Viktigt att lyfta blicken

Bara ett par minuter från nya huset breder Dalälven ut sig. Igår tog vi en promenad dit med hundarna och även en termos varm choklad. För mig känns det viktigt att med jämna mellanrum i byggtider lyfta blicken och se hur fint vi har det/kommer få det för det gör ju att man får nya krafter att hugga i. Längs älven kommer det bli många hundpromenader och även i den övriga omgivningen för Här finns vatten åt alla håll!

Än ligger lite isflak kvar.

Ett stråk med svanar korsade himlen i solnedgången.

På bron över älven är det perfekt att ta fikapaus.

Selma somnade gott när vi väl kom hem.

Gjort slut?

Jo, det är väl det dom vill att man ska tro med rubriken nedan. Vi som försökt ligga lågt och inte ställa upp på en massa intervjuer har hamnat på ett omslag igen. Jag fick som vanligt ett samtal från skallertidningarna som frågade hur allt var med oss. Det enda dom egentligen vill veta när de ringer är om vi väntar barn eller förlovat oss men först kallpratar dom en liten stund om annat.

Jag fick frågan varför vi inte synts till på länge och jag svarade att det varit jätteskönt att inte dyka upp på tidningarna titt som tätt. Sedan sade jag att det kanske fått vissa att tro att vi inte hållit ihop för jag har fått den frågan lite då och då från folk jag inte känner. Det uttalandet blev alltså nedanstående rubrik. Dom är verkligen bra på att vrida på orden lite lagom för att få folk att anta något som sedan visar sig inte stämma när man öppnar tidningen. Visst brukade jag vara skeptiskt till rubrikerna redan innan jag själv hamnade där men nu är det snarare underhållning att gissa vad som ligger bakom. När någon fått "tillökning" så kanske det handlar om en kattunge och när någon "blivit lämnad" så är det en separation i tonåren de skriver om. Men uppenbarligen säljer det så jag förstår dom samtidigt.

Vårtecken på Hökebo!

Mina säkraste vårtecken på gården just nu är:

• Smutsiga hundar (Selma ser ut som i inlägget: Varför har jag hund?)
• Hästhår överallt! Innanför overallen (hur?), i munnen, i skorna, ja överallt.
• Gummistövlar på fötterna (av vårigare sort än dessa)
• Enorma magar på mina dräktiga ston som närmar sig fölning.
• En lust att ha picknick i solen varje dag.
• Långa ridturer som man aldrig vill ska ta slut
• Blommor på bordet i väntan på blommor på gården

Mest av allt blir jag glad av solen som nu verkligen värmer på allvar. Än dröjer det dock innan det kommer tussilago i dikena för här ligger snön fortfarande rätt tjockt.

Än är det gott om snö kring gården

Yrja på uteritt utmed diket som det forsar vatten i.

Blommor på bordet och på muggarna som jag fick i present av en vän.

Premiärritt på Abba!

Idag var det äntligen dags för en första liten provtur på nya hästen Abba. Idag har vi knallblå himmel, vindstilla, nollgradigt och helt perfekt ridväglag. Hon verkade glad över att det äntligen hände något och kändes trygg och lugn trots att hon reds själv i helt ny miljö. Hundarna följde glatt med idag och det blev en mysig runda i lugnt tempo, men jag passade på att prova igenom gångarterna och de sitter som de ska som tur var. Väl tillbaka i stallet förstod hon inte vad hink med kraftfoder var utan åt hellre hö, men det lär hon nog snart förstå. 

Jag känner mig väldigt nöjd med nytillskottet och tror hon kommer bli en populär lägerhäst till sommaren.

Abba är verkligen en nyfiken och glad häst.

Hundarna tog täten med en gång.

Att jag knäppte kort från hästryggen störde inte Abba.

Vilken födelsedagsfest!

När jag fyller 80 hoppas jag på att vara åtminstone hälften så pigg som Anders Wall är nu. När jag åkte från festen vid ett på natten i fredags var han fortfarande uppe och dansade (tillsammans med många av de andra gästerna). Han firade tydligen nästan hela veckan och det gjorde fredagens insats ännu mer imponerande.

För mig började dagen med att packa bilen full med mat, sadlar, sängkläder och annat och sedan lasta in två hästar i hästtransporten innan jag rullade hemifrån. Först åkte jag förbi Agersta och lastade ur både hästar mat och tillbehör innan jag körde vidare hem till min storasyster i Uppsala

Ombytt och klar och håret har börjat 
med att sprayas till formbarhet.

Syrran har ofta fått hjälpa mig med håret när jag ska bort på olika tillställningar och det kändes att jag var i trygga hände när jag satte mig tillrätta på barnstolen i köket (efter att ha bytt om från ridkläder och overall till kvällens klänning). 

Med lite hårspray, blommor och hårnålar så blev det en håruppsättning helt i min smak som dessutom matchade både örhängen och armband. I och för sig missade jag det planerade tåget men det var det värt och jag blev bara en kvart sen till lunchen. 

Klar för avfärd. Blommor i håret och bak på klänningen.

