Vilket lotteri det är!

Det här med hästavel är verkligen ingen tvärsäker vetenskap utan en hel del är oförutsägbart. För att ta ett exempel tänkte jag visa på två av mina uppfödningar som är varandras motsatser trots att de är  helsystrar. Mitt sto Tinna (e:Kjarval) betäcktes med hingsten Gaukur inte mindre än tre gånger och fick tre väldigt olika helsystrar. Alla blev jättefina men det är svårt att tro att de är släkt om man träffar dem. De har sitt fina lynne gemensamt och lättheten för tölt men där stannar likheterna. Första avkomman med Gaukur blev en riktigt stor överraskning. Jag spanade ut genom köksfönstret som vanligt för att se om något var på gång i hagen där de dräktiga stona gick. Så plötsligt såg jag något röra sig framför Tinna och ett vitt ansikte visade sig. Jag blev så till mig att jag skuttade rakt ut genom köksfönstret och sprang i strumplästen hela vägen ut i hagen (det här var i början på april). Där möttes jag av ett kolsvart häftigt tecknat stoföl med bred bläs och två blåa ögon. Varken Tinna eller Gaukur har några tecken så det var verkligen en överraskning. 
Självklart ville jag göra om kombinationen och året därpå föddes min fina tjej Rakel (som ju nyligen blev mamma) med den vackra färgen silversvart som hon ärvde av sin pappa. Dessutom har även hon fått ett stort tecken på mulen så även hon har fått med sig det som kallas "splash-anlag". Nu när Rakel fick sitt första föl var jag väldigt glad att se att lilla Líf föddes med stjärn och snp. så splash-anlaget har nedärvts även denna gång. Nu hoppas jag på att både Rakel och Líf ska fortsätta föra min avel framåt.

Rakel som föl våren 2007

En riktig snygging. Eller hur?

Rakel 2011

Snekkja från Hökebo f-06. Visst är dom olika varandra?

Jag tycker det är häftigt med glosögon och stora tecken men många tycker det ser lite läskigt ut.

Det var den här lilla parveln som fick mig att hoppa ut genom köksfönstret den där dagen i april.

Varför så tyst?

Jo, jag och Elsie har varit på en härlig lång semester tillsammans i Skåne (Stefan var nere några dagar han också). I hela två veckor har vi varit borta och bland annat hunnit med strandhäng på Österlen, premiärbad i babypool, massor av häng med mina föräldrar, syskon och syskonbarn. Dessutom blev det en härlig loppisdag i Folkets park i Malmö och det ledde till en fullproppad resväska på hemresan. Tur att de inte var alltför nitiska på flygplatsen för den vägde hela 24 kg. Jag var lite mör när jag äntligen landade här hemma efter några timmars resande med flyg och tåg. Det berodde delvis på packningen men också på det allt rörligare barnet. 
Elsie som nu lärt sig gå tyckte inte alls att det var lika kul att bara sitta i knät och pyssla med leksaker på den här resan så med jämna mellanrum fick jag "rasta" henne och låta henne springa av sig. Bland annat på Arlanda hade jag 45 minuters paus i väntan på tåget till Mehedeby och Elsie var överlycklig över att springa runt och kasta boll på den stora ytan. 

Det blir inte en lugn stund nu när Elsie lärt sig gå.

Nu är det skönt att bara vara hemma och ta det lugnt och ladda upp inför sommarens ridläger som börjar om två veckor. Innan dess ska det hinnas med en sväng till Islandshäst SM i Norrköping där min hingst Örn ska tävlas av Vignir i både femgång och stilpass. Håll tummarna!

Jag och min vackre Örn.

Ännu mer om fölets färger

I inlägget Vilken färg får fölet? skrev jag en del om det här luriga med att gissa vad föl kommer få för färg när de blir stora. Tyvärr är dagens ID-kontrollanter inte alltid så kunniga och mycket hänger på hästägaren men det här med färger kan vara svårt. Här kommer alltså ett inlägg för alla er som är lite mer intresserade av det här med hästfärger än vad "vanligt folk" är.
Några "regler" som kan vara bra att känna till är:
En av föräldrarna MÅSTE ha färgen om fölet ska kunna bli:
-blackt
-skäck
-skimmel

När jag betäckte mitt brunskäcka sto Ida med min musblacka hingst Ess hade jag faktiskt hoppats på att få något annat än svart. Fölet Ás f-12 ärvde varken mammas skäckanlag eller pappas blackanlag men snygg är han förstås ändå. Ás är till salu.

