30 nov. 2011

Hipp hipp hurra för kärleken!

Ni följer väl Bonde söker fru på onsdagskvällarna?
Jag och Stefan brukar verkligen se till att vara hemma båda två och se det tillsammans. Förra säsongen var ju en stor besvikelse (Nu blev jag besviken!) eftersom jag ju vill att alla ska träffa någon och det var rätt skralt med kärlek då. Jag var ju besviken redan när det offentliggjordes vilka fyra bönder de skulle följa då eftersom jag förutspådde lite väl mycket pinsamma tystnader (Härlig brevskörd!
Den här säsongen är det helt annorlunda och det ser ju ut att gå riktigt bra för deltagarna. På Tv4.se kan man läsa att Per-Ola och Louise förlovade sig på sin utlandsresa och jag håller verkligen tummarna för att de fortsätter vara lika kära och lyckliga som då. Bröllopet ska hållas nu på fredag och kommer sändas senare i vinter. Eftersom Louise är islandshästföretagare  (Louiselöfgren.se) har det varit extra roligt att följa just hennes resa. Dagens program kommer väl mest handla om alla böndernas utlandsresor så kanske är det redan nästa vecka vi får se hur det gått för dem efter att inspelningen tog slut. Hur tippar ni att det gått?
Kära och lyckliga Pelle och Louise.

Välja köksgolv

Att renovera i huset har mest handlat om taket, vindskivor etc. den senaste tiden. Nu när det börjar bli klart så har tankarna på insidan dragit igång igen. Först ska vi göra klart den halva av övervåningen som blir till en egen lägenheten. När den står klar ska vi flytta in där och sedan renovera klart resten av huset i den takt vi har lust, tid och ork. Lägenheten blir en ganska rejäl tvåa och först ska badrum och kök byggas.  Golv ska gjutas, vägg ska byggas och så förstås en hel del annat. Jag har dock fått i uppdrag att välja vilket köksgolv vi ska ha. Till det stora köket (i den del vi ska bo i längre fram) ska vi ha linoleumplattor (ungefär så här) och planen är att i lägenheten ha vinylgolv/plastmatta. Jag har fastnat för ett par olika och tror att det kommer bli riktigt bra. 
Här är några av favoriterna:
Det här är min favorit och den gillade även Stefan.
Samma golv som ovan fast i närbild. Det är från Forbo, men
jag vet inte om det utgått ur sortimentet för det finns
vara på vissa återförsäljares hemsidor men inte på
Forbos egen. Håller tummarna!
Liknande färgskala som de ovan så den gillar jag också.

Jag älskar ju färg, men det här golvet  föll inte Stefan på läppen.
Nåt i den här stilen (golvet) önskar vi oss sedan till storköket, 
men det är långt fram i tiden.

29 nov. 2011

Lyckan var kort

Snön låg bara i en dag men den dagen utnyttjades till max med ridning på ett av mina fält. Frasigt gräs, vit snö och vacker solnedgång var perfekta träningsförhållanden. Det blev lite tyngre än vanligt för hästarna så det blev mest trav och galoppjobb där dom fick ta i ordentligt. Vägen var för hal så det fanns inte mycket alternativ till fältet, men det gjorde ingenting. Imorgon kommer hovslagaren och då blir det brodd i skorna på ridhästarna så vi kan rida på vägarna utan risk att dom halkar och sträcker sig. Idag har det sakta men säkert töat bort och den frasiga snön byttes mot plaskigt gräs. Har sett att det kanske blir kallare igen efter helgen så det håller jag tummarna för.
Ess och jag igår.
Det var tungt att tölta tyckte Ess vilket inte är så konstigt för
han är ju precis igångsatt efter en lång härlig vila över
sommar och höst.
Han är så fantastiskt rolig att rida på!

