Höstlov och Halloween!

Imorgon börjar ett fyra dagar långt Halloweenläger (ridläger förstås) här och om jag räknar rätt blir det för 11:e året i rad. Sommarläger började jag med redan för 12 år sedan och så hade jag jullovsläger ett tag. Det slutade jag med efter några år men Halloweenlägret har blivit en tradition. Det har varit mer eller mindre lyckade spökrundor för deltagarna varje år och en av de bästa genomfördes 2011 (Spöken och motorsågar!) då vi drog på för fullt och förutom jag och en anställd så engagerade sig även Stefan och några av mina grannar i spökerierna. Den rundan kommer vi nog inte kunna klå i år och jag måste erkänna att det är riktigt svårt att lyckas skrämma ett gäng tuffa hästtjejer. I flera år har vi inte lyckats alls trots våra förberedelser. När vi i mörkret lotsar ut tjejerna på en runda i skogen och alla vi ledare sitter där och är mörkrädda så brydde dom sig knappt. Ett "lik" (overall full med halm, upphäng i en snara) som hängde i en gran kollade dom in noga och gick sedan vidare och när en av oss (som satt uppkrupen högt upp i ett träd) plötsligt rasslade med en massa kedjor precis ovanför dem så stannade dom upp, riktade den svaga ficklampan dom fått med sig mot ledaren och konstaterade att "det är nog bara hon". Jag har alltid hållit emot och inte velat skrämmas för mycket. Jag har alltid känt mig rädd för att det ska drömmas mardrömmar och att de ska bli mörkrädda. Alla års erfarenhet har dock lärt mig att jag inte behöver vara så försiktig. Spökrundan 2011 blev till just för att vi var så less på att dom inte blev tillräckligt skrämda ett par år i rad. Vi körde på fullt ut och min oro för deltagarna visade sig helt obefogad. Visst skrek dom och avslutade ju med att i panik rusa hemåt. Men efter avslutningen på kvällen så var rädslan som bortblåst och alla kunde gå och lägga sig utan mörkrädsla eller mardrömmar.
Idag ska allt fixas med handling, hästhämtning och andra förberedelser och ikväll kommer det spånas på hur årets gäng ska skrämmas på bästa sätt. 

En gammal bild från ett tidigare Halloweenläger.

Elsie har lärt sig prata!

Fast inte med ord (ja, förutom mamma och pappa förstås) utan med tecken. Vissa tecken har vi lärt henne (har laddat ner appen "Teckna" där de flesta tecken finns demonstrerade i videosnuttar) och andra har hon kommit på själv. Vi började med att teckna två saker som vi gissade att hon skulle vilja säga, "bada" och "boll". Det kändes inte som om hon ens registrerade vad vi gjorde och jag kan inte säga att vi var särskilt ihärdiga eller konsekventa. Vi höll på ett par månader och så när hon var runt året kom plötsligt hennes första tecken då hon tecknade "bada" när vi som vanligt vid middagens slut sade att det var dags att gå och bada nu. Sedan tecknade hon "boll" ganska kort efter det och sen kom det i en rasslande fart. Hon är så glad över att göra sig förstådd och det märks ibland att hon vill säga massor som vi saknar tecken för och då testar hon lite olika varianter innan hon blir antingen ledsen eller arg av frustration. Jag tror att det är just frustrationen vi kommer kunna lindra lite med hjälp av teckenspråket. Hon vill ju uppenbarligen säga en massa saker till oss och nu har hon äntligen verktygen till att säga i alla fall en del. Just nu tecknar hon: 
Bada
Boll
Dricka
Äta
Napp
Klä på sig
Potta
Ost (hennes all time favoritmat)
Frukt
Mössa (slår på huvudet)
Ont/slog sig (samma som mössa dvs. slår sig på huvudet)
Lampa

Har just gjort en liten fotobok till henne och väntar på att få den i posten. Den har bilder på såna djur hon gillar att härma och på några av de saker hon kan teckna. Dessutom har jag lagt till bilder på mor och farföräldrar och tänkte att det är ett bra tillfälle att öva in tecken för dem. Fotoboken kommer förhoppningsvis bli en uppskattad pottunderhållning under en period. Vill man kunna få en 14 månaders tjej med massor av spring i benen att koppla av en stund på pottan emellanåt gäller det att förbereda lite grann. 

Full fart på fröken bus.

Allergivänliga hundar, finns dom?