Om en av föräldrarna är skimmel, black eller skäck så är det 50% chans att fölet blir det (om båda är det är det 75% chans). Det är alltså ingen garanti att få en skäck om man betäcker två skäckar med varandra utan 25% av avkommorna föds enfärgade. Blir avkomman enfärgad har anlaget "gått förlorat" och den hästen i sin tur kan inte få skäckföl såvida den inte betäcks med en skäck. En häst kan även ha alla dessa tre färger (bara för att krångla till det) och kan alltså exempelvis vara skimmel född musblackskäck. Den hästen i sin tur kan få avkommor som är skimlar, skäckar och blackar. 

En black häst har alltid ål men en häst med ål är inte alltid black. 

Två svarta hästar kan få en fux som avkomma. Två fuxar kan däremot inte få något annat än en fux. Avelsgården Kirkjubær på Island gjorde det till sin profil att avla enbart fuxar (oftast med bläs) och har hållit sig till det med några få undantag. 

Här är en bild från gården Kirkjubær som jag tagit från hästryggen en gång för flera år sen när jag var på långritt.

Det finns en term som heter homozygot och det står för att hästen har fått med sig anlag av en färg från båda sina föräldrar. Två skäckar kan till exempel få en homozygotskäck som avkomma. Om en häst är homozygot får avkomman ALLTID med sig anlaget. Så de skäckar som har dubbla anlag ger alltid skäckar, de hästar som är cremello (homozygot för isabell) får alltid "gula föl" dvs. isabell, gulsvart eller gulbrun osv.

En skimmel kan födas i vilken färg som helst. Många tror att skimlar alltid föds mörka men det stämmer inte alls. En skimmel kan födas som isabellskäck, brunblack, silversvart osv. osv. Om fölet har minst en förälder som är skimmel (jag menar här avblekbar skimmel) så kan man hålla utkik efter stickelhår som avslöjar om den ärvt anlaget eller ej. Om fölet föds med en ovanligt mättad grundfärg exempelvis kolsvart, mörkfux eller likn. så är det mycket troligt att de blir skimlar då en häst som kommer bli svart oftast föds gråa som en älgkalv. Se exempel på ett föl (Dinus från Hökebo) som föddes svettfux och senare blev skimmel i inlägget: De finaste hästfärgerna!

När fölet Imnir föddes visste vi med en gång att han skulle bli skimmel eftersom hans svarta färg var så oerhört mättad och "kolsvart". Att båda föräldrarna är skimlar gjorde ju dessutom att det var väldigt troligt att det skulle komma en skimmel.

Vissa färger kan ligga "dolt" i andra. Om en fux exempelvis betäcks med en silversvart och avkomman blir fux så kan den mycket väl vara bärare av silveranlaget eftersom silver aldrig syns på fux (och inte heller på isabell eller rödblack). Det är alltså mycket troligt att den hästen i sin tur kan ge en silverfärgad avkomma om den betäcks med en svart eller brun häst exempelvis. 
Här kommer lite exempel på olika färger på föl födda på Hökebo.

Elvis är gulsvartskäck. Mamma är rödskäck och pappa är gulbrun.

Elvis som vuxen. En riktig sagohäst!

Sindy från Hökebo är bleksvart likt sin mor. Att hon har klass 1 föräldrar kan man väl nästan se? Sindy är nu två år och till salu. E: Örn frá Keldudal U: Spyrna frá Strandarhöfdi.

Lilla Sylgja ärvde sin pappas musblacka färg. Mamma är min svartskäck Freisting.

Min rödhåriga lilla Vikingur överraskade oss lite när han kom. Både mamma och pappa är musblackar men han är rödblack. Vikingur är nu ett år och till salu.

Jippie! Jippie! Jippie!