28 nov. 2011

1:a snön 1:a advent

När stormen rasade som värst i södra Sverige kom en fin present till oss på kvällen i form av snö. Jag hade försökt få upp vinterkänslan med att baka bröd och göra soppa till middag, men innan det var klart var marken redan täckt med ett tunt lager snö och allt blev genast mycket finare utanför fönstret. Att fodra hästarna på ren vit snö på morgonen var fantastiskt härligt även om jag förstås vet att det bara är tillfälligt eftersom det spås vara plusgrader i några dagar till. Gladast var nog Selma som skuttade och for som om det vore en meter nysnö och inte ett knastrigt lager blötsnö som frusit till och det smittade som vanligt av sig (Glädje som smittar!) så man blev på toppenhumör.  
Fortsätt gärna tipsa om fler sätt att skapa julstämning här hemma för jag är långt ifrån i hamn. Självklart ska det bakas bullar men jag väntar till helgen då min syster och hennes jättehund (se nedan) ska komma hit och hälsa på.
Igår kväll bakades det frallor med frön i för nybakt bröd (med
massa smör och en god ost) till soppa är bland det
godaste jag vet!
Det blev en god fisksoppa till middag igår.
När jag tittade ut mitt i matlagningen hade snön redan täckt marken.
En helt annan vy utanför köksfönstret i morse.
Min systers hund Saskia är ståtlig och stor. Här sitter
hon mellan min brors hund Sickan (kusin med Selma) och Mimmi.

27 nov. 2011

Hjälp mig få julstämning!

Jag tror inte jag är den enda som har det lite kämpigt att få till julstämningen här hemma nu när det blivit första advent. Regnet piskar fönsterrutorna och gräset lyser grönt både i hagarna och på gräsmattan. Idag hängde jag upp min Uppsalalykta i köket (som i Advent på Hökebo i fjol) och hjälpte mig en bit på vägen, men långt ifrån julstämning. Vad är era bästa tips?
Pyssel och bak?
Bästa köpen?
Jo, jag behöver helt enkelt hjälp att få till det nu när det saknas fjolårets Underbara snö!  
Jag är en av dem som längtar massor efter minusgrader och snö. Marken blir hård och tålig mot hästhovar, kvällarna blir ljusare och allt fult och höstgrått blir gnistrande och fint. Men i brist på det är snö måste jag alltså göra något annat för att få till stämningen och jag behöver hjälp med vad.
Uppsalalyktan har sin givna plats men det behövs mer! Utanför fönstret kan ni se mina gröna vinterhagar där hästarna fortfarande betar en del mellan fodringarna.

26 nov. 2011

Vi tog elden till hjälp

Nu är två stora rishögar helt försvunna från gården och det gick så snabbt och lätt med hjälp av en liten höstbrasa. En del av riset är från beskurna äppelträd, men det mesta kom från alla diken som röjts ur det senaste året (som när Spökbonden kom till gården). Grannen och hans son var förstås här och Stefan jobbade en del med grävaren för att böka till rishögen, men mest av allt skötte sig brasan alldeles själv. 
Det blev en rejäl eld på kvällen.

Det blir en skön stämning när man eldar (visst värmer en brasa) och brasan bjöd på hög mysfaktor precis som när vi eldar i kakelugnarna inne i huset. Att elda är bland det bästa med vintern (även om den fortfarande är lite väl grön i min smak) och eld blir det gott om eftersom vi värmer huset huvudsakligen med våra kakelugnar. Förutom att elda är mitt nya missbruk förresten Hjortronglögg som är så otroligt gott att värma sig med när man är frusen på kvällen. 
Stefan bökade till högen med vår grävare så att den brann jämnt.
Hästarna tog det lugnt och verkade inte oroas över brasan. Dimman
har legat tät över hagarna på kvällarna den senaste veckan,
Allt som återstår av den enorma rishögen är en askhög.
Mmmmm... min nya favorit!

22 nov. 2011

Nu har jag förlängt livet!