Idag fick jag sticka tidigt hemifrån och lämnade en sovande Elsie i sängen när jag tassade iväg. Sedan körde jag till Upplands-Väsby där jag mötte upp ägarna till en av mina uppfödningar, 7 månaders valpen Tassa (dotter till Selma och Milou). Jag fick låna med mig Tassa och stack sen till TV4 huset där det var inspelning av programmet "Efter tio" med Malou. Jag var med för att representera Labradoodlarna som ju kallas allergivänliga av många uppfödare, dock inte av oss. Eftersom jag själv är pälsdjursallergiker så vet jag hur det är att som djurälskare få höra att det inte kommer fungera att leva med djur i hemmet. 

Selma

Jag blev så ledsen när läkaren sade det till mig och berättade sedan för honom om alla mina drömmar om att jobba med hästar osv. Han gick ut till min mamma i väntrummet och sade "-Finns det något som skulle göra den här tjejen sjuk så är det att inte få vara med djur."
Jag har som tur var aldrig utvecklat astma utan har mest besvär som snuva, kliande ögon, nästäppa och kliande "myggbett" vid kontakt med exempelvis katt. Jag är allergisk både mot pälsdjur, pollen, kvalster och känner av nötter och kiwi en del (men inte så mycket att jag avstår). 
För mig har just Labradoodle passat perfekt eftersom de oftast har en bra päls som inte fäller, som passar perfekt för att badas regelbundet eftersom de saknar underull och inte har fet päls som exempelvis en labrador (som inte bör badas var tredje vecka). Att bada hunden minskar märkbart mängden allergener i pälsen så det gör på så sätt mina hundar "allergivänliga". Jag har pga min allergi inte haft hundar i sovrummet och är också rätt glad att slippa grus och smuts i sängen. Mina hundar har snabbt fått lära sig att inte slickas (varken i ansiktet eller på händerna) och det beror både på min allergi men också på att jag tycker det är rätt ofräscht. Jag tycker väldigt illa om att ha tussar med hundhår hemma men det har inte med min allergi att göra. Jag vill ha en hund som inte kräver omfattande pälsvård eftersom jag oftast blir allergisk av att borsta hundar (mina borstas alltid utomhus). Därför håller jag mina hundar ganska kortklippta.
Det finns egentligen bara en studie som har mätt mängden allergener hos olika hundraser och då har man sett att mängden mellan olika individer kunde vara stor men att mängden mellan olika raser inte skiljde sig så mycket. En labrador spred exempelvis mindre "damm" i luften omkring sig än en pudel men det beror nog till stor del på deras feta päls som liksom binder allergenerna mer än pudelns. Jag reagerar ofta på just labradorer och kanske beror det på att de har en så hög koncentration av allergener på kroppen så när jag kliar på dom och sedan tar mig exempelvis i ansiktet så får jag besvär. I studien påvisades mindre allergener på golvet hos de med labradoodlar än de med andra raser men det var inte 100% säkerställt att det berodde på hunden utan kunde lika gärna bero på att de hundägarna hade använt sig av modernare dammsugare. Det behövs alltså helt klart mer forskning på området och att mäta mängden allergen man får på handen och man stryker hundens päls skulle kanske ge en annan bild än om man mäter mängden som finns i luften runt dom. Vill ni se inslaget i "Efter tio" så går det att se nedan. Jag och Tassa kommer in i inslaget ca 9 minuter in så är ni bara nyfiken på att se en 7 månaders Labradoodle stjäla showen så kan ni spola fram dit med en gång.

Jag älskar labradoodles!

