Det kom ett mail...

Från en tjej som heter Frida som berättade om sin tid med hästen Lúkas som är en häst jag importerade för många år sedan. Det var en sådan fin berättelse att jag ville dela med mig så här kommer brevet.

Hej Thilde!

Jag köpte Lúkas frá Valshamri av Anna Helsing-Jensen, som köpte honom av dig :)

Jag kommer ihåg första gången jag såg honom till salu på din hemsida, men fick ett bestämt NEJ från min kära mamma. Vi skulle ju inte ha någon häst.

Jag följde med på saluhästvisning på Solbacken, och där var han igen! Jag kommer ihåg hur hjärtat bara klack till när jag såg hans ljusrosa mule. Och de där pigga, nyfikna ögonen under puffluggen. Jag vet att jag tjatade och tjatade på mamma. Men vi skulle inte alls det ha någon häst..

En dag var han såld, och jag kommer ihåg att jag nästan blev lite besviken (hur man nu kan bli det över en häst man sett 1 gång, och aldrig ens suttit på) det visade sig dock att han skulle komma till Skogsholmens Islandshästar - där jag red och mer eller mindre bodde ;-) Haha, jag kommer ihåg hur jag tjatade om att få rida honom.. Och det fick jag!

Första gången jag red honom var den 28 mars 2005, och jag flög av.. Ändå var jag så kär!
Blev medryttare på honom och red honom mer eller mindre själv i ett par månader. Tyvärr skulle han sen säljas, och jag blev helt förstörd. Men vi skulle fortfarande inte ha någon häst..

Den 1a maj 2006 kommer jag ut till stallet (som vanligt... ;-)) och pappa pratar med hans ägare Anna. Jag tänker inte speciellt mycket på det utan går vidare in i stallet, hämtar grimman och hämtar in Lúkas.
På väg in från hagen kommer Anna fram och säger:
- "Du.. Igår var det några här och tittade på honom"
Jag kommer ihåg hur chockad jag blev, och jag kände hur tårarna började komma smygande. Men jag bet mig i läppen.

- "Och.. Han är såld nu"
Åh så ledsen jag blev, men jag stålsatte mig för att gråta.

- "De som kollade på honom var dina föräldrar.. Så han är din nu"
Här gick det inte att hålla emot längre och jag bölade. Och bölade och skrattade. Och bölade lite till. Min älskade häst var äntligen min !!

Frida och Lúkas på tävling.

Vi har haft diverse galopprace, avåkningar, äventyr, känt glädje, sorg, gråtit ett x antal tårar och skrattat ett otal med skratt. Och det här är den hästen som betyder allra mest för mig i hela världen, och jag lovade honom att han alltid skulle få stanna hos mig.

De senaste 3 åren har vi haft otur, kantade av hältor, skador och diverse tråkigheter - även om jag mest kommer ihåg våra härliga stunder. Han fick kraftig fång i juni -10 och nu i januari fick han tyvärr ett anfall till. Jag såg på honom hur han började ge upp själv, det gjorde fruktansvärt ont i hjärtat när jag fattade beslutet att han skulle få somna in. Men jag var skyldig honom det, han kunde inte gå och lida.

Dagen han fick somna in, (2/2-11) var det soligt ute. Han var helt lugn och fastän han hade fått väldigt mycket smärtstillande så hade han fortfarande ont. Då blev jag övertygad om att det var rätt beslut.
Jag matade honom med morötter, kramade om hans huvud som jag alltid gör, borrade in näsan i pannan under hans lugg, pussade honom en sista gång och sa "Tack för allt". Sen var han borta.

Jag saknar honom så obeskrivligt mycket och det gör så ont att aldrig mer få se en rosa mule sticka över boxkanten, att aldrig mer gå ut i hagen och ropa "Mattes hjärta!!" och han kommer i full fart, att inte knäppa med fingrarna och han gör sin alldeles egna variant av spansk skritt, att aldrig få pussa på honom eller känna hans underbara doft. Men jag vet att han har det bra där han är nu! Fast det gör bra ont i hjärtat.