För det lärde jag mig när jag var liten att man gör när man skrattar. Och gott om skratt blev det igår då jag och Stefan tog oss till radiohuset i Stockholm och kollade på inspelningen av På Minuten (humorprogram i P1). Programmet spelas alltid in inför publik och även om jag älskar att lyssna till programmet på radio så gav det lite extra att få de set live. 
Att komma dit var dock en kamp mot klockan eftersom Stefan har ett vanligt jobb med vanliga arbetstider. Han fick skynda sig för att hinna med tåget från Tierp och i Uppsala klev jag på (hade åkt dit lite tidigare) och hade med mig middagen.
Det blev till att sitta på ett överfullt tåg och äta sushi för någon middag i Stockholm fanns det inte tid för. Stefan hade ingen aning om vart vi skulle och inte ens framme vid radiohuset listade han ut det. Det var först när han kikade in i studion som han såg den stora "På minuten" skylten som han förstod vad det var vi skulle se. Jag var väldigt nöjd över att han inte listat ut det innan och han var väldigt nöjd att det inte var en inspelning av "Så ska det låta!" vi skulle till (han hade visst varit lite orolig över det :-)
Vi hade med oss det pris som skulle delas ut till programmets vinnare och jag hade packat ihop en massa av godsakerna från Syltkrukan i en korg (sylt, marmelad, honung och havtornsglögg bland annat). Det blev två väldigt roliga timmar i Studio 4 och sen promenerade vi den korta biten till Hotell Diplomat. Där hade vi genom en kompis som jobbar där fått hjälp att boka ett toppenfint rum med badkar och allt. Det blev en fin avslutning på kvällen och hotellfrukosten var sedan en grym start på dagen idag. Sedan blev det till att åka lite mer tåg innan jag landade hemma och Stefan bilade vidare mot jobbet. Nu känns det nästan som om det vore helg, men lite jobb ska även jag stöka undan innan dagen är slut. Det är lite stressigt att göra en "mitt-i-veckan" utflykt men fantastiskt samtidigt att det går att få till för helger finns det för få av nu mitt i renoveringen. Det här kommer jag kunna leva på länge!
Hemma förberedde jag korgen med sylt, marmelad
och glögg som skulle delas ut som pris.
Katrin Sundberg, Hans Rosenfeldt, Pia Johansson och David Batra gjorde ett toppenjobb. Att få träffa och prata lite med Pia var dessutom extra härligt för hon är ju lite av en idol för mig (kvinnligatalare.se se förebilder).
Att vara med och se inspelningen live var väldigt, väldigt roligt!
Att fota mitt i däremot var lite trixigt som ni ser.
Allt på frukosten var fantastiskt och till och med philadelphiaosten var vackert dekorerad.
Smoothie, kaffe med varm mjölk och annat smarr. Mmmm!
Lite mulet väder känns helt ok när man kan vakna till den här utsikten!

21 nov. 2011

Dags för en överraskning!

Ikväll flyttar gårdsvakten Matilda in och jag och Stefan flyttar ut, åtminstone för en natt. Än vet inte Stefan vart vi ska eller vad vi ska göra för jag har lyckats hålla tyst för en gångs skull. Älskar ju överraskningar själv, men är usel på att hålla masken inför andra. När jag köpt en julklapp har jag till exempel svårt att hålla mig ända till jul för jag vill ju ge den med en gång. Det har faktiskt hänt mer än en gång att jag helt enkelt gett bort presenten långt innan jul bara för att jag inte kunde hålla mig längre. Därför har det faktiskt varit svårt att inte dela planeringen med Stefan precis som det var när jag planerade hans 30-års dag i mars. Sedan dess har jag faktiskt börjat öva mig lite smått på Guitar Hero och det är ju riktigt kul!
Jag kan ju inte avslöja vad kvällen kommer innehålla för kanske, kanske kommer han kika in här så jag får berätta mer imorgon istället. Slänger in en bild från hans födelsedag istället för något som skulle kunna avslöja vad det är vi ska göra ikväll.
Min brorsa som är fotograf fotade Stefan på kvällen av hans 30 årsdag och
gjorde en kalender. Han fick posera bland annat med
dragspelet (men spela slapp han försöka).