Det kom ett vackert stoföl och dessutom i den superfina färgen silversvart med stora tecken (stjärn och snp.). Mamma Rakel från Hökebo skötte fölningen helt själv och allt har gått jättebra med lilltjejen. Pappa till henne är min hingst Ess från Hökebo och det här är min allra första uppfödning som är efter två "Hökebohästar". Det känns ganska mäktigt att ha kommit såpass långt i min avel och hon är dessutom mitt 40:e föl. Den här tjejen vill jag spara på och se hur hon utvecklas. Hon rör sig redan nu i alla gångarter och ser väldigt ädel och vacker ut exteriört. Jag tror hon ska få heta Líf från Hökebo (uttalas Liv). Jag tycker det är ett jättefint namn och skulle gärna gett det namnet till ett barn (alltså Liv) men Stefan gillar det inte så då passar det ju perfekt att ge det till den fina fölflickan istället. 

När hon var några dagar gammal var det dags för betessläpp.

Är så glad att hon fick så fina tecken.

Rakel vaktar lilla Líf från de andra hästarna.

Vårmys

Jag är ju inget fan av våren i vanliga fall (Våren är överskattad!) men att slippa ångesten över leriga hagar har gjort mig lite mer positivt inställd. Sedan är jag kanske ensam om att tycka att det var jätteskönt att ha vinter länge länge för då slapp jag den bruna, leriga övergången till sommar och grönt. Nu har det svängt ordentligt från vit vinter till grön sommar med bara en kort liten paus i brun vår. Precis så vill jag ha det!
Elsie har ju bara varit utomhus i bärsele (massor) och enstaka tillfällen i vagn men nu kan hon äntligen sitta på gräsmattan och pyssla. Eftersom det gåtränas mest hela tiden är ju gräsmattan en perfekt plats att öva sig på ostadiga små bebisben. 
Själv har jag ibland svårt att njuta av stunden för jag rycker fram kameran var och varannan minut för att dokumentera precis allt. Plötsligt är hon så extremt gullig där hon tar sig fram över gräsmattan med hjälp av gåvagnen att jag bara måste ta fram kameran och en minut senare är hon återigen så gullig när hon vänder sig om och vinkar att jag bara måste ta kort (eller filma). Hon är med andra ord en väldigt väldokumenterad unge. Är det här något som man får dras med även om man skaffar fler barn eller är det mest ett "första barnet fenomen"? Gissar att min dator snart kommer svämma över av bilder. Här kommer ett litet axplock av de senaste.

Nöjd tjej i solen.

Vink, vink! Elsie är ute på promenad.

Ståträning när hela familjen hänger i trädgården.

Gåvagnen är poppis både när man sitter och när man står.

Så här ser det fortfarande ut rätt ofta. Det blir en hel del långa promenader med hundarna för Stefan och Elsie.

Labradoodleträff!

Häromdagen var det dags för återträff för hundarna från Selmas kull i fjol. Åtta av tio kunde komma och det bjöds på strålande sol dagen till ära. Det blev massor av hundsnack, ett par promenader, gemensam lunch och så en liten inkallningsövning där flera av hundarna verkligen imponerade trots sin unga ålder. Det är ju runt året de ofta kommer in i en sk. "slyngelålder" och både testar gränser, blir könsmogna och "glömmer" lite av vad de tidigare lärt sig. 
Det var verkligen härligt att se vilka fina hundar de utvecklats till och flera av de var verkligen skrämmande lika Selma. Alla hade klippts ganska kort vilket är skönt för hundarna nu när det är sommar och ännu skönare för ägarna som slipper borsta. 
Här kommer ett gäng bilder från dagen med alla doodlar. Bilder på dem som små kan ni bland annat se i inlägget: Små små valpar har blivit stora
Kan ni inte få nog av Labradoodles så kan ni se alla inlägg jag skrivit om dem om ni klickar på etiketten labradoodle

Mor och döttrar. Från vänster: Selma, Molly och Nala.

Aslan (tidigare Findus) hade fått en fin, kort sommarfrisyr.

På promenad i skogen.

Molly med familj.

Nala, Brutuz, Molly och Aslan.

Att få med alla på bild var en utmaning.

Aslan med sin extramatte och extrahusse.

Kö till maten

Ännu en gruppbild.

Nala visar på hur följsam och duktig hon är vid inkallningsövningen.

På vägt mot älven passerade vi vårt hus.

På bron över kraftverksdammen blev det lite bus.

Molly har en päls som är len som sammet.

Selma är en stolt mamma!

En spännande historia!