Ett stort tack för att du importerade honom, så att jag fick chansen att köpa honom. Vi har haft 6 fantastiska år och ett speciellt band som jag tror att jag inte kommer kunna få med någon annan häst. Jag har honom att tacka för att jag är där jag är idag, jag har fått så mycket mera känsla, tålamod och kunskapen att stänga av tiden när jag jobbar med hästar tack vare honom. Han lärde mig att aldrig stressa med något, utan låta det ta sin tid. Han var verkligen min bästa vän!

Tack Frida för att du delade med dig. Lúkas hade tur som kom till en tjej som du. 

Ett stopp i Göteborg

Igår lämnade jag gården för några dagar och tog tåget ner till Göteborg. Där fick jag två timmars paus i resandet och tog en tur på stan (men höll mig inom 25 minuter från stationen eftersom jag har riktigt dåligt lokalsinne). 

Det är skönt att strosa runt på en ny plats och trots att jag inte på något vis tog mig runt till Göteborgs pärlor så var det härligt på många sätt. Titta på människor, fönstershoppa och prova kaffe på ett litet charmigt café. 

Indiskas kudd-display fick mig att längta efter
när huset börjar bli klart.

Gissa vilken kudde som var min favorit?

Gott kaffe och väldigt trevlig stämning
var det på lilla caféet Mauritz.

Efter ett par timmar mötte jag upp vännen Helena och vi tog tåget till Varberg tillsammans och körde sedan den sista biten till Tvååker. Sist jag var här skrev jag bland annat inläggen:  

• Visst värmer en vacker brasa! 
• Godaste middagen! 
• Inredningsinspiration 

Jag kommer stanna här till på måndag då jag tar tåget hem och återgår till vardagen igen. Tills dess ska vi hinna rida lite, hålla en dagskurs (på söndag), ta en tur till GeKås (Ullared) och kolla in en nyöppnad Odd Molly outlet. Allt kommer säkert vara svindyrt även om det är en outlet, men titta kan man ju alltid göra.

Walk of shame

Ja så kändes det när jag igår körde traktorn till verkstaden för att få hjälp med lite service. Folk vände sig om när jag kom brummandes. Sakta, sakta körde vi genom Månkarbo och skämdes. Traktorn Hilda (mer om henne i inlägget: Vem är Hilda?) är ingen skönhet precis. Hon är ärligt talat äldre, mer sliten, mindre och bullrigare än någon annan. När jag parkerade utanför verkstadsbyggnaden kunde jag inte låta bli att skratta. Där stod hon bredvid flera andra stora fina traktorer och såg värre ut än någonsin. Lite vilsen när hon tagits ur sitt sammanhang.

Traktorn går så långsamt att jag kan knäppa kort medan jag kör.

Men Hilda är ovärderlig i arbetet på gården och sköter sig faktiskt oftast jättebra. Det är ju trots allt inte utsidan som räkas eller hur?

Oj, va tiden går!

Det känns både som om jag och Stefan alltid varit tillsammans och som om det bara är nyss den där ovanliga sommaren med kameror och speeddater ägde rum. Nu är det faktiskt ett och ett halvt år sedan och det firade vi med att äta pannkakor och sen dricka champagne och sen ha en helt vanligt lugn kväll i tv soffan. Inget jättefirande direkt men det häftiga är att vi båda kom ihåg vilken dag det var. Det som skilde den allra mest från vilken annan dag som helst var att Stefan köpte blommor. Underbart! 

Trodde jag var mer modern än så men att få blommor och champagne går helt klart hem hos mig (och jag gissar att jag inte är ensam). 
Sist jag fick en ros var några dagar innan min födelsedag men de här rosorna betydde mycket mer (om ni läser inlägget Min födelsedag förstår ni varför).

De fina rosorna pryder just nu köksbordet.

Glädje som smittar

Selma klipptes ju häromdagen (bilder ser du här) och efter det har hon fått ha sitt täcke på sig för att inte frysa. Lite extra sprallig har hon dock blivit när vi är ute och det är kallt precis som nyklippta hästar brukar vara de första dagarna. Här är några bilder från ett av hennes glädjefnatt.

Så glad att hon inte vet var hon ska ta vägen.

Visst kan man inte låta bli att le?

Kan inte göra alla nöjda!