Igår hade vi en lugn dag i huset och Stefan sorterade och städade upp i bygget så det det jättebra struktur och jag grundoljade de vindskivor som ska sättas upp innan vintern. Trots att det kändes som en liten trave tog det mig hela dagen att grundolja dem. Sedan ska de strykas vita innan de monteras ihop och sätts upp över två av farstukvistarna (och huset har fyra). Tyvärr hanns inte allt med innan vintern så två farstukvistar återstår att göra, men det får bli nästa år någon gång. I inlägget: Det var bättre förr! kan ni se bilder på de två entréerna till huset vars vindskivor ska bytas innan vinterns slår till. Vårt hus byggdes som ett fyrfamiljshus för snart hundra år sedan och därför finns fyra ingångar. Tre av dom ser ni på bild Här. Sedan dess har det byggts om till tvåfamiljshus och vi ska också göra två boenden i form av en lägenhet med egen entré och så en större del motsvarande ca 3/4 av huset.
Skafferiet blev skruv- och spikförvaring.
De längre plankorna fick målas i kök/matrummet eftersom
det är det största rummet i huset.

20 nov. 2011

Nu regnar det så vi drar

Inge kul att vara hemma och rida när det är regnigt och blött ute. Då passar det bra att ta en tur med Stefan upp till huset och måla lite. Det återstår några ynka små vindskivor som ska upp på förstukvistarna för alla de andra är både färdigmålade och monterade. Jag ska också få en liten introduktion till att renovera fönster. Ett av vinterns projekt kommer nämligen vara att ta ett fönster i taget och renovera. Vi ska ta in en offert på nytillverkning, men troligtvis kommer vi komma fram till att det lönar sig att göra det själv. Ett i taget i lugn och ro och självklart kommer jag tycka att det är kul i början och sedan önska att huset inte hade så många fönster efter ett tag. Mitt problem är oftast att jag ledsnar fort och vill ta tag i något nytt, men tyvärr funkar det ju inte så...
De nya vindskivorna gjorde mycket för huset.
För en vecka sen var det lite soligare och jag hade ett par hästar borta vid huset den helgen. På söndagen fick jag sällskap av Jannice (som annars bor och jobbar i Norge) och vi red en underbar tur på Hugur och Venus. Vilka ridvägar det finns!!!
 

17 nov. 2011

Ge mig fem minuter!

Jag skulle bli jätte glad om du ville hjälpa mig att fylla i den enkät som Tierps kommun lagt ut på sin sida idag. Har du aldrig hört talas om Tierp kan det kvitta, men du som vet lite om kommunen eller ha lite åsikter om den i alla fall får hemskt gärna klicka dig in på länken Bilden av Tierp! och klicka i dina svar på frågorna. Skriver du massor tar det ca 8 minuter men är du som jag så tar det nog närmare tre. Varje svar är värt massor i vårt jobb och därför ber jag nu om din hjälp!
Tierp Arena är något för alla som gillar Dragracing. Nästa år ska
jag och Stefan försöka hinna dit när det är Bug run classic

I år visste vi inte ens att det var och Stefan blev så besviken när han på väg
till huset för att bygga möttes av en massa snygga gamla Wv bilar som ju är
hans passion
Då var det tyvärr redan slut för i år, men nästa år ska vi inte missa det!

16 nov. 2011

"Spökbonden" kom till gården

Min granne Svante som agerade spöke på Halloweenlägrets spökrunda (Spöken och motorsågar!) kom häromdagen förbi och hjälpte mig att röja ett dike. Att bli med mark och gård har lärt mig massor om sånt som jag inte ens visste fanns. Förr såg jag inte ens om jag passerade ett igenvuxet dike, men nu sticker det faktiskt lite i ögonen. Jag ska erkänna att jag inte är någon hejare på att tag tag i problemet själv, men min granne är den som ser till att det blir gjort. Han puttrar hit med sin gamla fina traktor med släpet påkopplat och kör igång med motorsågen och då är det bara att hugga i. Ofta har han även sin son med sig och tillsammans jobbar det på som arbetshästar.