Få beslut jag tagit verkar väcka så starka känslor här på bloggen som mitt val av hund och det känns som ett lite längre inlägg om detta är på sin plats. Att jag för 8 år sedan blev ägare till min allra första Labradoodle har gjort att jag inte ens överväger att skaffa någon annan hundras i framtiden. De ser precis ut som en hund ska se ut tycker jag och har alla de egenskaper jag tycker är viktigast. Det är fortfarande en såpass ung ras att de inte har blivit godkända av SKK (Svenska Kennel Klubben) men det finns gott om hundraser i Sverige som inte godkänts av dem och det gör dem inte mindre värda i mina ögon för det. Det finns en sak man väljer bort om man som jag väljer att skaffa en Labradoodle och det är möjligheten att ställa ut sin hund (förutom på inofficiella utställningar för blandraser) och jag måste erkänna att det inte hade varit något som lockat mig även om jag hade en godkänd ras. Då jag alltid sysslat med djuruppfödning föll det sig helt naturligt att jag tillsammans med min mamma startade upp kennel för några år sedan för att föda upp just Labradoodles. Jag har ju främst jobbat med att föda upp hästar men min mamma har haft SKK godkänd kennel i många år och har en gedigen erfarenhet. Vi hade svårt att hitta bra hundar i Sverige och har därför importerat de flesta hundarna för England och USA. Det är inte det lättaste att hitta bra hundar utomlands men vi hade turen att få kontakt med Englands i särklass framgångsrikaste uppfödare (Kimberlenes) och även en av de absolut bästa i USA (Fernridge). Det säljs mängder med Labradoodles utomlands men att hitta en seriös uppfödare där man vet att att föräldrarna är friska och sunda och som har ett långsiktigt avelsarbete har inte varit det lättaste. När vi väl hittat uppfödare som uppfyllde alla våra krav så var vi dessutom tvungna att övertyga dom om att de skulle sälja hund till oss dvs. utomlands. Nu har vi efter flera år en riktigt bra samarbete med dessa uppfödare och hoppas det kommer fortsätta i många år till.
För att försöka få fram så bra, friska och trevliga hundar som möjligt så avlar vi bara på de hundar som har ett kanonfint temperament, friröntgade höfter och en bra päls. Vi genomför även flera andra hälsotester och många av hundarna har genomgått mentaltestning av en av Sveriges ledande etologer (med toppbetyg) och flera är utbildade vårdhundar vilket säger en hel del om deras lynne. Vi vill helt enkelt försöka föda upp så friska, trevliga och stabila individer som möjligt så att våra hundar bara ska vara till glädje för sina framtida ägare.
Vi får mycket positiv respons från våra valpköpare och intresset för rasen är mycket stort. Förfrågningarna att komma hit och träffa våra hundar haglar och kölistorna på våra valpkullar är långa. Möjligheten att kommentera anonymt här på bloggen har dock öppnat upp för en helt annan typ av åsiktsventilering. 
För att ta några exempel har det bland annat skrivits: 
"Detta är banne mig helt horribelt!! Blandrasavel med sken av seriositet??? Man mår illa när man läser vad som skrivs, finns ju inge kunskap om avel,hälsa,mentalitet eller djurskydd whatsoeverore!!!" från Anonym

En av de mer underhållande teorierna var denna:
"Tror att det kan vara lite statustänk "vi som har labradoodle har pengar" men det kan bli så "man biter sig själv i nacken" risken finns att få oseriösa köpare som lånat ihop pengar bara för att kunna briljera om att dom har köpt en hund av bondsökerThilde för 25000 papp och på det sättet höja sin egen status och få lite uppmärksamhet, ja, alla mynt har två sidor." från Anonym
Folk är verkligen kreativa när de handlar om att hitta nackdelar med vår avel. Eller hur?

En som inte lindar in budskapet är denna:
"Men jag begriper inte hur någon kan förespråka BLANDRAS AVEL. Jag som uppfödare av Rottweiler tycker att detta är upprörande att en byracka ska betinga ett högre värde som valp än mina. Herregud jag importerar väl också från andra länder Australien Japan Afganistan Ryssland Sydafrika mina hundar kostar X mer än en jävla blandis"

Fast motreaktionerna låter sällan vänta på sig och det är skönt att de arga insändarna ofta får svar som detta:
"Är inte alls insatt i hundvärlden MEN, vad kommer denna avundsjuka ifrån? Om man kan ta lite dyrare pris för valpar, gynnar inte det hundvärlden i stort? Jag menar det borde väl långsiktigt dra upp "hundens värde" på marknaden... Ok, kanske andra faktorer jag inte förstår men det känns som att folk är lite missunnsamma;) Så skit i dem, bara det jag ville säga. mvh/Frida"
eller det här:
"Det är inget fel på att köpa en goldenretriver eller en labrador.
Men det är heller inte vara fel att välja en labradoodle.
Bara en lite nyare väg att gå. Men snart lika självklar hoppas jag. 
Vi är därför väldigt glada och tacksamma över att ni föder upp dessa fina labradoodlar.
Det ger oss i vår familj en möjlighet att kunna få välja en annan stig än den vanliga. En ny stig som inte så många går och kanske missar...
Varma hälsningar: Jeannette" 

och våra valpköpare kan inte heller hålla sig från att ge sig in i debatten:

