Försvunnen ett tag...

De senaste dagarna har jag haft besök av underbara Karen från Island som idag tog flyget hem. Därför har jag inte satt mig på kontoret fler minuter än nödvändigt och dagarna har istället fyllts med ridning, massa gott käk och så den obligatoriska shoppingen (allt är dyrt för dem nu på Island). 
Karen jobbade här sommaren 2005 som jag skrev om i inlägget: Den näst bästa sommaren! och sedan dess har vi hållit kontakt. Det här var nog hennes fjärde eller femte semester i Sverige sedan hon var här och jobbade. I Januari var det istället jag som hälsade på henne då jag själv semestrade några dagar på Island.

Idag tog vi med ett par hästar till mehedeby och red
utmed Dalälven. Här är det Karen på Reine.

Ett riktigt glädjerus!

Jag med hästarna Börje och Hugur.

Vi kom ut ur den täta skogen och framför oss bredde Dalälven ut sig och längs med den gick en härlig grusväg där vi styrde upp och fattade galopp. Det var ett sånt lyckorus när vi dundrade fram där med den spegelblanka vattenytan på ena sidan, den kompakta skogen på den andra och en bilfri grusväg som sträckte sig så långt man kunde se. 
Så avslutades min arbetsdag igår då jag tillsammans med Julia åkt upp till nya huset utanför Mehedeby med ett par hästar i transporten för att på deras rygg se oss omkring i naturen. Sist jag var uppe där med hästar (Upptäcktsfärd!) var det metertjock snö överallt så den här upplevelsen var något helt nytt. 

Att rida utmed vattnet var helt underbart!

Tidigare på dagen hade sommarens sista ridläger avslutats och det var en blandning av trötthet och vemod som infann sig när gården tömdes på bilar och deltagare och kvar fanns bara delar av den nybakta tårtan. Att åka upp till byn vid Dalälven fick oss på nya tankar och nu längtar jag efter de tre ridkurser som jag kommer hålla där uppe i sommar. 

När jag kom hem möttes jag av en god middag och jag och Stefan firade att vi för första gången på länge bara var vi två här hemma på gården. En rätt stor omställning efter att ha haft 10 lägerdeltagare och även anställda boendes här under en stor del av sommaren.

Läs mer om familjens satsning

Kolla in artikeln i Ystads allehanda om min familjs satsning på Österlen som jag även skrivit om i Häftigaste huset i familjen. Ni kan även hitta dom på  Facebook om ni klickar här.

Några ur familjen Höök i det nya hemmet på Österlen.

Surtanterna!

Det är inte bara hingstar som ibland bråkar på två ben utan även en del ston. För hingstarna är det för det mesta nöje och lek men för stona är det oftast ett tecken på att den ena eller båda är i brunst. Häromdagen fångade jag Rakel och Freisting mitt i ett argt gräl. När jag väl särat på dom var de bästa vänner igen och något mer skrik och bråk blev det inte i hagen. Snart är alla ston färdigbetäckta och då kan vi slappna av lite och ta ledigt från brunstkollar och betäckningar. Ess har skött sitt jobb utmärkt men eftersom flera av fölen kom först i Juni kunde betäckningarna börja rätt sent i år. Leista, Freisting och Náttrún är konstaterat dräktiga men Ida, Líf och Dimma betäcks just nu och tar sig förhoppningsvis på denna brunst. 

Man ser hur det skriks när surtanterna bråkar.

Riktigt arga miner.

Stefans vän Mats

Jag är själv allergisk mot katter men kissarna här på gården är bland de keligaste jag mött. Stefan berättade när vi precis träffast att han alltid önskat sig en katt som heter Mats. När jag sedan skaffade två nya kattungar var det givet att den ena skulle få heta Mats och hans bror fick sedan namnet Nalle. De följer gärna med på promenad, pratar och gosar mycket och är de härligaste små kissar man kan tänka sig. Det tråkiga är förstås att jag inte kan gosa med dom men det märker inte katterna av eftersom de får så mycket mys av Stefan och andra på gården.

Häromkvällen på höbalarna...

letade Mats upp Stefan

?

När jag gått runt högen med balar möttes jag av den här söta mysstunden.

Sol, lekar, bad och hästar!

Det fylls dagarna av nu när vi är mitt uppe i ridläger 3 för sommaren. Åtminstone för deltagarnas del för vi ledare (Jag, Julia och Jannice) fyller även dagarna med matlagning, disk, städning och diverse udda hästsysslor som medicinering, betäckningar, tvätt och insektsskydd. Gänget denna vecka har varit oerhört kreativa att komma på lekar på sin lediga tid. Det har varit klassiker som "Burken" (eller "Dunken" som vi alltid kallat det) men också kuddkrig på en stock och en massa annat. 