För någon månad sedan skrev jag mycket om husrenoveringen och likn. och de senaste veckorna har det istället blivit mycket om hästarna som förstås fyller mycket av min vardag. Då fick jag frågan om jag inte kunde skriva mer om hästarna, nu får jag frågan om jag inte kan skriva mer om privatlivet och huset. Tyvärr är det svårt att göra alla nöjda och eftersom hästarna är en så stor del av vardagen blir det lätt mycket häst även här på bloggen. Som allt annat kommer det dock gå i lite perioder och bloggen kommer fortsätta handla om allt möjligt. Idag och imorgon är det ridkurs för Gudmundur Einarsson som gäller och det är Venus, Yrja och kanske också Ess som kommer tränas. 

I förrgår tog vi nya bilder på både Ýrja och Ess som fortsätter utvecklas.

Ess är verkligen skoj att träna.

Julia har tränat Ýrja under sina veckor i Sverige.
När hon sticker till Norge om några veckor så får jag ta
över Ýrjas träning igen.

Vill veta mer!

Det är så härligt att få läsa om var hästarna bor och hur de har de nu. Fortsätt gärna att kommentera antingen till detta inlägg eller det förra. Tänkte lägga till en efterlysning här också och det är en uppdatering om alla föl som fötts på gården. Det gäller alltså alla hästar som heter "namn" från Hökebo.

Varje år föds flera föl här på gården och förutom de jag väljer att behålla själv så säljs alla redan som föl. Många har jag alltså inte sett sedan de blivit ettåringar.  

Freyðir är här bara ett dygn gammal. Att han blir
skimmel ser man runt ögonen där det är en massa gråa hår.

Jón föddes på midsommardagen (Jónsmessa på Isländska).

Dínus, Heiði och Freyðir är tre av fölen födda 2009.

Totalt har 30 föl fötts här på gården. Hela listan ur databasen Worldfengur ser ut så här.

SE2003102565	Eilifur	från Hökebo		01	SE	Lifandi	97	Snær frá Eystra-Fróðholti	Tilbrá frá Sólvöllum
SE2003204918	Randalín	från Hökebo	1510	01	SE	Lifandi	100	Mentor från Västanåsen	Brynhildur frá Kleifum
SE2004104156	Otur	från Hökebo	0300	01	SE	Lifandi	105	Faldur frá Syðri-Gróf 1	Glæða frá Mosfellsbæ
SE2005103760	Stakkur	från Hökebo	2500	01	SE	Lifandi	103	Gaukur frá Innri-Skeljabrekku	Brynhildur frá Kleifum
SE2005204122	Limra	från Hökebo	0700	01	SE	Lifandi	103	Ófeigur frá Bakkakoti	Dúfa frá Bakkakoti
SE2005208327	Gæla	från Hökebo	2520	01	SE	Lifandi	99	Viktoríus frá Höfn 2	Tinna frá Stekkjarholti
SE2006106430	Eyðir	från Hökebo	1550	01	SE	Lifandi	102	Ljúfur frá Vindási	Glæða frá Mosfellsbæ
SE2006106729	Ess	från Hökebo	7500	01	SE	Lifandi	116	Sær frá Bakkakoti	Náttrún frá Víðinesi 2
SE2006206728	Snekkja	från Hökebo	2550	01	SE	Lifandi	104	Gaukur frá Innri-Skeljabrekku	Tinna frá Stekkjarholti
SE2007107015	Seyðir	från Hökebo	2100	01	SE	Lifandi	105	Örn frá Keldudal	Ronja frá Bakkakoti
SE2007207012	Imnir	från Hökebo	0200	01	SE	Lifandi	109	Örn frá Keldudal	Glæða frá Mosfellsbæ
SE2007207013	Rakel	från Hökebo	8630	01	SE	Lifandi	104	Gaukur frá Innri-Skeljabrekku	Tinna frá Stekkjarholti
SE2007207014	Bimbolína	från Hökebo	0200	01	SE	Lifandi	111	Örn frá Keldudal	Argydja från Nyvla
SE2007207900	Sól	från Hökebo	1501	01	SE	Lifandi	105	Fylkir frá Reykjavík	Lokkadís frá Bakkakoti
SE2008109482	Dínus	från Hökebo	0100	01	SE	Lifandi	109	Örn frá Keldudal	Glæða frá Mosfellsbæ
SE2008109483	Freyðir	från Hökebo	0200	01	SE	Lifandi	112	Örn frá Keldudal	Freisting frá Stóra-Hofi
SE2008109486	Pexi	från Hökebo	2520	01	SE	Lifandi	98	Óliver frá Eyrarbakka	Ronja frá Bakkakoti
SE2008209481	Heiði	från Hökebo	8600	01	SE	Lifandi	104	Gaukur frá Innri-Skeljabrekku	Tinna frá Stekkjarholti
SE2008209484	Glossa	från Hökebo	1520	01	SE	Lifandi	115	Sær frá Bakkakoti	Jasmín frá Hóli
SE2008209485	Flíra	från Hökebo	4500	01	SE	Lifandi	106	Örn frá Keldudal	Birta frá Lambhaga
SE2009110358	Jón	från Hökebo	0700	01	SE	Lifandi	108	Ess från Hökebo	Glæða frá Mosfellsbæ
SE2009110359	Tossi	från Hökebo	7500	01	SE	Lifandi	111	Ess från Hökebo	Freisting frá Stóra-Hofi
SE2009110360	Snafs	från Hökebo	0200	01	SE	Lifandi	112	Örn frá Keldudal	Náttrún frá Víðinesi 2
SE2009210361	Lúpína	från Hökebo	2540	01	SE	Lifandi	106	Jarl frá Búðardal	Tinna frá Stekkjarholti
SE2009210362	Púma	från Hökebo	1510	01	SE	Lifandi	113	Örn frá Keldudal	Leista från Sunnanö
SE2010102163	Sirkus	från Hökebo	7500	01	SE	Lifandi		Ess från Hökebo	Spyrna frá Strandarhöfði
SE2010202012	Terna	från Hökebo	2200	01	SE	Lifandi		Örn frá Keldudal	Dúfa frá Bakkakoti
SE2010202160	Visla	från Hökebo	2500	01	SE	Lifandi		Ess från Hökebo	Leista från Sunnanö
SE2010202161	Sylgja	från Hökebo	7500	01	SE	Lifandi		Ess från Hökebo	Freisting frá Stóra-Hofi
SE2010202162	Bibba	från Hökebo	2120	01	SE	Lifandi		Leiknir från Lappdal	Náttrún frá Víðinesi 2

