16 feb. 2011

Att utmana sig själv!

Det är lätt att stanna i sin trygghetszon hela livet och hitta massor av ursäkter för att inte kliva utanför den någonsin. Jag har lätt för att börja argumentera väl engagerat för varför jag inte kan och varför det inte går för att få stanna i den där trygga zonen. Häromdagen när jag skulle rida kurs så vågade jag först inte ta med unga grabben Ess eftersom jag visste att han aldrig varit på en ridbana och risken att det skulle gå rätt dåligt var överhängande. 
Jag och Ess i ridhuset på kurs.
Efter en dags kurs med annan häst valde jag sedan att helt enkelt strunta i vad alla eventuellt skulle tycka och tänka om min vingliga unghäst och tog med honom. Det blev en bra miljöträning och det gick ungefär så där vingligt som jag hade väntat, men han lärde sig faktiskt något. Vad jag var mest nöjd över är att jag gjorde det, att jag själv vågade. Det är alltid extra mycket prestationsångest förknippat med hingstarna eftersom de på något sätt alltid ska marknadsföras och då vill man ju helst göra det på bästa tänkbara sätt. 
Jag och Hrafnar var med på Lagtävlingen på Tuna  2003 och
tävlade både i stilpass (bilden), T1 och femgång tillsammans.
När jag startade företaget var jag en okänd ung tjej som i tävlingssammanhang var utan krav eller förväntningar på mig (mer än från mig själv). Jag var alltid rätt nervös men tyckte att det var kul att sticka iväg med lite olika hästar och testa lyckan på diverse tävlingar. Ett sto jag tränade bestämde jag mig för att avelsbedöma och det kändes självklart att jag skulle göra det själv. Det var stoet Glæða som jag äger än idag. Vi fick lite hjälp av tränare och bedömningen gick faktiskt rätt hyfsat med tanke på att det var min första och jag var förstås rätt nervös. 
Jag och Glæða på avelsbedömning.
Hon fick sedan ett föl och så två år senare tänkte jag öva mig en gång till på att avelsbedöma. Mitt företag hade på ett par hunnit bli rätt stort och folk förväntade sig betydligt mer av mig. Tyvärr gick det inte alls lika bra denna gång och jag tyckte att hon var konstig och bråkig att rida på. Först när jag tränsade av såg jag ett litet sår på käken som doldes av nosgrimman som måste stört henne otroligt mycket och det förklarade hennes konstiga beteende. Folk var rätt nedlåtande efter min rätt dåliga insats och jag tappade självförtroendet helt. Det är 6 år sedan nu och jag har inte vågat visa någon häst på en avelsbedömning sedan dess. 
Nu kan det dock bli ändring på det. Jag kan ju inte i all framtid skylla på dåliga nerver och lämna bort hästarna till proffs. Hur ska jag då komma vidare själv?
Fina Venus!

För bara några dagar sedan bestämde jag att mitt sto Venus skall få bli bedömd i vår och nu känner jag mig faktiskt peppad att göra det själv. Mycket beror på att när jag häromdagen åkte och lämnade Ess hos Vignir så tog jag med mig Venus för ett utlåtande. 

Han och Malin tyckte absolut jag skulle försöka mig på en visning själv och att han sedan kunde ta henne på den öppna visningen sista dagen. 
Så nu ska jag alltså ta mig an alla mina gamla hjärnspöken som fått växa på sig i 6 år och hämmat mig otroligt mycket. I slutet på april ska jag och Venus genomföra en bedömning och oavsett hur det går kommer jag åtminstone ha vunnit en egen seger. Att ha ett tydligt mål i sikte gör också underverk för träningsmotivationen så nu ska här tränas!

13 kommentarer:

  1. Heja Thilde!
    Det är klart att du "kan själv". Du är duktig på att peppa andra att våga, så nu är det dags att visa oss att du också vågar det där lilla extra. Kram Carina

    SvaraRadera
  2. Det låter som en bra inställning :) önskar dig lycka till!

    SvaraRadera
  3. Hej Thilde!

    Du kommer att klara det galant. Nu får du använda samma metoder till dig själv som du gör till oss elever som efter avslutad lektion känner sig jättestolta över att man vågat och med din peppning visat att man faktiskt kan.
    Du kan , hälsningar Marita.

    SvaraRadera
  4. Hej.
    har en fråga. inte för att kritisera med tanke på att jag aldrig har ridigt en islandshäst. (Är utbildad hästskötare. =)) Ska verkligen dom gå med så högt huvud? För mig ser de lite konstigt ut, eller så kanske man förstår när man ser dom IRL. men är väldigt nyfiken.
    Sen vill jag bara säga att du har en väldigt trevlig och intressant blogg.
    Mvh Mia

    SvaraRadera
  5. Hej
    Det vore så roligt om du ville skriva ett inlägg om skillnaden i ridningen mellan islandshäst och "vanliga" hästar. Jag har aldrig riktigt förstått charmen med islandshäst MEN inget illa menar jag med det. Mer att vi alla är olika =). Men rent ridtekniskt hur skiljer det sig?
    Tack för en trevlig blogg, jag klickar in här dagligen. =)

    SvaraRadera
  6. Heja heja! Jag tror det kommer gå superbra. Vi ska hålla tummarna :) Själv ska jag fortsätta min övertalningskampanj om Tinnas bedömning, och hoppas att mamma ger vika till slut..!

    SvaraRadera
  7. Kul med fina Venus! Go for it girl!
    Hög tid att begrava hjärnspökena. Du som är så bra på att "peppa" andra har varit bra på att "gömma undan" dina egna.
    Kan du inte hänga med på några tävlingar i vår också?
    Kram, Ingrid
    PS. Var beredd på "vingel men Esja" till helgen. Tack vare dig vågar jag ta med henne också ;-)

    SvaraRadera
  8. härligt Thilde! jag är gärna med och stöttar på den stora dagen :)

    SvaraRadera
  9. Hej min vän på nätet. Det är klart att du ska anta utmaningen, din egen utmaning. Titta framåt och inte bakåt. Thilde du är en vinnare och ihop med dina fina pållar kommer det att gå galant.Alla vi som följer DEJ här på bloggen tycker nog likadant.
    Sköt om DEJ och var rädda om ER.
    hälsar en glad Lax.

    SvaraRadera
  10. Hej Thilde!
    Jag myser fortfarande för placeringen under din vägtölt i höstas. Tack vare din och Julias peppning tordes jag ställa upp. Här kommer en peppning tillbaka: -Klart du och Venus klarar det bra! Kram.
    Ps Blir det någon istölt?

    SvaraRadera
  11. Ni ska bara veta vad jag blev glad när jag kikade in här och såg allt positivt ni skrivit. Nu känns mitt beslut att visa Venus ännu bättre och jag känner mig mest pirrigt nervös (istället för kräkfärdigt nervös).
    Tack för varenda ord ni tog er tid att skriva och för att ni påminner mig om att jag bör leva lite mer som jag lär :)
    Nu ska här begravas hjärnspöken!

    SvaraRadera
  12. jätte fin häst det der klarar du:)

    SvaraRadera
  13. Min körledare sa för ett tag sedan: Det är inte modigt att göra det man är säker på, utan att våga göra sånt man inte är säker på.

    Du klarade att hoppa bungy jump, kasta dig ut i nya utmaningar och våga försöka. Du klarar mycket mer än du tror!

    Kram från den ivriga

    SvaraRadera