Just den här gången var det bara jag och Svante och jag lastade på allt på vagnen under tiden han sågade och när lasset var fullt körde vi ut i en av hagarna och lossade på den stora rishögen vi samlat ihop där. Det blev ett par rejäla lass bara från den korta sträckan vi röjde, men nu är det inte så många diken kvar att röja. Tack vare Svante har jag börjat komma ikapp och förhoppningsvis ska dikena aldrig någonsin bli så igenvuxna som det varit de sista åren. 
De första sex åren jag bodde här på gården använde jag förresten spettet för att göra hål till varenda stängselstolpe (rätt många hundra vid det här laget). Sedan gick jag med på att få hjälp av Svante som med sin jordborr på traktorn gjort de senaste stängslingsprojekten till en dröm. Stolparna måste fortfarande slås ner med klubba och handkraft men jämfört med tidigare är det inte ens halva jobbet. Han hjälpte till exempel till att göra Kalasfint åt hingstarna!
När Svante kör igång är det bara att hugga i. Det var rätt rejält igenvuxet i diket.
Såhär ska det inte se ut! Den fina gamla björken var det enda som fick vara kvar.
Svante med sin traktor och ett litet lass med sly på släp.
Lite bättre blev det när det var klart. Tänk på
allt jobb det ligger bakom nästa gång ni passerar
fina diken utan sly.
Under tiden som jag och Svante röjde diket försökte hundarna förgäves gräva fram en sork (eller nåt åt det hållet). Vanligtvis är de inte speciellt intresserade av att spåra eller jaga men något triggade dom till en hetsjakt. Sorken var nog långt borta och blev troligtvis inte speciellt oroad. Mimmi som är svart såg ju helt ok ut men Selma såg ut som om hon doppat nosen i svart olja. Ungefär som i inlägget: Varför har jag hund?


15 nov. 2011

Besök av tidningen

I morse fick jag dricka mitt morgonkaffe i sällskap av en journalist och hans praktikant. Det var en uppföljning till den artikel i UNT som publicerades igår (läs den HÄR) och handlade alltså om mitt deltagande i Tierps Kommuns beredning som heter "Bilden av Tierp". Vårt jobb är ju nu att kartlägga vad folks bild av Tierp är, vad det finns för vision till om säg 10 år och sedan föreslå lite vad som behövs för att man ska nå dit. Spännande och kul för min del att variera arbetssysslorna lite. Idag blev det fotografering på gården och med en häst. Jag slapp allt det där konstiga poserandet som jag och Stefan tvingats göra sedan vår medverkan i Bonde söker fru. Här kan ni se några av "De knäppaste poserna vi gjort!"
Att julpyssla i ett webb-tvinslag är en av de saker vi fick ställa upp på.

12 nov. 2011

Hejdå Hilda!

En av de första saker jag gjorde när jag flyttade hit till gården var att köpa mig en traktor. I annonsen stod det att den hade använts på en hästgård men att de nu bytte för att de behövde en större maskin. En liten traktor som var van att bo på en hästgård var ju precis det jag behövde. Det var inte den största eller ståtligaste traktor jag sett precis och varje gång jag kört henne till service så har det känts som en "Walk of shame". Men förutom det slitna utseendet var hon allt man kunde önska. 
Sedan dess har jag jag kört många hundra hösilagebalar, vattentanken och en massa annat med min trotjänare (Vem är Hilda?). Det är därför det nu är med visst vemod jag låtit Hilda flytta vidare. Än en gång är det en hästgård som startar upp och behöver en duktig traktor som startar även när det är kallt på vintern. Nu när vi har plogblad på fyrhjulingen, en grävmaskin och en granne med traktor är Hilda inte lika behövd längre. Vi önskar den nya ägaren lycka till och hoppas att gamla Hilda ska sköta sig i många år till.
Nu har hon flyttat till en annan hästgård...