Har du en häst eller känner någon som har en född på Hökebo?

Skriv jättegärna en rad!

Var är "mina" hästar?

Genom åren har jag sålt närmare 500 hästar och jag minns varenda en av dem (tränger säkert undan en massa annan viktig kunskap). Några har jag ägt själv och andra har jag bara förmedlat åt isländska eller svenska säljare. Som tur var har jag kontakt med många av hästarnas ägare och det är otroligt kul att få träffa dom när jag håller kurs, är med på tävling eller likn. Att få veta att de har det bra och gör sina ägare glada är ju det bästa som kan hända en hästförmedlare. Tyvärr har jag inte kontakt med alla och jag är så nyfiken på vad det blivit av alla "mina" hästar.

Nu kommer här en efterlysning. Har du en häst importerad eller förmedlad av mig? Eller kanske känner du någon som har det och kan tipsa dem om detta inlägg. Jag skulle vara så otroligt glad om ni med någon av dessa hästar ville skriva en liten rad i kommentarsfältet. 

• Hur trivs ni med hästen? 
• Hur mår den idag?
• Har ni tävlat, tagit föl eller sålt den?

Om ni har bilder får ni gärna maila dem till thilde@frostimport.com så lägger jag upp ett inlägg med dom en annan dag. Här i kollaget nedan finns några av de hästar jag inte vet något om. Min skojiga Úranus som jag ägde i några år, flotta stona Staka och Dimma, Tilbrá som jag tog mitt livs första egna föl på. Ja, de är många hästar undrar vart det blev av. Jag håller alla tummar och hoppas på att få veta lite om några av alla de förmedlade hästarna i alla fall.

Det finns inget dåligt väder...