"Vi valde Hööks labradoodles för att de bedriver en seriös avel på fina hundar. Och ja vi har råd att köpa precis den hund vi vill ha men vi har gott om andra så kallade "statussaker" som nog sticker mer i ögonen på folk än vår lilla busiga labradoodle. 
Om den svenska avundsjukan kunde omvandlas till energi då skulle den gott o väl motsvara världens kända oljereserver" Från Sara W

Och att höra av ägaren till lilla 6 månaders valpen Tassa var också skoj:
"Hej. Jag bara måste få lägga in en kommentar om hur otroligt rolig o mysig vår labradoodle Tassa är. Hon charmar verkligen alla, så till den grad att en bekants bror köpte en från Danmark (en annan uppfödare då såklart:), å de är oxå mer än nöjda. På de hundkurser vi har gått så är hon absolut duktigast o väldigt lättlärd (hon tycker det är sååå kul med olika uppdrag) alla andra hundar är/har godkänd ras har på nåt sätt lite mer benägenhet att följa sina instinkter.
När vi var på en reklamfilms inspelning med engelska skådisar berättade flera att labradoodle är jättevanliga i England o en skådis berättade att hon hade en lagotto som tydligen var en väldigt ovanlig ras i England.
Även en engelsk veterinär som vaccinerade Tassa sa att de är vanliga i England, han kunde tänka sig att ta med henne hem, men det fick han inte såklart :)
Jag ångrar inte en sekund att vi la några tusenlappar extra för Tassa.
Folk har alltid åsikter om andras inköp när de vet priset. Onödigt och missunnsamt."

Jag tycker förstås att det är intressant att få olika läsares åsikter om allt från val av tapet till hundras men jag hoppas att med detta inlägg nu sätta punkt för de ilsknaste påhoppen. Ni är varmt välkomna med er sakliga kritik om ni har en sådan och självklart är alla positiva kommentarer fortsatt välkomna. Sedan har jag ett tips till alla er som blir så arga och ogillar våra Labradoodles men som ni inte verkar ha tänkt på: Skaffa inte en sån för ingen tvingar dig!
För er som vill veta mer om våra hundar kan jag rekommendera sidan Labradoodle.se och är du sugen på valp så kan jag glädja dig med att det kommer valpar redan i mitten på november.  
Här är lite bilder på några av mina egna uppfödningar.
 

Ljuvliga Tassa i full fart på stranden.

Sötaste lilla Alice Pling på upptäcktsfärd i skogen.

Charlie är en underbar familjehund med silkeslen och fluffig päls.

Aslan (tidigare Findus) kom och hälsade på när vi hade återträff för Selmas ettåriga valpar i våras.

Först hette hon Snorkfröken men sedan fick hon det passade namnet Molly. Även denna bild är från återträffen i våras.

Vill man slippa pälsvård kan man ha hundarna kortklippta. Här är exempel på ganska nyklippta hundar från vänster: Selma, Molly och Nala

Annie Lööf på besök!

Igår fick vi finbesök här hemma när Annie Lööf kom på besök. Centern ska lägga fram lite förslag för att underlätta för landsbygsföretagare att satsa på turism så därför ville de besöka en som sysslade med just det. Jag är väldigt glad att valet föll på just mig och det blev ett jättetrevligt och intressant möte. Tv4 Uppsala var här och spelade in ett inslag också men dom hade det inte lätt med ljudet eftersom Elsie möblerade om här hemma när de försökte filma.
Hästarna gjorde däremot sitt bästa för att få vara med i bild.

Elsie somnade i selen när vi gick ut till hästarna. Det tar på krafterna att ha en minister på besök.

Snafs försöker visa sig från sin snygga sida för Tv4.

Jag tror våra grannar blev lite förvånade av den här synen på förmiddagen.

Ess hälsar snällt på Annie och han var som vanlig lycklig över att få lite kel.

Elsies favoriter just nu

Att köra bil

Att pyssla med home-styling här hemma

Att klättra på allt som hon kommer åt

Att sitta i kastruller (och tvättlådor, resväskor, skurhinkar osv.)

Att leka tittut (tvättställningen är perfekt för att "gömma sig")

Leka ute

Gå på hundpromenad

Mata hästarna (jag har två här där vi bor nu).

Tack till dig!

