Inga mer blöjor, Hurra!

I alla fall inte för Elsie som i juni fick bli blöjfri på heltid (förutom en nattblöja). Vi har ju sedan hon bara var nån vecka gammal sysslat med bebispottning eller EC som det också kallas (Elsie på pottan vid 7 månader kan ni se här). Vi har alltså erbjudit potta alt. grodhållit över handfatet när vi tror att det är dags för kiss eller bajs. Första månaderna hjälpte det henne mycket med hennes magknip som orsakades av gaser. Sedan kändes det så enkelt att fortsätta att det bara rullade på. Dessutom var vi väldigt osugna på att plötsligt behöva byta bajsblöjor så vi såg flera fördelar med att istället potta. När Elsie var runt året lärde hon sig "säga" en del ord med tecken (Elsie har lärt sig prata!) och när hon väl fattat galoppen (med uppskattade ord som "bada" och "boll") så lärde vi henne ett eget enkelt tecken för potta. Då kunde hon plötsligt säga till när hon blev nödig och det kändes häftigt att kunna ha den kommunikationen. Vi fortsatte att ha blöja på som back-up men förutom någon liten kiss ibland så förblev de oanvända. Visst har det ibland varit lite krångligt att ha ett barn som säger till men som saknar förmåga att hålla sig någon längre stund. Vi har behövt svänga av motorvägen vid några tillfällen för att kissa lite och uppsöka toa när vi är på stan för att hon blir bajsnödig. Fast jag skulle inte tro att det är jobbigare än att ha blöja utan för oss har det tvärtom underlättat mycket. Att på stan få en bajsolycka som ska saneras känns inte enklare än att ta barnet till en toa och sen vara klar. Dessutom ska de ju förr eller senare bli blöjfria och då kommer man ju inte ifrån såna situationer som att behöva stanna längs vägen nån gång ibland. 
Men nu är blöjorna bortplockade som sagt och istället har vi fått handla fina, sköna trosor att ha under byxorna. Utan byxor har Elsie känts pålitligt torr rätt länge men att sätta på byxor kändes nog för likt blöja så då blev det ofta kissmissar. Vi slarvade lite och varvade byxor med naken rumpa vilket gjorde det lite mer utdraget men så inför förskolestarten nu i mitten på augusti så såg vi till att hon hade byxor på sig hela dagarna och då gick det snabbt till att hon gick till pottan i tid istället för att vara sent ute. Det blev några par byxor i tvätten men sedan dess har det bara varit någon enstaka miss och resten på toa/potta. Känns väldigt skönt att inte ha två blöjbarn. Självklart pottar vi även lillebror men liksom sin syster har han blöja som back-up hela tiden och har heller inget emot att kissa i den titt som tätt. Jag har inte som målsättning att få allt i pottan men tycker det är skönt för honom att exempelvis efter sömn få kissa ordentligt innan han får på sig en torr blöja. Då vet jag ju att den förblir torr ett bra tag. Dessutom tycker jag förstås det är skönt att antalet bajsblöjor varje månad går att räkna på en hand.
Ja, nu fick ni ett inlägg om kiss och bajs vare sig ni ville eller inte. Ville bara dela med mig av lyckan att vara i hamn med slutfasen av att slopa blöjan. Är nån nyfiken på att läsa mer om EC finns det just nu en ganska ny artikel i tidningen ETC som ni hittar HÄR. Även Elsie har varit i tidningen i en artikel i UNT om EC. Den kan ni läsa här).

Hemma hos oss går både Elsie, dockan och hästen på pottan.

Prins Oscar och Prinsessan Leia

Vår nya valp har redan valt ut en favorit i familjen. Så fort Oscar läggs ner i babygymmet lägger hon sig nöjt bredvid och trots att hon ibland smakat lite på hans fötter med sina sylvassa tänder så verkar kärleken ömsesidig och Oscar är mycket mer tillfreds om hon är där bredvid. Vår nya hund Leia som nu är tio veckor är köpt som framtida avelstik i vår kennel. Hittills har hennes gosiga sätt och hennes charmoffensiv mot Oscar gjort att vi blivit blixtförälskade i henne. Javisst är det lite meckigt att ha en busig valp att sköta om (och lära att bli rumsren) men fördelarna överväger helt klart nackdelarna. Vi har laddat upp med tuggben och gnagleksaker så att båda barnen förhoppningsvis ska vara förskonade från hennes tänder och fickorna är fulla med godis så vi kan träna henne på inkallning vid varje rastning. Vi hoppas att hon ska växa upp att bli en lika lugn och mysig hund som sin mamma Millan.
Måste dela med mig av lite nytagna bilder på kompisarna Oscar och Leia.  

