Det var något som både mormor och morfar var bra på, men även yngre generationer föräldrar som jag lärde känna på Island. När jag jobbade där bodde jag i en familj långt ute på landet med många barn och barnbarn (mina arbetsgivare var ett äldre par). Något som inte var helt ovanligt var att med hjälp av skrämsel få barnen att göra som man sade till dom.
En klassiker var att "köldbiet" skulle bita barnen i huvudet om man inte tog på sig mössan och att "dikesmonstret" kunde ta en om man gick för nära kanten (de har många STORA diken istället för staket på Island).
Blev påmind om detta när min mamma berättade ett exempel från sin egen uppväxt.
Mamma: "-Jag minns att om man gjorde något syndigt eller tänkte syndiga tankar så kunde gud släppa ner en stor het sten från himlen. Så jag trodde länge att under alla stora stenar låg det barn som gjort något förbjudet. Själv räddade jag mig genom att springa in under köksbordet, och det fungerade för här är jag ovan jord fortfarande."
Sånt här förekommer knappt längre, eller hur?
Var det bara på Islands landsbygd och uppe i nordligaste Norrland (mamma) som sånt här förekom eller har ni läsare egna erfarenheter?
 |
| Mamma i knät på mormor. Hon och morfar hade rätt många barn som ni ser. |
Ojoj, är det BARA föräldrarna med barn på bilden? :o Tänk att ha fött 15 barn!
SvaraRaderaI Sverige har du ju en hel drööös med skrämselvarelser! Näcken (och bäckahästen! Fast den är kanske inte svensk?)-för att inte gå för nära vattnet och riskera att drunkna, Skosgrån och elaka älvor för att inte glömma troll för att inte gå för långt in i skogen... sen har vi ju Myrlingar som i Emil i Lönneberga. Och varelserna i Ronja Rövardotter fast de lär väl vara påhittade för boken förstås. :)
Sånt här gillar jag, gamla folksägner är fantastiska, skulle vilja skriva en bok om dem för att de inte ska gå förlorade i framtiden. Äldre människor (speciellt här uppe i Norr) har ofta massor av härliga spökhistorier att bjuda på... :)
Ja det finns många myter för den som vill tro.
SvaraRaderaI Sandhem som ligger mellan Falköping och Jönköping finns ett fint museum för den som vill uppleva svensk folktro.
Sägnernas Hus. www.sagnernashus.se är adressen till deras hemsida.
Väl värt ett besök.
Hälsningar från en glad Lax, om du nu tror på att Laxar kan skriva.
Mig skrämde föräldrarna med Brunnsgubben. Han skulle komma och ta mig om jag gick för nära brunnen. Grannarna hade en brunn med dåligt lock, så mina föräldrar var livrädda att vi skulle trilla i. Men jag drömde mardrömmar om hur hemsk han såg ut den där gubben och jag lovade mig själv att aldrig skrämma barn på det viset.
SvaraRaderaHuh! Hade också drömt mardrömmar om mina föräldrar skrämt mig med Brunnsgubben. Samtidigt förstår jag föräldrarnas oro, men kanske hade det varit bättre att bara förklara att det var farligt.
SvaraRaderaTycker precis som du Elise att det är spännande med sånt här. Berätta gärna mer om era erfarenheter.
Och jo, det är bara föräldrarna med barnen på bilden. Mormor och morfar fick väldigt många barn ihop och jag har förstås en MASSA kusiner.
Ooj! så många barn, kanske var dina morföräldrar anhängare av botpredikanten Lars Levi Laestadius? med tanke på att tänka syndiga tankar, eller utföra syndiga handlingar, har för mig att dom hade stora barnkullar. Ha det så bra.
SvaraRaderaLite mer kristna var dom nog än vad de flesta är idag, men inte mer än andra i deras generation. Många har trott att de var Laestadianer med tanke på alla barnen, men det var dom alltså inte. Idag förstår man knappt hur dom fick ihop livet med jobb och alla barn. Jag har fått mormors namn Märta som andra namn och det är jag stolt över för hon var verkligen en imponerande kvinna.