Sedan jag började resa tillsammans med ett spädbarn har jag ofta blivit rörd över människors omtänksamhet och hjälpsamhet. Jag är tyvärr inte den som ber om hjälp i första taget och vill verkligen inte vara till besvär. Jag har ju sett folks skeptiska miner när de ser att det kommer ombord små barn på planet men hittills har i alla fall ingen av dem fått sina fördomar om skrikande bäbisar infriade. Det kan jag dock inte ta åt mig äran för utan det beror till stor del på alla hjälpsamma medpassagerare jag mött det senaste året. En liten minuts insats kan rädda hela resan och jag tror inte många förstått hur värdefull hjälpen varit. Det är nämligen inte alltid en napp, en leksak eller en stunds tittande på "Babblarna" (ovärderlig app!) är tillräckligt.
Tack till tonåringen som lekte tittut mellan sätena i raden bakom mig på tåget. Just då var det exakt den avledning Elsie behövde för att orka den sista stunden till Arlanda. 
Tack till kvinnan från Brasilien som med stor entusiasm pekade ut alla färglada bilder åt Elsie i tidningen hon köpt. Att hon pratade ett annat språk gjorde bara hela upplevelsen ännu mer spännande för E.
Tack till den äldre mannen som på flyget till Kristianstad med stort tålamod tog emot och lämnade tillbaka Elsies leksak. Elsie tröttnade inte på leken på ett bra tag och han lät lika glad varje gång hon räckte den till honom. "Tack! Tack!" och "Varsågod". 
Tack till den unga killen som utan att tveka tog tag i min packning och bar den uppför flera långa trappor när hissen slutat fungera.Med tiokilosklump i bärsele på magen kan några trappor med resväska och handbagage verkligen kännas som att bestiga ett berg.
Tack till flygvärdinnorna på Flyglinjen (som jag alltid flyger med till Kristianstad) som gullar så mycket med Elsie varje flygning.
Det finns många fler exempel och till var och en av er som någon gång hjälp mig eller någon annan som reser med små barn vill jag bara säga: Tack! 

Elsie knappt två månader gammal på sin första flygresa.

En fem månader gammal tjej på tågstation i Malmö

Elsie fem månader på tåg hem från Varberg.

Elsie nio månader på flyg till Bergen. Så här såg det ut i ett par sekunder. Sedan var det stå i knät och stoppa ner lappen i facket på sätet framför. Och ta ur lappen ur facket... och stoppa ner den i facket. Ja, ni kan ju gissa hur det fortsatte resten av flygturen.

Vilka flyttar med oss?

När vi till våren flyttar ner till Skåne så kan vi tyvärr inte ta med alla familjens djur. Självklart kommer hundarna Mimmi och Selma flytta med oss och även stallkatterna Mats (Stefans vän Mats) och Nalle. Eftersom jag är allergisk kommer de inte få bo inne i huset med oss men däremot finns redan en liten kattlucka ner till källaren som är jättestor och fin. Där ska vi göra i ordning ett mysigt litet rum åt dom som dom kan sova och äta i. Hur lär man vuxna katter att använda kattlucka om de aldrig gjort det förut?

Av hästarna som är några garanterade att få följa med. Det är mina sex lägerhästar Glói, Börje, Goliat, Hugur, Palli, Sproti och eventuellt också Reyne (som jag kanske ska köpa tillbaka). Ett par av mina ston vill jag inte heller sälja så Náttrún som är mamma till min hingst Ess bland annat och Rakel får flytta med och även Rakels lilla dotter Líf från Hökebo (Jippie! Jippie! Jippie!). Min hingst Ess från Hökebo kommer få följa med ner han också men kanske blir det att han åker iväg på träning först för jag skulle gärna få honom avelsvisad igen nästa vår. 
Jag försöker ju få sålt en stor del av min avelsflock och ett gäng av dom har redan sålts. Vill du hålla dig uppdaterad med vad som finns till salu och vad som händer i hästverksamheten så är det bara att klicka dig in på facebook och gilla Frostimport där. 
Kvar finns nu ettåriga Vikingur, tvååriga Mist, Smaeli och Sindý och så de vuxna och bedömda skäckstona Freisting och Ida. Skulle någon av dessa hästar inte vara sålda innan flytten får de förstås följa med ner. 

Fina katten Mats när han var liten.

Söta Nalle som kattunge (Mats bror).

Hur mycket jag än vill så kan jag inte spara på alla hästarna. Stoet Freisting känns det verkligen vemodigt att göra sig av med.