Där hade ett stort gäng tidigare stipendiater samlats precis som varje år och bjöds på en otroligt god lunch på Myntkrogen (som är Kungl. Myntkabinettets restaurang och café). Anders fick en blomsterkrans på huvudet och det sjöngs för honom flera gånger. 
Sedan var det som vanligt lite ledig tid innan kvällens stipendieutdelning och jag passade på att fika lite och ta det lugnt en stund. Det blev sedan traditionsenlig stipendieutdelning på Kungl. Musikaliska Akademien där några av musikstipendiaterna fick framföra musik och de andra stipendiaterna fick hålla sitt tacktal.

Årets stipendiater satt på scenen och fick hålla tacktal
och Anders Wall delade ut stipendierna till var och en.

 Eftersom det var 80 års kalas för Anders så blev det inte bara en lättare buffé till middag utan alla de 450 gästerna begav sig till vinterträdgården på Grand Hotel. God mat, flera tal och framträdanden och sedan dans som skull vara till sent på natten. 

Det var mäktigt och otroligt vackert inne i vinterträdgården på Grand Hotel.

Jag tillhör gruppen Landsbygdsstipendiater och en av stipendiaterna från ett tidigare år, Erik, är väldigt road av smällar och dynamit. Det blev ett fyrfaldigt leve och en kanonsmäll på det.

Jag hade sedan tidigare bokat in en helgkurs på Agersta så vid ett fick jag bege mig till Uppsala där jag hämtade min bil och körde de sista milen till Agersta för att sova. Tre på natten stupade jag trött men nöjd i säng och sedan följde en fullspäckad kurshelg med ridlektioner, matlagning och förstås också melodifestivalkoll på lördagen. När jag väl kom hem igår kväll så hann jag bara äta middag och kolla solsidan innan jag somnade vid halv tio. Helgen blev rätt fylld av tvära kast (overall/klänning/overall) men som helhet var det tre toppendagar.

Anders Walls födelsedag!

Anders Wall framför sitt vackra hem utanför Heby.

Idag fyller en av mina idoler Anders Wall 80 år. Imorgon firar han enligt tradition ihop med oss som fått stipendium ur hans stiftelse tidigare år och delar samtidigt ut årets stipendier (mer om det kan ni läsa i inlägget: När jag mötte kungen!)

Turkosa örhängen bland annat.

Det brukar vara en otroligt härlig samling människor och det blir alltid spännande möten. Igår provades outfiten ut och självklart ingår lite turkosa detaljer (örhängen, armband, blommor i håret och så skorna på det)

Efter festligheterna kommer jag bo kvar i Stockholm och sedan åka direkt till Agersta för ännu en helgkurs där. Deras superfina anläggning med ridhus och konferens del har varit perfekt för lyxkurs upplägget och jag hoppas på att kunna ha flera sådana i framtiden. Läs mer om kursutbudet på hemsidan frostimport.com.

Vill passa på att lite tidigt önska alla en härlig helg!

Ýrja virvla virvelflicka

Har ni inte sett Ebba och Didrik så kanske rubriken blir lite förvirrande. Egentligen heter hon ju dessutom Yrla i serien, men min Ýrja passar fint in i den textraden tycker jag. Träningen av henne går framåt och det känns som att jag själv har massor att lära av den här hästen. Nu har jag fått lite ridlektioner på hemmaplan av en grymt duktig vän och fått många nya verktyg att jobba vidare med. Sånt gör underverk med ridmotivationen!

Min fina Ýrja!

Med ridning som yrke gäller det att inte tappa glädjen så att ridningen blir ett nödvändigt ont. Lite ny input är nödvändigt för att inte känna att man står still och slutar utvecklas. Det är då man märker att man nästan alltid börjar tölta på samma plats av ren rutin. Då är det dags för nya tag helt enkelt!

Fortfarande rätt överviktig men hon bär upp det snyggt så att det nästan inte syns.

Våren är överskattad!

Jo, ni läste rätt. Jag tycker förstås om ljuset och kan inte få nog av härliga klara dagar med sol som faktiskt värmer, men resten kunde jag vara utan. April till exempel är en helt färglös månad här på gården. Gräset är beigebrunt, marken är beigebrun, till och med hästarna som börjar fälla blir solblekta och blir beigebruna. Visst är jag överens med de flesta om att november är en rätt trist månad men om jag kunde spola förbi en månad (förutom november) skulle det definitivt vara april. När maj väl kommer med sitt gröna gräs och färgglada blommor (inte bara vita snödroppar) så känns allt mycket bättre. 

Kolla fältens trista färg i april. Inte så upplyftande precis.

Kanske är jag extra mycket motståndare till våren just för att jag är hästbonde. Mina marker tar verkligen stryk av att skodda hästhovar trampar i den fuktiga och känsliga jorden. Varje vända jag kör med traktorn så lämnar jag djupa spår efter mig. Tur att maj är en så snäll månad som läker alla markens sår så att det blir bördigt och fint varje sommar igen.

Traktorn och hästarna hjälps åt att trampa sönder marken.