En liten kram

Leia vaktar över sin lillhusse

Då är dom båda som nöjdast

Hon försöker till och med ligga i babysittern med honom men får nöja sig med att ligga vid fotändan.

Livet med två barn

En stor del av dagarna präglas av känslan att ha minst två armar för lite. Just när Elsie behöver hjälp på pottan så måste lillebror skumpas på axeln, när jag ammar och det blir tyst en stund så har Elsie hittat inoytolsalvan och noggrant smörjt in hela benen och magen, när båda är nöjda och vi får en lugn stund med saga i soffan eller likn. så passar valpen på att smita iväg och kissa runt hörnet. Jo, för vi har faktiskt skaffat valp mitt i allt också. Det var ett tillfälle att köpa en tik som kommer bli en ny avelstik i kenneln i framtiden och även om det just nu är lite hektiska sommarveckor kvar med småvalpar, hyresgäster i uthyrningslängan, Elsie hemma från dagis och mycket gäster så tänker vi att det snart blir lugnare. Elsie börjar på förskolan igen om en vecka och valparna flyttar i slutet av månaden. Vi har dessutom haft turen att få tag på en fantastiskt trevlig au pair (Maari från Finland) som hjälper oss med lite allt möjligt här på gården och utan henne vet jag faktiskt inte riktigt hur den här sommaren skulle gått ihop.
Oscar spenderar många timmar per dag i bärselen (Ergo baby för stunden) eller den mjuka bärsjalen i trikå (moby wrap). Då är jag rörlig nog att hänga med Elsie på hennes lekar, rasta valpen och stora hundarna och se efter valparna. Han sover oftast bara tio minuter om vi lägger ner honom i vagnen, men jag hoppas det är en ryckig sömn pga värmen och att vagnen ska kunna fungera när hösten kommer. Vi övar på att använda nappen lite för med Elsie var det ju först när hon tog napp som både vagn, bilstol och lägga ner i spjälsäng (efter nattning i bärsele) började fungera. Jag gick till och med så långt att jag kallade nappen för "Lösningen på alla problem..."
Oscar kan i sjal eller sele sova i två-tre timmar i sträck så dagarna flyter på riktigt bra. Natten sover han från ca 11-5.30 med bara ett par amningsstunder däremellan. Tyvärr verkar han likt syster vara rätt morgonpigg men Elsie började sova bättre för något halvår sedan och sover nu ofta till någon gång mellan sju och åtta. Hon har precis slutat med välling på natten men kan fortfarande behöva att vi hjälper henne hitta nappen eller likn. någon gång per natt.
Det finaste med att ha två barn nu är de små stunderna när Elsie gosar med Oscar. Hon har (hittills) inte visat någon avundsjuka utan är bara go med sin lillebror. När han klagar lite i babysittern hoppar hon ofta ner fårn sin matstol och försöker underhålla honom med en kul dans eller bara prata med honom. Än så länge har hon inte så många ord mer än mamma, pappa, Mimmi (hunden) och Pippi. Men till Oscar säger hon ofta "Heeeej!". 
Min syster tog några bilder på Oscar häromdagen och lyckades till och med fånga ett litet leende i sömnen. 

