När jag valde att bli bonde

Kattföljetong

Varannan dag har Mats fått åka i knät på mig till veterinären där han varit sövd medan svansen setts över. Idag var det så dags för mig att lägga om bandaget själv. Stefan fick vara ansvarig för att hålla honom still och trots att han tycker det är hemskt jobbigt att se sin lilla katt skadad så klarade han av det väldigt bra. Såren läker faktiskt riktigt bra och jag har börjat hoppas på att han ska få fortsätta vara katten Mats istället för Mats svanslös. Än är det lite för tidigt att vara säker men eftersom känseln kommit tillbaka i den skadade halvan så måste något vara på väg åt rätt håll i alla fall. 

Det som är jobbigast är att varje dag möta den glada spinnande kattungen och sedan behöva tvinga i honom penicillin i munnen och idag också lägga om den onda svansen. Jag hoppas han förlåter mig för allt ont och fortsätter vara så där superkelig och glad för alltid.

Mats leker med en sten

Om ni undrar varför han heter Mats så är det för att Stefan alltid önskat sig en katt som heter just Mats. Därför kändes det självklart att en av brorsorna skulle få heta just det.

Nalle som är Mats bror är duktig på att hålla honom på gott humör

7 bilder att bli glad av

Ibland är bilder riktigt bra glädjespridare och jag har några favoriter som får mig att le varje gång jag ser dem. 

Finns det något vackrare? Min syster Lovisa gifte sig i Augusti

Peruken skickades runt på en midsommarfest och stannade till slut på Viska (min pappas hund) som visade sig klä riktigt snyggt i långt hår.

Wow, jag blir lika lycklig varje gång jag ser vårt nya hus!

Stefans kamerasmil. Det blev en rad plåtningar till olika tidningar i samband med Bonde söker fru och Stefan utvecklade en alldeles speciellt "fotomin" som får mig att le varje gång.

Min syster Lovisa tillsammans med Rita som är min äldsta systers dotter. En bild från i somras som kommer värma många vinterkvällar!

Selma har en förkärlek för nappar och eftersom hon är så toksöt med napp så får hon hållas.

När min äldre syster gifte sig ordnade jag möhippa. Den blev ärligt talat inte den bästa men som tur var avslutades kvällen i Öregrund och där blev mysfaktorn hög.

Jag räcker inte till!

Idag har varit en sån där jätte lång arbetsdag med mycket olika kunder på gården (ridlektion, hästköpare, praktikanter och några till). När allt var färdigt så var det de vanliga sysslorna kvar och när jag väl kom in för att äta middag närmade sig klockan nio. Jag skulle vilja hinna till huset varje dag och pyssla, inte bara få lägesrapport från Stefan som kommer därifrån. Sen skulle jag vilja:

-träffa familjen mer
-rida min unghingst mer
-vara pigg och utvilad för att orka med relationen mer
-städa mer
-uppdatera jobbhemsidan mer
-svara på mail mer
Och förstås en massa annat!

Och hur jag än gör är det lätt att jag såna här dagar känner mig lite otillräcklig. Jag vet att jag inte ska tänka att det finns så många borden och måsten men det är svårt att låta bli.
Jag tror att ni är många som känner så ibland.

Nu är det dags för en dusch och lite lugn och ro så kommer säkert orken vara på topp igen imorgon. Då kommer den pigga och glada jag tillbaka igen så oroa er inte.

När jag mötte kungen!

Det börjar bli dags att nominera folk för nästa års Anders Wall stipendium för Landsbygdsutveckling. Jag fick just det stipendiet för ett par år sedan och jag måste säga att det är bland det häftigaste jag varit med om.Jag tänkte ta det från början.

En dag var jag ute på en ridtur när min mobil ringde. Det var en man som först bad mig att sitta ner, och sedan när han hörde att jag satt på en häst bad han mig att inte ramla av. Sedan meddelade han att jag hade valts ut som mottagare av Anders Walls landsbygdsstipendium vilket var något jag aldrig hade hört talas om. I nästa mening berättade han att det skulle delas ut av Kungen och oavsett vad jag tänkt och tyckt om kungahuset så blev jag helt till mig. Tänk att få träffa självaste Kungen!

Det var inte många veckor kvar till själva stipendieutdelningen och jag fick snabbt ringa runt för att låna en klänning och så frågade jag brorsan om han inte ville vara min kavaljer. Tillsammans stack vi sedan till Stockholm iklädda långklänning och frack. 

Jag och brorsan på hotellrummet precis innan vi åkte till Blå hallen

Väl där följde en ceremoni med några olika utmärkelser och jag stod bredvid framstående forskare och andra otroligt duktiga människor på en "scen" och var darrig i knäna. Kungen gick fram till var och en och skakade hand och gratulerade. Väl framme vid mig tog han min hand och så drog han mig till sig och viskade: "-Jag hörde dig på radio i morse, bra jobbat och grattis". Jag som hade förberett mitt tack i flera dagar glömde allt och minns knappt vad jag hasplade ur mig men jag log definitivt mest av alla. 

Direkt efter att jag mottagit plakatet från kungen

Sedan följde en riktigt fin middag i Gyllene salen och jag märkte att det hade varit helt onödigt att vara nervös över att inte sitta vid samma bord som brorsan, alla var supertrevliga!

Sedan följde kaffe och folk minglade lite. Anders presenterade mig för en massa folk och jag fick skaka hand med jordbruksministern och många andra. 

När alla sedan satte sig var det fri bordsplacering. Jag märkte att det fanns en massa lediga platser vid kungens bord och tänkte att jag måste ta chansen för den kommer nog inte tillbaka. Jag gick fram till bordet, knackade landshövdingen på axeln och frågade om det var upptagna platser eller om folk helt enkelt inte hade vågat sätta sig vid kungens bord. Han bad mig genast att slå mig ner och jag vinkade dit brorsan. Sedan följde några mitt livs nervösaste minuter när jag och brorsan pratade med kungen och de andra. Anders Wall kom också och slog sig ner och det kändes tryggt att ha någon mer man kände vid bordet. Plötsligt kommer drottningen och Anders reser sig upp och säger att han måste presentera mig för drottningen. Jag får skaka hennes hand och hon gratulerar till stipendiet. 

Då är brorsan snabbtänkt och frågar om han inte kan få ta en bild. Jovisst säger kungen och jag ber Anders vara med också.  
Den bilden är jag överlycklig att han tog!

Kungen, jag, drottningen och Anders Wall

Det egentliga stipendiet med pengar delades sedan ut på Anders födelsedag i mars.

Jag och Anders Wall när jag mottog det egentliga stipendiet

Jag minns det som en helt underbar kväll fylld med inspirerande människor. Vad jag minns allra mest dock är att mitt i mitt tacktal så gick brandalarmet. Jag avslutade lite snabbt och sedan fick hela lokalen evakueras. Det visade sig vara någon i lokalen bredvid som hade rostat bröd lite för hårt. Gissa om den personen kände sig skyldig sen när de fick se vilket pådrag det blev.

Många hundra personer fick evakueras innan beskedet kom att det inte var någon brand