16 nov. 2011

"Spökbonden" kom till gården

Min granne Svante som agerade spöke på Halloweenlägrets spökrunda (Spöken och motorsågar!) kom häromdagen förbi och hjälpte mig att röja ett dike. Att bli med mark och gård har lärt mig massor om sånt som jag inte ens visste fanns. Förr såg jag inte ens om jag passerade ett igenvuxet dike, men nu sticker det faktiskt lite i ögonen. Jag ska erkänna att jag inte är någon hejare på att tag tag i problemet själv, men min granne är den som ser till att det blir gjort. Han puttrar hit med sin gamla fina traktor med släpet påkopplat och kör igång med motorsågen och då är det bara att hugga i. Ofta har han även sin son med sig och tillsammans jobbar det på som arbetshästar.

Just den här gången var det bara jag och Svante och jag lastade på allt på vagnen under tiden han sågade och när lasset var fullt körde vi ut i en av hagarna och lossade på den stora rishögen vi samlat ihop där. Det blev ett par rejäla lass bara från den korta sträckan vi röjde, men nu är det inte så många diken kvar att röja. Tack vare Svante har jag börjat komma ikapp och förhoppningsvis ska dikena aldrig någonsin bli så igenvuxna som det varit de sista åren. 
De första sex åren jag bodde här på gården använde jag förresten spettet för att göra hål till varenda stängselstolpe (rätt många hundra vid det här laget). Sedan gick jag med på att få hjälp av Svante som med sin jordborr på traktorn gjort de senaste stängslingsprojekten till en dröm. Stolparna måste fortfarande slås ner med klubba och handkraft men jämfört med tidigare är det inte ens halva jobbet. Han hjälpte till exempel till att göra Kalasfint åt hingstarna!
När Svante kör igång är det bara att hugga i. Det var rätt rejält igenvuxet i diket.
Såhär ska det inte se ut! Den fina gamla björken var det enda som fick vara kvar.
Svante med sin traktor och ett litet lass med sly på släp.
Lite bättre blev det när det var klart. Tänk på
allt jobb det ligger bakom nästa gång ni passerar
fina diken utan sly.
Under tiden som jag och Svante röjde diket försökte hundarna förgäves gräva fram en sork (eller nåt åt det hållet). Vanligtvis är de inte speciellt intresserade av att spåra eller jaga men något triggade dom till en hetsjakt. Sorken var nog långt borta och blev troligtvis inte speciellt oroad. Mimmi som är svart såg ju helt ok ut men Selma såg ut som om hon doppat nosen i svart olja. Ungefär som i inlägget: Varför har jag hund?


3 kommentarer:

  1. Hej! Har du inte testat att använda traktor med lastare när du ska trycka ner stolp i jorden? Vi gjorde det vid sista hagbygget och det var en fröjd! Skopan pressade ner stolparna som ingenting. Bara ett tips för att slippa lite mer jobb ;)

    SvaraRadera
  2. Svante och jordborren skulle vara en dröm att ha i närheten. Jag måste hitta en Svante här på Österlen också så att vi kan göra inhägnader till en stor lekgård för hundar.

    SvaraRadera
  3. Jag tycker det är så svårt att få dem spikrakt med skopan. Har tänkt länge på att utforma en metallholk som man trär på stolpen och som sitter fast vid hydralen. Då skulle man kunna sänka dom med lite mer precision tror jag. Att klubba ner stolp är å andra sidan sjukt bra styrketräning så lite av det måste jag nog syssla med om jag inte ska bli klen i armarna :-)

    SvaraRadera