                                                                                                    Foto: Lovisa Höök

Labradoodlevalparna

Nu har de elva valparna blivit fyra veckor gamla och alla växer som de ska och är förstås bedårande. De blir ovanligt vana vid barn eftersom Elsie gosar med dom minst en gång om dagen. Hon är så kär i dom och nickar nöjt om vi frågar om det är hennes valpar. 
Värmeböljan har ju svept in över landet men i valparnas rum är det som tur var svalt och ute får de hålla sig i skuggan. Värre är det för lille Oscar som trivs bäst i bärsjalen just nu. Det gäller att jag håller mig på ställen där det fläktar för att inte både han och jag ska bli alldeles svettiga. Han hade ett par veckor när han var lite knorrig, krånglande lite vid amning och sov sämre och genast hann jag oroa mig för att det skulle utvecklas till kolik. Istället blev det snabbt bättre och han kunde både sova och amma bättre igen. Jag får väl skylla på alla amningshormoner osv. men jag har mer än en gång blivit tårögd av glädje när han exempelvis somnar vid amning trots att jag bara sitter i soffan eller när han kom till ro i bilstolen trots att han vaknade till just när jag satte ner honom. Vi är så glada att vi fått denna lilla gosiga grabb i vår familj!
Nya bilder på honom får det bli en annan dag men bilder på valparna kan jag bjuda på redan nu.

Elsie övervakar diandet

Lilla valpen Prima får en stund i Elsies famn.

Det är trångt vid spenarna.

En liten lockig valp spanar ut över trädgården.

Stefans brorson blev väldigt populär bland valparna.

Och kärleken verkade ömsesidig

Babyboom i Pomonadalen

Vår labradoodle Selma parades i våras och häromdagen kom till slut de efterlängtade valparna. Selma som visserligen fått rätt stora kullar de två gånger hon valpat tidigare överraskade oss ordentligt denna gång då det föddes hela elva (!) valpar. Än så länge är de små liven både blinda och döva och dagarna spenderas mest med att dia och sova men om ett par veckor kommer de vara fulla av bus. Eftersom jag går och bär på Oscar mest hela tiden så har vi valt att anställa lite hjälp under de mest intensiva veckorna med valparna så att allt hinns med som det ska. När till exempel klorna ska klippas på elva valpar är det ganska skönt att vara två så det går smidigt. Vi har en rätt lång kölista och valparna i den här kullen kommer säljas till de som väntat längst. Mer info för dig som är nyfiken på våra hundar kommer på sidan Labradoodle.nu
 

Elva små labradoodlar

Stefan har som tur var semester nu för med Elsie hemma från förskolan (sommarlov), lille Oscar i familjen och den nya gården som kräver mycket engagemang så skulle vardagen vara svår att få ihop om jag vore själv hemma. Nu blir det istället lite tid över till små utflykter till havet emellanåt vilket är helt underbart. Jag trivs verkligen här på Österlen och vi undrar bara varför vi inte flyttat tidigare.

Oscar sover gott i famnen till ljudet av vågorna

En liten familjepromenad

Oscar får ofta hänga med i selen när vi går ut tillsammans

En liten hälsning inifrån bebisbubblan

Nu är vår älskade Oscar äntligen här och vi bara myser i kubik. Han föddes på kvällen tisdagen den tionde juni ungefär tre timmar efter att vi kommit in på förlossningen. Då hade jag haft värkar av och till sedan kvällen innan och det var helt annorlunda (läs onda) än fredagens falska alarm. Plötsligt blev de regelbundna och kom varannan minut så då packade vi in oss i bilen och körde till Ystad. Väl där tog det ordentlig fart och pausen mellan värkar var bara 30 sekunder så jag kände knappt att jag hann hämta andan. En helt annan förlossning än med Elsie (läs om den i inlägget: Oroa er inte, jag njuter!) och jag inser att jag kom undan lite väl lindrigt förra gången för den här gången var det lite tuffare även om jag även denna gång är supernöjd. Vi hade en fantastisk barnmorska (den första manliga BM i Ystad sedan nån gång på 70-talet) och kände oss väldigt trygga och väl bemötta. Oscar var snabbt pigg och ville amma med en gång. Han som såg så liten och pyttig ut var dock inte det när han lades på vågen då det visade sig att han var hela 4554g tung och 54 cm lång. Tyvärr fanns inte plats för Stefan att övernatta på bb och vi var tvungna att stanna tills Oscar var minst 6 timmar så Stefan körde hem och sov med Elsie på natten och hämtade oss sedan direkt nästa morgon.
Vi blev ju snuvade på en hel del av bebismyset med Elsie pga hennes magknip (Tröttsamt, slitigt, tungt och...) de första månaderna så vi hade inte vågat måla upp några drömbilder om första tiden med nya bebisen. Vi verkar dock (peppar, peppar) ha haft turen att slippa den typen av magknip denna gång och Oscar är för det mesta en väldigt tillfreds och nöjd kille. Han kan ibland sova lite mer än 2 timmar i sträck (helst i famnen förstås men ibland duger hans babynest i sängen) och det går nästan att lösa allt med lite amning. Till skillnad från första året med Elsie så tycker han att det är rätt mysigt att sova i bilstolen och kan ibland låta sig tröstas av napp när Stefan är med honom. 
För Elsie är det förstås en stor omställning att behöva dela med sig av sina föräldrar men hon har hittills inte tagit ut det på Oscar utan ger honom gärna både pussar och kramar. 
Just nu är jag en väldigt lycklig mamma som känner mig lyckligt lottad. Visst, här hemma råder det konstant sömnbrist och hormonerna är överallt emellanåt. Vardagen med en tvååring är förstås fylld av små utmaningar... bara att klä lillan på morgonen kräver ofta oceaner av tålamod och kreativitet och parallellt med att Oscar kommit till världen har vi rätt många projekt på gång här på gården. Men som helhet är vardagen mest fylld av mys, mys och mys!