Om ni inte tror mig när jag säger att hästarna är 
extra fula i april så kan jag visa Rakel ovan som exempel. 
Samma häst i sommarpäls hittar ni längst ner i det här inlägget.
Det är alltså inte fel på hästen ovan, det är bara fel månad.

När Juni kommer är färgerna tillbaka och till och med den trista vinterhagen är fint grön igen.

Abba har anlänt!

Nu är hon äntligen här, min nya häst Abba! Hon kom med flyget från Island i lördags men kom inte förrän igår till gården med lastbil. Idag fick hon gå ut till hagen och hon var otålig att få röra på sig. Hon har stått i box, flyg och lastbil i flera dagar nu så jag kan verkligen förstå henne. Nu är det bara att vänta in att hon skos (de flygs alltid barfota) och sen ska det bli så spännande att få prova henne på svensk mark. Hon har vilat sedan jag var på Island i Januari så vi kommer ta det lugnt i starten. Jag tror att jag lyckats hitta Islands absolut sötaste häst (men jag misstänker att jag kanske är lite partisk).

Stolt matte med sin nya häst.

Stefans födelsedag!

Idag fyller Stefan 30 år och han blev firad av vännerna igår kväll/natt. När jag funderade på hur han skulle firas så kom jag på att han faktiskt snackat en del om hur kul det varit när polarna samlats och spelat Guitar Hero då och då. Som så många andra drömmar så planerade vi att "när vi bor i huset ska vi skaffa Guitar Hero". Det blir lätt så man resonerar kring mycket nu mitt i renoveringen.

En nybliven 30 åring med knähunden Selma

Nu tycker jag det är så tråkigt att allt ska vänta tills vi bor i huset så då tänkte jag att en 30-årsdag är skäl nog att skaffa spelet med tillbehör. Stefans ölfavorit Stella Artois inhandlades också och så förbereddes käk för gänget. Alla kom vid halv sex och jag tror att Stefan i alla fall blev lite överraskad. 

Sedan packade jag in hundarna i bilen och lämnade grabbarna för natten och sov över hos en vän i Månkarbo. I morse kom jag tillbaka och fixade lite frukost åt allihop och för en stund sedan åkte de sista hem. Frukosten dagen efter en fest är nästan min favoritstund så den ville jag inte missa. Det verkar ha blivit en bra kväll, men så kan det nästan inte bli annat när man har trevligt folk, mat, dryck och dessutom Guitar Hero. 

Själv har jag faktiskt aldrig spelat men det är väl på tiden att jag lär mig om jag ska kunna utmana Stefan ibland. 

Nu ska han firas av familjen och sen tror jag vi båda kommer vara nöjda med en lugn kväll ikväll.

Storleken har betydelse

I alla fall när det gäller att tippa vinnaren i hundbrottning. Som tur var var Selma slug och hittade andra knep att vinna över Saskia under dagens lekstund. Båda är ju bara dryga året och får därför inte busa för långa stunder (växande och även stora hundar får man vara lite försiktig med) men själva känner dom inte av någon som helst trötthet. Först efteråt när båda fått ligga med ett litet tuggben en stund lägger sig lugnet och det hörs lite trötta snarkningar från jättehunden.

Jättehunden Saskia som hälsar på här i ett par dagar.

Selma tar sats och hoppar högt för att komma upp i Saskias nivå.

Saskia vinner överlägset i tävlingen om vem som är störst.

Lite kapplöpning i djupsnö.

Selma lyckas kvickt undvika att bli boxad av Saskia.

Ibland blir hon för hårdhänt men då säger Selma ifrån på skarpen.

Finbesök på Hökebo

Vännen från Tvååker, utanför Varberg (som jag berättat om i inläggen: Inredningsinspiration) har hälsat på ett par dagar här på Hökebo. Ni som undrat över varför inget hänt på bloggen har där svaret. När Helena hälsar på vill jag ta till vara på tiden på bästa sätt och då hinns varken kontorsjobb eller blogg med. Vi har hunnit med att rida ihop, sticka upp och visat framstegen i huset, ätit sushi och mest av allt bara hängt. 

Varje gång vi ses blir jag nästan arg över att det är så långt mellan våra hem. Vi är i och för sig flitiga på att höras via telefon och ses nog oftare än många som bor betydligt närmare, men önskan att tex. bara titta förbi hemma hos varandra och ta en fika ibland är stark. 

Jag är helt säker på att om jag fick välja en superkraft så skulle det vara förmågan att teleportera mig. Mer om det har jag berättat i inlägget: Jag väljer teleportering! Då skulle även syrran i Malmö (vars hund just nu hälsar på) få besök betydligt oftare. 
Idag står ridning och hundpromenader på schemat och det är en riktigt strålande vacker vinterdag.

Vinterlandskapet utanför kontorsfönstret.

Helena och jag hann med en jättefika på stationen innan hennes tåg kom.

Halloncheescake. Mmmmm!

Helena provade Venus och jag tror hon gillade henne
nästan lika mycket som jag gör.