10 nov. 2011

Att köra i Stockholm

Det är en sån där töntig rädsla jag har för att köra bil i Stockholm. Det är nog en kombination av ovana och urkasst lokalsinne så den är inte helt obefogad. Skräcken är att köra vilse för det är ju inte direkt bara att göra en u-sväng och köra tillbaka. Eftersom jag kör där så sällan lär det inte heller bli bättre och sedan jag träffade Stefan lämnar jag gärna över just Stockholmskörningen till honom (han är uppväxt i Täby och hittar överallt i stan). 
Idag måste jag dock köra bilen själv (håll tummarna!) för det är dags för min årliga föreläsning hos LRF inför ett gäng sk. premieelever. De väljs ut från hela Sverige varje år att delta i några inspirerande och lärorika dagar arrangerade av LRF. Där har min inspirationsföreläsning blivit ett stående inslag och det är ju perfekt att jag får öva mig i alla fall en gång om året på att köra i Stockholm. Som tur var är det nära E4:an så det blir en enkel match... hoppas jag.
En bild från min senaste föreläsning

9 nov. 2011

Att renovera tar tid!

Det är klart jag visste det när vi köpte huset och det var en av de saker alla sade till oss. Inledningsvis var planen att flytta in till sommaren (alltså i somras), men vi hade inte räknat med den omfattande takrenovering som kom emellan och nu har inflyttningen skjutits upp till nästa sommar. I och med att vi bor såpass bra och bekvämt här på gården finns det ingen anledning att flytta för tidigt. Planen är att i nya huset göra en lägenhet som nu ser ut att bli en charmig tvåa på runt 70 m2. Dit flyttar vi när den står klar och kan sedan göra klart resten av huset i den takt vi vill. När resten är klart flyttar vi ut från lägenheten och in i den stora delen (drygt 200 m2), men när den flytten blir av kan vi inte veta än utan det får bli när det blir. Gissningsvis blir vi kvar i lägenhetsdelen minst i nåt år eller två. 
Att vi köpt huset är däremot inget vi någonsin ångrat. Den där bilden av hur fint allt kommer vara när det är klart är som bränsle som eldar på oss varje gång vi blir lite trötta. Vi hade ju faktiskt tänkt att bygga ett helt nytt hus innan vi hittade det här drömhuset och att bygga nytt hade ju inte varit någon enkel match det heller. Läs och se filmen om det i inlägget: Det blir inget husbygge för oss!
Fredagsmys på vårt vis (fast ofta sitter vi hemma
och kollar Idol som alla andra). Mimmi trivs
när hon får vara med.
Vi har premiärsovit i huset en natt i somras.
Taket som gjorde att flytten sköts upp. Känns i efterhand väldigt bra
att vi gjorde det i den ordningen när vi såg hur mycket av råsponten
som behövde lagas och bytas under den gamla takpappen.
Omgivningarna är ett extra plus för vårt hus. Vattenkraftverket som
man möts av när man kör in i "byn" är så fint.

8 nov. 2011

Nu är det bara listerna kvar...

När jag gjorde om köket (Äntligen klart) här på gården så tog jag för ovanlighetens skull gott om tid till förarbetet. Sedan målades, tapetserades, fogades och fixades allt nästan klart. Dörrarna blev bara tvättade och slipade och golvlisterna blev inte ens slipade. En annan detalj som bara inte blev av var att sätta på handtag på lådorna på kökets enda lådhurts. Knopparna på skåpluckorna kom fort upp eftersom det fanns hål till dem på rätt plats, men för lådorna behövdes det att man gjorde en mall och borrade nya hål och då föll det. Sedan i somras har jag alltså istället för att få dit handtagen helt enkelt låtit bli att stänga lådorna helt för att nästa gång kunna få ett grepp runt kanten när jag ska öppna dem. Visst är det knäppt att ett så litet projekt skjuts upp trots att vardagen verkligen påverkades?
Häromdagen gjorde Stefan en insats och fick dit alla handtagen och det blev jättefint. Nu skjuter jag in lådorna hela vägen och flera gånger om dagen blir jag glad över att slippa det där lirkandet som det innebar att öppna dem utan handtag. Men listerna... de förblir oslipade och omålade ett tag till tror jag.
De nya handtagen underlättar verkligen!
Knopparna på lådorna innan renovering. Jag saknar dom inte ett dugg!