Stolta föräldrar dag 1 med Oscar.

Tänk att lille Oscar fanns där inne bara för ett par veckor sen. Syster Lovisa Höök tog sista gravidbilderna på magen.

Tre veckor innan beräknad födsel.

Gos, gos, gos med lille Oscar Levi Blomquist.

Vid en veckas ålder var det dags för fösta utflykten till havet.

Oscar verkar ta det mesta med ro.

Är det dags nu?

Jo, jag önskar verkligen det, men det blev ingen bebis på nationaldagen som var syskonets beräknade ankomstdag och inte heller dagen efter eller dagen efter....
I förrgår var jag verkligen säker på att det satt igång och jag fick regelbundna sammandragningar som kändes även i ryggen. Full av förväntan packade vi in oss och stack till Ystad där vi fick ett jättefint mottagande. Tyvärr avtog allt och efter en halv natt, en förmiddags promenerande utmed havet och en härlig lunch på stan fick vi bara konstatera att det inte var dags än. Med värkande fogar efter allt promenerande fick vi ge upp och bege oss hemåt igen. 
Vi som har haft väldigt fullspäckat schema fick däremot lite välbehövlig tid i lugn och ro tillsammans så kanske var det det som var syskonets plan.
Nu är jag dock otålig som bara den och hade det funnits någon fungerande huskur för att starta en förlossning hade jag genast gett mig på den. Inför Elsies födelse hade jag inga som helst förkänningar förrän det väl satte igång så jag kan ju hoppas att det drar igång ikväll eller imorgon trots att det just nu är helt lugnt i magen. Eller lugnt och lugnt förresten, det här är en riktig sprattlig bebis som verkar kunna vara vaken när som helst på dygnet och gymnastisera. Ska bli spännande att se om det är samma karaktär när den är på utsidan magen som den varit på insidan. 
Håll gärna tummarna för att det inte är mer än timmar kvar på den här väntan nu.

Omgivningarna i Ystad är det verkligen inget fel på och fikat på Fritidsbaren satt finfint efter en promenad utmed havet.

Drömhuset ute till försäljning

Nu ska vårt livsprojekt säljas och vi är både förväntansfulla och vemodiga inför försäljningen. Untra är ju skälet till att jag startade den här bloggen (se första inlägget här) och det har lagts ner oräkneliga timmar på både planering och renovering. Jag sörjer fortfarande att vi aldrig hann flytta in i det färdiga resultatet och aldrig fick njuta av alla genomtänkta detaljer. Nu hoppas vi hitta en köpare som kan uppskatta mödan vi lagt ner och gärna någon som ser hur noggrant allt är gjort in i minsta detalj. Stefan är ju pedanternas pedant när det kommer till renovering och tanken att fuska eller slarva med något skulle aldrig slå honom. Själv är jag ju lite så att jag vill se resultat rätt snabbt och då är alla sju omgångar av förarbeten lite väl tidskrävande, men det har bara varit till att anpassa sig till Stefans nivå för något annat skulle han inte klara av att leva med. 
Huset är på 300m2 plus stor källare på 150 m2 och en stor vind som vi också renoverat. En del av boytan är en lägenhet på ca 70 m2 med egen ingång och den andra delen är på 230 m2 med badrum både uppe och nere och en massa lyxiga detaljer. Vi hade tänkt hyra ut lägenheten när vi väl flyttade över till den stora delen och potentiella hyresgäster fanns det gott om. Eller så är det en perfekt gästlägenhet för den som vill ha släkt och vänner på besök (eller möjliggör för generationsboende). 
Ni kan se huset på hemnet om ni söker på Untraverket och det går självklart bra att höra av sig här eller via mail: thilde@frostimport.com om du är nyfiken och vill veta mer. 