I förmiddags var det gymkana precis som alltid näst sista dagen. De tävlar i två lag med varsin häst och har grenar som tex. baklängesridning, slalom och så den klassiska "norsk fylla" alt. "irländsk julafton" där hästarna får en paus medan deltagarna snurrar sig yra och sen ska försöka springa. Ikväll ska vi se filmen och då är det oftast just den här grenen som är mest underhållande att se på. 

Just nu pågår en rykttävling som tas på mycket stort allvar. Snart ska vi ledare bege oss ut och agera domare där poäng ges till kreativitet och hästarnas snygghet och renhet. Se fler bilder från sommarens ridläger i Bildgalleriet på Frostimports sida.

Högt tempo under gymkanan

Igår övade vi på morgondagens kadrilj och det såg väldigt lovande ut.

Kuddkrig på stock (med madrasser nedanför) pågick hela kvällen igår.

Börje blev förvandlad till enhörning på gymkanan.

Äntligen är köket klart!

Idag sattes tapeten upp och jag är verkligen nöjd med slutresultatet. Det är svårt att fånga på bild hur mycket större, luftigare och härligare köket blivit av renoveringen. Än återstår det att måla golvlisterna (ska göra det NÅN gång) och så förstås lägga ett nytt golv, men var sak har sin tid. Nu ska jag njuta av det ljusa, glada och hemtrevliga köket och inviger det på riktigt imorgon när ridläger 3 för sommaren drar igång. Återigen flyttar 10 deltagare in på gården för att i fem dagar hänga med oss, rida, bada, leka och så förstås en hel del hästpyssel. 

Imorgon kommer också Stefan hem från sin Formel 1 resa till Budapest och om jag känner honom rätt börjar jobbet med taket ungefär samtidigt.

Visst blir man glad av det nya köket?

Jag saknar INTE allt det gula!

Läs mer om Hökeboköket i inläggen:

                  Nya köket!

                  Köksrenovering- Etapp 1

                  Köksrenovering- Etapp 2

                  Köksrenovering- Etapp 3

Olika hästkrafter

I morse var det dags för Stefan och tre andra Formel 1 fantaster att sticka iväg på en fyra dagars resa till Budapest. På lördagen är det kval och på söndagen är det race som gäller. Jag är så glad att Stefan får några dagar ledigt för han har verkligen slitit långa dagar i huset nu med allt takjobb. Även om jag inte delar hans passion för Formel 1 så kan jag utan problem förstå den. Det är ju inte länge sedan jag spenderade 4 dagar i en tältstol i kallt blåsigt väder bara för att titta på hästar som rids fram och tillbaka på en avelsbedömning. Lite skillnad i fart och antal hästkrafter förstås men frågar ni mig så är valet mellan dem båda väldigt enkelt (men så skulle ju Stefan förstås också svara). 

Själv ska jag passa på att träna hästarna på gården och även hämta hem ett par nyinköpta förmågor. Köra bil långt och lyssna på radio som jag laddat ner ur Sveriges radios podarkiv är ju så nära semester man kan komma!

Köksrenoveringen- Etapp 3

Nu är alla luckor och lådor målade och på plats men knopparna och dragen har inte kommit ännu (är beställda). Hela köket känns mycket ljusare och jag längtar verkligen efter att få sätta upp tapeten som än så länge ligger och ser snygg ut i sin kartong. Innan jag fick hänga upp luckorna (jobbresultat som syns!) så skulle alla sprickor och ojämnheter fixas med latexfog (jobbresultat som INTE syns) så därför är tapetjobbet så efterlängtat för det hör utan tvekan till kategorin som syns och det är ju alltid extra tillfredsställande.  

Nu är de på plats och väntar på sina knoppar och drag.

Köket innan renovering (väldigt gult) och träknopparna som nu ska bytas.

Latex gjorde underverk och dolde fint alla springor och skavanker.

Idag kom också teglet till huset och satte punkt för några veckors stressiga förberedelser med taket. Än återstår en del läktning och så ska förstås allt tegel läggas ut men nu får det ta den tid det tar och Stefan måste förhoppningsvis inte jobba dygnet runt längre. 

Teglet lyftes upp med kran och sedan har Stefan portionerat ut det jämt över hela taket för att underlätta när det ska läggas.

När Stefan har jobbat på taket har jag varit hemma och både visat saluhästar och hållit lektioner. I hagen syns spår av gårdagens ösregn i form av en liten sjö.

Livrädd!

Jag satte på mig säkerhetsselen och Stefan hjälpte till att justera in den ordentligt. Jag testade spikpistolen och packade fickorna fulla med spik att fylla på med. Det kändes lite nervöst att gå upp på taket och fästa läkten, men inte mer än så. Bara lite nervöst. 