7 nov. 2011

Spöken och motorsågar!

Igår var det avslutning på årets Halloweenläger och de tio deltagarna gjorde en fantastisk kadrilj i högt tempo som uppvisning. Jag stod som vanligt och blev alldeles rörd över hur duktiga dom är och glömde helt bort att jag tänkt filma det hela. Lägret som varade i fyra dagar fylldes med ridning och annat hästpyssel men också med en spökrunda sista kvällen (lördags). Vi är i efterhand väldigt nöjda med den eftersom det skreks en hel del. Utmaningen är nämligen att faktiskt lyckas skrämma 10 tonårstjejer i grupp. Inte alltid så enkelt kan jag lova och frustrationen har vissa år varit stor hos oss ledare. Själva har vi varit hur mörkrädda som helst när vi provgått och sedan blir lägerdeltagarna knappt rädda alls.


I lördags blev det dock en rätt lyckad spökrunda i min smak. Vi började med att berätta en liten spökhistoria i jordkällaren och vad deltagarna inte visste var att redan innan de gick dit så hade min grannes vuxna son gömt sig i en stor låda därinne. Efter spökhistoriens slut (om ett spöke här i trakterna som brukade vara ute och leta efter sin försvunne son) så stack jag iväg och ställde en klocka att ringa efter 5 minuter. När den ringde fick de öppna den lapp som satt fasttejpad under klockan och precis när de skulle läsa den hoppade den svartsminkade grannen upp ur lådan och skrämde alla som trängdes i den mörka jordkällaren. Väl ute igen sökte de upp nästa lapp bakom ladan och då kom en gammal antik traktor puttrande ur mörkret med röda lysen och ett "spöke" som satt och skrek efter sin försvunna son. Min granne Svante gjorde en strålande skådespelarinsats!
De gick sedan bort till en skog och där väntade jag och Matilda (anställd) och skrämde dem längs vägen. Väl inne i den övergivna ladan när de skulle söka efter sista lappen drog Stefan igång motorsågen och skrämdes lite han också. 
Stefan klädde sig i mörk regnkåpa, drog en strumpa över huvudet och fällde upp kapuschongen och såg verkligen galet läskig ut med sin motorsåg.
(Foto: Linus Höök)
När de till slut jagats hem till gården av oss spöken och motorsågsmän så tände vi upp Hökebo igen, samlades i vardagsrummet och tog stolt emot en applåd. Sedan kollade vi på filmen från morgonens gymkana och skrattade så vi fick ont i kroppen. Jag upprepade regeln att vi aldrig skräms på sovloftet och alla lyckades sedan gå och sova utan vare sig mardrömmar eller "mörker-rädsla" så vi var väldigt nöjda.

Stefan och jag tog efter gårdagens avslutning en liten sväng till Stockholm på kvällen och hälsade på hans föräldrar en stund och käkade sedan hos några kompisar som nyligen fått barn. Ett yttepytte litet troll som förstås var väldigt söt. 

Här kommer lite bilder från lägret. 
Sproti var Gymkanahäst (tillsammans med Glói) och vann ett par av grenarna åt sitt lag.
Det gick undan när tvillingarna från Göteborg hjälptes åt på Gymkanan.

Gulligaste Glói fick en ny frisyr på lördagens gymkana.

Kadriljen var väldigt fartfylld och snygg och alla höll ordning på ridvägarna.
Goliat gick med på sitt första läger och skötte sig väldigt bra.
Han är mitt senaste tillskott av Lägerhäst.