Underbara Untra

En av hallarna med kök in till vänster (med platsbyggt hörnskafferi).

Toa och dusch på nedre botten. Stora badrummet med både badkar och rymlig duschörna är på ovanvåningen.

Tvättstugan.

Köket i lägenheten med platsbyggt hörnskafferi och linoleumgolv.

Lite familjefotografering

Utförd av Stefan så han kunde tyvärr inte vara med på bild. Vi försökte oss på en bild med självutlösare men vi råkade alla vara bländade av solen och kisar så mycket mot kameran att det ser ut som vi gör grimaser. Vi får göra nytt försök att fånga hela familjen på kort en annan dag. Tills vidare är jag i alla fall glad att Elsie och magen blivit förevigade innan det är för sent. Nu hoppas vi förstås på att det blir mer kärlek än svartsjuka när syskonet väl kommer och Elsies omtanke om magen bådar gott. Ibland går jag runt med en liten puckel ungefär vid naveln. Då är det Elsie som gett en napp till lilla bebisen dvs. stoppat in den innanför min tröja. 

Elsie pekar när vi frågar var den lilla bäbisen ligger och sussar.

Snart är den praktiska sitthyllan ett minne blott.

Elsie kommer kännas så stor när liten kommit till världen.

Där inne är bäbisen!

Nedräkning pågår...

Just nu är jag väldigt less på att vara gravid och väldigt otålig att få träffa den här lilla krabaten som lever om i magen. För varje dag som går blir jag märkbart tyngre, lederna protesterar och fogarna likaså. Vädret känns kvavt, orken är i botten och jag vaggar stelt fram vart jag än ska ta mig. Samtidigt som jag som sagt är otålig så är jag glad om liten stannar där inne tiden ut (idag är det 12 dagar till beräknad födsel) eftersom vi har en del som måste blir gjort här hemma. Däremot är det inte samma stress som innan vår förra förlossning då vi genomförde en flytt bara tre dagar innan hon föddes. Det dröjde sedan några månader innan jag kunde packa upp de mesta sakerna och jag minns att de enda skor jag hade var de flipflops jag hade åkt till förlossningen i. De skorna använde jag sen tills det kom frost i gräset på hösten och jag var tvungen att börja gå igenom alla kartonger i jakt på andra skor. Eftersom Elsie hade så mycket magknip och behövde bäras, skumpas och vyssjas nästan dygnet runt så fanns helt enkelt inte tiden till att gå igenom flyttlasset.
Skillnaden nu mot förra gången är också att vi nu har de flesta prylarna för den första tiden och det var otroligt mysigt att häromdagen få packa upp de bortsorterade små babykläderna (tänk att Elsie varit så där pytte pytteliten) och sortera in dom i klädbyrån. Vi har vår älskade Manducasele som räddade oss när Elsies magknip var som värst och dessutom har jag en trikåsjal och en Ergobaby som jag ser fram emot att testa.
Sedan har en vän till mig sytt ett fantastiskt fint babynest som jag ser fram emot att inviga. Eftersom vi planerar att samsova så känns babynest som en trygg liten säng i sängen för bebisen. Kanske, kanske kan det här vara en bebis som gillar att sova i barnvagn också så jag är glad att vi har kvar liggvagnen vi köpte till Elsie. Numera sover Elsie gärna middag i sin vagn men det var helt omöjligt att lägga ner henne i vagn hennes första 5 månader i livet och först runt året kändes vagnen som en tillgång på promenaderna (innan dess hade vi alltid selen beredd och det blev många turer skjutandes tom vagn med barn i sele istället). 
Men snart snart så får vi lära känna den här nya lilla familjemedlemmen och det ska bli så otroligt spännande att se vad det är för person. 

Stefan fick ställa upp och föreviga magen. Har inte blivit så mycket fotograferande denna gång.  Bondebrännan bjuder jag på.

