På Island är det vår...

På Island möts man av ett leende
när man ska gå över gatan.

I alla fall jämfört med den vinter som jag lämnade i fredags. Här behöver man ingen mössa och knappt någon halsduk och genast infinner sig vårkänslorna. Dagarna hittills har jag spenderat i Reykjavik och först på eftermiddagen idag åkte jag österut till landet i området kring Hvolsvöllur som var mitt gamla hem för snart tio år sedan. Imorgon ska jag ut till stallet en sväng och jag måste erkänna att jag börjar få lite hästabstinens efter tre dagar helt utan hästkontakt. Kanske snubblar jag över någon häst att ta med mig hem.

Reykjavik har en del riktigt udda gamla hus.

Bussresan österut var självklart kantad av vackra fjäll.

Nu bär det av

Idag går flyget till Island och jag är tillbaka först på onsdag eftermiddag. Håll tummarna för att jag inte låser bort eller förfryser fingrarna. Ska försöka komma åt internet och kameran har jag med mig så med lite tur kommer det lite uppdateringar från resan inom kort. 

Lämnar en gård med en meter snö och -18 och reser till 10 m/sekund, regn och +2 grader. Inte riktigt vad man kan kalla solsemester, men åh! vad jag längtar. Ska bli så härligt att få träffa alla och uppdatera sig kring allt som hänt. Självklart tar jag med dator och massor av bilder så dom kan se vad som hänt de senaste åren. Mest av allt är det förstås hästbilder som ni säkert redan räknat ut. Hoppas ni får en härlig helg!

Hagarna är snötäckta och vackra.

Idag blir det flyga av. Ska ladda min ipod med radio
så jag kan lyssna på dokumentärer på vägen över.

Hejdå Håkan...

Att ha djur är att ta en risk har min mamma alltid sagt. Det har förstås funnits otröstliga stunder som då min katt fick vingelsjuka och då min häst blev påkörd.

I förhållande till mängden djur som funnits i mitt liv har jag haft en enorm tur, men jag har inte blivit helt skonad från förluster. Igår hände det igen och Håkan fick somna in. Han hade varit hos sin fodervärd och på grund av en olycklig snubbling i hagen fick han en fraktur som inte gick att operera. Veterinären tyckte inte att det fanns något hopp om att han skulle bli återställd. Att försöka hade varit själviskt då han hade väldigt ont.

Den nya vännen Håkan fick alltså inte vara min mer än några månader. Trots han korta tid på gården blev han snabbt en favorit och han kommer vara saknad av många!

Håkan var med på Halloweenlägret och blev såklart en favorit.

Tack Håkan för att jag fick lära känna dig!

Den (näst) bästa sommaren

Hittade bilder från sommaren 2005 då Karen från Island jobbade här. Sedan dess är vi vänner och hon har hälsat på flera gånger här på gården.

Karen kunde ingen svenska när hon kom hit för att jobba, men efter en sommar med ridläger (där barnen var för blyga för att prata engelska) så var hon riktigt bra på att både förstå och göra sig förstådd. För mig innebar det att jag plötsligt såg på mitt eget språk på ett nytt sätt och kunde skratta åt hur roligt ordet "jordgubbe" lät och särskilt när hon sade det. 

Nu känner jag att min isländska blivit lite rostig och det blir säkert hon som får sig några goda skratt åt min brytning.

Hingsten Gaukur hade massor av ston den sommaren.
Hingsthagen ligger en bit bort så han fick snällt
lära sig att springa bredvid cykeln så att det
gick fortare att ta in honom på kvällarna.

Under sommaren hon jobbade här hade jag hingststation, ridläger och hästar på försäljning så schemat var fullspäckat, men samtidigt väldigt roligt. Efter sommaren 2009 då jag träffade Stefan är sommaren 2005 den absolut bästa sedan jag flyttade till gården. Här kommer ett axplock med bilder från Karens kamera. 

En av Karens favoriter var den härliga tölthästen Bassi.

Jag gjorde en katastrofal insats med Glaeda på en avelsvisning.
Som helhet är visningen ett kul minne då vi bodde i min
hästtransport i några dagar och lyssnade väldigt mycket på Cranberries.

Löshoppning med Ófeigur var alltid kul för
alla och det tyckte nog han också. Läs mer
om underbara vännen Ófeigur i inlägget: En riktig vän!

