När jag var på gruppdejt

Jag och alla sex som var med på gruppdejten. Den infällda bilden på mig och Linda är när det var dags att välja ut fyra vid dagens slut.

"Gruppdejt!" Bara namnet säger ju en hel del om vilken konstig situation man hamnat i. Jag hade valt ut sex deltagare av de 12 som jag varit på speeddate med och vi hade fått reda på att vi skulle åka en liten båt till en plats där vi skulle ha picknick. Jag fick en kort stund med flera av deltagarna och passade på att lära känna dom lite bättre och kolla av huruvida de ens var intresserade av att komma hem till gården. 

Det kändes viktigt att inte råka bjuda hit någon mot sin vilja. Jag fick också en stund med Stefan på tu man hand för första gången och minns att jag kände mig så skönt avspänd för första gången på hela dagen.
Känslan av att "Puh! Nu är det bara vi två så nu kan jag vara mig själv!" 

Avspänd är dock inte rätt ord för att beskriva vår speeddate. Jag var forcerad, nervös, livrädd för att det skulle blir tyst och samtidigt svettig och trött. Klockan var nog midnatt när det var dags för vår date och det var nog 35 grader i rummet pga alla lampor.

Vi småpratade om alla möjliga ytliga saker som man gör och reportern fick till slut säga till oss att sluta prata om sommarstugor och annat och säga något vettigt till varandra. Konstigt hur blyg man blir inför nån så fort det börjar komma lite känslor. Jag hörde mig för hos Stefan som hos de andra om han skulle vilja hem till gården om han fick frågan. Det kittlade verkligen till i magen när han svarade att han självklart ville det.

Där någonstans tror jag att jag började bli kär på riktigt. 

På vägen hem från Sundbyholm kände jag mig lite knasig. Kunde man bli kär efter så kort tid? 

Jag som trott att det inte ens skulle gå i ett sånt konstigt sammanhang som tv. Vilken tur att man har fel ibland!

Den här bilden tog jag med mobilen dagen då jag anlände till Sundbyholm. Då visste jag inget om hur hela det här äventyret skulle sluta.