Eller, jo det gör det faktisk. Idag var en dag då det var skönt att få spendera förmiddagen inne i stallet eftersom hovslagaren var här och verkade stona och fölen (alltså klippte deras hovar för er som inte slänger er med hästtermer till vardags). Det var skönt att ha en ursäkt att vistas där det var vindstilla och över plusstrecket. Utomhus ven vinden och trots att det bara var -5 kändes det betydligt kallare. På eftermiddagen fanns det inte längre några ursäkter så då blev det två ridturer men ganska de blev lite kortare än vanligt eftersom vinden bet i kinderna. Fördelen med all blåsten är att hästarna blir så glada och pigga och det smittar ju av sig förstås. 

Att få vara inne och borsta hästar medan hovslagaren verkade var
skönt idag. Snokis (Náttrún) skötte sig förstås exemplariskt.

Mats var smart och höll sig inne hela dagen. Här sitter
han på boxväggen och betraktar hovslagarens jobb.

Nalle roar sig mest hela dagarna med att från
sadelhängarens plats riva ner alla ridspön från sin hållare.

Hovslagaren tar sig här an Vislas hovar.

Ess blir pigg av blåsten och när jag sitter på honom
är det lätt att glömma av det dåliga vädret.

Hästkonst!

Jag har inte mycket tavlor på väggarna hemma. Gärna mycket bilder och förstoringar men ingen konst.
På Island fick jag se en tavla som fick mig att vilja ha många målningar på väggarna. Det var förstås en hästtavla och konstnären är känd för sina vackra hästmotiv. Den är mer än en meter bred och pryder verkligen sin plats i ägarens vardagsrum. Fin, eller hur?

Tiden går så fort!

Imorgon bitti är det dags för ännu en roadtrip för mig med hästtransporten bak på bilen. Denna gång är det en tur till Öland och gården Kollberggarden som gäller. Jag ska ha hästarna Rakel och Imnir med mig och det är min vän Malin på gården som ska göra ett så kallat C-tränar prov i vår och då ska dessa två hästar ingå. Under tio veckor ska hon träna dem och två andra i en massa olika moment.

Imnir är ett av de vackraste föl jag fått. Här är han en vecka gammal.

Imnir som ettåring. Han är e: Örn och u: Glæða

Nyfödd liten Rakel. Vem hade kunnat tro att hon skulle bli en sån donna?

Rakel som treåring (i somras). Gårdens egen prinsessa.
Hon är e: Gaukur och u: Tinna som är till salu.

Rakel är min och Imnir är född här men såldes redan som föl. Det känns märkligt att gårdens tonåringar snart ska bli "stora" och gå att rida på. 

Det blir en dags stopp på Kollberggården och sedan återresa på tisdag. 

Jag känner mig så gammal...

Här är jag 20 och har just drabbats
av min första åldersnoja.

Jag har på senare tid börjat plocka ovanligt många pensionspoäng och börjar bli lite orolig. Är till exempel väldigt nöjd med att jag nu tryggt kan bära vattenhinkar längs med den isiga uppfarten tack vare mina broddar från apoteket. 

Ryggont nu och vad kommer härnäst?

När jag blir sittandes för länge på kontoret klagar jag över ryggen (tycker också att sängen är för mjuk) och när jag rider har jag även en gördel på mig (back-on-track ryggstöd).

Jag får faktiskt ganska ofta åldersnoja tex. så fort jag får lite ont i ett knä eller likn. och tänker att "nu börjar det". Att jag i höstas drabbades av "gaspedalshäl" måste ju vara ett ålderstecken eller hur?

Mina broddar är kanon!

Min första riktiga åldersnoja tror jag att jag fick när jag var tjugo. Då hade jag bockat av rätt många av punkterna på min "att göra lista" över livet och blev nervös. Tänk om det nu skulle stanna av? 

Tänk om jag nu nått så lång jag kan nå och nu bara kommer sjunka neråt sakta men säkert? 

Min skräck är att bli en tant på landet med massa katter och en förfallen gård. Knäppt att jag så tydligt kan ha den skräckbilden framför mig med tanke på att jag själv är allergisk mot katter och inte trivs när det blir för rörigt. 

Jag löste min 20 års kris det med att skriva en lista med nya punkter som jag skulle försöka uppnå i livet. Den listan har jag inte ens kommit halvvägs på så än är jag inte orolig över att allt ska ta slut.


Nu ska jag spänna på mig broddarna och gå ut och jobba en stund.