Mina arbetskläder har inte förändrats mycket
sedan den sommaren. Att hålla lektioner på ridläger
är rätt varmt fortfarande.

Jag och Karen i Öregrund under en av hennes semestrar i Sverige.

Jag ska till Island (igen)

Gården Bakkakot som jag jobbade på under mina år på Island.

Sedan jag var 14 och åkte till Island för att jobba (läs mer här) har det aldrig gått så länge som 2 1/2 år mellan mina besök. Under flera år när jag jobbade mest med import och försäljning (Varför heter det Frostimport?) åkte jag varannan månad för att filma och provrida hästar. För ganska exakt 2 1/2 år sedan slutade jag med förmedlingen av hästar från Island och sedan dess har jag inte heller åkt dit på besök. 

Ett av fölen på gården Bakkakot som jag fotade
för försäljning. Deras vinterpäls är till och med ännu
lurvigare än våra föls tjocka päls.

Det är lätt att fylla sin tid med en massa måsten och helt enkelt tro att det inte finns några dagar över till en Islandsresa. Därför gjorde jag helt enkelt så nu att jag bokade in en kort resa på 5 dagar och så får det bara gå helt enkelt. Ska bli underbart att träffa alla jag saknat. 

Ska först till Reykjavik och hälsa på Karen som jobbade här sommaren 2005 och har sedan dess blivit en vän. Sedan åker jag österut och hälsar på några i familjen där jag tidigare jobbade. Kanske ska jag provrida någon häst bara av gammal vana men huvudsyftet är inte jobb denna gång. Ska bli härligt att få träffa alla nya barn som kommit till i den stora familjen sedan jag var där sist, få uppleva isländskt blåsigt väder när det är som värst och dricka en massa kaffe förstås.

En bild från en av hagarna en Januarimorgon på Island.

En liten del av flocken på gården.

En häst till salu

Mitt härliga avelssto har nu gett mig flera fina ston och om rätt hem dyker upp så ska hon säljas så att hästantalet inte blir för stort på gården. 

Tinna (f-97) är nog min
absolut snällaste häst!

Tinna är lugn, trygg och stabil och fungerar med alla hästar i alla lägen. Hon har gett mig 5 föl (alla är ston) och är nu dräktig med min hingst Örn. Jag har gott om bilder på hennes tidigare avkommor som jag kan maila vid intresse. 

Hon är bland annat mamma till min Rakel.

En av Tinnas fina döttrar.

Tinna är inriden på Island, men är inte riden mer än några gånger sedan import feb 2005. Vill man ha henne till ridning så får nog delar av inridningen göras om. Hon är mycket snäll och trygg men kom aldrig speciellt långt i utbildningen på Island (reds rakt fram med sällskap utan problem och töltar gärna). Hon är fullt frisk, eksemfri, bra hovar och mycket lätt att få dräktig. 

Tinnas dotter Snekkja fick både bläs och blå   
ögon. Här är en bild från när hon reds in. 

Tinna är e: Kjarval frá Sauðárkróki (hederspremie för avkommor) och från sin mamma har hon fått ett splashanlag som resulterat i att nästan alla avkommor fått tecken varav en även blev glosögd (Snekkja från Hökebo). 
Alla föl har haft otroligt nära till tölt, fin hållning och kanonbra lynne.

     Örn är pappa till fölet i      
  magen. Kanske kommer   
  något i stil med hans   
  son Snafs (se bild här)

Pris för Tinna 39 000 inkl. moms och det är förstås inkl. fölet i  magen. Hon beräknas föla i början på Maj. Det är bara att maila eller ringa om ni har några frågor.

Häftiga hundar!

Min familj är rätt hundtokig och räknar man totala antalet hundar just nu är det 7 stycken varav två är mina. Labradoodles har jag redan hunnit skriva en hel del av och i inlägget "Familjen Labradoodle" kan ni se att jag inte är den enda som fastnat för just dem. Som kontrast till denna grupp Labradoodles står min yngre systers hund Saskia. En Grand Danois är verkligen något annat och när de hälsade på i ett par dagar här på gården kunde jag inte låta bli att förundras över hennes storlek i stort sett varje dag. Mina hundar kan ganska ledigt promenera under hennes mage och ibland känns hon mer som en mindre häst än en hund när hon spatserar omkring. 