Det fina babynestet som min vän har sytt.

Busungen som hjälper mig genom dagarna.

En del av vår trädgård som nu blommar för fullt.

Pomonadalens hästar

För en dryg vecka sedan var det så äntligen dags att inviga de nya hagarna på gården och ta hit mina hästar. De som jag brukar kalla mina "lägerhästar" (i dagsläget 6 stycken) får förbli hos sina fodervärdar eftersom det kommer dröja ett tag innan jag kör igång med någon verksamhet här nere. Planen nu är att våren 2015 kunna vara redo att ha lite kurser och att sommaren 2015 ska innehålla både ridläger för barn och ungdomar och gourmethelger för vuxna. Men nu har hästarna som flyttat hit ett helt annat syfte än att jobba på ridläger och kurser. Dom är här för att förgylla utsikten, fylla mig med "måbra-hormon" när jag borstar och sköter om dom och så måste dom ta hand om allt fint gräs i hagarna förstås. Just nu bor här sju hästar. Det är hingsten Ess från Hökebo och hans yngre bror valacken Snafs från Hökebo som får gå i en hage. Sedan är det ett gäng tjejer i en annan hage bestående av Náttrún frá Vídinesi (Ess och Snafs mamma), Ida från Lönneberga, Blida från Agersta (till salu), Rakel från Hökebo och så ettåriga Líf från Hökebo som är dotter till Rakel och Ess.
Jag hoppas på att kunna rida igen redan till sommaren bara min foglossning ger med sig och då kommer Snafs, Ess och Blida att sättas igång. Jag längtar verkligen efter att få utforska omgivningarna från hästryggen.

Ess från Hökebo lade sig tillrätta under ett äppelträd och vilade efter den långa resan.

Ida, Blida och Náttrún är mätta och belåtna på betet.

Snafs från Hökebo i sin nya hage.

Största lasten är godaste glassen!

Jag har mått mer eller mindre illa den här graviditeten även om det är betydligt lindrigare än när jag väntade Elsie. Det finns vissa saker jag absolut inte vill känna lukten av eller smaka på då själva tanken gör mig illamående. Sedan finns det sådant som funkar i alla lägen och som det är lätt att få ett sug efter just pga det. En av de sakerna är salta kex (helst av sorten "Ritz") som funkar lika bra som snacks till kaffet, nattmat när det inte går att somna om och som "bilgodis". Lite smulor får Stefan stå ut med för Ritzkexen har räddat mitt mående många gånger. En annan sak som alltid funkar och som dessutom smakar så himmelskt gott att jag inte kan få nog av den är syrrans glass som jag gör en sats av minst en gång i veckan. Den är så busenkel att göra och så otroligt god att jag måste dela med mig av receptet till er. Den tar bara ett par minuter att göra och så några ynka timmar i frysen så har ni en glass som får Ben & Jerrys att smaka luft. 
Gör så här:
Vispa 5 dl grädde fluffigt
Rör ner 1 burk karamelliserad mjölk (går att köpa färdig eller så kokar man kondenserad mjölk enligt anvisningarna på burken)
Kör knappt en påse turkisk peppar i matberedare eller mortla för hand och blanda i nästan allt. 

Häll glassen i lagom stora fryslådor eller gör en redig glasslåda om du vet att du ska bjuda ett sällskap på glass lite senare. Själv är jag såld på Icas runda byttor i fina färger och genomskinliga lock. Säljs i tvåpack med en stor och en liten i varje och är perfekta som glassbägare. I med glassen och strössla sedan lite lakritspulver över innan locket åker på och den åker in i frysen. Klart på några timmar!
För dig som inte gillar lakrits finns alla möjligheter att testa dig fram. Hittills har jag gjort följande smakkombinationer:
-hackad choklad och jordnötssmör
-passionsfrukt och lemoncurd
-dajm
Men det är förstås fritt fram att experimentera sig fram till just sin favorit. Testar ni en smakkombination som blir lyckad så vill jag gärna få inspiration så att jag kan variera mig ibland.
Nä, nu ska jag gå och hämta lite glass och fira att jag är en dag närmare litens ankomst.  
Bara en månad kvar nu!

Den enklaste (och godaste) glassen of all times!