Jag och mina syskon lärde oss tidigt att läsa och skriva. Mycket berodde nog på mina föräldrars flitiga högläsning för oss. Böcker jag minns att de läste var till exempel hela Narniaserien, Hjältar och monster på himlavalvet böckerna, Vi fem böckerna, Momo och kampen om tiden och förstås en massa fler som jag inte kan minnas. Jag längtar faktiskt till den dag då Elsie är så stor att hon förstår alla de spännande historierna men långt innan dess tänker jag börja med högläsning (så hoppas jag att hon ska uppskatta den så som jag gjorde). Har ni tips på bra böcker vore det toppen!
Vi läser lite (med betoning på lite) för henne redan men än så länge blir det mest pekböcker med fina färger.
Hos min mamma finns en inramad liten berättelse som jag skrev någon gång när jag var fyra. Att skriva för hand var knepigt och bokstäverna tog så stor plats på pappret så redan tidigt började jag knattra på pappas lilla dator. Punkter kände jag inte till och det var ibland svårt att veta när ett ord slutade och ett annat började.

Sagan var märkt "Emma" som är min äldre syster. Ordet "till" har skrivits dit av någon vuxen. 

Gillar att jag använder uttryck som: "dom sprang så snabbt att det knalla under fötterna" och "pass på, nu kommer han - skrek hunden". Men mest av allt visar det vad jag tyckte om att göra. Äta gott, leka kurragömma och tafatt och så förstås vila under äppel- och päronträd!

Elsie "läser".

Dags att flytta!

Idag och imorgon är det dags för alla Selmas valpar att flytta till egna hem. Redan igår kväll åkte den första och idag har tre just lämnat gården. De sista fem flyttar imorgon förmiddag så bara ett par dagar så töms huset på valpar. Det kommer självklart kännas tomt och konstigt utan dom men samtidigt känns det som helt rätt tid för valparna att få hamna i egna hem. De behöver mer tid och engagemang var för sig nu istället för att fortsätta leva i "flock" och så känns det ju så kul att bidra till att alla valpköpare får en underbar ny liten familjemedlem. Jag hoppas få bli uppdaterad med jämna mellanrum så jag vet hur dom har det. Redan om drygt två veckor är det också dags för en återträff för Selmas förra kull (Små små valpar har blivit stora!) och det ska bli jättekul att se hur de ser ut och är nu när de är ett år gamla. Vi ska göra ett försök att fånga alla på en bild också.
Nu inför denna kullens flytt passade jag på att ta lite nya bilder och självklart måste jag dela med mig av en del av dom. Och om ni missat det så kan jag ju nämna att de är Labradoodlar hela bunten!
Kullen består av: Torsten Plong (tidigare Plong), Alice Pling (tidigare Pling), Morris (tidigare Sniff), Charlie (tidigare Prassel), Viska, Tassa, Loka (tidigare Decibell), Sara (tidigare Yla) och Messi (tidigare Pang). 

Våra Labradoodlevalpar

Omöjligt att få alla på en bild (längst fram är Sara)

Loka och Messi

Gulliga tiken Alice Pling

Torsten Plong ska flytta ända till Lund

Mycket bus blir det

Charlie och Tassa

Störst av dom alla är hanen Morris.

Tassa

Gos gos gos

Tiken Viska

Viska, Loka och Prassel poserar

Snart blir Rakel mamma!

I år kommer jag bara få ett föl men det är inte vilket föl som helst utan det är Rakels allra första avkomma. Pappa till fölet är min hingst Ess så fölet blir min första uppfödning som har två föräldrar från Hökebo. Både Ess och Rakel är ju mina absoluta favoriter så jag är så otroligt förväntansfull. Mer av Rakel kan ni se här och mer om Ess kan ni läsa här. 
En annan rolig sak med den här kombinationen är den variation av färger som fölet kan få. Störst chans är det att det blir svart, silversvart eller musblack men det kan också bli silvermusblack och fux. För mig är nitlotterna om det blir svart eller fux med tanke på att det är betydligt vanligare och också de minst efterfrågade färgerna. Populärast är färgen silversvart (Silver är mer värt än guld) men min personliga favorit är musblack (De finaste hästfärgerna). Sen hoppas jag på ett sto så att jag får något till framtida avel. Fast viktigast av allt är ju förstås att allt går bra och att jag får ett friskt litet föl.

Här är jag tillsammans med Rakel.Bilden är tagen av mästerfotografen Lovisa Höök