Saskia verkar rätt stolt över sina jätteläppar.

Från att ha haft absolut noll erfarenhet av rasen har jag nu en otroligt positiv bild av dom helt och hållet baserat på Saskia. Så cool, så snygg och så godhjärtad. Tur också för syrran och hennes man att hon går fint i koppel för skulle hon vilja åt ett annat håll har man nog inte mycket att sätta emot. Hon kommer dessutom bli ÄNNU kraftigare framöver med tanke på att hon bara är unghund i dagsläget. Imponerande!

Sickan (brorsans hund), Saskia (syrrans hund) och Mimmi.

En annan hund i familjen som skiljer sig rätt mycket från flocken med Labradoodles är min mammas lilla Kines Baura som är lite ett mellanting mellan en nakenhund och en sk. Powderpuff. Tur att Mimmi och hon är vänner för det är nog lätt för henne att känna sig rätt utanför annars (och det är ibland svårt att hålla sig för skratt när hon rynkar på sin lilla, lilla nos).

Baura är lite av en outsider bland familjens hundar.

I inlägget "Mina fem bästa hundbilder" finns det ännu fler bilder på familjens hundar och en och annan kompis hund också. 

Kan inte låta bli att bli glad

när jag hör den här låten. 

Fototapet kanske?

Är rätt sugen på att ha en fototapet som fondvägg i framtida sovrummet. Det slutar säkert med en neutral fondvägg, men just nu är jag lite modigare och drömmer om härliga landskap. Temat träd är väl kanske inget nytt för mig, men det kan på något sätt inte bli för mycket tycker jag. Tidigare inlägg om träd är bland annat: 

Jag får ett träd och Tapettankar men min fascination av träd syns även i inlägget: En blåsig dag

Visst skulle turkost kunna passa med den här färgen?

Min favorit!

Lite samma tema och lika härliga färger som den förra.

Mina gladaste hästar!

Gäspande hästar är alltid kul att fånga på bild. Kolla in ett par favoriter nedan. 

Ess ser ut att vara väldigt road av något.

Glaeda ser ut att skratta gott hon också.

Evighetsgöra!

Återigen har det fallit en decimeter snö utanför huset och lagt sig ovanpå den redan tjocka snöskruden här ute. Jag har alltid trott att det just här i Månkarbo snöar lite extra eftersom det jämfört med tex. Uppsala ofta är mycket mer snö här. Nu har jag insett att det finns ett annat ställe där det ALLTID snöar lite mer än någon annan stans. Det gäller trakterna kring det nya huset. Det känns som enormt mycket snö här hemma tills vi tar bilen till huset och möts av ÄNNU mer snö. 

Som tur var plogas infarten och gårdsplanen regelbundet så vi alltid kan ta oss fram och Stefan är en hejare på att göra fina gångar i resten av snölandskapet. Trist att det är en sån evighetsgöra bara, varje natt faller ny snö och för det mesta hjälper lite blåst till också så att allt måste göras om nästa dag. 

Man får tänka på vilken sund motion man får!

Snövallarna vid huset växer för varje dag

Stefan är mästerskottaren i vår familj.

Vårt nyårsfirande

Det blev riktigt härligt med en smarrig middag och finfint sällskap. Vi kände oss otroligt seriösa jämfört med tidigare gemensamma middagar och resultatet blev också därefter. 

Det enda som var jobbigt var att både jag och Stefan var så kvällströtta att vi knappt orkade hålla oss vakna till tolvslaget, men vi lyckades med nöd och näppe.

När morgonen kom var gården täckt av ytterligare 2 decimeter snö som fallit under natten. Lite tungt för hästarna när vi rider, men mest är det bara härligt!

Bordet dukat och middagens yngste gäst Axel på kökssoffan.

Hundarna var också nyårsfina.

Desserten var en fin avslutning på en god middag. 

Julia är redo att hugga in på pannacottan.

Pannacottan gjorde jag helt efter Annas recept med vit choklad (ni hittar det i kommentarerna till inlägget: Nyårsplaner). 
Sedan skar jag en mango i små bitar, gröpte ur 5 passionsfrukter, sockrade lite och pressade sedan en halv lime och en tjock skiva citron över alltihop innan jag lade det överst i glasen. Blev friskt och gott mot den söta pannacottan.