Lyssna på syrran

Min ena syster driver ett företag som heter Djurstudion (kolla in hennes sida här) och i helgen hade hon vernissage i Brösarp med massor av sina otroliga hundporträtt. Det skrevs en artikel i Ystad Allehanda och så gjordes det en intervju i P4. Ni kan lyssna på den dryga minuten långa inslaget här och bland annat höra om miljonsatsningen som nu görs på en hundlekplats/hundnöjespark i Brösarp.



Jag är så grymt imponerad av hennes hundbilder. När vi flyttat ner ska jag se till att göra ett besök i hennes studio med både Mimmi och Selma. För dig som är lite sugen på att ha koll på vad som händer hos Djurstudion och även få chansen att vinna en gratis fotografering av ditt ju så klicka dig in på Djurstudion på Facebook och gilla hennes sida där.

Syrrans egen hund Saskia har förstås fått stå modell många gånger. Foto: Djurstudion.

Framtidsplaner

Det är häftigt att planera för vår framtid nere i Skåne och varje ledig stund vi får tillsammans gör vi upp planer, går igenom ritningar och drömmer oss bort. Gården vi köpt har så mycket utvecklingsmöjligheter och potential och det känns som att jag äntligen kan utveckla företaget på en massa sätt. När det gäller min hästverksamhet så kommer mycket förändras men bland annat mina 5-dagars ridläger för barn och ungdomar kommer fortsätta där nere. Visst blir det lite annorlunda eftersom det är en ny gård, havet bara ligger en dryg kilometer bort och infarten till gården kantas av en äppellund. Så annorlunda blir det som sagt men jag tror inte det blir till det sämre på något sätt.
Vi har ju tidigare haft sk. "gourmetkurser" här i Norduppland. Det är något jag kommer utveckla vidare och där nere hoppas jag kunna arrangera ridweekends där jag bjuder på häftig ridning i Österlens vackra natur (och stränder), boende på Talldungen gårdshotell (läs besökares utlåtanden på Tripadvisor) och även smarrigt käk från deras kök.
Uppfödningen av labradoodlar kommer förstås fortsätta även den och det blir så mycket enklare nu när mina mamma (som jag har kenneln ihop med) kommer finnas bara en kvart bort.
Stefan kommer förhoppningsvis fortsätta på samma företag som han jobbar på nu men flytta till deras Skånekontor. Han är dessutom den av oss som gått in till 100% för att lära sig mer om hur man sköter och utvecklar en ekologisk äppelodling (gården har några hektar vacker äppelodling med runt 25 olika sorters träd). De nuvarande ägarna till gården gör en fantastiskt god must av dessa äpplen och vi hoppas kunna lära oss en hel del av dem för att kunna ta vid äppelodlingen på bästa sätt.

För några år sedan gjorde jag en ridresa till Österlen med kompisar så jag vet vilken härlig ridmiljö Österlen kan bjuda på. Här är vi vid Haväng.

En liten vattningspaus i Verkeån.

Ridning vid havet är något alldeles extra. Här är jag på hästen Gródi som jag lånade av en vän.

Jag fick förverkliga min dröm om att galoppera längs sandstränderna. Gissa om det kommer bli en hel del av det i framtiden. Åh vad jag längtar!

Gården i somras efter den oerhört torra sommaren. Inte mycket av gräsmattan kvar just då.

Det här kan vara min absoluta favoritplats på nya gården. Uterummet i söderläge med den enorma vinrankan som ramar in. Här ser jag fram emot att fika ofta och länge.

En härlig gammal äppelodling med massa olika sorters äpplen ska bli spännande att ta sig an.

Vi ska flytta till Österlen!