SvaraRaderaHar inte några särskilda minnen av annat än att sotaren var en otäck typ,den stackaren har nog många tagit till....
SvaraRaderaBlir så imponerad av dina morföräldrar,så fina och prydliga alla är,de som gnäller att inte hinna med skulle nog behövt en dag i din mormors liv!
Hej!
SvaraRaderaVart har Geira tagit vägen? Jag vet ju att du sålde Lilja men nu finns inte Geira kvar heller på ''lägerhästsidan''. Har du sålt henne också?!
Blir lite nyfiken på om det är fler än ett tvillingpar? Om det nu är så att pojkarna till vänster om "mormor" är tvillingar, tycker det ser så ut i alla fall. Sägs ju att tvillingfödslar brukar "hoppa över" en generation så alltså borde du och/eller någon av dina kusiner kunna få tvillingar (kanske redan är någon kusin som har):)
SvaraRaderaHär i Rättvik i Dalarna där jag bor skrämde man förr barnen med "mörksuggan" som kunde komma om man tex var ute och rände i mörkret för länge om kvällarna. Hon kunde te x äta upp vägen man gick på så att man inte hittade hem.
Om barnen var bråkiga inomhus på kvällen kunde mamman ta hjälp av mörksuggan genom att öppna dörren och ropa ut i mörkret på henne och be henne komma in, då blev det genast lugnt i huset:) En mörksugga var en svart liten varelse med spetsiga öron, stora lysande ögon och en lång svans. Lite svår att beskriva men går att googla på den:)
BrittaA
Har aldrig blivit skrämd av mina föräldrar för nåt konstigt väsen, men däremot höll tomten på o skrämma livet ur mig, har fått berättat hur vettskrämd jag blev, o det var kanske inte konstigt med tanke på vilka otäcka tomtemasker som fanns på 50-talet, en stel, helt dö monstermask. Men han kom bara en gång, tack o lov hade jag föräldrar som aldrig hade tomte nån mer jul, har aldrig utsatt mina barn för den figuren heller, o nån prydnadstomte har aldrig stått uppställd i vårt hem.Har varit hemskt mörkrädd hela mitt liv o det skyller jag på tomtef*n, mor har berättat att jag varje dag långt in februari blev orolig o rädd när det skymde o var rädd att tomten skulle komma. Ja! så kan det gå när sagans figurer gör levande entre i ett litet barns liv, ett j*vla trauma.En varm o fin blogg har du. God Jul till dig o Stefan, passa dig för tomten bara, hahaha.
SvaraRaderaVa läskigt med tomtemasker. Som tur var slapp jag bli skrämd av något sådant som liten. Tomten kom men bara ibland och det gjorde inte så mycket om vi såg vem det var.
SvaraRaderaMormor födde faktiskt 10 flickor och 10 pojkar men inga tvillingpar. Tyvärr fick inte alla leva till vuxen ålder. Både mormor och morfar blev väldigt gamla, men eftersom min mamma är yngsta barnet så var vi barn rätt små när de gick bort. Önskar att jag lärt känna dem bättre.
Ja....du och Stefan har ju skaffat ett stort hus och tänk vad många barn det rymmer, men försök inte sätta något slags rekord i barnafödande. Jag beundrar dessa föräldrar som hade så många barn.Alla ska ha mat,alla ska ha kläder och en någorlunda uppväxt.
SvaraRaderaFantastiska människor som inte hade TV med 150 kanaler, flygande värme och alla bekvämligheter som vi alla har idag. De var väl glada om de hade en cykel kan tro.
Hälsningar och Ha de....Lax
Javisst har vi ett stort hus, men faktiskt inte så jättemånga sovrum. I och för sig bodde mamma och hennes syskon i ett rum och kök, men jag tänkte inte föra den traditionen vidare. Det blir alltså inga försök till att slå mormors rekord och inte ens ett försök att komma någonstans i närheten. Jag tar faktiskt inte ens för givet att allt går som man önskar när det gäller barn. Man får vara lite ödmjuk inför det eftersom det inte är något man kan styra helt.
SvaraRaderaEbba, Geira bor numera hos en god vän till mig och har det jättebra där.
SvaraRadera