Jag klättrade efter Stefan upp på ställningarna och väl uppe på högsta planet visar Stefan hur man på ett lätt sätt ska klättra upp på själva taket. Jag känner mig mer och mer skakig och då plötsligt så glider stången jag håller mig i bort nån cm. För ett ögonblick tror jag att jag ska falla ner, även om stången förstås satt fast ordentligt. Då brast det! Jag började gråta okontrollerat och Stefan fick hålla om mig en lång stund. Paniken över att jag just hade en känsla av att jag skulle dö blandades med känslan av att jag var värdelös som inte kunde ta mig upp på taket ens. Jag visste nämligen att jag inte skulle klara av det oavsett om jag hade säkerhetssele som satt fast i en förankrad lina. 

Jag har alltid varit lite pirrig inför höga höjder, men samtidigt tyckt att det varit rätt spännande. 

Första gången känslan byttes mot dödsskräck var när jag för några år sedan skulle åka "Fritt fall" på Gröna lund. Självklart hade jag valt stolarna som kallades "Tilt" och som skulle tippas framåt innan fallet. Bygeln som man har runt sig går oftast att rucka på någon centimeter. Just i ögonblicket när vi är allra högst upp och stolarna tippades framåt så fick jag känslan av att bygeln släppte (det var den där centimetern) och jag fick panik. Ni förstår nog att jag aldrig åkt den igen....

Sedan ville jag bevisa för mig själv att jag inte var en fegis och valde att förra sommaren hoppa fallskärm. Det var skräck i själva uthoppet (hade det inte varit ett tandemhopp hade jag stannat i planet men nu fick jag snällt följa med ut) men sen var flygfärden neråt faktiskt rätt härlig och jag hann komma över rädslan innan vi landade. 

Tyvärr blev det ingen fortsatt terapi av det slaget för nästa utmaning jag gjorde var att ställa upp på att hoppa Bungyjump i Fångarna på Fortet i fjol. Då var det ingen kittlande känsla av att åka en bergochdalbana utan ren och skär dödsångest i hoppögonblicket. Hjärtklappningen lade sig inte på en lång stund efteråt och bara tanken på det får det fortfarande att snöra ihop sig i magen.

Nu upplevde jag den skräcken igen, men vad som gör mig lite ledsen är att de nu skedde på bara några meters höjd uppe vid takets början på huset...

Stefan står avspänt på samma höjd som jag nyss bröt ihop på. Jag kunde som tur var hjälpa till genom att röja marken nedanför (lagom höjd).

Var med och hjälp till

Kolla in Underbara Claras blogg och läs inlägget "Olika baljor" nu på stört tycker jag. Norrmännen behöver stöd men inte just ekonomiskt stöd just nu men det gör andra. Var med och hjälp till du också!

Jag är fadder i organisationen Plan och fick ett mail häromdagen som jag blev väldigt berörd av. Därför valde jag också deras nummer för att ge stöd. PÅ Dn.se kan man läsa följande:

Plan:

Organisationen utvärderar vilka akuta insatser som behövs i samarbete med drabbade familjer, andra organisationer och myndigheter i Kenya, Södra Sudan och Etiopien. Organisationen har akuthjälp på plats. Enligt Plan räcker 390 kronor för mat till ett barn och en mamma i tre månader.

Du kan sms:a KATASTROF till 72910 så skänker du 50 kronor.

Plusgiro: 900731-1 då kan du märka insättningen KATASTROF.

Min och Stefans semester...

...varade tyvärr inte så länge som vi önskat. Det har vi ett visst takprojekt att skylla (och det faktum att sommaren är min högsäsong på jobbet), men det får vi ta igen en annan gång. Det blev en dag i härliga Öregrund där familjen har en liten stuga. Vi hann med en lång hundpromenad där vi visserligen gick lite vilse och var rätt varma och trötta när vi kom hem (lågt blodsocker...) men ändå hade väldigt mysigt. Gladast var nog Selma som älskar att bada och fick leka en lång stund i vattenbrynet. Vi åt gott, vilade och läste och hann förstås med att spela lite kort också. Sen var det slut på det roliga och dags att bila hem till verkligheten igen. 

På onsdag levereras allt tegel till taket och då måste ALLT det andra vara klart (takpapp, läkt, plåtdetaljer etc.) så Stefan jobbar på som bara den. Nu har han även hjälp av sin pappa i några dagar (precis som i inlägget: Massor av hål!) vilket gör det tunga arbetet uppe på taket en aning lättare i alla fall. Jag har haft en hel del jobb med hästarna och behövt stanna hemma och så har arbetet med köket förstås fortsatt (det blir så fint!). Det blir alltså som så ofta: Grabbarna renoverar och jag fixar maten!

Stefan och Selma svalkade sig lite efter promenaden.

Mimmi tog sig rätt långt ut i vattnet tack vare stenarna hon kunde balansera på.

Selma efter ett heldopp i havet.