Vi kan nog verka lite galna. I tre års tid har varje ledig minut lagts på att renovera vårt hus Stenbacken i Untra och innan vi ens hunnit flytta in i stora delen så ska huset säljas. Vi älskar det här stället och dess omgivningar och huset har vi ju renoverat med en sån noggrannhet att det inte skulle behöva göras om under vår livstid. Tyvärr är läget ett helt annat än när vi köpte det då hela min familj under de senaste två åren flyttat till Skåne. Som ni kunnat se här på bloggen har det blivit en hel del resor söderut för mig och Elsie (Vi smet iväg till våren!) men nu kommer det alltså snart vara slut på det. Elsie kommer växa upp nära sina skånska kusiner och istället för att flyga söderut så kommer vi med jämna mellanrum resa upp till Stockholm/Uppsala. Dessutom finns bra boende för gäster så förhoppningsvis kommer vi kunna bjuda ner alla de vi saknar.
Till våren går flyttlasset till vår nya gård som ligger utanför den lilla orten Rörum på Österlen. Där kommer vi pyssla med allt möjligt (äppelodling, hästverksamhet, uthyrning av boende till turister och labradoodleuppfödning) och det finns massor av utvecklingsmöjligheter inom flera områden.
Innan vi flyttar måste vi bygga klart det sista, sälja huset och även sälja gården Hökebo i Månkarbo. Därför vet vi ännu inte riktigt när vi ger oss av men vi hoppas på att vara på plats innan äppelträden går i blom.
Jag är otroligt lycklig och samtidigt vemodig. Alla drömmar vi haft med här huset måste nu försöka glömmas bort och vännerna häromkring kommer jag förstås träffa mer sällan. Det är bara ett år sedan vi genomförde en flytt och nu måste vi göra det igen. Det är helt enkelt massor av känslor men mest av allt blir jag förväntansfull och pirrig när jag tänker på det. Gården är nämligen ett riktigt litet paradis!

Vårt framtida hus.

Ettårskalas!

I väntan på gästerna

Det blev inte något stort firande för Elsie på själva födelsedagen men igår bjöd vi in till ettårskalas och då var det tårta, ballonger och paket precis som det ska vara. Elsie fick ärva en hel låda med böcker (med kartongsidor som tål en ettårings läsning) från sina kusiner så nu blir det mycket "läsning" här hemma. Mest gillar hon att härma djuren i de olika böckerna (frusta som en häst, skälla som en hund och fnysa som en kanin). Numera kan hon också rörelserna till "Imse vimse spindel" och delvis rörelserna till "I ett hus vid skogens slut" och precis som med alla nya förmågor hon övat upp så dyker de gärna upp när hon ska nattas. När man tycker att hon nästan somnat så sätter armarna igång och viftar "ner faller regnet" osv. Det är svårt att hålla sig för skratt emellanåt men om nattningen drar ut på tiden och tar närmare två timmar så börjar man önska att Imse vimse skulle glömmas bort för en stund. 

Bättre sent än aldrig, men nu har vi faktiskt skaffat en vagn som Elsie trivs (hyfsat) i. Det blir fortfarande en hel del turer i selen eftersom Stefan gillar att gå i snårigaste skogen och leta svamp (eller bara utforska skogen) och då funkar inte någon som helst vagn. Dessutom är det väldigt smidigt att resa utan vagn och bara ha en rullväska att hålla reda på (det har blivit 7 resor till Skåne hittills tror jag). 
Den vagn vi till slut valde är en begagnad Baby jogger city versa (barnvagnar har längre och mer komplicerade namn än tandkräm nuförtiden) och den är precis vad vi behöver. Lätt att fälla ihop, inte för tung att bära, vändbar sittdel (ergonomisk) och lättkörd. Ska nog ta och göra den extra fin med en sittdyna från 32GÅ. Hon syr så otroligt fina grejer och en dyna känns praktisk att ha så man lätt kan ta in den och tvätta. Idag hade vi vår första vagnspromenad tillsammans jag och Stefan. Då räknar jag inte den 10 minuters promenad vi gjorde i vintras runt huset. Jag och Elsie stack till Gävle där vi mötte upp Stefan och tog en promenad i Boulognerparken. Promenerat tillsammans har vi förstås gjort en hel del men det här med att skjuta en vagn är vi båda väldigt ovana med. Elsie verkade dock nöjd och fick dessutom se en massa änder vilket blev dagens höjdpunkt. Som ni hör är vårt liv oerhört spännande och fyllt av äventyr.

Tokig i ballonger och svår att få skarp på bild.

Mesta tiden såg det ut så här. Full fart med minst en ballong i famnen.

Efter en stund i finklänning bytte vi snabbt om till lekkläderna igen och stack ut.

Tårtan jag gjorde hade jag aldrig bakat förr så det blev lite muffins som back-up om den skulle smakat dåligt.

Men tårtan smakade som tur var bra. Det blev hallon/vitchoklad cheesecake.

Farmor kunde tyvärr inte vara med men skickade en härlig bukett blommor.

I förrgår när jag kom hem med vagnen så fick Elsie åka en vända på gräsmattan. Både pappa och dotter verkade nöjda.